I väntan på ....

Turkiet .., hösten 2005.

Utanför slaktarens butik sitter ett sällskap jaaaaamande katter.

En hund finns där också .., han ligger vid den röda pilen.

Det vankas kvällsmat och det här är alltså gästerna.

Victoria gravid ...

Ja, här sitter jag och smajlar ....

Det är förstås så tramsigt och fånigt, men jag blir så glad.

Jag tycker att den tösen och hennes man är så himla sympatiska.

Igår i Ring P1 ....

En äldre man från Umeå ringer in till programmet.

Mannen är upprörd över att journalistförbundet - i radiosändning, som jag förstod det - , har uppmanat det svenska folket att bidra med pengar till advokatkostnader, ja, för de två svenska journalisterna som sitter fängslade i Etiopien.

(Mannen menar att om hans bror vore anklagad för t.ex narkotikabrott, skulle han - den inringande -, då kunna utnyttja SR och gå ut och tigga om pengar till broderns advokatkostnader? Gäller olika regler för olika yrkesgrupper?)

"Vilka journalister?" säger då programledaren.

Det blir nästan tyst i luren.

Och mannen från Umeå förklarar.

"Ja, men dom svenska journalisterna .., det pratas ju om detta nästan dagligen?" säger han.

Nä, något sådant har programledaren inte hört talas om.

I bakgrunden hörs hur producenten eller någon annan viskar till programledaren .., och hon gissar nu vilt.

"Du menar dom i Kenya ...?"

Mannen i Umeå är alldeles häpen.

"Men läser du aldrig nyheterna ...?" säger han förvånad.

Det är för övrigt jag med.

Förvånad.

"Jaha ..., du menar .., ja, i Etiopien ..?" fortsätter programledaren, ja, nu har någon äntligen kunnat hjälpa henne.

Pinsamt är ordet!

Uppdaterat: Stationsvakt som är på sin vakt .., minsann, han har kollat på SR:s sida och se där .., där har man, på reprisen av programmet, helt enkelt tagit bort programledarens okunskap .., nu tycks det som om hon på en gång begriper vad mannen menar.

Dagens fönster ...

"Hej Elisabet!

Ett fönster taget i helgen på Aspö i Karlskronas skärgård.

De finns på Drottningskärs kastell.

Hälsar Lundafarmor."

Och så ett kvällsfönster ...

... från samma fönsterfångerska som tidigare idag, Ulrika alltså.

Hon närmar sig världsmästartiteln i fönsterfångande, den saken är säker.

Kväller, den tredje dagen ....

Bilden är klickbar.

Och från Skrea Camping kommer den rara f.d. svägerskan (född 1944 och ser inte ut att vara en dag äldre än femtio! "Måtte man få hennes gener ...", sa AP och loooog, det var förra sommaren .., ja, den fastern går inte av för hackor ...) och hennes vänner Tage och Kerstin och så de två småhundarna.

Det blir middag och efterrätt och sen promenad ner till småbåtshamnen.

Solen på väg ner .., hästarna lite längre ut på klipporna.

Alltid när det ser ut så här, tänker jag på Irland.

Eller Skottland.

Och jag tänker på det där älsklingsfönstret som jag ofta har visat .., taget genom ett köksfönster och med två hästar som går och betar där utanför.


I timmar leker Harry och 1-åringen Charlie!!

Ååå, så dom springer och Harry har inte en chans .., Charlie är snabb som en hundrameterslöpare och tvärstannar lika plötsligt och då kanar antingen Harry iväg eller snubblar på sina älgben eller ramlar omkull och när han väl kommer igång igen, är Charlie långt borta.

Och så börjar allt om igen.

Dino är åtta år och har minsann ingen lust att leka.

Sånt är för småttingar.

När vi kommer hem försöker den snabbfotade hunden att mopsa sig mot pElle.

Det skulle han inte ha gjort.

Då talade vänstertassen .., och sen var det slutmopsat.

Biskop Caroline och jag ...

I en veckas tid - och under mina hittills avverkade semesterdagar - har grannen i det fina, vita huset (inte dom alltid så energiska, detta är på andra sidan) ägnat sig åt trädgårdsarbete.

Det vill säga, det är en för ändamålet dithyrd firma som sköter arbetandet.

Och hjälp, s o m det arbetas!

