Dagens fönster ...

Vid pilen syns den aldrig vilande grannen.

..... finns på pensionatet ., i det som kanske kan kallas för matsalen.

(I "matsalen" finns även cd-hyllorna och innan herr pv cyklar iväg till sitt arbete nu på morgonen, tar han mig resolut i örat och säger att nu får det verkligen bli någon ordning på detta hur jag hanterar cd-skivor. Titta bara, flera stycken som inte har något fodral!! Och helgens gäst som gärna ville lyssna till den här sångerskan, ja, inte hittade han den skivan inte! "Men den är ju här, den ligger ju rakt framför dig ..!" svarar jag och håller upp skivan, ja, visserligen utan fodral, men ändå.
Denna min protest betyder minsann ingenting och jag lovar, dyrt och..., tja, kanske inte så heligt, men ja, ja .., jag lovar att bättra mig, för jag inser ju att för honom är detta nånting viktigt.
I gengäld får han lova att fälla ner toalettlocket efter varje besök och kanske också att få lite ordning på sko-kaoset i hallen. Helt ärligt minns jag inte om han godkände förhandlingen. )



Från fönstret har man utsikt över grannarnas vackra hus.

Uppflugen på garagetaket håller Göran på att måla.

Denne Göran, f.d. lärare och smålänning, är garanterat Sveriges mest ihärdige man.

Bakom vedboden ...

Titta på syrénerna .....

I grannens backe ...

Solstrålar färgar skogen röd.

Göromål en tisdagkväll ....

Sekatörklippande av spretig humle ..., och knips-knips så åker en bit av vinrankan .... och knips-knips så får pensionatet en underbar bukett med syréner på bordet!

Från den inglasade altanen som så småningom ska bli ett vanligt rum, hörs hammarslag.

Intill mig ett glas martini.

Och nej, det bekymrar mig inte alls.

Tisdagkväll är för mig vad fredagkvällar är för andra människor.

På tåget ...

Alldeles vansinnigt överfyllt är det på Öresundståget från Malmö.

Överallt står människor ..., i mittgången .. utanför toaletten .., ja, det är trångt och bökigt och passagerare som har bokat platsbiljett kommer inte ens åt sina platser!

Irritationen är påtaglig.

En storvuxen kvinna med otympligt passage har ställt sig precis vid öppningen in till kupén och när andra passagerare ska försöka krångla sig förbi, är det hopplöst trångt.

Själv har jag fönsterplats och ber en tyst bön att ingen ska komma och snegla upp mot bagagehyllan där numret för platsen står och sedan säga ..."ursäkta .. men det här är faktiskt min plats ..".

Ååå, jag klarar mig.

Och pensionatsvärden som i morse så lyriskt vittnade om solsken och högtryck .., ja, det var nog antingen en synvilla, eller så varade det roliga inte så länge, ty Halland möter med gråmulen himmel och duggregn!

Precis på pricken som i Ystad.

Och sigge nilsson har jag inte sett svanstippen av, däremot pElle, och det har bjudits på ur-god stekt tåsk med färskpotatis från Bjärehalvön, inte så långt härifrån.

Livet känns bra.

När båten kantrar ....

Kanske är hon något år äldre än jag själv?

Och nu står hon framför mig i kassan och fumlar lite med betalkortet och jag hjälper henne och packar sedan i varorna, medan hon ordnar med sitt.

"Elisabet .., jag vill berätta nånting för dig ....", säger hon med bedrövad röst.

Jag anar vad det är.

"Jo, det är så att jag har fått diagnosen Alzheimers sjukdom och om jag uppför mig lite underligt eller så .., så vill jag att ni ska veta varför .., ja, jag äter bromsmedicin .. men du vet ... ändå ...", säger hon.

Ögonen är tårfyllda.

Och jag stryker henne över kinden och håller handen och säger att ojojoj, för vad annars ska man säga?

Att man förstår?

Inte kan man förstå något sånt!

Inte ens i sin vildaste fantasi .. inte ens om man har levt med en mamma som haft samma sjukdom, inte ens då kan man sätta sig in i hur det ska kännas att veta att man vid dryga femtio års ålder har drabbats av en demenssjukdom där det bara går utför!

Möjligen att man kan stryka någon över kinden eller röra vid handen lite längre än vanligt.

