Kvällens lista ...

Upptäckte en lista hos såväl Ulrika som Kattis, ja, den norpar jag.

Låt som när du är ledsen sörjer till? 

Ja, sörjer var väl att ta i ..., det är ytterst sällan jag är ledsen, nästan aldrig (har förmodligen för dåligt minne ...), men om jag vill bli aningen sentimental, då spelas titelmelodin till filmen här ovan.

Beroende av: 
Helt klart datorn och alla avsnitt av danska "Hospitalet".
Vi kan väl klämma till med min Iphone också.

Käre herr Larsson, hjälp mig att få ordning på knäna!

Vem behöver du mest just nu? 
Ingen särskild, jo, ortopedläkarens välsignelse.

Vad tror folk om dig? 
Förmodligen att jag är fullkomligt blogg-tokig.

"Hej Bettan!" ropar hon i affären.

Vad får du oftast komplimanger för? 
Små, rara kunder (som Isabelle här ovanför) brukar säga att jag är snäll.

Brukar du skratta för dig själv? 
Ofta.
Inte högljutt, men jag ler ofta för mig själv. 

Den nyblivna tvåbarnspappan. Två småpojkar på en gång.

Vad står det i ditt senast inkomna SMS?
 
Så här:  "Hej Bettan! Det är helt underbart! En obeskrivlig känsla får jag väl säga. Visst sover man inte så mycket och trött är man, men det spelar ingen roll då man är lycklig hela tiden! T.om. när man vaknar klockan 3.00 för att mata och byta blöja."

Avsändare var min arbetskamrat Mattias som alldeles nyss blivit pappa till två småpojkar.

Nästa mål i ditt liv: 
Att bli bra i benen.

Hur svarar du i mobilen? 
-Ja, Elisabet  ...

Den flitiga ringerskan ....

Vem ringde dig senast?
Äldsta dottern. 
 
Antal timmar sömn inatt: 
Sex kanske.

Oftast en halvtimme i förväg.

Brukar du komma i tid? 

Alltid. 
I  v ä l d i g t   god tid.
Jag tycker t.om att det är himla trevligt att sitta i ett väntrum.

Efter iskalla doppet ...

När mår du bra? 
När jag får sitta på stentrappan och dricka kaffe och lyssna till koltrasten.
Och när jag simmar under ytan.
Tar iskalla dopp i havet.
Läser dagstidningen.
Moppar hemåt.

Hur känner du dig nu? 
Tillfreds. I nån slags harmoni.

Vanligaste färg på dina kläder:
Vitt (anoraken gånger fem) och svart.

Var du aktiv i skolan? 
Det tror jag nog inte att man kan säga.
Aktiv med att vara förälskad däremot. 
I Anders, Roger, Lars-Gunnar och Hans-Olof.

Kaffe vid datorbordet.

Favoritdryck på morgonen: 
Zoegas skånerost. Helst Mollbergs blandning.

När brukar du oftast gå och lägga dig?
Kring elvasnåret kanske. Halv tolv.

Är du blyg?
"I många sammanhang är jag faktiskt det. I andra inte alls."
Så svarade Kattis och det stämmer exakt på mig. 

Jag kan hålla tal på bröllop och begravningar, men får ångest i stora sällskap där jag inte känner mig helt trygg och hemma.

Sysslar du med någon idrott:
Om! Ni skulle bara veta! Min bästa gren är höjdhopp.

Tror du på kärlek vid första ögonkastet? 
Absolut.

Är du bortskämd? 
Ja, säkerligen.
Pv är världens snällaste och alldeles oerhört omtänksam, så på det viset är jag bortskämd.
Är detta att man är frisk, är det att vara bortskämd?
Det tycker jag inte.
Då är man lyckligt lottad.
(Upptäcker precis att Ulrika använt samma uttryck, ja, men det får stå kvar ändå. Det är precis så jag menar. Och ni trodde väl ändå inte på det där med höjdhoppet  ...,-)

"Jag har fått en stroke ..."

Foto: fåglar över åkern i Stensjö.

Ni som har följt med längs bloggvägen ett längre tag, ni vet också att vännen Guy i Arvidsjaur, han som flyttade till Thailand, drabbades av en stroke och fick åka hem till Sverige.

