Gösta ..

I ett inlägg lite längre ner, har jag berättat om Sonja.

Jag skrev att hon är gift med pensionatvärdens morbror - Gösta -.

Gösta är en härlig och annorlunda prick .,. pratglad, yster och himla rolig.

Inte det minsta håller han med sin systerson om att bensinpriset borde höjas.

Aldrig i livet!

Tvärtom!

Det är Göstas hängsle ni ser på bilden här ovanför.

Christina sa...

"Gud vad jag gillar hängslen!

När jag bodde i Västergötland under några år upptäckte jag att gubbarna där såg helt annorlunda ut mot i Stockholm.

I Västergötland hade de vida kostymbyxor med slag, udda kavaj och cykel.

När man for förbi en så'n farbror med bil höjde han alltid kardan och man vinkade tillbaka."

Avtryck ...

Vid åttatiden går jag till en av stans pizzerior för att akuthandla nånting i matväg.

Det är en oerhört kortväxt man som visar sig vara självaste bagaren och det är bara han och jag i butiken och jag säger att jag nog gärna vill ha lammkött i pitabröd och det är ju helt okej.

Mannen har glada och nyfikna ögon.

Lite filuriga.

Och han är pratglad så alldeles otroligt!

"Det är kallt ute ..., va?" säger han och jag pekar på skorna och säger att jag håller på att frysa tårna av mig.

Och han frågar var jag kommer ifrån?

Egentligen.

"Från norra Sverige .", svarar jag, för Malå kan han väl ändå inte ha kläm på.

Själv har han bott i vårt land i två år och dessförinnan bodde han i Italien, i Milano, ja, han var pizzabagare där också.

"Vilket land tror do att jag kommer ifrån ..?" frågar bagaren.

"Tja .., jag vet inte ., kanske .., ja, kanske Rumänien?" svarar jag.

Nej, inte alls, det är nästan så att han tycks förnärmad av denna min så felaktiga gissning.

"Jag kommer från Irak, från Bagdad ..., jag är kristen ...", tillägger han.

Och jag får veta att den unge bagaren som bara är tjugo år .., att han bor ute på Österlen, men helst skulle han vilja flytta hit, till Ystad .... "för där jag bor, där är det ju mest bara albaner ...", säger han missmodigt.

Och jag får veta att han tycker om att spela fotboll.

"I Italien, där tycker alla om fotboll .. jag med .., do vet, jag spelade fotboll i Bagdad ...", säger mannen.

Innan jag betalar och går min väg, får jag veta att herr bagaren minsann har besökt norra Sverige, jodå, det var hur fint som helst.

"Åååå, har du ...?" säger jag häpet.

Jominsann.

"Jag var i Falköping och besökte en god vän .., det var långt norrut och väldigt kallt och vackert!" säger bagaren och ler vänligt.

Och så räcker han mig påsen med det alldeles varma innehållet och jag tackar för mig och tänker att han ser så glad och tillfreds ut med sitt liv .., och så promenerar jag hemåt i kvällsmörkret och på andra sidan gatan har någon av grannarna tänt en adventsstjärna och det är glatt på trottoaren .., man får vara försiktig så man inte dråsar i backen.

Så var det.

Just så.

Om Sonja ...

Första gången jag kom till pensionatet och skulle träffa fler av pensionatvärdens släktingar än hans mamma och bröder, var jag rejält nervös.

Det var mycket som hade hänt i mitt liv just då .., mamma hade nyligen dött .., min australiensyster låg medvetslös på neurologen i Australien .., och själv hade jag just brutit handleden.

Och nu skulle det bli bjudning hos pensionatsvärden och jag kände mig kanske inte så trygg och inte visste jag ju hur starkt vårt förhållande var - egentligen - och så pinsamt då att möta den motsatta sidans släktingar och sen kanske allting bara rasar!

Ungefär så tänkte jag.

Och så kom då den där dagen .., och bilar körde upp på gården och ut kom alla släktingarna och det togs i hand och hälsades och bland alla släktingarna fanns Sonja.

Det är hon som är på bilden.

Sonja, som är gift med pv:s morbror, Gösta, har arbetat som distriktssköterska och kanske påminde hon mig om mamma eller om sjuksköterskor i allmänhet och denna Sonja var så glad och varm och hon tittade genast på min handled och lade om bandaget som inte var som det skulle och så frågade hon hur det var nu, ja, hon visste ju att jag inte längre hade någon mamma.

Tänk, jag tyckte om henne från sekund ett.

Hon är varm och omtänksam och alldeles helt underbar.

Precis så är det med Sonja Pehrson.

Ingen insikt alls

Det finns bra dagar på jobbet och det finns sämre.

Idag var det en sämre-dag.

