Bond-empire ...

"Bonnsoffan ...."

Den allvetande Rexxie, han tror att auktionssoffan är tillverkad någon gång i slutet av 1800-talet och det låter väl troligt, allra helst som den är "omstoppad och klädd" 1930.


På soffans baksida syns tydligt att det är inte frågan om något "finsnickeri", men C.Stenberg .., jag vill säga dig om du nu från himlen eller annorstädes kan läsa min blogg, att jag tycker att du har gjort ett så fint arbete ändå!

Soffan ska få det bra, det lovar jag.

Dagens fönster ...

Nej, idag är det inget fönster från Norge, nu är vi plötsligt i Skellefteå, hemma i Västerbotten.

Vännen Anitha har nämligen besökt Skellefteå Museum och där stod en hel drös fönster och bara väntade på henne ...!

Så alerta ni är, alla ni fönsterfångare!!

En superb uppfinning!


Jo, det ska jag säga ser, att det är tandtråd med hållare!

Det är det bästa jag har varit med om på länge!

Ty nästan alltid när jag kör bil och absolut inte kan fibbla med vanlig tandtråd, ja, då känner jag att nånting (en liten kärna från ett björnbär, t.ex. ) har fastnat mellan två tänder och hur jag än kämpar får jag inte bort det som irriterar.

Men nu .., nu kan man ha en sån liten tandtrådshållare med tråd i bilen och vips, så löser det sig!

Hemkomsten ...

Vänligen notera pv:s min.
Detta är skepticism i ordets rätta bemärkelse ...

Så har vi då hämtat "auktionsfyndet" från Heberg!

Sicken glädje - ja, för vissa -.

Att detta inte handlar om finsnickeri, står klart, men för mig är det enbart charmigt.



Och utdragbar säng också .., ahaaa, å, undrar just hur många småttingar (eller vuxna?) som har legat skavfötters här?

Snälle grannen Göran hjälper pv att baxa in soffan på altanen.

Där ska den få stå "så länge" ....



På baksidan står skrivet med blyerts: "C Stenberg, Falkenberg".



Och när vi drar ut sänglådan hittar jag mera.

"Omstoppad och klädd den 18/12 1930."

Tänk .., om herr C.Stenberg hade vetat att åttio år senare skulle en kvinna från Västerbotten, men numera boendes i ett gult hus på en kulle i landet Halland, ta hem den soffan och visa bilder på herr Stenbergs signatur!

Vem var han?

Vad hade han för drömmar?

Hur såg hans liv ut?



Och så kan man förstås fundera på hur gammal soffan är?

Sittdynan är hård - passar mig perfekt -, men tyget måste nog bytas ut.

Tyget är fastlimmat längst uppe på armstöden .., ja, ja, vi får se hur det går att ordna till det.

Något vitt där nere till vänster ...

Den första semesterdagen.

Regnig morgon .., sen kommer solen.

Luften är mer än ljummen .., den är varm och len.

Vi går samma runda som alltid.

Kamraten, han med vit svanstipp, lullar på vid sidan av vägen.



Över åkern .., vänster ner mot havet .., sen rakt söderut.

Ljunghedar.

Björnbär.


Vattenpölar.

Det är halt och "görjigt", som man säger hemma.


Vid båthamnen till kommer solen fram.

Himlen ändrar färg.

Vita gäss på havet!



Vid den tredje grinden grinden står islandshästarna och är mer än lovligt oroliga .., det sparkas bakut och gnäggas och jag räknar till ett trettiotal och försöker hålla mig mitt mellan dem, men harry är vettskrämd och vägrar gå en enda meter .., snurrar in sig mellan benen på mig .., och till slut får jag lyfta upp honom.

Sista biten hem är jag svettig.

Då är harry är glad och sprallig .., har hästflocken på betryggande avstånd bakom sig .., och han plaskar lyckligt omkring i en liten vattenpöl.

När vi kommer hem, duschar jag honom i badkaret.

Där nedanför står pElle och tittar på.

