Tidsmaskinen, mittenraden .....

Längst till vänster står en liten tös som är yngst i klassen.
Hon är Stenbock, lillasyster (två äldre systrar)  och har en mamma som arbetar på sjukstugan och inte bryr sig särskilt mycket i hur yngsta dottern ser ut. Den där tösen är då, när hon är sex år och har börjat skolan tillsammans med en massa sjuåringar, ganska blyg, men det ska försvinna så småningom.
Hon heter Elisabet och tycker att räkning är dötrist.

Dessutom är hon vansinnigt rädd för fröken Hedvig som är sträng och viftar med pekpinnen.
När denna lilla Elisabet en gång skriver ordet honom fel .., hon ser fel på n och m .. och skriver honon .,. får hon stå på en stol vid svarta tavlan och skriva honom femtio gånger.
Men hela tiden blir det fel och fröken blir ARG .., tre gånger femtio gånger får den där förskräckta tösen skriva honom och hela tavlan är fylld av det ordet.
Den där rädslan att göra fel .., den kommer sedan att följa henne mest hela livet.

Elisabet, som är yngst, får barn först av alla i klassen ., flyttar till Sollentuna, sen Kungsängen, därefter till Malå, sen Ystad och slutligen Stensjö i Halland.

Nummer två från vänster är Jannike. 
Jannike bor också på Ringvägen, är vänsterhänt - precis som Martin som blev kommunfullmäktiges ordförande -, men tvingas av fröken att skriva med höger hand. Jannike är storasyster, medlem i Missionskyrkan och blir med tiden sångpedagog i Örebro.

Nummer tre heter Eva och i högstadiet blir vi bästa kompisar.
Hon är smart eller rent av begåvad .., har en lillasyster och en fosterbror och en pudel som heter Fifi.
Evas mamma, Dagny, röker Bill cigaretter och jag älskar henne högt och innerligt.
Som tonåringar tillbringar vi massor av tid i Evas stora rum och spelar skivor på hennes finurliga grammofon - man kan liksom ladda flera skivor efter varandra - och i sjuttonårsåldern åker vi till Göteborg tillsammans och arbetar i var sin Konsumbutik på Hisingen, men det vet vi förstås inte då, när bilden tas.
Eva läser vidare .., på universitet .., och blir lärare - och tror jag -, även forskare, i Stockholm.

Till höger om Eva står Annika.
Hon är längst i klassen, har tidigt vuxen handstil och bor lite avsides i byn.
Annika, som har en storebror, kan ha tre bollar i luften samtidigt, om inte fyra ..., och då menar jag riktiga bollar.
Minns jag inte fel kommer hon att arbeta på kontor.

Nummer fem är Gudrun. 
Gudruns föräldrar har en bok,- och pappershandel; hennes pappa Åke är fotograf och spelar orgel i kyrkan.
Nästan alla på bilden har någon gång suttit i ateljén där Åke sagt till oss att le så där lagom.

Även jag stod där i ateljén ...

Det fantastiska med Åke, det är att han ser nästan exakt likadan ut i hela sitt liv, ja, han är en sån där människa som inte åldras.

När vi hälsar på i Malå, tittar vi in på Burwalls .., pv får träffa Gudrun.

Och så är hon konstnärlig och har stor och lite snirklig handstil.
Efter gymnasiet läser hon till förskollärare, men tar slutligen över sina föräldrars affär, tillsammans med sin man som, precis som sin svärfar, också är fotograf.
Gudrun är lillasyster och hennes äldsta dotter blir - långt, långt senare -,  klasskamrat till min AP.

Till höger om Gudrun står Ulla. 
Ulla, Gudrun och Jannike är ofta tillsammans och då, som lillflicka, har jag alltid en känsla av att mina föräldrar önskar att jag skulle vara just så där som dom är.
I alla fall är det vad jag tror.

I Ullas flickrum hänger för övrigt en affisch av tjurfäktaren El Cordobez.

Näst längst till höger står Gunilla.
Under hela låg, - och mellanstadietiden är hon min bästa kamrat och under precis hela skoltiden kommer jag att gå förbi henne varje morgon på väg till skolan och alltid, alltid när det är vinter, letar hon hysteriskt efter sina vantar!

Dessutom delar vi nånting alldeles förfärligt: vi har båda självlockigt hår!