Där har vi fått följa honom längs vägen .., det har varit smågropigt och knaggligt och ett par tia-attacker och hopp om bättring och ambulansfärder som han ville avbryta, men nu har han varit frisk och kry - även om allt inte längre är som förut - och på lördag susar han iväg till Thailand igen.

Genom Guys blogg har vi fått veta hur det kan vara att plötsligt slås till backen.

Idag fick jag - som jag skrev om tidigare - ett mejl från en av mina allra bästa vänner hemifrån.
Vi är i det närmaste jämnåriga.

Så här skrev hon, hon som förutom rädslan att drabbas på nytt, blev döv på höger öra.

Foto: bloggmadamen

"En dag när jag var ute med hundarna slog det plötsligt lock för höger öra.
Jag knallade hem och trodde att jag höll på att bli förkyld, så jag tog nässpray och echinagard.

När jag skulle ut med dogsen igen på kvällen gick jag vingligt men tänkte inte mer på det utan gick isäng och under natten blev jag så himla yr och åkte karusell.

Fram på småtimmarna började jag spy och halv 7 på morgonen ringde jag sonen och sa att du måste komma NU, jag behöver hjälp.

Han kom blixtsnabbt (hörde nog på mig att det var bråttom) han hade inte "hunnit gå och lägga sig". Först fick han gå ut med hundarna och så fick jag ge instruktioner om deras mat och medicin (har ju en liten stackare som äter levaxin - hon hade de lägsta värde veterinären sett). Och så packa en kasse med lite kläder och sånt medan jag ringde ambulansen.

Elva dygn på 5-stjärnigt hotell i Danderyd, all inclusive.....

Sen har min syster varit här en och en halv vecka sen jag kom hem och skött mig.
Hon åkte igår och nu ska jag stå på egna ben.  (Lägg märke till ordvitsen...)

Obehagligt är det.
För man mister en del av sin trygghet och väntar hela tiden på nästa smäll.
Och jag har inte tid med sånt tjafs.
Jag har ju ett liv att leva, en son att ta hand om och så hundarna....."

// Den  här dikten länkar min väninna till.

Det bästa för Turtlan i Karlstad ...

I frysen fanns ett sommarminne kvar som vi kalasade på i helgen som var.

Tre vuxna och tre yngre runt matbordet. Fniss och härliga kommenterar när de tre yngre skulle få ut det ätbara ur de små röda djuren.

Speciellt när "bajssträngen" i kräftstjärten skulle tas bort....

Uuuhhh bläää lät det rätt som det var.

Men sen åt de gladeligen upp kräftstjärten. Gott, gott!

Hälsningar Turtlan.

Det bästa för Ulrika i Västmanland ...

Älskade, fina, goa, knasiga katter! :-)

Fika med Henke. Kolla tårtan de hade gjort på konditoriet vi besökte - visst är den söt?!

Solsken! Och jag har fixat vad jag tror kan bli Drömjobbet!

Folkrace i Karlstad (NGK Master 2013) tillsammans med Henke och Stoffe. 

Varmt och soligt, massor med folk, folkrace, härlig stämning. Underbar dag! 

Och sen på det, middag hemma hos Cilla & Mats tillsammans med Henke och Cillas barn. 

 

Jag minns inte när jag senast skrattade så mycket! :-)

Det bästa för Eva i Tyresö ...

 

Det bästa i veckan är nog läxorna och läxläsningen.

 

Den här veckan var det tre elever.....på olika sätt. Med olika behov.

 

1) Det är Erik som siktar högt och är oerhört envis och uthållig Han orkar flera timmar!   klass 7 barnbarn

 

2)  Det är en femtonårig flicka som är syster till en elev i skolan som haft mig!

Han rekommenderade henne att komma till mig.

Hon har svårt och hennes självförtroende har fått en rejäl inbuktning. Av betygen bl.a.

Hon kommer en gång i veckan och kämpar på,

men orken räcker inte riktigt för mycket ligger ovan hennes förmåga och då gäller det att syssla med självkänslan.......

 

3) Mera sällan är det mitt andra barnbarn som kommer med läsläxan och lite matte. 

Han är 14 år ,har autism och går i särskoleklass. 

Då gäller det att passa på medan han är ÖPPEN för inlärning.

Det brukar vara en kort stund....minuter....

Tyvärr kan JAG inte öppna den dörren utan han måste ha öppnat den själv!