Idag kommer den hem ...

Såja, nu jag varit till Heberg och betalat soffan.

Den ska hämtas innan klockan 18.00 ikväll och blir pv försenad, så får jag själv köra släpen och hämta hem familjens nytillskott.

Hur den var?

Jo, tyget måste bytas ut, det är betydligt mörkare än bilden visar, men för övrigt var den fin!

Jättefin!

Inte så stor .., och när jag lyfte på locket såg man att det här var en soffa som har varit med länge.

Den var inte så våldsamt tung heller - inte som jag hade befarat -, så det ska nog lösa sig.

På väg hem passerade jag flera fårhagar och i en av dem såg jag en skata som satt på ryggen på ett nyklippt får .., det påminde lite om naturfilmer från någon savann i Afrika.

Och vid Eftra kyrka, då bröt solen fram!

Dagens fönster ...

Till systerlandet i väster borde man bege sig, ja, om man suktar efter vackra fönster.

Och härliga färger!

Den här bilden togs i Trondheim och det var Cecilia N som höll i kameran.

Den blev min!!

Och priset?

Trehundrafemtio kronor!

Någon i familjen stönar och suckar.

Någon annan är överlycklig ,-)


// Vill ni se hur priserna blev på övriga alster ..? Klicka då här.

Inledningen av semestern ...

Och vi sjunger och hurrar för Gösta ...

Å, den kunde omöjligen ha blivit bättre!

Det blir middag hos Maria och Roger (engelsmannen) i Harplinge, ja, för att fira pv:s morbror Gösta som just idag fyller 79 år!

(Pv kör bil, jag tar moppen ... och njuter av alla dofter och tänker på ledigheten och sitter där och smajlar för mig själv ...).

Här sitter han till vänster och till höger om honom står pv:s storebror Tommy, denne alltid så rare och glitterögde smålänning!

Han fyller förresten sextio om en dryg månad och ska, så småningom, tågluffa genom Europa.

Det blir födelsedagsfirandet för honom och frun det.

Under en period i sitt liv arbetade Tommy med ett vattenprojekt nära Victoriasjön i Tanzania.

I två år blev han där.

Nästan varje gång vi äter rostat bröd som har blivit bränt, berättar pv samma historia.

"Du vet, när Tommy var i Afrika och arbetade, fanns en slags betjänt i huset och Tommy har berättat att varje morgon vaknade han till ljudet av när betjänten skrapade av det något för brända rostebrödet ....".

Men nu är det en annan kväll.

Vi bjuds på himmelskt god mat .., det är grillspett och kyckling .,. det är starka röror (en är alldeles särskilt god .., jag ska be om receptet .., det innehöll mynta, spiskummin och cayennepeppar och kanske var det youghurt till ...?) och efteråt marängtårta med grädde och färska hallon.

Och massor med skratt och prat!

Att känna sig välkommen i en ny släktkonstellation .., det är inget annat än lycka det.



Hela dagen har bröderna Göransson varit i sin mammas sommarhus och ordnat och haft sig.

Och den svarte krabaten har - i t i m m a r !! -, lekt med Mylta som är 1 månad äldre och vars husse är den blivande sextioåringen.

Totalt slut på är båda valparna.

Mylta ligger och sover i husses bil .., harry slocknar på altanen och bryr sig inte det minsta i doften av nygrillat kött.

Nutidstestet i DN, vecka 32

5 rätt av 10 möjliga.

Av de 17800 som gjort testet hittills fick du ett bättre resultat än 7388 (41%)

Bedrövligt.

Och för pv blev det så här:

6 rätt av 10 möjliga.

Av de 19000 som gjort testet hittills fick du ett bättre resultat än 12096 (63%)

Och glöm inte ...

... att Kesu har en marknadsundersökning på gång på sin blogg!

Nu vill hon ha synpunkter ..., skynda er dit!

Och nu har jag semester ...

Jag säger bara det .... s e m e s t e r.

Vilken outsäglig lycka!

Om att bli inutivarm ...