Gunilla är mellanbarn, hennes föräldrar driver en barservering (hennes farmor och farfar har dessutom ett litet bageri) och jag följer henne ofta efter skolan till baren och ser henne stå där och välja och vraka mellan olika maträtter och jag skulle ge vad som helst för att ha barserveringsägande föräldrar!
I familjens hemma-kök finns en ugn i ögonhöjd och badrummet går i helt andra färger än vårt; ja, den familjen är helt enkelt så mycket modernare.
När vi kommer i högstadiet, särar vi lite på oss .., Gunilla läser till undersköterska och blir kvar i Malå. Det är hennes storebror som kör bilen som voltar - där jag är med -.
Han dör alldeles för ung, men inte i den olyckan.

Längst till höger står Lilian. 
Om man sitter i soffan i vårt vardagsrum i Malå, då ser man rakt över sjön där Lilian bor tillsammans med sina föräldrar.
Lilian är lillasyster till en storebror, dom är samer och ibland ror dom över sjön när det är skoldags.
Hon har tre namn - Jenny Lilian Viktoria - och jag, som bara har ett, är grön av avund!

//Hur kommer det sig att jag så ofta minns vad kamraternas pappor arbetade med, men inte mammorna? Kan det bero på att många var hemmafruar? Några arbetade inom vården .., Evas mamma kom att bli arbetsterapeut .., Gudruns mamma stod bakom kassan i bokhandeln ..,  Rolfs mamma var bibliotekarie .., två - om inte tre mammor -, var kontorister .., Jannikes mamma var lärare.

Det bästa för Barbro i Uppsala ...

Hej

Det bästa i veckan är för mig är alla framgångar i skid VM!Underhållning på hög nivå.
Nästan ❤️stillestånd stundtals.

Imorgon hoppas jag innerligt att Johan Olsson vinner 5 milen och att det går bra för Anders Södergren,
Heder åt Hellner att lämna sin plats till honom.

Kram från Babsan

Och så här ser det ut ....

... hemma i Malå idag.

Bilden togs av äldsta dotterns klasskamrat Tommy och så susade den iväg från Ringvägen hemma, till Ejdervägen i landet Halland.

Hur glad blir man inte då ...!?

Det bästa för friherrinnan i Steninge ....

Det bästa denna veckan, det blir nog skogspromenaden idag.
Bara stå stilla, alldeles stilla i skogen och lyssna.

Ett gäng svanar tjattrande norröver.

Och snart är skogen full av liv, både djur och blommor.

När vi går hemåt har diset lättat och lärkan drillar lite grann.

Hälsningar friherrinnan i Steninge.

Tidsmaskinen ....

Det var då - 1960 . Fanns där ett enda skilsmässobarn? Och där är två med samiskt ursprung.

I första klass, såg det ut så här.
Småskolan i Malå och den här klassen följdes åt nästan intakt i nio år
Vad blev det av oss alla?
Jag tar en rad per dag.

Längst uppe till vänster står Martin som bodde nån mil utanför samhället. Han föräldrar hade lagård och dit cyklade vi en gång på utflykt. Martin blev politiskt engagerad och jag undrar om han inte blev kommunfullmäktiges ordförande i Malå? En inutistark kille som ofta retades av dom andra pojkarna.

Intill honom står Dan, en buspojke som ibland fick tillbringa tid i skamvrån.
I mellanstadiet hände det att han hamnade i slagsmål.
Dan (storebror) och jag var dom enda med bara ett enda namn och dessutom var hans föräldrar inte heller från Malå.
Han övertog sin pappas åkeri.

Nummer tre hette Stig.
Föräldrarna hade färghandel och en jul fanns i deras skyltfönster en apa.
Detta var innan program som Mitt-i-naturen visades i tv, om man nu alls hade en tv-apparat!
Således gjorde apan stor succé och mängder med människor trängdes runt skyltfönstret!
Minns jag inte helt galet, flyttade familjen så småningom flyttade till Vilhelmina.

Fyra från vänster är Bosse.
Pappan var journalist på  lokaltidningen Norra Västerbotten och jag tror att dom var tre bröder, alla namnen började på B.
Bosse var ett stort fnitter och när vi i sexan hade vår första sexualundervisning, åkte såväl Bosse som jag själv ut ur klassrummet. Vi var yngst i klassen och det märktes tydligt.
Flyttade innan vi gick ut skolan, tror jag.