För henne har hela livet tippat överstyr.

Snart avresa ...

Rosa väskan packad.

Ryggsäcken också.

På mitt slagbord står ett stort fång med lila syréner ..., och på soffbordet, i den så söta vasen som var en födelsedagspresent från min störstasyster, ett fång med vita - och alldeles ljufvligt doftande små blommor -!

Dom växer på innergårdens buskar.

Olvon, kanske?

Pelargoniorna ska få vatten på fat innan jag åker, ty kanske, kanske att solen visar sig under onsdagen?

Kunderna klagar bittert över den trista och kalla våren och en äldre herre hade stickemössan på sig nu på förmiddagen.

Allt är upp och ner.

Och jag längtar efter att få borra ner näsan i sigge nilssons päls.

Just så.

Upphittat ...

Ja, just det.

Det gäller att ha koll på utgifterna.

Tisdagmorgon.


Hällregn i Ystad.

Strålande sol i landet Halland.

Men ikväll är jag där.

Tisdagsfönstret ....

.... finns på en gata inte långt från där jag bor.

Ett kvällsfönster från ...

... innergården.

Och jag bestämmer mig för att varje kväll, innan jag går och lägger mig, så ska jag ta en liten promenad bara för att skölja bort allt som har hänt under dagen.

Alla intryck.

Sånt.

Eller kanske inte skölja bort, utan mer ..., ja, att alla intrycken får lägga sig till ro .,. fint nedbäddade i någon av minnets alla byrålådor.

Så där, ja.

Kjelles båt - Tre Viljor -.

Från Kållered till Kuba!


Och qi .., du hade alldeles rätt!

Så här skriver Sjörövar-Kjelle:

"qi gissar rätt Havanna cuba - håller visserligen på att helrenoveras till toppskick a 1957, men än finns det några justa kvarter kvar."

Angående tårtan som var så god ...

Så här skriver tårtmakerskan/kunden i affären:


"Hej Bisse!

Läste om receptet du fick av mig.

Ja, du skall ha hälften av hallongrädden emellan och hälften över.

Hälsningar Ulla-Stina."

När läslustan slår till ...

Att bo i korsningen Regementsgatan/Mariagatan och plötsligt bli våldsamt lässugen .., så där så man äntrar cykeln och susar iväg till biblioteket, det tar kanske 1 minut.

Max.

Blåser det våldsam motvind, kan man kanske lägga på en halvminut.

Möjligen.

Och när jag träder in i biblioteksentrén och ser Barbro Bäckströms underbara kvinnofigur som svävar i taket, känns det hemtamt.

Boken som jag har tänkt låna, det var denna, men den visade sig minsann vara utlånad.

Måhända till någon som, likt undertecknad, tittade på Gokväll och fick tips om denna pärla.

Jahapp.

I stället hamnar P C Jersild i min cykelkorg.

Eller rättare sagt .., hans roman "Edens bakgård".

Och den har ju inte fått så lysande recensioner överallt.

Ser jag.

På menyn ....


Stekt renskav med skedpalt.

Rårörd lingonsylt

Bregott.

I glaset: kall standardmjölk.

Halleluja.

Upphittat ....

Det är mycket just nu .., känns det som ...

... så jag ringer till Christoffer som inte har arbetat så länge hos oss och frågar om han har lust att ta mina sista fyra timmar för dagen, från ett till fem?

"Du behöver inte känna någon press, bara om du har tid och lust ..?" säger jag.

Efter en liten stund ringer han upp och säger att det är okej och jag meddelar arbetskamraterna att idag förvandlas jag till en ung man eller tvärtom och det där måndagsmötet blir jag inte med på och tack och hej och åååå, så härligt att få gå hem lite tidigare!

För övrigt är allt upp och ner just idag.

Tidigt på morgonen ringer pensionatsvärden och alldeles övertygad är jag att han försöker lura mig, när han säger att det är måndag.

Måndag?

För mig är det söndag och jag har minst en timme till att vila på.

Det blir en stressig början på dagen.

Och nu är jag hemma hos mig och på bordet står en bukett syréner och kanske tar jag tåget till Helsingborg, bara för att tanken slog mig och kanske blir jag hemma och städar och kanske tittar jag in på Ejdern eller cyklar ner till Marinan och kollar om där finns plats tills på fredagkväll eller så får det bli nånting annat.