 

Oj vilken inlevelseförmåga man måste ha.

 

Som tur är kommer de inte samtidigt alla tre.(Men ettan och tvåan går bra ihop)

Efter dessa läxpass är jag trött  ---- men lycklig.

 

Bilden visar ett läxpass med Erik i aug.2013

 

 

Mitt eget bästa ...

I stallet i Tvååker fanns ett badkar, men utan vatten. Vilket elände för lilla Nelly

En gång i ett annat liv, det var i början på 80-talet, satt hela familjen - den som fanns då - vid ett bord på en enkel restaurant i landet Grekland.

Inte långt ifrån oss - vid ett långbord - satt en grekisk familj, ja, dom var säkert tolv, tretton stycken, minst .., och där fanns en ingift finska med hennes kritvithårige lille son och hela tiden gick lillkillen mellan sin farmor och farfar och det var släktingar hit och dit och han fick ömsom lugg och ömsom pussar och jag tänkte att åååå, tänk att få ha det så .., tänk, att få ha en stor familj omkring sig, vilken outsäglig glädje!

Ungefär så var det förra lördagkvällen.
Då satt båda döttrarna vid matbordet och där var Sonja och Gösta och pv .., och jag kände mig så oändligt rik! Och AP var själaglad över att hästen nu skulle få komma hem och ja, allt var bara värme.

Ja, ja ... man kan väl krafsa lite då, eller bara stå stilla och vara vacker.

Att ha två hundar i huset kändes också bra.
Tant Nelly, som inte är så där förfärligt social utan mest av allt vill gräva i vattenbaljor, hon sprang omkring och viftade på sin lilla svans och det värmde också.

Kaijas hand.

På lördagseftermiddagen kom min före detta svägerska Kaija på besök. 
Det var nog tjugofem år sedan sist och det blev ett par timmar med mycket prat och skratt kring köksbordet. Efteråt, när Kaija hade åkt hem, kom ett sms farande genom rymden och när äldsta dottern läste upp det, ja, då ville mitt hjärta sprängas!
Om du läser här Kaija, så  t a c k!

Härligt var också besöket på Fotografiska och att på kvällen få borsta Emmas hår och att få sitta på sängen i Emils rum och titta på när han spelade nånting som jag inte fattade vad det handlade om och att bli bjuden på god mat och dricka gott vin .., allt värmde hjärtat!

Det bästa för annannan i Portugal ...

Foto: madamen i Porto, förmodar jag. Klicka gärna på bilden.

Den här veckan måste jag ju bara vara med - oslagbart bäst var förstås:
http://annannan.wordpress.com/2013/10/13/gladjen-i-att-inte-vara-som-alla-andra/

Om det fortfarande är badtemperatur på lördag och inte hällregnar så lutar jag åt att göra om det.

Tack för att du håller igång oss med detta fina tema!

Idag fick jag veta ....

... att en man ur bekantskapskretsen från tiden i Lycksele, inte längre är i livet.

Jämnårig med mig.

Och för några minuter sedan kom ett mail från en verkligt god vän (också jämnårig) som berättade att hon hade drabbats av en stroke och nu var döv på ena örat.

Själv ska jag strax åka till sjukhuset - målpunkt D -, och diskutera värkbrutna knän.

Det känns som om man sakta men säkert puttas längre fram i kön och så är det ju också.

Nåja.

Kaffet är gott, det har slutat att duggregna .., och jag är ledig även i morgon.

Hullerombullerlivet.

Just så.

Idag ...

Det finns fler utbrytare; såna som inte vill hålla sig inom ramarna.
Ett litet gröngult löv, till exempel.

Och några vackra strån som gärna vill se vad som döljer sig där bakom planket.
Ahaaaa .., var det på det viset?
Där finns ju ett gult hus och en liten ek .., det är alltså därifrån allt fågelkvittret kommer .., och titta, där är en rabatt med kattmynta och utblommade rosor och där är stäppsalvia och kärleksört!

Och nere vid vägen blommar ännu några tappra klematis.

Hos grannen ser det ut så här.

Och snart ska den gamla och ståtliga björken, den vars stam skymtar till vänster, falla till marken.

Den som vill bli lite upphettad ....

Här finns chansen!

Fröken Krasse ...

.... är en enveten madame.