I mitten där uppe (nr fem från vänster) står Gunnar.
Ååå, sicken läcker namnteckning han hade när vi kom till mellanstadiet, sååå driven!
Precis som Bosse var Gunnar lillebror (yngst av fyra) .., han blev sjukgymnast och bor i Helsingborg.
På deras tomt på Prästvägen fanns en uppritad tennisbana.

Sen kommer nån som jag inte vet vem det var?

Nummer sju från vänster är nog Johnny som bodde på samma gata som jag själv.
Hans pappa var mejerist (dom bodde precis tvärs över gatan bara, vid mejeriet, man såg honom ibland gå till eller ifrån jobbet, helt vitklädd).
Johnny var lillebror  och blev kvar i Malå, eller bor just utanför.
Jag tycks minnas att han var en duktig slalomåkare.
Vad kom han att syssla med? Ingen aning.

Trea från höger längst uppe är Torbjörn, som också bodde på Udden hemma.
Lillebror .., deltog i tv-pucken och jag undrar om han inte blev ingenjör?
Torbjörns syster har kommenterat här några gånger - hej på dig du, om du tittar in -!

Anders mamma ..., pappa tyckte att hon var så grann.

Den glade skiten näst längst till höger är Anders.
Han är storebror (två yngre bröder) och arbetar som polis i Sthlm.
Pappan var möbelhandlare (Olas möbler), kom från Karlsborg och pratade helt annorlunda än alla andra pappor. Anders var världens snällaste (och en bidragande orsak till att jag ville att ättapjötten skulle få det namnet) .., både hans lillebror och brorson har varit och är hockeyspelare, brorsonen Jimmie spelar väl i landslaget om jag inte minns fel.
Anders och jag har en inbördes tävling om att ta sista doppet inför hösten.
I år vann jag stort.

Längst till höger står Rolf.
Endabarn och arbetar med skogsfrågor .., bor i Småland, tror jag.
Efter bilolyckan 1970 eller 1971 låg jag under en tid på Umeå lasarett och fick då ett handskrivet brev från Rolf och jag minns att jag högläste det på salen och tårarna rann hos såväl mig som tant Edla från Morjärv - vi var dom enda på salen -!
Brevet var helt underbart roligt skrivet och han berättade om en friluftsdag i hoppbacken i Lycksele.

Vet ni vem som fyller år idag ...?

Jo, idag jubilerar en rar madame med rötter i Österbotten .., nämligen ellem från Skellefteå!
Sextio år blir hon just idag på Mariadagen och här ovanför ser ni bara ett litet axplock från bilder som susat genom rymden och landet i ett gult hus på en kulle!

Det har varit många det bästa för ellem.

Där har varit glädje över besök i Österbotten .., över vårdagar när snön sjunkit undan och det börjat spira i rabatten .., glädje över den blommande änglatrumpeten .., ja, gröna fingrar tycks madamen ha.

Och nu finns dessutom sommarstugan att längta till (längst ner till höger)!

Här kommer ett stoooort grattis till dig ellem - som egentligen heter Lis-Marie, det är väl ändå på tiden att vi presenterar henne -,  och hon är alltså Vattuman och jag undrar jag om hon har höger eller vänster tumme upp?

Jag tror nog att alla dina i-glasbyttan-vänner hurrar också .., ni måste ju ha blivit bekanta efter så många år! 

Ps. Ett alldeles oerhört intressant bidrag som ellem kom med, det var det här .... Ds.
'

Dagens fönster och dagens bästa ....

Jo, men det är ju att lämna sängvärmen .., ställa sig vid västerfönstret och blicka ut.

Att veta att man är ledig .., att det är tremil på skidor och snart frukost.

Och så här såg det ut när jag stod där vid fönstret - dis och dimma mot havet till -.

Det bästa för mossfolk i Hallsberg ....

Veckans bästa kan vara fredag eftermiddag. 

Här hemma har bakats kaka. Kaffebryggaren puttrar, Cosmos snarkar så att väggarna nästan vibrerar. Sonen sitter på golvet och är aningen frustrerad över att han inte får något grepp om den där skålen som hamnat upp och ner. Disneylistan på spotify går på repris. 

Så kommer maken hem. 

Kattdamerna kommer springande från ingenstans. Cosmos flyger upp och vet knappt till sig av glädje. Och sonen skrattar, gör glädjetjut och flaxar med armarna så att det nästan är ett under att han inte lyfter.