Den där upphittade klippboken väcker så många minnen!

På kvällen ligger jag i sängen och bläddrar bland gulnade tidningsurklipp.

Det handlar om flytten söderut .., sonens första skoldag i Skåne .., ja, sånt.

Och om kärleken, förstås.

Småpojkskärleken.

Den som nog är lika stor som storpojkskärleken.


Sista sommaren i Malå.
Året därpå skulle sonen bli "varm i bena" .....

I april 1994, då går sonen i första klass, berättar jag om ett Riktigt Äventyr.

Här är slutet:

Oviss framtid ...

När jag igårkväll rotar i en byrålåda, hittar jag min gamla klippbok.

Där är kåserier från 1993 och framåt och jag tar den stora boken med mig och börjar läsa.

Och minns.

Och ler.

I slutet av maj 1994 åker vi från Ystad till Göteborg.

Alldeles lyrisk är jag!



Och när vi kommer till Hallandsåsen .., grips jag av nåt slags känslosvall.

Tänk .., jag säger bara t ä n k .., så lite man vet om framtiden!

Kl. 8.00 i ett gult hus på en kulle ...

Fisk som kokar på spisen .., sigge nilsson som kalasar på Hemköps utsökt goda potatisgratäng och pElle som väntar på sin tur.

På fisken, alltså.

Nedanför arbetsbänken står en glatt svansviftande liten hund och skäller.

Insikt nr 321 ....

Ja, man bör nog avhålla sig för att dricka ett glas vin och därefter sätta sig vid datorn och börja bjuda på nätauktion.

Har jag (läs: vi ...) otur, kan vi idag bli ägare till 1 st Karl Johan-soffa .., 2 st mindre fåtöljer, 1 större grön fåtölj (Carl Larsson-varianten ..,) samt ett parti vackra lakan med brodyr.

Dessutom har husets herre bjudit på 2 st lampkupor (inga lampetter), plus en fyndlåda.

Det är kanske bäst man bokar släp på jobbet.

Eller lastbil.

Söndagsfönstret ...

Från systerlandet i väster, fra Norge alltså, kommer dagens fönsterbild.

Det är vännen Bente som påpassligt var framme med håven!

Så här skriver hon:

Hustad kirke er en langkirke fra 1150 i Inderøy kommune, Nord-Trøndelag fylke.

Byggverket er i stein og har 150 plasser. Den er bygd midten av 1100-tallet.

Och så ett kvällsfönster ...

"Ett fønster fra en park vi var i, handmålad campingvogn,som ble brukt som kiosk."

Så skriver vännen Bente fra Hamar i Norge.

Lördagkväll ..

"Jag bjuder på middag på Göstas Café!" säger pv, eller föreslår han.

Göstas Café ligger i Steninge, snett över vägen bara från vandrarhemmet.

Å, det är en härlig kväll och vi sitter ute på trädäcket, med utsikt rakt ner till havet.

Varmt röda parasoller .., och underbart god mat!

Ryggbiff för mig, hamburgare till den generöse pv.

Och vid ett av borden sitter en kund från affären .., en kvinna i min ålder kanske, med det allra mest ljuvligt lockiga hår jag har skådat!

Lite småprat blir det och under bordet ligger deras hund.


Utanför caféet (som också är en restaurant) hittar man en träbänk att sitta på.
Några snäckskal intill.

På en annan bänk står en fint skriven skylt: "Slå dig gärna ner en stund ...".

Det vittnar om omtanke.


Innan vi kör hemåt, tvärhälsar vi på hos Stig och Margareta, grannar till pv:s mamma.

Där blir det kaffe och Ballerinakex med lakritssmak .., och det blir prat om konsten att köra långtradare .., om skräckfyllda flygresor .., om bussresor i Grekland .., det blir prat om hundar och om värdparets barnbarn som just har gift sig i Afrika, med en man från Senegal.

På bordet höstflox i en vacker vas.