Men mannen från Irland, ("är du från Ångermanland? va? från Irland? men där var jag ju för några veckor sedan! var på Irland ...? jaså, Belfast, nej, där var vi inte .., men i Galway och Westport .., ja, visst är det helt underbart! oh ja, jag vill jättegärna återvända!") ..., för att inte tala om läraren från Singapore som är här med sina utbyteselever, han som såg bortkommen ut där han stod vid tidningshyllan .. och sedan berättade att han och eleverna nu skulle återvändaoch tänk, att ha fått uppleva snö ...! och kvinnan med det vackra silvriga håret .. (har du klippt dig? ååå, inte ..? oj, har du haft cancer .., ojojoj .., men fint är det ändå ..., jaså, i livmodern och sen i magen .., ja, det kan inte vara lätt .., och jo, det förstår jag att man blir orolig för varje återbesök ....".

Alla dom gjorde dagen åtskilligt bättre.

Faktiskt.

Och nu ska jag gå och köpa mig något smarrigt, för jag orkar inte uppbåda kraft till matlagning och Pelle han är kvar i landet Halland och har det som allra bäst.

Några snöiga eftermiddagsfönster ...

... som kommer susande genom lågtrycken, ända från Stockholm till Ystad!

Avsändare är den här madamen.

Tusen tack!! säger jag.

På biblioteket ...

Herr Werup. Vänlig kund.

... i Halmstad .., det som ligger så vackert vid vattnet, så där nästan så att det flyter ovanpå, blir jag stående en stund och kollar lite på anslagstavlan.

"Oj, den här mannen handlar hos oss i affären och han är alltid lika vänlig!" säger jag.

Och medan jag tar bilder, bläddrar Leina i Västerbottens Kuriren.

Att besöka ett bibliotek, nästan oavsett var, det är lite som att komma hem.

Jo, just så känns det.

Dagens fönster ...

... hittar man på gågatan i Halmstad.

Här inne strosade vi omkring och närapå dreglade när vi såg buffébordet.

Och där var varmt och välkomnande, men tyvärr, alldeles proppfullt vid borden.

Ps. Ser ni ostbiten där längst uppe på skylten ...? Ds.

Också en insikt ...

Det finns ingen som skriver så vackert.

Bara så ni vet.

När man blir piggig på armen ...

När Leina och jag själv igår satt och väntade och väntade på pensionatsvärden som övade adventssånger tillsammans med andra medlemmar i Halmstad Kammarkör .,. då nästan föll jag baklänges, så vackert var det!

Jo, nog hade jag väl förväntat mig att det skulle vara fint .. men inte sååå fint!

Och jag kände en slags ...., ja, en slags stolthet att sitta där och veta att en av männen där framme, han som stod där med läsglasögonen på nästippen och levde sig in i sången så alldeles omåttligt .., tänk, att det var pensionatsvärden!

Så var det.

Och här finns ett prov på musiken.

Klicka på Hosianna, så får ni höra nåt vackert.

Leinas vänstra hand ...

... och lite av den högra också.

Leina .., hemifrångrannen.

Hur ofta har vi inte suttit tillsammans vid deras södervägg och druckit kaffe och kalasat på ännu ljumma kanelbullar?

Nu bor hon i Uddevalla och jag själv längst i söder.

Leina ...., som är Vädur .., stark .. känslig .., bildlärare .., lång .., pratglad .. och en mycket god vän.

Ett kvällsfönster ...

Ja, klicka gärna.

Så är det .., att den skånska himlen ofta tycks oändlig.

Som en ostkupa.

Det är nog det jag tycker bäst om.

På tåget ...

Genom kupéfönstret skymtar jag stranden i Helsingborg.

Där är flanörer .., barnfamiljer .., och en man som rastar en hund.

Det skymmer där ute .., men över Danmark, på andra sidan sundet - landet där människorna har lägre genomsnittlig levnadsålder, men påstår sig vara lyckligast i världen -, där strålar solen.

Förstås.

Litet brev från pElle

"Hej alla kattvänner!

Nu är jag i landet Halland igen och ååå, vad jag har det bra!

Först blev det den där hemska buren som man nödvändigtvis måste åka i när det vankas resor ..., och jag rev matte på högerhanden och hon blev väldigt arg (man tror det kanske inte, men hon har ett häftigt temperament ibland ..), .., ja, hon nöp mig i nackskinnet så där som min egen mamma gjorde och jag fräste och jamade, men det hjälpte inte alls .., till slut hamnade jag i bureländet.

Så snart vi är framme i Halmstad och pensionatvärden har hämtat oss med sin bil, då får jag komma loss och då sitter jag i mattes knä och tittar ut genom bilrutan och jag vet precis när vi är hemma vid pensionatet och då hoppar jag ut som en panter ur bilen och så kollar jag lite om allt är som det ska och det brukar det vara.