Fredag eftermiddag sådär runt klockan tre. 

Det går inte att inte känna sig lycklig :)

mossfolk

Det bästa för Turtlan i Karlstad ...

Veckans bästa är att sitta tåget på väg mot Stockholm och en helg på Båtmässan.

Bredvid mig sitter M och sover. Köpt med varsin semla så vi kan fira vår 8 årsdag sen första "dejten".

Just detta är mitt bästa!

Turtlan

Hälsning från Dalom ....

Från Kerstin i Dalarna kommer en hälsning till bloggvännerna:

"Här är den eftertraktade utsikten som båda katterna och hunden vill åt.

Full koll på grannkatter, hundar, fåglar och allt annat som rör sig :-D

Ha en härlig helg Elisabet och övriga vänner här inne!"

Kersti.
(På Instagram som lifelivingitnow).

// Tack snälla, rara Kerstin! säger jag och önskar dig detsamma.

Och snabb var hon! 

En liten Emma och lika liten Anders. Duken fra Bente i Norge.

Igår strålande solsken!
Idag gråmulet.
Ja, hela helgen ska gå i gråskalans tecken .., kanske får vi också blötsnö eller regn?

Nåväl .., ledighet stundar och massor av VM- sändningar (sååå bra SVT har skött det hela!) från Falun. Det dagliga småpratet med norska kollegorna i studion intill, ja, det tycker jag har berikat det hela. Hur roligt var det inte att återse Vegard Ulvang och Björn Dahlie!

Riktigt finurligt tycker jag också att det här var.
Tala om att göra bort sig!

Och bara en enda vecka kvar tills det är dags för Vasalopp!
På golvet i hallen ligger ett valla-strykjärn .., på byrån i Gunnars rum upptäcker jag ett startbevis.
Om någon är laddad?
Svar: omåttligt!

Själv tar jag hundarna på promenad längs havet - långrundan -.
Jag upptäcker årets första ejder som simmar för sig själv en bit från stranden.
Å, det är verkligen så härligt när ejdrarna kommer och snart kan man kanske höra deras alldeles speciella läten.

Och jag bor ju på Ejdervägen ....

Lite annorlunda i färgen .., men så vacker ändå!

Innan vi når fabrikör Johanssons hus, gömmer jag små, små kycklingbitar bakom stenar eller under mossa och så får harry och nelly leta. Ååååå, så svårt hon har att sitta stilla när jag platsar dem .., ochåååå, så hon försöker knapra åt sig någon meter extra så snart jag vänder ryggen till!

Det förunderliga är, att harry, som ju är den spänstigaste och mest viga hund jag någonsin har haft, inte alls är given som segrare när jag sedan ropar "ja, kom och sök!!!", ty nelly skuttar på som en duracellkanin och så snart hon känner vittringen, börjar hon morrrra lite och då går harry åt ett annat håll ..., då där som av en slump.
Jo, jo.

Såååå roligt detta var och nu ligger dom utslagna i soffan och sover så gott!

Dagens fönster ...

.... fångades hos Åbergs Trädgård i Ystad.

Snart är det dags igen!

Och här är tröstpriset ...

En dokumentär som jag tyckte alldeles omåttligt mycket om, ja, jag önskar att jag den hade funnits då, när jag själv vinglade omkring som nybliven ensamseglare på Livets Stora Hav.

Vad handlar den om?
Jo, filmaren Karin Ekberg följer sina föräldrar med filmkameran under ett år av deras liv. Ett år då ingenting är sig likt.

Till en början fann jag filmen väl personlig, men den känslan tonade undan och med mig bar jag en känsla av hopp. Att ingenting är omöjligt; att det som kanske känns totalt nattsvart, verkligen kan bli nånting helt annat.

Det är faktiskt Nelly som sponsrar den här filmen.
Tack snälla, lilla pigan!

Veckans förstapris ...

.... kommer från Ulrika uppe i Dalarna och är en så fin liten börja-sticka-bok!
Är man redan bevandrad i den konsten, ja, då kan man ju ge bort den till någon mindre kunnig vän.

Titta bara, vilken fin sjal .., den är ju som gjord till mig!
(Pv kan sticka .., undrar om han förstår vinken ,-)

Vad tröstpriset blir, därom tvista de lärde .., ni får allt vänta och se.

Såja, då är det bara att ni börjar fundera på den där glädjen eller hjärtevärmen och så mejlar ni den till bisse151@gmail.com, så är ni med.