Det är en slags inuti-oro som jag måste stilla.

Bilden visar älsklingstavlan.
Det är Isaac Grünewald som har målat den och det är förstås ett tryck.
Inköpt på loppis för 20 kronor.

Dagens fönster ....

.... finns i Köpingebro, utanför Ystad.

Upphittat ...

Smörsång ....

Tja, jag är förmodligen ensam i Sverige som tycker att den här låten var och är helt underbar, men någon ska ju vara det också.

Ensam om den saken, menar jag .-)

(Och pv kan skatta sig lycklig som befinner sig i Halland. Jag har nog spelat den hundra gånger rakt av ...)

Söndag på jobbet ...

Och detta är utsikten från "min" kassa.
Mitt emot sitter just då den alltid så rara Hanna, ännu solbränd och tjusig efter en vecka i Turkiet.



På anslagstavlan på lagret ......
Hjärtat blir varmt.
Det är Emelie som har skrivit och ritat.



Och hur glad blir man inte när Olof - Alfons Åberg - har anmält sig.
Olof har slutat och arbetar nu i Malmö som någon slags programmerare.

Det var denne charmör som, när man ropade på hjälp i kassan, alltid svarade: "Pizzeria Capri!" och när jag sa ..."haha .., jag har kö, kan du komma ..?", så svarade han (man hörde smajlet genom luren och tänk er nu Zlatan-svenska ....) "ja, tio minoter, en kvart!"



En annan raring är Fredrik Englund.
Han har också slutat och arbetar även han i Malmö, jämsides med att han pluggar.

Fredrik är storvuxen och går med gungande steg .., såå tryggt var det att ha honom i affären på kvällarna.

Nu har han tittat in och lämnat en hälsning på anslagstavlan.



En stamkund vill att vi tar hem timjanolja, men Rickard, som ansvarar för kolonial, är inte så värst sugen på den saken.
"Helst inte ...", har han svarat.
Alla kunder som ber att man ska ta just deras vara, tänker inte alltid på att då är det oftast någon annan vara som ska plockas bort ur sortimentet.
Allt ryms inte!


Men den som vidarebefordrade kundens önskemål .., gull-ber.
"Snälla ..., stamkund vill ha ...".

Och det hjälper.

"Ok, tar det vid nästa beställning ...", svarar Rickard.


Alldeles idealisk hjärngympa är det att försöka lära sig så många plu-nummer som möjligt.

Den dagen för två, tre år sedan då jag fick totalt hjärnsläpp och inte kom ihåg nånting annat än telefonnumret till mina barns pappa (som var så snäll och kom och hämtade den förvirrade madamen och agerade taxichaufför till akuten ...), då, när jag satt där i undersökningsrummet .., då försökte jag ihärdigt att locka på alla plu-numren.

Efter några timmar kom dom tillbaka .., så där som små segelbåtar som närmar sig natthamn.


Plu-numren är inte alltid logiska.
Titta på broccoli, till exempel.
Den som har hittat på det numret, hade nog också tillfällig härdsmälta i hjärnkontoret.

Dagens fönster ...

Ja, var finns dom?

Ingen aning.

Det är seglar-Kjelle som har tagit bilden.

Jag gissar på ..., någonstans i Västindien.

Och tack till alla raringar, ni som riktar kameran uppåt och fångar fönster!

Mors Dag ...

Brev från mamma till Anders.


Och idag är det Mors Dag.

Jag hoppas att du har det bra mamma, var du än befinner dig.

Och du ska veta att jag tänker på dig nästan varje dag.

Ibland tittar jag in på Ejdern och ser hur dom har det.

Till en början översköljdes jag av rörelse var gång jag såg det som var ditt rum, nu går det bra.

Nu kan jag stå där och surra med Eva-Lena och Marie och dom övriga och det känns okej.

Alldeles för sällan besöker jag minneslunden där du ligger i en ask av papper, under själva gräsmattan.

Jag försöker verkligen att känna efter om du är där, men det lyckas aldrig.

Ofta önskar jag att vi hade lagt dig i en helt vanlig grav, så där så jag hade kunnat plantera blommor och göra fint och småprata lite med dig.

Nu känner jag mig bara vilsen när jag står där på kyrkogården.