I höstas sågade pensionatvärden och hans storebror ner några träd på tomten och jag trodde kanske att allt det ratet skulle tas bort, men pensionatvärden tycker nog att sånt är fint, så det ligger kvar i olika högar på gräsmattan.

Matte brukar snegla lite på alla kvistar och pinnar, men hon säger inget, för hon är väluppfostrad.

Vad har jag gjort sedan jag kom hit?

Tjaaa ..., mest spankulerar jag lite ut och in och jag spanar efter Rödhakar och andra småfåglar, men det är ganska tomt nu .., inget kvitter alls.

På nätterna ligger jag på en soffa.

I vanliga fall, när inte matte är här, kryper jag nära, nära pensionatvärden, men det går inte nu, för nu är ju matte där och trängs, så jag tar soffan som står några meter bort och sover där i stället.

Fast allra mest den här helgen, har jag legat på Leinas mage.

Leina har stora, härliga bröst också och ibland försöker jag få komma mellan dom behagen .., dom är mycket bättre än mattes som mest är platta.

På bilden ser ni hur det ser ut just när jag har det skönt hos Leina.

Precis som pensionatvärden är Leina lärare, fast i ämnet bild.

Igårkväll satt matte, pv och Leina och pratade om bra chefer och hur såna ska vara, (raka och tydliga, sa dom, det vet jag inte vad det betyder ...) och då sa Leina att hennes bästa chef nånsin, det var en som heter Egon Ebbeståhl.

"Men han bor ju här i närheten, han bor Laholm!" sa matte då.

Och så pratade dom om jobb och sånt och det var inte det minsta intressant.

Nu ska jag äta frukost!

Jam-jam från er vän pElle."

Ps. Matte hälsar också! Ds.

Inför Vasaloppet ...

Så här ser det ut på morgonen när den idoge pensionatsvärden tränar inför vad som komma skall .., ja, ni vet .,. Evertsberg, Mångsbodarna och målet i Mora.


Tidningsurklipp som pv fått av sin dotter Hilda.
"Till pappa", står det längst uppe till höger.

Träningsredskapet är en slags minimal skivstång och så ligger värden på mage och rullar fram och tillbaka på golvet (se bilden) och att det tycks vara rätt så kämpigt (läs: djävulskt jobbigt ...) , därom råder inga tvivel.

Tanken är väl att stärka magmusklerna och ryggen och armarna.

Jag sitter intill på en stol, surfar runt lite bland bloggarna .., och ler lite för mig själv åt pensionatvädens stönanden.

"Ja, pröva själv du!" säger han när bloggmadamen inte uppvisar den rätta entusiasmen inför denna hans sysselsättning.

Så det gör hon.

Testar.

När han inte är där.

Hur det gick?

Ja, ja .., det är inte så noga med den saken och nu är det förresten frukost.

Dagens fönster ...

... finns i Nicolaikyrkan i Halmstad.

Och bor ni i närheten och vill komma nästan till himlen, då tycker jag att ni ska ta sikte på den kyrkan på söndag, för då kommer Halmstad Kammarkör att sjunga och det var ju igår som Leina och jag själv satt där längst bak och lyssnade när kören övade och det var så vackert och gick så rakt in i hjärtat, att ni kan bara inte ana!

På lördag klockan 10.00 är det också nån slags konsert.

Bara så ni vet.

Matteus Evangelium ..

Före och efter middagen, som för övrigt är delikat, (Leina lagar citronkyckling med klyftpotatis och god sås ..,. recpet kommer senare ... och precis som min mamma, hade hon kunnat vara tillsammans med Jesus när det delades ut bröd och fiskar, för middagen har säkert räckt till ett helt fotbollslag ...), jo, före och efter middagen, spelar vi Trivial.

Pensionatsvärden får superenkla pluppfrågor, så där som "vad kallas det när havet drar sig tillbaka?" och han svarar ebb och får en grön trekant och jag nästan dånar av förtrytelse.

Men så kan han svara på nånting som har med Matteus Evangelium att göra och nästan rätt kapitel kan han också och då tänker jag att han är så himla smart och att jag tycker att han är världens härligaste man!

(Men se Appendix, det vet han minsann inte vad det är och jag, som har gått en vårdbiträdesutbildning, jag vet minsann .., och även vad pancreas är, men den frågan kommer förstås inte upp och alltså får jag inte briljera.)

Pelle, han bara gottar sig .., ligger i Leinas knä och får Friskies kattmat på burk, men inte samtidigt.

Lördag ...

