Som vanligt ...
%20(7).jpg)
Rapport från en torsdagmorgon i februari:
Dis, dimma och hällregn. En aning fågelkvitter.
Eld i såväl kaminen som i vedpannan.
På tv Nyhetsmorgon med en puttrig Steffo (låter ovanligt gnällig) - tur att han har en proffsig kollega -.
Pv hade sovmorgon (till sex kanske) och åkte senare in till Börjes Konditori i Harplinge i akt och mening att hämta två stora tårtor, att bjuda kollegorna på, nu när det snart är över.
Själv hade jag svårt att somna igårkväll.
Lyssnade till Kinapodden och därefter USA-podden (det mesta handlade om dom omtalade "luftballongerna") och inte långt efteråt fick jag - i två omgångar - hjärtflimmer, men det ordnade sig raskt. Oj, vilken fart det blir på hjärtat .., det känns som om det går i racerfart! Ville inte väcka pv (vad han nu skulle kunnat göra?), men kröp i stället ihop nära, nära Harry och låg liksom tvärs över dubbelsängen. Där låg vi tillsammans under mitt täcke med det nya underbara påslakanet, det som är så innerligt vackert! Det kändes tryggt. Har konstaterat att flimret ofta kommer när jag vänder mig om i sängen. Nu gäller det tydligen att ligga alldeles stilla.)
Och idag skidskytte igen - singelmix -. Oj, så spännande! Gårdagen blev ju som en enda stor fest (grattis Hanna Öberg och Linn Persson!) och idag är det Hanna och Sebastian som tävlar tillsammans. Sååå mycket glädje tack vare all sport!
Ungefär så ser den här dagen ut, än så länge. Pv har bilen, så det blir till att hålla sig på hemmaplan, vilket inte känns som någon större uppoffring i det här vädret. Bilden togs för en halvtimme sedan. Dimma ner mot havet till.
4 kommentarer:
Tack för torsdagsrapport (& onsdag).
Ett sådant där "rusande" hjärta hade jag under en ganska lång period - obehagligt.
Minns att jag använde mig av en alternativ metod för att stoppa det. Gissar på att det kanske fungerade för att jag fokuserade på något annat eller kanske var det en placebo-effekt.. Vet inte - men jag inbillade mig att det på något sätt hjälpte ibland.
Walkaboutsweden: jag försökte med att hosta och inte vet jag om det hjälpte, men det där flimret varar ju inte i många minuter. Minns första gången när jag låg och hade covid, då vid 6-tiden på morgonen togs ju blodtrycket och sköterskan frågade: "brukar du ha flimmer?" Nä, sa jag, inte vad jag vet. "Men det har du", svarade hon. Ojdå. Nåja, så länge det är så här, så är det ingen fara. Tack för tipset, kära Barbro.
Har förstått av en väninna att det är tufft med flimmer.Hon är koverterad x ? Och även ablatio .Är lugnare nu .Du får ta det varligt🥰
Babsan: när det inte varar längre än så här, går det bra, men skulle det hålla i sig länge, då kanske jag blev lite nervös. Och precis som för pv, kommer det när jag ligger i sängen, aldrig annars. Och nästan alltid när jag vänder mig.
Tänk, att pv blev i det närmaste helt bra efter sin ablation. Han berättade att han för någon dag sedan hade känt av flimret, men det gick fort över.
Skicka en kommentar