I morgon ska Anna tävla med sin häst Taurus.

Hon pratade om dig via facebooks chatt ikväll.

Ha det nu så bra mamma.

Stor kram från mig och träffar du pappa, så hälsa till honom och säg att Anders blir färdig polis om två veckor!

Eliza.

Lördagkväll ....


Fylleskrål och gråt här utanför.

Och näktergalen.

Några kvällsfönster ...

... finns där man köper världens godaste (jodå, det är ingen överdrift ...!) wienerbröd, nämligen på Fritidsbaren i Ystad.

Alldeles nära havet.

Ja, så var det, ju!

Bilden från Nostalgiboken.


Peter sa...

"Åhh...Cassatapuck var min favorit. Vanligtvis fick jag dock välja någon till vilken de i fickan skramlande mynten räckte.
Växlade gjorde jag då mellan Igloo Cola och Super Jet...och någon gång den du hade som favorit.

Jag sitter dock och funderar över om prislistan inte är betydligt äldre än jag är, för inte kan väl en glass ha kostat 1.25, och en ispinne 75 öre?!
Så inser jag plötsligt att det faktiskt är så. Jag minns nämligen tydligt när glassen Flirt kom, och på listan står det ju nyhet.

När jag samtidigt tänker på att glassen jag häromdagen köpte på macken, kostade 26:-, inser jag med fasa hur gammal jag är.
Var sjutton tog tiden mellan 1.25:- och 26:- vägen...?

Märkligt dock vad nostalgiska bilder kan göra...nästan så jag kan känna dofterna av både Jenka och Bugg. Föredrog Bugg då, och det skulle jag nog fortfarande göra...om möjligheten att välja fanns.

Tänker lite på burken med O´boy...och vidare till kaffeburkar av samma slag. De hade en rund markering där man skulle sticka hål för att släppa in luft innan man drog i lockets ögla.
Gjorde man inte det, stack hål innan, då sprutade det kaffebönor vida omkring.

Och tro mig, när kaffepulvret hamnade på golv och hyllor i en butik såg det ut att vara väldigt mycket mer än ett 1/2 kilo.

Jo, med viss skam kan jag säga att jag tyckte det var roligt. Det gjorde däremot inte min mormor...då.
Många år senare skrattade vi dock åt detta tämligen harmlösa pojkstreck.

Tack för resan i nostalgins tecken! Boken ska jag absolut köpa.

Numera lugn och sansad herr fotograf hälsar varmt."

Kommentar från herr Fotograf, angående "Nostalgiboken".

På väg hem från jobbet ...

Och vid Bilprovningen pågår flygövningar.

Det är råkornas småttingar som nu skrikflyger och åååå, så spännande det är .., där är ju höga träd och lyktstolpar och en telemast och långt där nere kör bilar åt alla håll och där går en kvinna med lilafärgad jacka och vit sjal runt halsen och vad gör hon nu då ..., ååå, hon tar fram nånting ur sin ficka och aldrig att man vet vad det är .., och nu håller hon den där underliga blanka saken mot himlen och bäst att skriiika högt så mamma eller pappa kommer till undsättning!

Ett nytt liv.

Foto: Eva på Frösön.

... men nu ska dom i alla fall skiljas, säger kvinnan.

Och hon berättar om mannen som aldrig gör ett handtag hemma .., som bara en enda gång under alla åren har kört en tvätt i maskinen.

"Jag väntade medvetet .., tänkte att få se nu om han gör det, ja, jag var ju sjuk .,. hade legat på sjukhuset och kom hem och var trött och slut på ..., men näää, till slut frågade han varför jag inte hade tvättat och jag sa som det var .., då gjorde han det, men tog bara sin smutstvätt .., en tröja eller om det var en skjorta ..? Och inte en enda gång att han har frågat hur jag mår sedan jag kom hem ...", säger hon.

Ja, det var ju såklart inte bara smutstvätten det handlade om.

Så mycket annat.

Nu är det över.

Det är som om mannen är förvånad.

Och kvinnan säger att nästa vecka ska hon titta på lägenhet, till sig och dottern.

Födelsedagskalas ...

60-tal.

... fast flera månader för sent, blev det idag.

Överraskningsfödelsedagskalas, kanske man kan kalla det?