Halmstad är annorlunda.
Större.
Inte så många korsvirkeshus, men fint ändå.
Mycket vatten.
Ett bibliotek så vackert så man får andnöd.

Vi går på stan och tittar in i Skånska Chokladfabriken och köper fikabröd till kvällen och på Olssons Skafferi där det finns små, runda bord att sitta kring, där serveras buffé för 89:- och jag skulle ge mycket för en timme där inne bland alla ostar och delikatesser ..., men där är fullt och mer än så och förresten ska Leina bjuda på citronkyckling senare under dagen.

I flera timmar promenerar vi omkring och på sluttampen tittar vi in i stora kyrkan där pensionatsvärden övar adventssånger tillsammans med andra kör-vänner i Halmstad Kammarkör.

"Å, vi sätter oss långt bak!" gullber jag Leina och hon ler och det gör vi och ännu längre bak, i skymundan, sitter en luggsliten man och sover.

Kören övar och övar och pensionatsvärden står längst bak bland andra män och dom sjunger så vackert så det är minsann andnöd här med och Leina och jag själv sitter alldeles tysta och lyssnar och jag har min rosa stickehalsduk i knäet och jag tänker på den eländige mannen som sitter där bakom och jag tänker på hur iskallt det är där ute i novemberaftonen och att man borde vara miljonär gånger fem och kunna driva ett härbärge för utslagna människor .., tänk, att kunna servera en säng och ett varmt mål mat till någon som annars ska sova ute i den här kylan!

När jag åkte till Kefalonia funderade jag länge på att upplåta min lägenhet till en hemlös kvinna i min egen ålder, en som bor i Ystad, eller "bor och bor" .., hon sover i trapphus eller ute i det fria om det är sommar.

Å, vad jag tänkte och undrade, men inte lät jag henne sova på min säng i två veckors tid inte, för tänk .., om hon skulle ställa till något elände!

Det är det som är skillnaden mellan människor.

Somliga gör nånting åt eländet.

Andra .., som jag själv .., bara tänker.

På pensionatet ...

pianoklink och sångövning
nybryggt kaffe
promenad längs havet
isvindar
mjaaau
mjaaau ..
sportradio
notletande
frost
gifflar
ångest
oro
disk
glädje
soffa
bok
blodtryck
vänskap



bild: leina på soffan .., läsandes en bok.

På tåget ....

Jag sitter i lågvagnen .., elva sittplatser mitt emot varandra.

Vid ena långsidan sitter två tonårsflickor.

Sexton, sjutton år kanske?

Troligen syskon.

Mörka, mörka ögon.

Svart hår.

Vackra.

Och självsäkra.

I en och en halv timmes tid blir det skratt och fniss och prat på ömsom svenska, ömsom något språk från forna Jugoslavien och det blir mobilprat och ännu mera hejdlöst skratt och "då sa ja ba .. ja, du vet ...typ ... ba".

En av flickorna lägger sig raklång över tre säten och blottar en slät mage.

Då hörs från högtalaren tågvärdens röst som på invandrarsvenska meddelar att tåget är försenat och han hoppas att vi alla ska ha överseende med den saken.

Flickorna gapskrattar!

"Hörde do .., en jävla blatte som pratar i högtalaren ... hahahha, fy faaan, en jävla blatte!" säger en av dem och nu vrider dom sig av skratt och härmar mannens prat.

Det är ungefär då som vi passerar järnvägsstationen i Laholm.

Så var det.

Meddelande till intresseföreningen ...

Världens suraste katt befinner sig just nu i en blå kattbur.

Kattens matte har färska rivsår på högerhanden.

Och nu stundar resa till landet Halland.

Ett fredagsfönster från Indien ..

Från pv:s brorsdotter som bor i Dublin, kommer den här bilden.

"Hej Elisabet!

Jag tänkte skicka dig ett fönster jag hittade när jag tittade igenom lite gamla bilder från Indien.

Den är tagen på vår första tågresa.
Bänkarna som man ser, där sover man.
Den männen sitter på, där fäller man liksom ner en sits och så ligger man där också.
Inga gardiner eller dörrar, ingenting!
Man kan köpa lakan och filt för natten om man vill.

Vi landade i Mumbai efter att ha flygit hela natten och detta var natttåget till Goa, så vi somnade gott trots hårda britsar och stirrande människor.

Tror biljetten för denna tiotimmars-resa gick på sådär 30 SEK!

Lev väl, Joanna."