Hela innergården består av kullersten och nu ska tydligen vartenda grässtrå som vågat sig upp mellan stenarna tas bort!

Således har ett viiiiinande ljud accompanjerat fågelkvittret.

Att sitta i tillbakalutad i trädgårdsstolen och lyssna till detta, ja, det känns ungefär som att befinna sig hos tandläkaren när det borras som värst.

Snart gör jag som biskop Caroline Krook, som för övrigt hade min fulla förståelse.

Dagens inköpslista ...

Ett semestrande holländskt par som jag hade i kassan och så glömdes inköpslistan - ååå - sicken lycka!

Detta var vad som skulle inhandlas.

Nu är hon bara tjugonio ...

I en av kvällstidningarnas bilagor, finns en artikel där tre kvinnor får möjligheten att föryngras.

Tio år yngre kan man bli, minsann!

En av kvinnorna är "dr Böhlander" - äldsta dottern - alltså.

Oj, oj, oj!

Hennes lillasyster brukar säga att .."mamma, du tycker bäst om när man är osminkad, ja, men det är bara för att då tycker du att man ser ut så där som när man var liten ...".

Lite så är det nog.

Och jag säger bara en sak: hade den väldigt unga "dr Böhlander" anat att hon en gång skulle bli "mejkad" i en kvällstidningsbilaga, då hade hon svimmat av lycka.

Mamman tycker för övrigt lika mycket om henne, oavsett föryngring eller inte!

(Och liiite ler jag åt före-bilderna .., där fotot på dem alla tre liknar fängelsebilder från USA. Allts som fattas är ett nummer.)

Hur som helst var det modigt gjort av dig, Maria!

Inte för tio tusen kronor hade jag vågat ställa upp!

Onsdagsfönstret ...

Vissa fönster känner jag igen direkt.

Eller mer så här: jag vet på en gång vem som har hållit i kameran.

Det här är ett sånt fönster.

Och ..., ja, just det .,. det är stickmadamen i Västmanland, hon som är så innerligt lycklig just nu och som plötsligt har en hel drös rallybilder på sin blogg .., det var hon som var avsändare.

Sånt som irriterar ...

Ja, bara lite, men ändå.

Det är när kommisarie Montalbano, iklädd pyjamas, lämnar sängen och pyjamasen är totalt skrynkelfri.

Eller när samme Montalbano alltid bär skjortor direkt tagna ur förpackningen.


Kommisarien med ganska skrynklig skjorta.
Bilden är till bettankax.

Pressvecket kvar på ärmarna, till och med.

Det här gäller såklart inte enbart herr Montalbano, utan i alla filmer där det är på det viset.

Tomma resväskor har jag redan berättat om.

Skådisar som "dricker kaffe" och det alldeles uppenbart är tomt i koppen!

Det är ju en struntsak att fixa allt detta och ändå .., alltid samma sak!

Eftermiddag den andra dagen ...

Aldrig har jag sett såna bulliga moln som nu i höst!
Tänk, om man hade haft en sån där modääärn sak med appar hit och dit, ja, som Ulrika har .., så molnen blir nästan som förtrollade .., det hade varit nåt!


Då kör jag till Falkenberg, för att där träffa f.d. svägerskan och hennes vänner .., alla tre från Alingsås och nu på veckolång (lågsäsong)-holiday i Falkenberg.

Dom har - tillsammans - hyrt en liten, liten stuga på en camping där det vimlar av likadana små stugor .., sexthonhundra inalles, säger Tage som nog har koll.

Tio kvadratmeter och så en liten veranda där man kan sitta om det duggar.

Två hundar finns också på plats .., en Papillon och en Phaléne och det är inga våldsamt sociala typer det där .., mest bjäbbskäller dom på harry och bevakar noga sina ägare.

Aja baja .., om han råkar komma för nära någons husse eller matte!


Citronkakan - nybakad och ännu varm - har fått följa med från landet Halland.

Och där sitter vi i solen och pratar om allt möjligt .., om skilsmässor och långa äktenskap, om för,- och nackdelar med lägenhetsbyte när man åker på semester .., vi pratar om Falkenberg och havet som är kallt, om bra och dåliga gruppboenden .., och om Harry förstås och om detta att pv har börjat att arbeta.

Mellan varven går solen i moln.

Då åker fleecejackorna fram.