Från landet utanför Hörby kom nämligen min störstasyster och hennes dotter och med sig hade dom, till min oerhörda förvåning, presenter till min födelsedag, den som var i januari!

Stor glädje och många skratt blev det.



Systerdottern, alltid lika påhittig, hade köpt "Nostalgiboken" - om godis och glass -.

Och titta, där ser man ju min älsklingsglass Igloo Apelsin!!

Å, så jag saknar den glassen!


Nathalie.
Låååång.
Rödhårig.
Den absolut lugnaste människa jag vet.

Systerdotterns dotter, Nathalie, går en serietecknarlinje i Malmö och nu har hon och klasskamraterna låtit ge ut en bok med samlade verk.

Så här presenterar Nathalie sig själv:

N. Nilsson är en förrymd litteraturstudent som är förtjust i fantasy, rollspel och det övernaturliga. Hon är bosatt i Lund och en av fem serieskapare i Think Ink.


Och här en liten smygtitt på hennes alster.


Efter presentutdelningen åkte vi raka spåret till legendariska Fritidsbaren.

Var sitt wienerbröd ..., kaffe och te.

Ack, ljufva värld!



"Två låtar för 5 kronor!"

Jag valde.

En av de två var den här.

Insikt ... eller utsikt.


Idag satte chefen upp sommarschemat, fram t.om. vecka 27.

Min sista vecka i affären.

Jag avslutar med ett söndagspass från 7 - 14.

Undrar hur det kommer att kännas att lämna tillbaka den röda jobbartröjan, byxorna ..., lås-upp-mojängen och att tömma skåpet?

Att sätta punkt.

.

Spännande, det är vad jag tror.

Hemifrån ....

Det är strida forsar nu hemma i Västerbotten!

Vännen Kerstin Sjölund skickar en bild från Mårdseleforsen.

Dagens fönster ...

"Fönster från den skamfilade staden Kampot i Kambodja", skriver herr Fönsterfångaren.

Det är Jom, alltså.

Just nu ...

En klicka-på-bild, tror jag.

Läsvärt ....

... och krumelurigt, på danskt vis, hittar ni här.

Nästan som på BB ....


Ni vet "Annas mamma" som ofta skymtar förbi i kommentarerna .., hon har minsann tagit steget ut ur garderoben och har nu en alldeles egen blogg.

Så r o l i g t!

Och här hittar ni henne.

Upphittat ....

Ulla-Stinas goda tårta ....

Så här är det.

Till kassan kommer en kvinna som har handlat marängbottnar och djupfrysta hallon och jag säger ...."men åååå, nu börjar jag att längta efter marängtårta!" och då ler kvinnan och säger att det är just vad hon ska göra.

Tårtan är helt annorlunda än min egen, så jag sträcker mig efter pennan och tar en bit kvittopapper och skriver ner receptet.

Så här.

Vispa 3 dl grädde + 1 dl florsocker bara så där lite-lite.

Det får absolut inte bli tjockt, men ska ju hålla ihop så det inte rinner iväg alldeles.

Pytsa sedan i 1 pkt djupfrysta - men lagom upptinade - hallon (ett mindre paket) och vispa lite till.

Sedan fyller man maränglagren med den här röran och lägger den i frysen.

"Den blir alldeles UNDERBAR!" säger kvinnan leende.

Tänk med gräddröran och kanske en kvist citronmeliss på toppen ...?

Nog måste det väl bli fint?

(Kanske skulle man ha röran även på det översta lagret ..? Om du läser här Ulla-Stina, så kanske du kan berätta hur det är med den saken? Annars kan du maila mig på bisse151@gmail.com och säga hur du gör?)

Stort tack till den för mig helt okända Ulla-Stina!

(Som för övrigt är Oxe. Bara så ni vet.)

Ny dag, ny giv ...

... och madame Mariza sjunger återigen så glatt för mig ..., och här sitter jag och håller takten och solen strålar och Radio Malmöhus diskuterar den arma Anna Bergendahls insats i semifinalen igårkväll och jag tycker att hon var så bra, så bra, - hon hade sån utstrålning -men nu är det som det är och världen lär inte gå under för den sakens skull.

Himlen är ljust blå.