// Fler bilder från Joannas äventyr i Indien finns här .., det kanske är nånting för dig hemifrån-ann-sofie-från-Bjurholm, som snart ska åka till Bangladesh?
Så här skriver Ann-Sofie i en tidigare kommentar:

Tänkte på dig i veckan när eleverna läste att Elisabeth hade namnsdag den 19:e.
Ser att du har det rätt så bra och att du har något att längta till. Själv ska jag göra mitt livs resa. Jag ska åka med 24 andra västerbottningar till Bangladesh. Vi ska på en studieresa som anordnas av den Globala skolan och Sida. Så jag lär nog ha mycket att förtälja när jag kommer hem. Vi ska under 10 dagar bo i olika familjer och leva och äta som de. Så julen torde nog kännas lite annorlunda för mig när jag kommer hem den 14 december till Umeå.
Ha det så bra!
Kraaaam från ett kyligt Västerbotten med några centimeter snö./Fia.

Christina vill ha kylskåpsdörrbilder!

Jo, jo.

Nu är det bara att ta fram kameran ....

L ängtan ...

Det här längtar jag efter:

• pensionatvärdens varma händer (aldrig har jag mött en människa som alltid har så varma händer!)

• härlig frukost tillsammans med pv och vännen Leina som också kommer till Halland!

• och kanske Trivial på kvällen ...

• och räkgryta

• pelle som får gå ut och in som han vill och möjlighet att vässa klorna på en trädstam och bli kvar i en hel vecka ...

• och ligga nära-nära-nära och känna att man har en flock på savannen som man tillhör och någon som håller ett öga på elden och man känner sig trygg och alldeles lugn ..

• ungefär så .... och nu ska jag boka biljett den sista biten, från Båstad till Halmstad ...
  

Ett sent kvällsfönster från .....

"Här kommer en fönsterbild som visar hur man spenderar 1200 kr på en minut...

En bil som går i baklås.

Inga extranycklar.

En bägare bärgare som fixar saken lätt som en liten, men dyr, plätt...

(Jo, jag ska putsa fönstren. Nån dag. Kanske t.o.m. vattna blommorna. ;) )"


Tack snälla rara Ellis! säger jag.

Underligheter eller inte ...?

Precis mitt mellan mina ögonbryn får jag ett rött sårigt märke när jag blir trött och lite stressad.

Under mina tretton-dagar-på-raken-på-jobbet blev det där märket allt mer tydligt.

Många kunder frågade vad som hade hänt?

Det blev som en liten själslig trötthetsbarometer.

Men igår, då var jag helt ledig.

Gjorde ingenting av vikt.

Läste tidningar och löste korsord.

Drack te.

Handlade färskt bröd på Möllers.

Telefonsurrade.

Idag är märket i pannan som bortblåst.

Kanske hjärta - smärta ..?

Inte kan jag tala franska .., men man förstår ju ändå.

Det handlar säkert om kärlek.

Och vackert är det.

Så där som gardinfladder i vinden.

Apropå Matador ...

Vill ni se på storartat danskt skådespeleri .., framför allt av Githa Norby.

Titta här då!

Ett klipp från danska tv-serien Matador.

(Mads Skjaern har upptäckt att sonen inte är som pappan anser att han borde vara ...).

Ibland häpnar man ....

Det är första gången jag får den frågan.

Och Hasse i Ö-vik .., jag sade "ja".


Lite senare: jag har nu hastigt och lustigt ringt till Hasse som sa .."ja, det är inga problem, det får han gärna!"

Tänk, att jag visste det.

Gulle-Hasse!

Reklam som heter duga ...

Hos bloggmadamen Tuvstarr, kan vi få en studie i hur vi säljer svensk kattmat till tyska katter.

Sånt tycker jag är hur intressant som helst och ni anar inte hur tjusiga förpackningarna är!




(Pelle hälsar att han inte alls tycker om kattmat på burk. Usch, så äckligt! säger han och lommar iväg ut från köket .., allt medan svansen sakta vajar av och an på irriterat-vis.)

Hos Nilssons ...

Bilden: konstuställning på vardagsrumsväggen hos bloggmadame Nilsson.

I lokalradions nyheter meddelas att Bo Nilsson, tidigare chef för bland annat Liljevalchs konsthall i Stockholm, har fått säga tack-och-adjö till sitt arbete som chef för Charlottenborgs Konsthall i Köpenhamn.

Ja, han är "fyret på gråt papir".

Herr Nilsson har, som så många andra höjdare i olika företag, inte kunnat hålla koll på finanserna, och nu uppvisar konsthallen ett rejält underskott i budgeten.

Den skånske reportern pratar om att ..., "Bo Nilsson har inte .., Bo Nilsson har dessutom låtit renovera sin lägenhet för ...".

Och så blir det intervju med någon dansk kulturherre.
En i toppen.

Då märks skillnaden mellan Sverige och Danmark tydligt.

Nu är det inte längre "Bo Nilsson ... osv".