Varmt välkomna! (Minst trettiofem grader!)


// Förra veckans vinnare var Turtlan i Karlstad (Eva på Frösöns fina kort), samt Kerstin i Dalarna (den härliga boken om Alma Öhrströms konst ..., skänkt av Monet).

Motvikt ....

Äntligen!

... är hon tillbaka.

Det bästa för mig ....

För kanske tolv år sedan arbetade jag i en liten kvartersbutik i Ystad.
Den chefen som jag då hade - en säkerligen för övrigt snäll och vänlig man -, han tyckte aldrig om när man tog egna initiativ och skyltar som jag - på eget bevåg - hade textat, rev han helt sonika ner.

Här, i lilla Hemköpsaffären, får jag härja precis som jag vill med textpennorna!
Eftersom den delen av mitt arbete är nästan det roligaste jag vet, kan ni ju ana vad den friheten betyder.

Just det: en massa glädje!

Annat som har varit bra: glädjen tillsammans med fina arbetskamrater.

En ny tös har kommit och ska nu vikariera för A-M som väntar på sin nya knäled.
Alldeles enkelt är det ju inte att ta över ansvaret för charkavdelningen, utan egentlig inskolning.
Ni som aldrig stått bakom en charkdisk, kan aldrig föreställa er hur mycket omkring-jobb som finns!

Numera ska allt dokumenteras och oj, vilken tid sånt tar .., ugnar ska rengöras .., fettunnan tömmas .., det ska beställas hem rätt mängd varor och disken ska hållas fin .., glasrutorna putsas (ni anar inte hur många småfingrar som kladdar och pekar på glaset ...) .., bufféer av olika slag ska göras .., och framförhållningen är inte minst viktig.
Ordern för julskinkor läggs månader i förväg!

Nej, i charken hade jag aldrig pallat att vara och att komma ny och ta över, så här tjopp, bara nej, då hade jag fått antingen hjärtinfarkt eller hamnat på psyket, men unga kvinnor numera, dom tycks ta det hela med jämnmod och Petra, som den nya tösen heter, hon fixade det hela med den äran.
(Jag föreslog en direkt-hjälplinje till A-M .., ungefär som i Postkodmiljonären).
På bilden står töserna och pratar med chefen .., det gällde att lösenord som plötsligt spärrats och jag stod där bakom och tänkte på hur mycket jag tycker om mitt jobb.

När klockan var ett tackade jag för mig och susade iväg hemåt.
Bråttom hade jag .., det gällde att hinna med lite hundrastning nnan damstafetten skulle börja.

Så här fint var det.
Är det.
Som den allra finaste vår-dag!

Gjorde mig en tallrik med kyckling och ris .., ställde den på rumsbordet medan jag hämtade ett glas vatten. När jag kom tillbaka tjugo sekunder senare, låg kycklinglåret på rumsmattan och Nelly åt för brinnande livet! Jo, jo, vilken rackarns liten tjuv!!

Nu sover hon gott på soffan, men inte länge till, för nu ska vi gå ut i solskenet på en riktigt, riktigt lång promenad!

Detta ..., var mitt bästa idag.
En alldeles underbar dag att få vara med om.

Ps. Nej, jag glömde en grej. Omtänksamma Cruella är i Paris och hälsar på sin syster .., och tänk .., att denna Cruella tagit en film, lagt in den på facebook och skrivit följande:
"Knoppande vår, fågelsång, trafikbrus, ivrigt samspråk och knastret av fint grus under foten - ‪#‎Paris‬, särskilt till Elisabet".  Åååå, så glad jag blev! Ds.

 

Det bästa för Ann i Göteborg ...

Det bästa än så länge var 10 km i VM i Falun för damer då Charlotte Kalla vann sin första individuella medalj – och det blev GULD!

Det var också härligt att se de två amerikanskorna, som var så glada att de nästan inte kunde stå.

Oförställd glädje och härligt att se! Hurra för alla tre!

Jag säger som dig, Elisabet: Var hittar de som inte gillar sport samma mått av spänning som den man får när man ser sportevenemang?

(Jag lånade bilden från http://sverigesradio.se/ och fotot är taget av Fredrik Sandberg/TT)

Kram Ann.
 
(Elisabet skriver: hur intressant som helst är Anns inlägg som handlar om något så ovanligt som skridskotävlingar, men inte bara det .., även om ström som försvinner och tappad kraft - men på ett annat vis -!