Och på köksbordet ligger Margaretas anteckningsbok med recept .., för kvällen är det "Inlagd pressgurka" som gäller.

ibland

inte ofta - men just ibland -

händer det

att jag tänker tanken ...

"men å, det här måste jag berätta för mamma!"

i tre år har hon varit död

och ändå

så levande i mitt hjärta

Sånt som gör livet glatt ....

Ja, det kan till exempel vara en godare frukost än vanligt på jobbet ..., (jag köper skinka och så har vi ostfrallor till) och prat med rara arbetskamrater .., och mejerikämpande tillsammans med en av Johannorna .., och sedan - på väg hem i solsken och ljumma vindar - en kund från affären som vinkar så vänligt när jag kör förbi med moppen.

Då är jag halvvägs hemma.

Vid vandrarhemmet i Steninge har det dukats upp till fest.

Bröllop, kanske?

Och på soffan Ektorp ligger den svansviftande krabaten .,. han har, nere vid båthamnen, lekt med en terrier i dag och är tämligen slutkörd. (Stryk ordet "tämligen").

Dessutom har han fått gå ombord på båten. Sånt tycker husse är roligt.

Husets herre, ja, han målar fönster.

Och jag känner mig lycklig.

Dagens fönster ...

"Hej!

Resor gör att man spanar efter fönster.

På den här resan så stannade vi till vid Långe Jan på Ölands södra udde.

Tittar man noga så skymtar parkeringen och kustlinjen på långa öns södra del.

Sen så skymtar man handen och en kamera som medresenären äger.

Det kom med på bilden också.

Turtlan."

Litet möte - eller stort - ....

Att bo i ett jordbrukslandskap, det passar mig alldeles helt perfekt.

Å, så jag tycker om att se kor, får och hästar och känna doften av ren och skär dynga!

Här stannade jag till en stund på hemvägen.

"Hej på er kossorna .., hur ni det ...?" sa jag.

Jodå, dom hade det alldeles utmärkt.

Sen moppade jag hemåt och bjöds på nystekt fisk och våra egna potatisar och morötter.

Livet på en pinne!

Vid halv elva ...

Sedvanlig promenad med den alltid så glatt svansviftande krabaten.

Solen mot ansiktet.

En hundvalp som jagar fjärilar.


I dikesrenen blommar blåklockor, rölleka, renfana och den här skönheten som jag ännu inte blivit presenterad för.

Småfåglar kvittrar.



Vid "polska ambassaden" ser det ut så här.

Jag lovar, jag har inte trixat med färgen på gräsmattan!

Nu återstår två timmar av frihet, sedan arbete till åtta.

Därefter jobb lördag och söndag och så .., en veckas semester!

När farfar inte längre finns ...


I hemtidningen Norra Västerbotten läser jag följande.

Det handlar om Gunnar Larsson, Bureå, som har avlidit i en ålder av 85 år.

Nu har barnbarnen skrivit om sin farfar.

Så här:

"Farfars hår är alldelens vitt. Han kör bil fort, husen flänger förbi.

Farfar känner nästan alla, fast de är döda nu.

Farfar har gubbkeps och äter Emser.

Det lyser i köket när man går förbi.

Farfar är trött och ligger på soffan, lyssnar på radio.

Farfar har tusen rynkor och stora gammelmanshänder.

Farfar vill ha besök. Han tycker om när det skojas och pratas, farfar är den som skojar mest.

Men nu är farfar död.

Nu är det tomt.

Barnbarnen genom Lisa."

Är det inte helt ljuvligt, så säg ...?

Nog måtte herr Gunnar Larsson från Bureå som inte längre finns, le i sin himmel.

Dagens fönster ...

Ett båtfönster från landskapet Närke .., ja, båten låg och guppade i Svartån i Örebro.

Ulrika - stickerskan - håvade upp kameran och det tackar man för!

Och så ett kvällsfönster ...

.... från Skellefteå, närmare bestämt från "Bonnstan".

Fönsterfångerska var Anitha, som skriver att ..."här fanns inga vattenpass".

Nej, just det .., eller så är marken sank?