Nej, nu låter det så här ..."Direktör Bo Nilsson ..., och direktör Nilsson ..." .., jä, och Direktör Nilsson har ikke ...".

Det låter precis som ett klipp ur danska tv-serien Matador.

(Ja, ni minns väl direktör Jörgensen .. och åååå, som jag älskade den serien!).

Därefter letar jag lite förstrött efter en bild av den nu så omtalade konsthallen .., hittar ingen .., men däremot en blogg som jag börjar att läsa lite förstrött.

Nästan genast infinner sig den där känslan att ..., å, den här har nånting som tilltalar mig!

Sånt här.

Och sånt här.

Och sedan har jag glömt herr direktör Nilsson.

Torsdagfönstret ...

"Det här fönstret finns i en smal gränd i Saigon.

Lägg märke till ventilationen ovanför fönstret. Knappast något för våra breddgrader."


Avsändare?

Ingen kan väl tveka .., det är Jom förstås.

Två sena onsdagskvällsfönster ....

"Det vackraste klosterfönstret från idag, kan det vara något?

Sparade det åt dig. Detta är cisterienneklostret Le Thoronet, elvahundratal.

Magiskt, som alla andliga platser.

Detta är Arn och tempelriddarnas tid!

Och vår nutid.

Hälsningar Monica."



Och här ett helt annat slags fönster; inte det minsta magiskt, inte på det viset, för det fönstret var sönderslaget .., det hade nämligen varit inbrott hos den här madamen!'

(I Malå, inte här i Skåne.)

Tack Monica och Anitha!

Nu ska det sägas ...

Jepp.

I love him!




(Ja, i alla fall är han superbra!)

Så här skulle det vara ...

Vi sitter i slørblå junikveld
og svaler oss ute på trammen.

Og alt vi ser på har dobbelt liv,
fordi vi sanser det sammen.

Se - skogsjøen ligger og skinner rødt
av sunkne solefalls-riker.

Og blankt som en ting av gammelt sølv
er skriket som lommen skriker.

Og heggen ved grinda brenner så stilt
av nykveikte blomsterkvaster.

Nå skjelver de kvitt i et pust av vind
- det er som om noe haster -

Å, flytt deg nærmare inn til meg
her på kjøkkentrammen!

Den er så svindene kort den stund
vi mennesker er sammen.


Junikveld -Hans Børli

Tack Bente! säger jag.

På eftermiddagen ringer telefonen.

Det är en mycket god vän som för dagen är hemma från sitt arbete.

"Ja, dom trodde först på hjärtinfarkt ... men då sa jag .., det får ni inte säga, då FÅR jag ju en!"

Därefter förklarade madamen att "det ingår faktiskt inte i min plan att ha något sådant, så jag är snart tillbaka på arbetet."

Jag gapskrattade eller vi gapskrattade unisont åt hur fullkomligt idiotiskt man kan tänka och jag berättade om när jag för något år sedan själv hade liknande symptom .., en smärta som sköt upp från bröstet till hela käken .., det strååååålade ut i käkbenet och jag tänkte att jahapp, nu håller man på att segla iväg, men inte tänker jag åka till akuten, för säger dom att det är nåt sånt, då svimmar jag av fasa, nej, jag ligger här på soffan och låtsas som om det regnar!

Precis så.

Så typiskt kvinnligt, tror jag.

"Det ingår nämligen inte i våra planer att få hjärtproblem".

Ungefär så.

Hur som bestämde vi oss för att träffas och dricka glögg och äta lussekatter om si så där två veckor.

D e t, ingår däremot i våra planer!

Och ännu ett eftermiddagsfönster ...

Det bästa med att få fönster, det är att dom är så komplett olika.

Ena dagen ett härlig bonnafönster från Västmanland .., nästa dag ett fönster från södra Frankrike eller från Hasse i Ångermanland .., och en annan dag har man ett fönster från Spanien i sin inkorg!

Huller-om-buller, bara!

I det här rummet stod den här madamen som för övrigt just har börjat blogga och nu inte kan koncentrera sig på sitt arbete.

Ajabaja.

(Ja, själv ägnar man ju förstås inte många minuter åt sånt som bloggande ....... jaså, det tror ingen på. Nehäpp.)

Ett alldeles ljuvligt ....

... eftermiddagsfönster kommer från vännen ellis!

Och detta är till henne.

Fra Bente i Norge ...

Har lyst til å sitere en av mine favorittlyrikere,nemlig Hans Børli.

I ett av sine dikt Juninatt sier han:

"Kom sett deg litt nærmere meg her på kjøkkentrammen,
den er så uendelig kort, den stønna vi mennesker er sammen."


































Just så är det ju.

Om Malin Gråberg ...

Sommaren 2006 går jag omkring lite planlöst på Gamla Kyrkogården här i stan.