Får man inte leka med dom där hundarna som är så suuura, ja, då kan man lika gärna lägga sig och sova! måhända han tänker.

På vägen till Falkenberg var det mest dregel från den lille svarte krabaten och jag tänkte att nu, kanske ..?

Men ack.

Det är inte mer än femton kilometer - max - från Skrea Strand till Stensjö, men på den korta tiden hem hinner harry kräkas rejält.

Arma stackare!

Och nu har vi tagit en lång promenad och luftat oss .., och det är varmt och skönt ute och när jag skriver detta ligger harry under bordet, ja, han ligger ihopkurad på en solstråle.

Från cd-spelaren hörs Leila Pineiro sjunga.

Ett fönster står öppet.

Och tänk .., det är bara den andra semesterdagen!

Halleluja ...

Tio fönsterrutor putsade .., disken avklarad .., dammsugaren har fått träda i tjänst .., badrummet städat .., tvättmaskinen surrar .., Ring P1 och blodtryckshöjande samtal .., och solen strålar och nu blir det promenad med den svansviftande krabaten.

Som för övrigt har bitit sönder sitt Flexi-koppel.

Så var det med den saken.

Klockan 07:50 ....

Jo, men det kan nog bli en fin dag.

Nyheter på radion.

Somalia. Saab. Skyfall.

'
Om detta vet harry intet.

Nyfiket nooooosar han på pv:s stickiga kaktus och på stäppsalvian.

För en liten svansviftande hundvalp är livet ett enda äventyr.

Den andra semesterdagen ...

En himmel som skiftar från ljust blå, till mörkaste lila.

Och friska vindar!

På soffan Ektorp sover en liten morgontrött hundvalp med vit svanstipp.

Från köket hörs P1-prat.

Och tänk .., att man får vara med ännu en dag.

Att livet finns kvar.

Idag ska jag baka citronkaka.

Bond-empire ...

"Bonnsoffan ...."

Den allvetande Rexxie, han tror att auktionssoffan är tillverkad någon gång i slutet av 1800-talet och det låter väl troligt, allra helst som den är "omstoppad och klädd" 1930.


På soffans baksida syns tydligt att det är inte frågan om något "finsnickeri", men C.Stenberg .., jag vill säga dig om du nu från himlen eller annorstädes kan läsa min blogg, att jag tycker att du har gjort ett så fint arbete ändå!

Soffan ska få det bra, det lovar jag.

Dagens fönster ...

Nej, idag är det inget fönster från Norge, nu är vi plötsligt i Skellefteå, hemma i Västerbotten.

Vännen Anitha har nämligen besökt Skellefteå Museum och där stod en hel drös fönster och bara väntade på henne ...!

Så alerta ni är, alla ni fönsterfångare!!

En superb uppfinning!


Jo, det ska jag säga ser, att det är tandtråd med hållare!

Det är det bästa jag har varit med om på länge!

Ty nästan alltid när jag kör bil och absolut inte kan fibbla med vanlig tandtråd, ja, då känner jag att nånting (en liten kärna från ett björnbär, t.ex. ) har fastnat mellan två tänder och hur jag än kämpar får jag inte bort det som irriterar.

Men nu .., nu kan man ha en sån liten tandtrådshållare med tråd i bilen och vips, så löser det sig!

Hemkomsten ...

Vänligen notera pv:s min.
Detta är skepticism i ordets rätta bemärkelse ...

Så har vi då hämtat "auktionsfyndet" från Heberg!

Sicken glädje - ja, för vissa -.

Att detta inte handlar om finsnickeri, står klart, men för mig är det enbart charmigt.



Och utdragbar säng också .., ahaaa, å, undrar just hur många småttingar (eller vuxna?) som har legat skavfötters här?

Snälle grannen Göran hjälper pv att baxa in soffan på altanen.

Där ska den få stå "så länge" ....



På baksidan står skrivet med blyerts: "C Stenberg, Falkenberg".



Och när vi drar ut sänglådan hittar jag mera.

"Omstoppad och klädd den 18/12 1930."

Tänk .., om herr C.Stenberg hade vetat att åttio år senare skulle en kvinna från Västerbotten, men numera boendes i ett gult hus på en kulle i landet Halland, ta hem den soffan och visa bilder på herr Stenbergs signatur!

Vem var han?

Vad hade han för drömmar?

Hur såg hans liv ut?