Tillägg till dagens fönster ...

... och det var annannan i Portugal som kom att tänka på just den här melodin.

Igår ....

... i kassan, ser jag ett bekant ansikte!

Det är inte ofta.

"Men ååå, är du här!" säger kvinnan och leendet är varmt och ögonen ekorrpigga.

Precis som förut.

Det är ju hon som i Ystad skötte vår pocketavdelning - som kom och tog ut gamla och satte in nya, fräscha exemplar - och nu är hon här, i landet Halland.

På Hemköp.

"Men Ystad då ...?" frågar jag.

"Nej, jag bor utanför Malmö och har bytt distrikt .., så kul, nu kan vi ju ses här i affären!" säger hon.

Jag log länge efteråt.

Här och nu .... igen.

Om man börjar arbeta klockan två, hinner man med att leva också.

Så vi går på promenad, den lille svarte krabaten och jag själv.

Nere vid badviken ser jag en enda modig människa som badar, för övrigt är stranden tom.



Nära båthamnen .., då passerar vi alla islandshästarna och plötsligt går harry fot.

Svansen har han - av någon anledning - mellan benen.

Ååå, så spännande det är!



Idag doftar det mer höst än någonsin .., jag räknar till tre sädesslag längs promenaden.


Och här ser jag ett rådjur som går längs skogsbrynet.

Mot väster .... mörka moln!


Allra längst bort i bilden .., just där det är som mest blått .., ser jag tre segelbåtar.

Bakom oss är himlen ljust blå.

Och det är varmt och skönt och jag norpar mig syrliga björnbär och ser en liten fågel som flyghoppar mellan ljungtuvorna .., en helt ny bekantskap .., stjärten har en vit - alldeles tydlig vit - fläck.

Auktion igen ...

På söndag, när jag arbetar, är det återigen dags för auktion i Heberg.

På nätet kan man redan i förväg se vad som kommer att bjudas ut.

Den här fåtöljen, t.ex. och gissa, om jag gärna vill ha den!

Utropspriset är 60 kr .., den är uppe i 80 kr nu och jag ska nog bjuda jag också.

(Pv deppar ...).

Visst är den läcker!

Kan det var en Carl Malmsten, tro?

(Har nu googlat .. jodå, det är det.
K a n s k e.
Och blir priset som på den auktionen .., då avstår jag nog.)



En Karl-Johansoffa .., utropspris 60 kr.

Förra gången gick en likadan för 380 kr.

Den här skulle ju passa som bäst i det nya vardagsrummet, det som inte är klart ännu.



Och här är nånting för pv ..., jag är helt förvissad om att en sån här grupp inte går på tusenlappen ens.

Återkommer när auktionen är överstökad.

Dagens fönster ...

"Hej!

Med hjälp av några klick på nätet så hittade vi det här fina boendet.

Just det, råkade hitta, för det var inte mycket ledigt när regnet strilade ner över Österlen.

När vi kom fram så fick vi ett fint rum i romantisk stil.

Passade sååå bra!

Så där i det romantiska rummet så fångade jag vårt fönster lite mer nära och lite mindre nära.

Förresten till läsarna!

Varför inte boka in en övernattning vid en framtida resa till Österlen.

De andra rummen hade andra stilar... om man nu inte känner sig så romantisk.

Turtlan."

Ombytta roller ...

Så här är det: sigge nilsson och pElle norpar gladeligen av hundmaten och harry, han tycker att kattmat är himla smarrigt!

Och nu har pElle lagt sig i harrys hundkorg och inte tänker han stiga upp heller.

Vän av Ordning tycker säkert att våra husdjur har ett förfärligt leverne, ingen ordning alls!

Då kan jag tala om att igår åt harry köttfärsbiff med potatisgratäng och idag fläskpannkaka och sällan har jag skådat en lyckligare liten krabat!

Ja, säkerligen ska hundar enbart äta dyrt foder, men här blir det variation i kosten.

Ena dagen Royal Canin, den andra pannkaka.