Inte på några villkors vis vill hon gå i samlad tropp .., absolut inte bo i växthuset bland tomater och gurkor.

Nej, hon ska nödvändigtvis slingra sig ut genom en liten springa och så blommar hon så fint, så fint där ute i det fria.

Jag blir glad var gång jag ser henne!

Dagens fönster ...

.... kommer från Wadköping och det var Ulrika som höll i håven.

Tre minuter och fyrtiosju sekunder ...

Det är vad det tar .., att förflytta sig hemöver.

(Och titta på tankeordet uppe till höger på hennes sida. Å, så jag tycker om det!)

Här finns också något läsvärt.

Och har ni inte redan läst Svens analys om det här med skjortkragar, så har ni något att se fram emot!
 

Det bästa ....

Så var det dags igen för det där som gjorde hjärtat extravarmt!

Den här omgångens priser kommer från Eva på Frösön (som inhandlat dom fina armbanden i Edinburgh i Skottland) och ett livräddande pris har Turtlan i Karlstad bidragit med; nämligen en liten ficklampa, perfekt att ha när man går ut om kvällarna!

Tack till er båda!

Ett tröst-tröstpris finns också - det glömde jag ju -!
Påsarna med röda prickar har redan försvunnit - (en till Monet i Frankrike, en behöll jag själv - tack Birgitta Palm - Andersson i Västmanland!), men fyra finns kvar och nu tar vi påse nummer tre. Bara att välja för den som får tredjepriset.

Och ni vet ju alla hur det går till ..,  mejla bara den där glädjen till bisse151@gmail.com, så lägger jag in allt eftersom.

Förra veckans priser (boken till Margareta i Huddinge, chilin till Monet och dvd-filmen till Eva i Tyresö) kommer med posten! Nu, när jag är hemma, ska jag ordna med ivägskickning.

"Köpte du inget annat ...?"

... frågade jag pv när han återvände efter besöket på Rusta.

Jag minns inte vad han svarade, men nu, när jag tömmer bilen, upptäcker jag somriga stolsdynor.

Ojdå.

Ja, men det blir nog skönt för rumpan att vila på.

Dagens fönster ...

.... finns på Fotografiska museet i Stockholm.

Där fanns flera fönster och utsikten var lika hänförande var man än satt.
Och där var soffor att vila benen i .., och sittgrupper lite här och där.

På väg ner till entréplanet mötte jag ett sällskap .., och jag hörde en kvinna säga att "ni förstår, vi har haft Sveriges Television här idag .., ja, det handlade om ...", fast allt sades på engelska och en av gästerna som fick veta detta, det var en färgad kvinna iklädd afrikansk utstyrsel och det var så vackert, så vackert, så vackert, ja, hela hon var en skönhet!

Den kvinnan var nog den allra största behållningen på museet.

Bortaplan ...

Och jag tar bussen från Upplands Väsby (vilket inte är tvärgjort .., för att köpa biljett måste jag först registrera mig och jag tänker på alla turister, detta måste ju vara hur knepigt som helst för dem!) till Rotebro, därefter pendeltåg till Stockholms Central.

På tåget sitter jag och tänker på mannen från Vitryssland, han som också väntade på bussen i Väsby .., och jag frågade vad han arbetade med och var han kom ifrån och mannen, som hade nån slags arbetsväska intill sig (slipdamm över hela väskan ... ), såg bekymrad ut och berättade om den 4-årige sonen som var sjuk och att familjen bor söder om Stockholm och mannen, som visade sig heta
Alexander, arbetar för brinnande livet för att sonen ska få medicin som inte finns i Minsk.

"Men det är dyrt i Sverige .., väldigt dyrt", sa mannen.

Allt det tänkte jag på.
Hur olika våra liv är.
Där sitter jag på ett tåg på väg till ett museum och Alexander från Minsk kämpar för ett drägligt liv.

Att promenera från Centralen till Fotografiska museet är förstås lätt som en plätt för den som har friska knän, men för den som  i n t e  har det, förvandlas sträckan till ett mindre helvete.

Redan nedanför slottet får jag problem ..., och innan jag når Slussen vill jag bara gråta .., och jag googlar fram en bild på museet för att se hur långt jag har kvar .., jo, där är det, på andra sidan .., och jag går med myr-steg och när jag väl är framme, tar jag mig knappt upp för trappan till entrén. 