Och så kan man förstås fundera på hur gammal soffan är?

Sittdynan är hård - passar mig perfekt -, men tyget måste nog bytas ut.

Tyget är fastlimmat längst uppe på armstöden .., ja, ja, vi får se hur det går att ordna till det.

Något vitt där nere till vänster ...

Den första semesterdagen.

Regnig morgon .., sen kommer solen.

Luften är mer än ljummen .., den är varm och len.

Vi går samma runda som alltid.

Kamraten, han med vit svanstipp, lullar på vid sidan av vägen.



Över åkern .., vänster ner mot havet .., sen rakt söderut.

Ljunghedar.

Björnbär.


Vattenpölar.

Det är halt och "görjigt", som man säger hemma.


Vid båthamnen till kommer solen fram.

Himlen ändrar färg.

Vita gäss på havet!



Vid den tredje grinden grinden står islandshästarna och är mer än lovligt oroliga .., det sparkas bakut och gnäggas och jag räknar till ett trettiotal och försöker hålla mig mitt mellan dem, men harry är vettskrämd och vägrar gå en enda meter .., snurrar in sig mellan benen på mig .., och till slut får jag lyfta upp honom.

Sista biten hem är jag svettig.

Då är harry är glad och sprallig .., har hästflocken på betryggande avstånd bakom sig .., och han plaskar lyckligt omkring i en liten vattenpöl.

När vi kommer hem, duschar jag honom i badkaret.

Där nedanför står pElle och tittar på.

Idag kommer den hem ...

Såja, nu jag varit till Heberg och betalat soffan.

Den ska hämtas innan klockan 18.00 ikväll och blir pv försenad, så får jag själv köra släpen och hämta hem familjens nytillskott.

Hur den var?

Jo, tyget måste bytas ut, det är betydligt mörkare än bilden visar, men för övrigt var den fin!

Jättefin!

Inte så stor .., och när jag lyfte på locket såg man att det här var en soffa som har varit med länge.

Den var inte så våldsamt tung heller - inte som jag hade befarat -, så det ska nog lösa sig.

På väg hem passerade jag flera fårhagar och i en av dem såg jag en skata som satt på ryggen på ett nyklippt får .., det påminde lite om naturfilmer från någon savann i Afrika.

Och vid Eftra kyrka, då bröt solen fram!

Dagens fönster ...

Till systerlandet i väster borde man bege sig, ja, om man suktar efter vackra fönster.

Och härliga färger!

Den här bilden togs i Trondheim och det var Cecilia N som höll i kameran.

Den blev min!!

Och priset?

Trehundrafemtio kronor!

Någon i familjen stönar och suckar.

Någon annan är överlycklig ,-)


// Vill ni se hur priserna blev på övriga alster ..? Klicka då här.

Inledningen av semestern ...

Och vi sjunger och hurrar för Gösta ...

Å, den kunde omöjligen ha blivit bättre!

Det blir middag hos Maria och Roger (engelsmannen) i Harplinge, ja, för att fira pv:s morbror Gösta som just idag fyller 79 år!

(Pv kör bil, jag tar moppen ... och njuter av alla dofter och tänker på ledigheten och sitter där och smajlar för mig själv ...).

Här sitter han till vänster och till höger om honom står pv:s storebror Tommy, denne alltid så rare och glitterögde smålänning!

Han fyller förresten sextio om en dryg månad och ska, så småningom, tågluffa genom Europa.

Det blir födelsedagsfirandet för honom och frun det.

Under en period i sitt liv arbetade Tommy med ett vattenprojekt nära Victoriasjön i Tanzania.

I två år blev han där.

Nästan varje gång vi äter rostat bröd som har blivit bränt, berättar pv samma historia.

"Du vet, när Tommy var i Afrika och arbetade, fanns en slags betjänt i huset och Tommy har berättat att varje morgon vaknade han till ljudet av när betjänten skrapade av det något för brända rostebrödet ....".

Men nu är det en annan kväll.

Vi bjuds på himmelskt god mat .., det är grillspett och kyckling .,. det är starka röror (en är alldeles särskilt god .., jag ska be om receptet .., det innehöll mynta, spiskummin och cayennepeppar och kanske var det youghurt till ...?) och efteråt marängtårta med grädde och färska hallon.

Och massor med skratt och prat!

Att känna sig välkommen i en ny släktkonstellation .., det är inget annat än lycka det.