Fot

Torsdagsfönstret ...

"Här kommer en bild från Svenska Rivieraklubbens föreningshus i södra Frankrike. Man delar det med Svenska Kyrkan och det här fönstret ingår i den del av lokalerna som används för gudstjänsterna. Huset heter Villa Ingeborg och ligger nära Nice och Cannes och är en magnifik villa i klassisk italiensk funkisstil. Här finns plats för allt - kyrkans alla aktiviteter inklusive mammagrupper, jazzkvällar, föredrag, filmförevisningar, sygrupper, språkundervisning och konstutställningar.

Och så allt det traditionella svenska förstås: Midsommarfirande, påsk- och julmarknader, försäljning av svenska matvaror och konsthantverk. Här finns också klubbens och kyrkans kansli. Det känns lite hemtamt och lustigt att mitt bland palmerna nere vid kusten hitta den svenska flaggan som vajar framför det vackra huset!

Hälsar

Monet

Tänk, alla vårblommor ...

Och jättegrattis till underbara Annika i Kävlinge som nu - efter två års sjukskrivning - ska tillbringa dagarna bland blommor och blader i en större blombutik som börjar på P och slutar på n.

Så här fint har hon det i skåpet ....

På hennes balkong ...

Åååå, vad jag önskar dig lycka till!
Och ååå, så gärna jag hade haft dig som arbetskamrat!

Det bästa ... 

Jag kan ju säga att från den snälla Ulrika i Dalarna har det kommit vinster till lotteriet.
I morgon kommer bilder.

Vill du vara med och kanske kunna vinna en fin, liten bok om stickning eller handstickade muddar .., då har du chansen nu.

Mejla bara glädjen till bisse151@gmail.com, så .. , ja, resten vet ni.

Dagens fönster ...

Nej, något besök på ortopeden i Hässleholm blev det inte.
I stället en totalt sömnlös natt och sprängande värk i högerbenet .., några sena besök ner till köket .., Alvedon och Ipren och en kaviarmacka.
Strax innan fem kom sömnen.

Vid åttatiden tog en vänlig syster Lisbet tog emot återbuds-samtalet, sen har det bara varit lugn och ro.

Jag eldar i pannan .., dricker varm choklad ...., och nu väntar VM, 15 km herrar och jag håller tummarna för "di svenske". Tanken var att jag skulle sitta i min rödvitrandiga systers härliga soffa i Skåne och titta på detta tillsammans med henne, men så blev det inte.

I stället har jag nelly och harry som sällskap.

Och solen, som nu tittar fram!
(Och i och med att lågtrycket givit sig av, försvinner också värken. Så där tjopp, bara. Som ett trollslag! Det lustiga är att min syster i Australien har samma bekymmer .., och man tycker ju att hon, som lever i sån värme, borde klara sig. Nej, hon får åka ännu längre söderut .., dååååå släpper hennes värk! Otroligt. )

Sa jag att idag vet jag med bestämdhet att det var lärkan som drillade, så där lite försiktigt. 

Idag ...

... blev det fabrikör-johansson-rundan och lite extra ..., det tog en timme kanske och jag såg en formation svanar med siktet inställt norrut och tänk, vid åkern .., kan det vara möjligt att jag hörde en antydan till lärk-flöjt? Kan det verkligen vara så?

Nelly blev så glad när vi kom till hästhagen och tog täten .., men saktade genast av och surade .., jaha, vi skulle gå   ä n n u  längre ..., och när vi så kom hit, till Lilla Stensjö .., då anar hon att nu är det ändå hemväg på gång och då åkte öronen framåt och svansen uppåt!

En bit bortanför huset till vänster, där ligger ett stort hönseri och där hör man nu - till min förvåning - en tupp som gal ihärdigt! Härligt.

Så hemåt .., och till min fasa fungerade inte tv:n när jag slog igång den .., det hade ju varit typiskt om jag missat VM-loppet i Falun .., men nu är det okej .., nu ska jag göra mig klar, så det bara är att susa iväg när allt har avgjorts.

Ajöken, sa fröken.

Dagens fönster ....

En gråmulen dag, precis som igår, är det.
Tittar jag ut ser jag små regndroppar på fönsterrutan .., men liiite håller det på att torka upp.