Underbara bilder sitter inramade på väggarna .., och jag vankar omkring i min vita anorak och känner mig utanför, ty nästan alla andra är helt svartklädda, och än mer påtagligt blir det när jag besöker bistron två trappor upp och äter en chevré/rödbetshistoria, då ser jag nästan enbart svartklädda damer och herrar.

Utsikten över vattnet och Djurgården på andra sidan, är fantastisk, på gränsen till magnifik!

Avskalat. 

Enkelt.

Så oerhört raffinerat.

I foajén kan man köpa vykort - åtta kort för hundra kronor - och jag står en stund och grunnar på vilka jag ska välja .., och jag ler när jag tänker på till vem jag kan tänkas skicka respektive kort.

Bilden till höger är min solklara favorit.
Jag blir varm i hjärtat av den!

På väg tillbaka till tåget blir det överdjävulskt ont i båda knäna och vid Kornhamnstorg slår jag mig ner på en betongsugga och bara pustar ut.

Detta är vad jag ser.
Promenerar vidare i sakta mak.



Centralstationen.
Väntar på ett avgående tåg.
Runt omkring mig sitter andra som väntar och alla fibblar med sina mobiler.
Jag tittar på alla som passerar .., alla som går precis som man ska .., ja, det är som när man är gravid och bara ser andra gravida .., eller när man ska byta bil och då plötsligt bara ser andra bilar av ett visst märke. Nu ser jag bara människor som går med studsande steg.

På tåget på väg hem hamnar jag mitt emot en man från Tyskland; från Köln.
Han är fotbollsdomare i lägre divisioner och nu ska han, tillsammans med andra tyska vänner, titta på matchen Sverige - Tyskland, men allra mest är han intresserad av arenor, ja, han ska åka ut till Väsby och titta på en match på en fotbollsplan som heter Vilunda,  bara för att se själva planen ..., och vi pratar om den kommande matchen och när jag kliver av i Rotebro, ger han mig handen och säger att vi kanske ses på Friends Arena och kvinnan som suttit intill honom, hon leeeeer så varmt och allt känns bra.

Halv elva på kvällen kommer pv och harry. 

Och nu är det tisdag och matchdag och jag har gjort Emil sällskap till Folktandvården, belägen tvärs över gatan (det mest ombonade väntrum jag någonsin suttit i .., med levande ljus och stillsam musik från Lugna Favoriter ...) och efter en stund kommer en glad Emil ut, ett enda litet hål som inte ens behövdes åtgärdas.

Efteråt.
Emil på väg hem ..., och nu har pv skjutsat honom till skolan.
Emma är sjuk och jag kan alltså ägna mig åt vård-av-barnbarn idag.

I eftermiddag/kväll åker vi till Solna för match och så tidig uppstigning och iväg söderut igen, då pv har sin  första lektion vid halv två.

Det blir stressigt, men själv är jag ju ledig såväl torsdag som fredag, så det ska väl gå bra.

Dagens fönster ...

... finns i ett stall i Halland, inte långt från Varberg.

På väg hem ....




Nej, jag upphör aldrig att förundras över det här med hästar.

Hon som är liten och pyttig, hon hanterar 600 kg häst som ingenting.

Själv håller jag mig på behörigt avstånd.





Och underbara lilla Nelly, 9 år, hon springer ut och in i stallet och är inte rädd för nånting
Men allra roligast är det förstås när mattes syster busar med henne.

Dagens fönster och i Jönköping blev det fika ...

Först hämtning av häst i Tvååker och därefter raka spåret norröver.  Eller mot nordöst.
Vi passerade Borås och jag tänkte på en madame som tycker om rostiga saker ..., och chauffören körde lugnt och försiktigt och hästen stod fint i släpet.
Allt gick bra.

I Södertälje pratade vi om Göran Rosenbergs bok som jag tyckte så mycket om och AP sa att den skulle hon läsa.

Sen färja över till Ekerö och en hästmatte som nästan gick sönder av glädje över att vara hemma med damen i släpen och hästmattens storasyster och jag själv blev hämtade av mågen och så iväg längs nybyggda vägar (byggs det ALLTID i Stockholm??!!) och jag hade aldrig hittat själv; vägar dras hit och dit och det som förra gången var knepigt, visar sig nu vara om möjligt än knepigare (kring Kista och det stora bankhuset).

