Glädjebilder ...
.jpg)
En har varit ute på långpromenad hemma i Malå - mot Ljustjärn till - dit skidade vi på skolutflykter i min ungdom.
Choklad i termos, apelsiner, en macka eller två.
Och där upptäcker hundrasterskan en upphängd gädda.
.jpg)
Och på familjechatten kommer även den här bilden, med texten: "Ledig häst".
Den äldsta hade i veckan varit på någon slags träff med olika kompisar hemma i Malå och där var bland annat en klasskamrat till AP.
Jag tycker att det är så fantastiskt, detta vad man minns från ens skoltid.
Att Annika och Gudrun - båda två - hade såå vacker handstil, det minns jag och att Ulla på väggen i sitt tonårsrum hade tjurfäktaren El Cordóbes, det minns jag också. Och inte att förglömma att vi hade brandövning i gamla träskolan just den dagen som Robert Kennedy blev skjuten.
På den där träffen som Den Äldsta var på, hade AP:s klasskamrat sagt att han så väl kom ihåg att Anna aldrig drack mjölk när hon gick i skolan! (Hade hennes mamma absolut noll koll på.)
Vilket minne! Att bara komma ihåg en sån sak!
Det är det som jag finner så finurligt .., eller underligt, att det ofta är till synes bagateller som slår läger i ens minnesbank!
6 kommentarer:
Undrande undrar då varför man hänger upp en gädda så där?
Ja men visst är det förunderligt, det där med minnet. Mina föräldrar är precis hemkomna från en två månader lång husbilssemester runt om i norr. Flera gånger har det kommit MMS med bildtexten ”Kommer du ihåg” och så en bild på platser vi besökte när jag var i låg- och mellanstadieålder. Jag känner inte igen någonting. Nä, sådant jag minns, det är när vi badade nakna i en iskall fjällsjö, drack vatten i kåsa från fjällbäck, påsen med nötter och torkad frukt som mamma kallade för fjällgodis och hur pappa la sig på fjället och vilade varje gång vi under vandring ätit vår matsäck. Alla sevärdheter är som totalt raderade från minnesbanken.
Turtlan: Det kan du tro att jag också har funderat över!
Underbart skrivet! Ja, precis så är det och det fascinerar mig nåt otroligt. Av allt på vår semester på Kreta, vet jag vad jag kommer att minnas allra mest: Det var när Elliot låg mellan mig och pv och jag frågade honom (E) om han kunde hjälpa mig att trä i tråden i ett alldeles för litet nålsöga för mig. "ja! sa han och fixade det på en gång. "Men har du gjort sånt här förut?" frågade jag. Nej, inte alls. Jag blev så himla glad och jag kan inte förklara varför. Det är ju naturligvis en bagatell i det stora hela, men inte för mig. En 5-åring hjälpte mig med nånting som jag själv inte klarade av, läsglasögonen till trots. Tog bild på det hela. Tack som delade med dig! Högläste precis för pv, som loooooog så här mycket.
Instämmer.
Nu har vi börjat skratta åt allt totalt oväsentligt som vi kommer ihåg.
Vi säger att tänk om hjärnan istället kunde komma ihåg det som verkligen är viktigt.
Men inte då.
❤️
WalkaboutSweden: Men det kanske ÄR det som är det väsentliga. Det lilla. Från skoltiden minns jag ju bäst Isaks tolv söner och ÄNTLIGEN - idag - fick jag tacka stränga Hedvig för att vi lärde oss namnen utantill. I DN:s korsord var det tre rutor och "Isaks söner". "Dan eller Gad", sa jag genast till pv. Denna till synes helt oväsentliga kunskap, kom äntligen till användning en dag i slutet av september, sextiofem år senare än när det inpräntades i min hjärna.
Skicka en kommentar