Och Fritidsbaren har öppnat för säsongen och igår hade jag "Fru Fritidsbar" i kassan och nu har även hon fått ett sprillans nytt knä och om detta pratade vi, ja, när hon igår besökte affären .., och efteråt så log jag ..., detta mitt knä har renderat i ovanligt mycket surr med människor med betydligt mer livserfarenhet än jag själv har.

Från radion hörs president Obama säga att ansvaret för oljeeländet ytterst är hans, men tänk, det tycker jag inte och jag skulle ha oerhört svårt att som president säga samma sak.

Nu är klockan 06.58.

Himlen är fortfarande ljust blå och mot en gul husvägg strålar morgonsolen.

Så är det.

Fredagsfönstret ...

Fönstret finns i Valdemossa i Spanien.

Och hon som höll i håven, det var Catarina från Trelleborg och ni som har varit här på sidan i något år eller två, kanske kommer ihåg att det var Catarina som lämnade sitt lärarjobb i Skåne, tog ett friår och susade iväg till Marocko.

Resebrev från Spanien ...

"Nu har jag varit ute och rest igen men bara lite och betoning på LITE.

Det blev Mallorca och jag tar tillbaka vartenda negativt ord jag sagt om den ön!
Mallorca var helt ljuvligt - vilken natur!

Bilderna kommer dels från Valdemossa, vilken var den stad där Chopin och George Sand levde i sus och dus - mest dus visade det sig.

Staden var jättecharmig men en riktig turistfälla men kan man bortse från det är det väl värt ett besök.



Under en av bergsvandringarna trodde jag att jag såg i syne: Högst upp på denna dags vandring - ca 300 m ö h - såg jag en GET! Vågade inte säga ett smack till min vandringskompis men det VAR en get som stod där och kollade ut över havet och ön La Dragonera! Du ser själv - jag har bildbevis!



Vi hyrde ett hus i byn Andratx cirka 3 mil nordväst om Palma med en vidunderlig utsikt över bergen!
Det enda som var svårt i den byn var att på plats med bilen.
Vi hade en mellanklassbil som det så fint heter i biluthyrningskretsar - det var en Ford Focus men jag hade behövt en SMART! Bilen var hopplöst för stor när det gällde att parkera!

Många hälsningar från Catarina i Trelleborg."

Inne på chefens kontor ...

Orsaken till flytten.
En jungfru med vänster tumme upp som, när jag ringer, säger ..."men ååå, så roligt, vad jag har längtat att få prata med dig!"
Att den mannen har fått gå lös, det är en gåta för mig.


"Men Bettan .., har du verkligen inte ångrat dig .., måste du flytta till Halland?" säger chefen på ett väldigt snällt sätt.

Och jag säger att nää, jag har inte ångrat mig .., och jo, jag kommer säkerligen att sakna världens bästa arbetskamrater och alla underbara kunder och den där känslan att vara trygg i en grupp och att våga säga vad man tycker och tänker - det kan ta evighetslång tid att ta sig dithän på en ny arbetsplats - och ibland kommer man inte dit.

För den som likt undertecknad har ett stort behov av trygghet; som gärna åker på semester till samma ställe minst två gånger och som inte tycker att ö-luffning med tio öar på tio dagar är det ultimata, utan gärna kan tycka att åååå, vilket härligt ställe, ja, men här kan vi ju stanna resten av tiden ..., för en sån människa är det ett stort steg att bryta upp.

Men oj, så s p ä n n a n d e!

Just så är det.

Diagnos .., någon som tror sig veta?


Nu ska jag berätta om ett underligt fenomen som jag mellan varven drabbas av och allt detta har kommit efter att jag fick min nya knäled och med påföljande fyra-månaders-rehab.

Så här blir det.

Helt plötsligt - mitt i alltsammans bara - kan jag tappa precis all energi .., ja, jag blir som en urlakad trasa .., börjar frysa och hacka tänder och får ont i hela kroppen .., i lederna och ja, överallt!

Jag blir stel och vaggar liksom fram.

Då går jag och slänger omkull mig på en säng eller soffa och drar en filt över mig.

Vilar i en halvtimme, kanske?

Och sen .., hur pigg som helst!!

Det är fullständigt obegripligt hur detta går till, jag fattar det inte och allt det här har kommit efter operationen.

Och jag jobbar inte ihjäl mig, om nån tror det .,. jag gör ju bara sånt som jag tycker om att pyssla med och jag känner mig stark och frisk .