Och så framme.

Det blev god middag .., massage av Emmas rygg och hennes krånglande lår (som inte tillät deltagande i matcherna på Irland) och så godnatt-godnatt och nu har det varit morgon - och är morgon - och jag har druckit kaffe och suttit på Emils säng och sett när han spelar ett tv-spel där han mest är bandit och kör som en galning och jag säger ..."men det är ju inte klokt, det här kan säkert påverka mer osäkra ungdomar eller dom som är höga på nåt .., ja, att göra just så här ..." och Emil ler lite mjukt och tänker nog att mormor är som hon är .., kanske tänker han som Anders när han var liten och jag sa att "man ska inte sikta på människor!" och han log ännu mera och sa ...., "men mamma, det är ju bara på låtsas, det är en vattenpistol!"

Ungefär så.

Ikväll ansluter pv och harry.
Imorgonkväll blir det fotboll på Friends Arena.

Och detta får också bli Dagens Fönster.
Jag har nämligen fått låna familjens Mac dator och den känns så knepig, så jag har fullt sjå att fixa till ett inlägg.

Dagens fönster ...

En vacker kyrka alldeles vid torget i Varberg .., och där finns dessa fönster, dolda bakom luckor.

En helg i bilder ...

Café Mignon i Varberg tillsammans med äldsta dottern och en före detta arbetskamrat till henne.
Ett underbart café där det hela tiden var full fart, även om det inte syns på bilden.
Och där utanför .., stadens torg med handlare av alla de slag .., där säljs färska ägg, potatis, stickade sockar och mössor .., trattkantareller .., grönsaker .., blommor .., ja, precis allting nästan!
Varberg är en alldeles   U N D E R B A R   stad!

Hemma igen får vi trivsamt besök av Kaija.

Hon var under en tid i livet min svägerska, men så händer det som så ofta händer vid skilsmässor - man tappar bort varandra -. 

Kanske är det tjugofem år sedan vi sågs, men nu hämtar vi henne i Stora Skipås och hon är sig precis lik .., glad och slagfärdig och rolig och varm och go! 

Jungfru är hon .., storasyster .., säger att livet just nu är på en 9:a (av 10) .., arbetar som koordinator för stafettläkare (dvs placerar ut dem), men skulle, om hon finge börja om från noll, vilja arbeta som barnläkare.

Kaija har delvis finskt påbrå, förstår finska om det gäller livet, men inte mera.

Hon har höger tumme upp.

En av kvällarna. 

I soffan sitter två systrar .., den äldre pillar (efter önskemål) på lillasysterns arm. 

Nelly har som vanligt ställt in sig hos moster som ofta ger henne små matbitar. 

I smyyyyg.

Lördagkväll kommer ett sms från mina barns pappa.

"Fråga pv om han kan tänka sig att vi (dom två, alltså) seglar till Tyskland nästa sommar ...?" skriver han.

En stund senare hittar jag detta på bildskärmen.

Resrutten.

Den eventuella.

Jominsann, pv har kollat.

Blommor från Kaija.

Och kyrkklockeklang i Varberg ...

Och helgen bjuder även på middag tillsammans med Sonja och Gösta.

Det blir lottdragning och räkgryta och "ja, men vi åker inte hem förrän vi har träffat din andra dotter ...", säger herrskapet, så dom blir kvar och just som räkgrytan ställs fram eller lite senare, dyker AP upp. 

Hon har under hela dagen varit i Tvååker och har ridit i vild galopp och säger att detta var en av hennes livs bästa dagar, så roligt och spännande var det! 

Mycket prat blir det.

Och jag känner mig som den lyckligaste människan på jorden.

Dragningen ....

..., med bokstäver.

Förstapriset - Margareta Strömstedts senaste bok - gick till hennes namne, Margareta Lundgren i Huddinge.

Andrapriset -dvd-filmen -, går till Eva i Tyresö och jag tror att ni kommer att tycka om den Eva.
Dessutom vill jag här och nu gratulera Eva som igår fyllde sjuttio år. Hurra, hurra, hurra, hurra!!

Tröstpriset - valfri påse med chili - skänkt av Lilla B (Birgitta Palm Andersson i Västmanland), går till södra Frankrike och du får ta dig en titt på bilden Monet och fundera vilken påse du vill ha.

Stoooort grattis till er alla tre!