Där är gravstenar av alla de sorter .., stora och pompösa intill mindre och mera luggslitna .., och ståtliga titlar blandas med skomakare och lantbrukare .., där är friherrinnor och pigor .., repslagare och adelsmän.

Så många livsöden som blandas på den här sista utposten.

Vid en av gravstenarna blir jag stående.



Gravstenen är helt annorlunda mot de övriga och på den översta raden står att här vilar advokat Malin Gråberg. Texten är på franska.



Kanske är det detta "Sjö täm" ... - jag älskar dig -, som gör mig så inutivarm?

Och jag går hem och googlar på namnet, men får inte upp just annat än en torftig artikel från advokatsamfundet och jag tänker att .., ååå, är det allt dom kunde skriva om en ung kvinna som dör?

Bloggaren Tobias i Finland letar också, men med samma resultat.

Så här skriver han i en kommentar.

Tobias sa...

Blir helt konfunderad och berörd... Malin Gråberg var från Motala, precis som jag. Inte så värst stor skillnad i ålder. Man undrar onekligen vad som hänt, varför hennes liv tagit slut. Hon verkar ju onekligen ha varit älskad, något som inte är alla förunnat...

Och så .., nu häromdagen .., så får jag alltså ett mail från en kvinna som presenterar sig som Malin Gråbergs mamma och jag ramlar nästan baklänges, allra helst som det visar sig att kvinnan är kund i affären där jag arbetar.

Vi kommer att talas vid .., och Malins mamma skriver ett brev och berättar det vi inte visste om hennes dotter; det vi funderade över.

Så här skriver hon.

"Den 15 november 2008 är det 4 år sedan sedan vi miste vår dotter Malin.

Av en ren slump satte jag mig framför datorn denna dag och googlade – Malin Gråberg 2006 - och vad får jag se?

Du hade varit på kyrkogården och fotat olika gravstenar, bl a Malins och du funderade över hennes öde.

Öde – varför fick jag upp det idag?

Malin.

Lite om vår Malin.

Malin är född 1970 i Motala och växte upp i Norrköping, Olofström och Åkersberga (norr Stockholm).

Som tonåring är hon en flitig simmare och deltar i många nationella tävlingar, främst bröstsim.

Efter andra året på gymnasiet tillbringar Malin ett år i Louisiana, USA, som utbytesstudent.

Efter studenten börjar studier vid Stockholm universitet med en jur.kand. examen som slutmål.

Under universitetsåren söker Malin Erasmus-stipendium, och hon får det, vilket innebär att hon under drygt ett halvår läser juridik och ekonomi i Rotterdam, Madrid och Hamburg.

En otroligt målinriktad tjej.

Efter jur. kand. blir det vila från studier .., Malin vill lära sig franska och reser till till Annecy i Frankrike för franska studier.

Där träffar hon sin blivande man – Fred.

Hemma i Sverige igen gör Malin tingsmeritering i Jönköping och har ett domarvikariat i födelsestaden Motala.

Men privata marknaden lockar och Malin söker och får arbete på advokatfirman Delphi i Malmö, där hon efter några år blir antagen som advokat.

I Malmö bor hon med sin fransman Fred och det blir bröllop år 2000 i Poitiers, Frankrike, men paret bor i Malmö.

År 2004 januari föds sonen Vincent.

Samma höst flyttar familjen till villa söder Malmö. Malin ordnar med barnpassning .., hon ska börja arbeta igen efter helgerna 2004, alltså 2005.

Allt är välplanerat.

När flytthelgen är avklarad och vardagen ska börja – inträffar katastrofen.

Malin dör i sömnen natten den 15 november.

Vad hände?

Orsak? Finns ingen.

Vi har aldrig fått någon dödsorsak.

Från att ha varit fullt frisk, lycklig med framtidsdrömmar ena dagen, till att inte finnas bland oss nästa dag.

Hon efterlämnar sonen 9 mån, förtvivlade nära – make, föräldrar och bror och många, många vänner.

Så . Det var min historia ..", skriver alltså Malins mamma.

Och jag riktar ett stort och varmt TACK till Malins mamma! / Elisabet

Morronpasset ...

... har inletts.

Frukosten inmundigas förstås framför bildskärmen och ska jag handla får ovanpågrannen ta vid. Här ska min själ i mig infångas fåglar på bild!

Gunnar: du kan redan nu adressera vinstpaketet ..., på raden längst ner skriver du 27141 Ystad.

Lediga-dags-fönstret ..

"Hej Elisabet,

Idag har vi åkt längs Havet. Det ser du snart du snart på bloggen.
Inte många fönster.

Men det finaste jag såg får du.

Vill förstås gärna veta historien om gravstenen med det franska "Je t'aime".