Hela dagen har bröderna Göransson varit i sin mammas sommarhus och ordnat och haft sig.

Och den svarte krabaten har - i t i m m a r !! -, lekt med Mylta som är 1 månad äldre och vars husse är den blivande sextioåringen.

Totalt slut på är båda valparna.

Mylta ligger och sover i husses bil .., harry slocknar på altanen och bryr sig inte det minsta i doften av nygrillat kött.

Nutidstestet i DN, vecka 32

5 rätt av 10 möjliga.

Av de 17800 som gjort testet hittills fick du ett bättre resultat än 7388 (41%)

Bedrövligt.

Och för pv blev det så här:

6 rätt av 10 möjliga.

Av de 19000 som gjort testet hittills fick du ett bättre resultat än 12096 (63%)

Och glöm inte ...

... att Kesu har en marknadsundersökning på gång på sin blogg!

Nu vill hon ha synpunkter ..., skynda er dit!

Och nu har jag semester ...

Jag säger bara det .... s e m e s t e r.

Vilken outsäglig lycka!

Om att bli inutivarm ...

Den där upphittade klippboken väcker så många minnen!

På kvällen ligger jag i sängen och bläddrar bland gulnade tidningsurklipp.

Det handlar om flytten söderut .., sonens första skoldag i Skåne .., ja, sånt.

Och om kärleken, förstås.

Småpojkskärleken.

Den som nog är lika stor som storpojkskärleken.


Sista sommaren i Malå.
Året därpå skulle sonen bli "varm i bena" .....

I april 1994, då går sonen i första klass, berättar jag om ett Riktigt Äventyr.

Här är slutet:

Oviss framtid ...

När jag igårkväll rotar i en byrålåda, hittar jag min gamla klippbok.

Där är kåserier från 1993 och framåt och jag tar den stora boken med mig och börjar läsa.

Och minns.

Och ler.

I slutet av maj 1994 åker vi från Ystad till Göteborg.

Alldeles lyrisk är jag!



Och när vi kommer till Hallandsåsen .., grips jag av nåt slags känslosvall.

Tänk .., jag säger bara t ä n k .., så lite man vet om framtiden!

Kl. 8.00 i ett gult hus på en kulle ...

Fisk som kokar på spisen .., sigge nilsson som kalasar på Hemköps utsökt goda potatisgratäng och pElle som väntar på sin tur.

På fisken, alltså.

Nedanför arbetsbänken står en glatt svansviftande liten hund och skäller.

Insikt nr 321 ....

Ja, man bör nog avhålla sig för att dricka ett glas vin och därefter sätta sig vid datorn och börja bjuda på nätauktion.

Har jag (läs: vi ...) otur, kan vi idag bli ägare till 1 st Karl Johan-soffa .., 2 st mindre fåtöljer, 1 större grön fåtölj (Carl Larsson-varianten ..,) samt ett parti vackra lakan med brodyr.

Dessutom har husets herre bjudit på 2 st lampkupor (inga lampetter), plus en fyndlåda.

Det är kanske bäst man bokar släp på jobbet.

Eller lastbil.

Söndagsfönstret ...

Från systerlandet i väster, fra Norge alltså, kommer dagens fönsterbild.

Det är vännen Bente som påpassligt var framme med håven!

Så här skriver hon:

Hustad kirke er en langkirke fra 1150 i Inderøy kommune, Nord-Trøndelag fylke.

Byggverket er i stein og har 150 plasser. Den er bygd midten av 1100-tallet.

Och så ett kvällsfönster ...

"Ett fønster fra en park vi var i, handmålad campingvogn,som ble brukt som kiosk."

Så skriver vännen Bente fra Hamar i Norge.

Lördagkväll ..

"Jag bjuder på middag på Göstas Café!" säger pv, eller föreslår han.

Göstas Café ligger i Steninge, snett över vägen bara från vandrarhemmet.

Å, det är en härlig kväll och vi sitter ute på trädäcket, med utsikt rakt ner till havet.

Varmt röda parasoller .., och underbart god mat!

Ryggbiff för mig, hamburgare till den generöse pv.

Och vid ett av borden sitter en kund från affären .., en kvinna i min ålder kanske, med det allra mest ljuvligt lockiga hår jag har skådat!

Lite småprat blir det och under bordet ligger deras hund.