Och här är vinnarna ....



Den som vann tröstpriset får själv välja vilken av chilisorterna som passar.

Grattis till er alla tre!

Dragning vid 18.00 - tiden ...

 Bara så ni vet.

Och ett tröstpris i form av chili från Birgitta i Västmanland (Lilla B).

Och följande blev det som tävlar om Margareta Strömstedts senaste skapelse, samt dvd-filmen med Colin Firth:


Elva stycken är ni:

• Eva på Frösön
• Eva i Tyresö
• Margaretha i Huddinge
• Kerstin i Skåne
• Rexxie i Västerås
• Ulrika i Västmanland
• Ann i Göteborg
• Anne i Mantorp
• Turtlan i Karlstad
• ellem i Skellefteå
• Monet i Frankrike
• Annika i Kävlinge

Med posten ....

Under veckan som gått har postlådan närmast svämmat över av bidrag till lotteriet!
Först kom en livräddare i form av en ficklampa, plus ett häfte frimärken till porto - avsändare var en rar madame i Karlstad - just det, Turtlan!

Igår uppenbarade sig två underbart vackra julkort som jag beställt från Eva på Frösön, men också andra kort som följde med på köpet - till lotteriet -, plus några ljuvliga pärlarmband inköpta i Skottland ...., allt ska lottas ut!

Men det räckte inte .., från Göteborrrrg kom ett paket te "Gör-gött" och då är det förstås Ann som varit i farten!

Och vad tror ni brevbäraren ska tänka?
Det är "Lotteriansvarig" och "Marknadschef" som står före mitt namn .., och han vet ju att jag arbetar på Hemköp ,-)

Stooooort tack till er alla!

Det här lotteriet kan vi nog sikta in oss på att det räcker och blir över minst ett par månader till!

Nu ska äldsta dottern och jag själv susa iväg till Varberg!

(Ps. Tack för alla bidrag till "hur jag har det med ordningen". Så snart jag får tid ska jag lägga in era bidrag! )

Dagens fönster ...

... finns i ett gult hus på en kulle, allt uti landet Halland.

Snart är det klart ...

Inför döttrarnas visit ...

Ibland får jag sms från en av döttrarna (oftast den yngre damen) som skriver att hon märker att vissa gener från mödernet har givit sig tillkänna.

Jodå, jag kan se dem jag också.

Men sen finns det andra gener som definitivt inte har gått i arv.
Hålla-ordning-generna, till exempel.

Hos äldsta dottern råder minutiös ordning och man hinner knappt stiga upp från soffan, så är hon där och rättar till kuddarna. Det övergår mitt förstånd vem som står bakom dessa anlag, ja, kanske är det  barnens farmor?

Hos farmor Eva hade till och med fjärrkontrollen en egen liten virkad duk.

Hos farmor.

Och var sak på sin plats.

Absolut. 

Frånsett mina storasystrar som också tillhör De Ordningsammas Skara, så är det tämligen illa ställt med mig själv och jag kan säga att herr pensionatsvärden inte är ett uns bättre. 

Visserligen har han (läs: hade han, innan jag dök upp) exemplarisk ordning på sina LP-skivor (för att inte tala om dvd-skivorna), men även detta har nu sakta förfallit.

Min egen mamma städade för jämnan; hon var hysterisk när det gällde att vaska golven och såpvattnet flöt omkring likt Atlanten på våra golv, ja, när hon var i farten! Men särskilt mycket ordning, nja, det hade hon inte.

Själv är jag expert på högar. 

Jag bygger små eller större högar bestående av dagstidningar, inköpslistor, lottsedlar, gamla brev, ja, där finns i princip allting! När jag städar, flyttar jag runt dom där högarna. 

Det händer att jag gömmer dem i garderoben. 

Men allt rår man ju inte för. 

Det kanske är genetiskt betingat?

Ja, titta själv .., så här såg det ut hos min underbara moster Gunvor! 

Faktiskt tror jag att hon också var en hög-expert.

Men här hade jag tydligen slagit på stort ...

Och ni själva då? 

Hur har ni det?

Ps. Men nu är jag snart klar med röjandet och pajen är i ugnen och blommorna på plats, lakan och örngott nystrukna .., golvet dammsugat .., nu återstår bara för pv att göra resten när han kommer hem ,-)  Ds.