En morgon fick han havregrynsgröt till frukost och tycktes omåttligt förtjust!

Dessutom följer han oss gladeligen till lilla båthamnen.

Han får gå lös (men han springer mest .., skuttar hit och dit ..) i sin egen takt och jag minns hur min pappa tog stövarvalparna - som då var i samma ålder - med sig till skogen, där dom fick "lära sig hur det går till och hur det doftade och tänk, om dom fick se nån hare ...!" och dom snavade över stubbar och mossa, men å, så roligt det var och ingen blev sjuk.

Så är det här i det gula huset på kullen.

Och hjälp, så vi älskar den här hunden!

Och sigge och pElle.

Igenkänning ....


G l a d blir man, när man vid frysdisken upptäcker ett bekant ansikte.

Väldigt glad, till och med.

Här och nu ...

Sista huset innan naturreservatet börjar.
Det här är fabrikörens granne.

Mitt på dagen.

Sol och friska vindar och då menar jag v e r k l i g t friska vindar!

Tar harry med mig och går på promenad ner till havet .., vi tar vägen förbi fabrikör Johanssons nybygge där tre företagsbilar står parkerade - nu ska det kaklas i huset - och sen raka eller krokiga spåret ner över heden där ljungen blommar som allra bäst.

Håret fladdrar i vinden .., och harrys öron är som lärkvinkar!

Hit och dit springer han .., hittar hästlortar som han nu har lärt sig är förbjuden (men ack, så lockande ....) föda, men kvistar, små pinnar och björnbär - som han norpar direkt från busken - är hur roligt som helst att roa sig med!



Och nu har han lärt sig att det finns genvägar.

Någon vänlig själ - kanske en hundägare ? - har klippt upp ett litet hål vid sidan om grinden.

Där .., springer han nu glatt igenom!


Och det skummar och dånar från havet!!

Aldrig, nej aldrig i livet att jag skulle våga vara ute till sjöss i sånt här väder!

På tillbakavägen, då har vi detta på vår högra sida, möter vi en familj med två småbarn.

Det blir prat om valpar och om vinden och småttingarna får var sin hundgodis att ge till den lille svarte krabaten, som glatt viftar på svansen, sitter vackert .., och nog tycker att livet är härligt att leva.

Jo, det är vad jag tror.

Förmiddag i landet Halland ...

Vaknar tidigt och är förfärligt yr.

Tänker på den där gången i Ystad när jag kräktes oavbrutet i timmar och inte kunde vända huvudet åt ett visst håll - nån slags kristallsjuka - förklarade man.

Så jag lägger mig på soffan Ektorp och blundar.

Vid mina fötter sover en ihopkurad harry och det är precis som om han känner på sig att idag gäller det att vara lugn och det är vad han är.

Alldeles stilla ligger han.

Tv:n är påslagen.

Nyheter - väderleksrapport -, ekonominyheter, kravaller i England.

Senare .., en dokumentär från ett sjukhus någonstans i världen.

Det är blodiga närbilder av höftledsplastik .., där är hjärnoperationer och där en orolig man i 50-årsåldern som just har fått veta att han har prostatacancer.

Inför operationen är mannen omåttligt nervös och har svårt att hålla tårarna borta.

Han har vackra bruna ögon.

Efteråt får mannen veta att cancern har spridit sig till hela prostatan, kanske har man lyckats ta bort det mesta, ja, förutom några mikroskopiska celler.., och läkaren säger att "vi hoppas på det bästa, men risken för återfall är förstås större i ditt fall".

Intill mannen sitter hans hustru som har sonen i sitt knä.

Hon stryker med högerhanden över sonens rygg - fram och tillbaka -.

Mannen säger inte så mycket, men i ansikte speglas rädsla.

Och själv ligger jag på soffan och ser träden vaja för vinden .., det rister i husväggarna .., och över himlen seglar molnen iväg i våldsam fart.

Om tre timmar ska jag arbeta.

Sett i ett större perspektiv känns allting bra.