Utanför caféet (som också är en restaurant) hittar man en träbänk att sitta på.
Några snäckskal intill.

På en annan bänk står en fint skriven skylt: "Slå dig gärna ner en stund ...".

Det vittnar om omtanke.


Innan vi kör hemåt, tvärhälsar vi på hos Stig och Margareta, grannar till pv:s mamma.

Där blir det kaffe och Ballerinakex med lakritssmak .., och det blir prat om konsten att köra långtradare .., om skräckfyllda flygresor .., om bussresor i Grekland .., det blir prat om hundar och om värdparets barnbarn som just har gift sig i Afrika, med en man från Senegal.

På bordet höstflox i en vacker vas.

Och på köksbordet ligger Margaretas anteckningsbok med recept .., för kvällen är det "Inlagd pressgurka" som gäller.

ibland

inte ofta - men just ibland -

händer det

att jag tänker tanken ...

"men å, det här måste jag berätta för mamma!"

i tre år har hon varit död

och ändå

så levande i mitt hjärta

Sånt som gör livet glatt ....

Ja, det kan till exempel vara en godare frukost än vanligt på jobbet ..., (jag köper skinka och så har vi ostfrallor till) och prat med rara arbetskamrater .., och mejerikämpande tillsammans med en av Johannorna .., och sedan - på väg hem i solsken och ljumma vindar - en kund från affären som vinkar så vänligt när jag kör förbi med moppen.

Då är jag halvvägs hemma.

Vid vandrarhemmet i Steninge har det dukats upp till fest.

Bröllop, kanske?

Och på soffan Ektorp ligger den svansviftande krabaten .,. han har, nere vid båthamnen, lekt med en terrier i dag och är tämligen slutkörd. (Stryk ordet "tämligen").

Dessutom har han fått gå ombord på båten. Sånt tycker husse är roligt.

Husets herre, ja, han målar fönster.

Och jag känner mig lycklig.

Dagens fönster ...

"Hej!

Resor gör att man spanar efter fönster.

På den här resan så stannade vi till vid Långe Jan på Ölands södra udde.

Tittar man noga så skymtar parkeringen och kustlinjen på långa öns södra del.

Sen så skymtar man handen och en kamera som medresenären äger.

Det kom med på bilden också.

Turtlan."

Litet möte - eller stort - ....

Att bo i ett jordbrukslandskap, det passar mig alldeles helt perfekt.

Å, så jag tycker om att se kor, får och hästar och känna doften av ren och skär dynga!

Här stannade jag till en stund på hemvägen.

"Hej på er kossorna .., hur ni det ...?" sa jag.

Jodå, dom hade det alldeles utmärkt.

Sen moppade jag hemåt och bjöds på nystekt fisk och våra egna potatisar och morötter.

Livet på en pinne!

Vid halv elva ...

Sedvanlig promenad med den alltid så glatt svansviftande krabaten.

Solen mot ansiktet.

En hundvalp som jagar fjärilar.


I dikesrenen blommar blåklockor, rölleka, renfana och den här skönheten som jag ännu inte blivit presenterad för.

Småfåglar kvittrar.



Vid "polska ambassaden" ser det ut så här.

Jag lovar, jag har inte trixat med färgen på gräsmattan!

Nu återstår två timmar av frihet, sedan arbete till åtta.

Därefter jobb lördag och söndag och så .., en veckas semester!

När farfar inte längre finns ...


I hemtidningen Norra Västerbotten läser jag följande.

Det handlar om Gunnar Larsson, Bureå, som har avlidit i en ålder av 85 år.

Nu har barnbarnen skrivit om sin farfar.

Så här:

"Farfars hår är alldelens vitt. Han kör bil fort, husen flänger förbi.

Farfar känner nästan alla, fast de är döda nu.

Farfar har gubbkeps och äter Emser.

Det lyser i köket när man går förbi.

Farfar är trött och ligger på soffan, lyssnar på radio.

Farfar har tusen rynkor och stora gammelmanshänder.

Farfar vill ha besök. Han tycker om när det skojas och pratas, farfar är den som skojar mest.

Men nu är farfar död.

Nu är det tomt.

Barnbarnen genom Lisa."

Är det inte helt ljuvligt, så säg ...?

Nog måtte herr Gunnar Larsson från Bureå som inte längre finns, le i sin himmel.