Det känns som en bra dag, allt det gråa till trots.
Fick byta arbetstid med rara Louise som börjar tar min första timme, så hinner jag se Charlotte Kalla och de övriga .., och för att det inte ska bli alltför stressigt, tog jag bilen och körde till affären .., fixade det som jag vet ska göras i eftermiddag - såja - då blir det betydligt lugnare och så textade jag en skylt där det står att nu hejar vi på Kalla och de övriga och sen bar det av hemåt.

I morgon ledig dag, så ledig den nu kan bli, med bilkörning till Hässleholm för ett möte med kirurgen som - för snart sex år sedan - opererade mitt högerknä och gav mig en ny knäled, en som aldrig har fungerat riktigt bra. Egentligen är det mer som ett bollplanksmöte .., ty under det här året tänker jag inte låta någon karva i benet - om det nu skulle behövas - det får vänta tills 2016 i så fall.
Galet, kanske någon tycker, men dels är det resan till Ghana som ju stundar i början av sommaren och så får en kollega ny knäled i veckan - är det planerat - och kort om folk är vi och sommaren är ju högsäsong för oss med kanske femdubbel personalstyrka och då vore det nog inte läge att meddela att nu, ja, nu blir det tre, fyra månaders sjukskrivning igen.

Det fixar sig.

Först ut är .... Kerstin i Dalarna!

Ack, att man hade sån kunskap! säger Elisabet.

Bifogar en bild till nästa veckas "Det bästa".

Molly har godkänt hundbädden jag sydde i veckan :-D
Tänkte ha den i bilen, så kanske det inte blir så mycket hundhår...
 

Fick en beställning av dottern också till deras bil ;-)

Kram Kerstin

Dagens fönster ...

Från Gino L. DiMitri i Italien kommer veckans första fönster.

Hur kommer det sig att man får en bild av människa man aldrig har träffat - en man i Italien -?
Ja, förmodligen för att man hamnar i nån slags bekantskapscirkel eller inte ens det .., långt ute i facebook-periferin når tentaklerna och så plötsligt vet någon att man tycker om fönster och så, en snöyrig måndagmorgon i slutet av februari, kommer ett vackert fönster susande genom rymden och landar i landet Halland.

Det tackar man för!

Grazie Gino!

(Fönstret finns i staden Maglie i Apulien).

Måndagstankar ....

Vid åttatiden på morgonen ser det ut så här ...

Det blev en bra jobbarhelg det här!
Mycket att göra, men ändå .., livgivande, på nåt sätt.

Alldeles på egen hand trevade jag mig fram längs ATG-datorns menyer och lyckades klura ut nånting som jag aldrig tidigare gjort och jag kände mig så innerligt glad efteråt och sträääckte armarna i luften och kunderna loooog och jag sa att "knappt fyra år kvar till pensionen och man lär sig nånting nytt, härligt!"

Och vågen krånglade i den ordinarie kassan och när jag kom vid halv tre användes den kassan helt enkelt inte. Det är där vi har all posthantering, medicin och ja, även ATG och Svenska Speldatorerna.

"Nej, vi får inte till det! sa arbetskamraten som nu stod i den andra kassan.

Nu är det så att jag avskyr att inte ha ryggen fri, rent fysiskt, så jag tog mig ändå an den krånglande kassan och tänkte att det får ta lite längre tid .., det gick att väga, men det seeeeegade sig nåt hemskt!
Till sist - efter att ha dragit ut sladdar (det klassiska ...) och bankat lite .., (brukar fungera ibland), upptäckte jag ett mynt som satt fastkilat under bandet.
Ahaaaa!
Fram med en pincett och efter lite krångel så var myntet bortta och vågen fungerade perfekt! Jippppiiiii!

Ja, porju är gott ...

Kom hem med blixtrande huvudvärk - på vänstersidan - och en underbar pv gick, efter sängdags, ner och hämtade värktabletter. Somnade med Nelly på högerarmen .., vaknade i morse (med samma huvudvärk) av att i natt ha besökt London .., pratat med trevliga engelsmän och gått vilse.
Därtill hade jag räddat sigge från att bli fångad av räven!

Allt kan hända under natten!

Pv som har haft sportlov och ägnat mesta tiden åt vedsågning/skidträning/VM-tittande, steg upp klockan fem och cyklade iväg en timme senare.
"Klockan åtta kommer snön!" sa han innan han gav sig av, men han hade fel .., snön kom klockan nio.