Monica."

Kvidevitt!

Fågelbordet i Jämtland som ger oss så mycket glädje.

Nu är det så här alla rara bloggvänner, att bloggmadamen, hon är i total avsaknad av det som hemmavid kallas för "farstu" .., så när hon tre gånger på raken via sin mobil har försökt att överföra fågelfröbidrag till Gunnar i Jämtland och det hela tiden misslyckas, då ger hon upp ..., skuttar i stället bums till www.eniro.se .., skriver in namnet på fågelmataren .., får fram hans telefonnumer och så slår hon honom en signal.

Och jag säger bara en sak: vilken trevlig karl!!

Så här står det på hans sida.

Skänk 20 kr: Sms:a "mata 20kr" till nummer 72550.

"Men du Gunnar .., ska man ha såna här " " tecken runt mata 20 kr, ja, när man sms:ar? frågar jag.

"Näää ...", svarar Gunnar.

"Men .., varför har du satt dit dom då ..?" säger jag lite förvånat och det kan fågelmannen inte riktigt svara på och han skrattar gott åt frågan.

Så nu är det så här .., alla vi som har så himla roligt framför fågelbordet i Jämtland, vi kan väl hjälpa honom med lite fågelfrö?

(Egentligen går väl pengarna till bloggträffen i Halland, troligen vecka 21 .. ja, Gunnar ska väl ha fickpengar ..., men vi är ju generösa och bryr oss inte om den saken. Nej, jag skojar bara,-)

Alla som vill hjälpa Gunnar med fågelfrö .., skriv bara in mata och så x-antal kronor och sänd sedan till 72550

Alltså bara mata 20 kr osv.

Skänk 20 kr: Sms:a "mata 20kr" till nummer 72550.
Skänk 50 kr: Sms:a "mata 50kr" till nummer 72550.
Skänk 100 kr: Sms:a "mata 100kr" till nummer 72550

Ett kvällsfönster från ....

"Det här fönstret skulle kanske finnas ute på landet med lummiga träd och gröna gräsmattor utanför, men i verkligheten finns det i centrala Saigon med ett oändligt antal tvåtaktsstinkande motorcyklar (mopeder)på gatan nedanför ...", skriver vännen Jom från Arvidsjaur.

Vill ni se världens goaste lilla vänsterhand?

Här finns den.

Pip-pip!

Vad jag ska göra i morgon på min lediga dag?

Lätt som en plätt.

Bevaka detta.

(Men nu jäsiken lindalotta ....!)


gunnar i vaplan sa...

OBS!

Meddelande från tävlingsledningen:
Tolv (12) dagar och ca 10 kg solrosfrö återstår av tävlingstiden.

Nu får ni nog spurta på lite mot slutet, ser fram emot massor av kort eller skärmdumpar på pippisar.

Vinnare utses på söndagkväll den 30:e november.

Den trettonde dagen ...

Och så är långjobbarpasset överstökat!

Tretton dagar på raken .., och det har gått riktigt bra och jag inser att man orkar långt mer än man tror, ja, om man är frisk och kry .., och om man lägger sig i vettig tid på kvällarna.

Men vilken lycka nu att ha en Ledig Dag framför sig!

Och så ringer telefonen!

Det visar sig vara vännen Kent från Småland (han som följde Emil och mig till Samos för två år sedan) och vi pratar länge-länge och jag ligger raklång på soffan och har anoraken på mig och Pelle på magarna .., allt medan vi surrar om böcker som vi har läst och Kent frågar om jag har någon favoritförfattare och efter en stund säger jag att .."jo, Frank McCourt", han som skriver om sin uppväxt i ett fattigt Irland, han är nog min store favorit och jag vet varför .. han skriver med en sån härlig självdistans och humor .., jo, just därför!

Och så är där ju Torgny Lindgren, förstås, hemifrån-Torgny ..,, alla hans böcker har jag tyckt om - några mer än de övriga -. men Pölsan och Norrlands Akvavit .., ååå, så jag älskade dem!!

Och vi pratar om den stundande helgen då jag åker till landet Halland och dit kommer även Leina från Uddevalla och jag berättar om personalfesten där-nästa helg och lite pratar vi även om den stundande julen.

Vänskapsprat .., så där i all enkelhet.

Utanför mitt fönster har mörkret lagt sig.

Från gatan hörs bildäcksplask mot våt asfalt.


Och detta lyssnar jag till just nu.
Det var den psalmen som spelades (höööögt) när vi tillsammans (två av mina barn, mina barns pappa, jag själv, vännen Gösta från Malå och äldsta dotterns man) bar ut mammas kista till den väntande bilen. Ååå, mamma, vad jag saknar dig!