Den sista resan ....
%20(1).jpg)
Vilken helt underbar film detta var! Den hade i princip allt. Massor av glädje, men också en massa sorg över vårt åldrande.
Här en recension från Aftonbladet.
Medelåldern var hög i salongen, men längst fram satt tre unga flickor med stora popcornförpackningar, det var nog de enda i den åldern.
I bilen på väg hem, sa vi till varandra att den här filmen är så allmänmänsklig, så den borde kunna säljas till hur många länder som helst.
Tänkvärd var den också och härligt upplagd. Tillbakablickar som gav en bild av mannen som nu tycktes så förfärligt skröplig och detta att vi fick se så många sidor av honom! Detta att ingen är enbart det som syns just i stunden, vi människor är så mycket mera än så.
Läste på facebook hos Babsan som skrev att det var den bästa svenska film hon sett på länge och det kan jag verkligen hålla med om. Av mig får den 10/10.
Här en länk till en lite längre trailer.
Enda nackdelen var att ljudet var vansinnigt högt i salongen, men pv, som hör dåligt, tyckte inte alls att det var några problem.
Precis nu ringde barnbarnet Emma, som hade varit och tittat på samma film tillsammans med pojkvännen Fabian och hans mamma. Hon tyckte precis som jag själv.
"Den får mer än full pott, mormor!" sa denna Emma som om några veckor blir 27 år. Oj, vad tiden hastar.
.jpg)
På väg genom Halmstads centrala delar stannade jag till vid den här fina utsmyckningen.
Stortorget var i princip alldeles tomt ..,lika öde som det brukade vara hemma i Malå kvällstid.
Några enstaka flanörer var allt vi såg.
14 kommentarer:
Den borde vinna en Oscar som bästa utländska film
Måste kanske ändra mig och se den.
Jag har svårt för de där två herrarna i övrigt.
Fast jag också har svårt "för de där herrarna i övrigt", så verkar filmen sevärd.
När jag har sett trailers på tv, så påminner pappan om min svärfar (som har Alzheimers), men jag har inte uppfattat att pappan är dement.?
Pratades det om demens under filmens gång eller är det "bara" åldern som han lider av?
Filmen är absolut ett måste.Är inte förtjust i dessa herrar då det i mitt tycke bara gapar och skriker men de var var inte det inte filmen.Snarare ödmjuka.Pappa är nog mest deprimerad möjligtvis tendens till demensu
Den är en fantastisk skildring om att barn vill se oss som när vi var i våra bästa år. Så otroligt bra för att vara en svensk film.
Bert Bodin: Om man har svårt för att se mänskligt åldrande (inte demens) och allt vad det KAN innebära, då kanske man tycker att filmen är för mycket. För mig var det en av de bästa filmer jag sett.
Walkaboutsweden: nej, inte alls dement, men till en början väldigt deprimerad. Jag tror att du skulle tycka om den. Man blir alldeles varm inombords. "Man" = jag.
Anonym: Instämmer!
Babsan: Sa samma samma sak till pv .., den är ju så allmängiltig!
Måste4 nog pallra mig iväg och se den eftersom den är så omtalad och älskad av både kritiker och privatpersoner. Gillar att man i filmen visar den gamle deprimerande mannen när han var yngre och hade bättre dagar. Det visar oss alla hur åldrandet förändrar oss och inte alltid till det bättre.
Gunnel: Exakt så. Det tror jag att många glömmer bort. Minns från mammas gruppboende .., där satt alla åtta - mest kvinnor - och man visste INGET om deras liv innan eländet tog sin början. Tänk, om det hade funnits en pärm eller ett anslag vid varje dörr, att "här bor Elisabet, hon växte upp i Västerbotten, älskade hundar eller djur öht och fadomusik och stillsam jazz och hon arbetade i hela sitt liv i olika butiker och älskade sitt jobb ..!". Så oerhört mycket enklare att inleda ett samtal med någon då, då man har en tråd att nysta i. Minns kvinnan i Ystad som visade sig ha varit Sveriges första radiohallåa och glädjen när jag förde det på tal; det var hennes dotter som berättade det. Ja, Gunnel, se filmen!
Ska göra det. Minns att jag läste om ett äldreboende där man hade ett ungdomsfoto på dörren till den gamle/sjuke för att påminna personal och besökande att här finns en person som en gång var mitt i livet. Gillar din tanke om pärmen.
Den filmen ska jag förstås se. Jag har annars lite svårt för komikerparet som verkar så totalt självupptagna och självgoda - men jag ska titta på filmen utan att ha mina fördomsfulla ögon påslagna.
Bloggblad: den känslan (gapiga, kaxiga) tycks många av oss ha haft, därför dröjde det lite innan vi valde att köpa biljetter. Kan säga att vi ångrar oss inte! / Elisabet
Skicka en kommentar