Och vinnarna blev ...

Ja, det är så urusel kvalitet på filmen, så vill man titta så får man, annars kan jag redan nu säga hur det gick.

Förstapriset går till Turtlan i Karlstad och den fina boken, den kan Kerstin i Dalarna ta med sig när hon - om och om igen - besöker sjukhuset och får ligga och vila lite.

Grattis till er båda och framför allt: tack till alla som så generöst delar med sig av glädjen!

Klockan 11.00 är det dags ...

Förstapriset, men utan ram.

Och här är ni som har chans att vinna Evas fina kort, eller boken från Monet.

Det är ....

Anne i Mantorp

Gerd i Norsjö 

Kerstin i Dalarna

mossfolk i Hallsberg

Turtlan i Karlstad

Lena i Steninge - aka friherrinnan -.

Barbro i Uppsala

Lena i Östersund

Ulrika i Dalarna

Eva i Tyresö

Cecilia N 

samt ...

Eva på Frösön 

och nu kom Ann i Göteborg med!

Och även Bloggblad 

 

Mitt eget bästa ....

Instagrambilder är det bästa som finns för att följa med!
Och hur varm i hjärtat blev jag inte av den här bilden?
Där är svärsonen som sitter vid poolkanten och agerar coach och den andre som försöker lära sig simma.
Och fler bilder ansluter .., nu har fler coacher uppenbarat sig och så sista bilden, med texten: "Lyckan att inte ha sjunkit som en sten!" och mannen som glatt sträcker upp sin vänstra arm.

Mera glädje!
Sonen har tävlat i crossfit - laget kom trea  - och han är nöjd!
Nog är det väl så, att det som gör barnen lyckliga, värmer även mammors och pappors hjärtan och det alldeles oavsett ålder på ätteläggarna?

Första och kanske sista gången hon deltog i stafettvasan ..

Mera glädje!
Äldsta dottern ringer på väg hem från nattjobbet på KS ..., hon låter betydligt piggare än sin mamma - då är klockan några minuter över sju - och hon kvittrar som småfåglarna och berättar om hur intressant arbetet är och efteråt tackar jag högre makter för att jag  i n t e   visste hur oändligt mycket som kan gå snett under en förlossning!

Vid köksbordet - vi äter frukost - hörs plinget i min mobil.
Det visar sig vara äldsta dotterns före detta klasskamrat Tommy som skickat hemifrånbilder och jag blir sittande och tittar ut över vyn som är så innerligt bekant .., och jag tänker på hur många tusen gånger man som tonåring åkte i slalombacken - upp och ner hela tiden - och mest störtlopp, hej, vad det gick undan!

Alla städer eller samhällen har ju en slogan - eller många har i alla fall - och i det här fallet var det "Malå med allting så nära".
Det stämmer verkligen.
Slalombacken ligger mitt i samhället, liksom simhall och elljusspår.

Längst uppe i backen, till vänster och mer än så .., där är norrbacken som är i det närmaste lodrät.
Står man längst uppe, ser man inte underdelen och jag vågade mig aldrig ner där ..,allrahelst som jag aldrig varit någon slalomstjärna utan mest tyckt om farten.
Men en liten Anders susade iväg som ingenting, men det är klart, han hade ju närmare till marken.
Tommy skriver att det verkar bli en fin söndag i Malå.
Tack snälla för bilderna!

Men det tycks bli en fin dag även i landet Halland.
Lågtryck tar nästan kål på mig .., men idag vaknar jag med en helt annan känsla .., är pigg redan från start och livet känns som bäst.

(Det blev ett riktigt hallelujainlägg det här .., jag kanske borde sadla om satsa på jobbet som frikyrkopastor ,-)

Söndagsfönstret ....

.... kommer från den där madamen som - enligt mitt sätt att se det -, borde uppdatera sin blogg två gånger per dag - så intressant tycker jag att den är -!  Men det gör hon ju förstås inte .,. och nu har hon dessutom susat iväg söderut och ägnar sig åt skidåkning!

Den här madamen skriver ytterst kortfattat och kanske borde man gå en kurs hos henne i just den konsten - skriva-kort-konsten -? Å andra sidan är hon kanske påverkad att sitt arbete? Kort och koncist. Inget onödigt svammel. Så kan det också vara.

Bildtexten lyder: "Utsikt från damtoalett i Hinterthal Österrike. Inte dåligt."