Dagens fönster ...

Ser att du fått många fönsterbilder och här bidrar jag med några också :-)

från vår Stockholmssemester förra veckan.

Du behöver ju inte ta med alla...

Taget på Quality Hotel Friends i Solna.

Fönstren ska visst vara inspirerade av Zlatans svettdroppar :-)

Mysigt, men ändå ganska ordinärt hotell.

Toppen om man ska på något evenemang i Friends Arena!

Kram - Kerstin i Dalarna

lifelivingitnow på Instagram


Tack Kerstin! säger jag.

Tisdagsfönstret ...

På väg hem från stugan idag så stannade vi vid en loppis. På skylten står det Antikt & Kuriosa och det stämmer också. Vi har väl åkt förbi där hur många gånger som helst utan att stanna men idag så slog vi till.

Ordning & reda på denna loppis. Välputsat och allt stod i ordning. 

Vi hittade inget loppisfynd direkt men kul fick vi på LP-avdelningen Vilken nostalgitripp. 
Där fanns det mesta från James Last till Andliga sånger vidare till Baccara och Beethoven.

Turtlan

Måndagsfönstret ....

Så roligt med en ny fönsterfångerska!

Så här skriver hon som är 48 år och nyss har tagit mc-körkort (heja dig!):

"Som du kanske ser så bor jag på landet. Där har vi flugor till förbannelse på somrarna. Flugfångare och pelargoner som sig bör i fönstret och sonens bygge utanför."

Mvh
Monalisan

// Tack snälla! säger jag. Och vem som helst får bidra med fönster, ni är sååå välkomna med bilder!
Mejla dem bara till bisse151@gmail.com, så lägger jag in allt eftersom, men det kan ta lite tid.

Dag 1 .., forts.

Två och en halv timme nere på stranden i Särdal, tillsammans med friherrinnan.
Det blir det och jag nästan svimmar av glädje.

På väg ner till parkeringen finns en grind och där står två eller tre och ibland fyra småttingar och öppnar grinden (dom står där timmavis!) och då är det förstås tänkt att den passerande ska lämna en grindslant och det gör vi.

Och i vändkorset just där sanddynen tar sin början, ser vi skylten här ovanför.
Att barn numera skulle sakna initiativförmåga och enbart sitta klistrade vid mobiler eller dataspel .., nja, det stämmer i alla fall inte här

Min solstol är rosa med vita prickar och vi har med oss kaffe och såklart bjuder friherrinnan på delikat lunchmål i form av en skiva hembakat bröd och på denna gravad torsk (ja, självklart har hon fixat detta också) med citronskiva till och dill och lite gräddfil och rödlök.

Och vi badar (hon först, jag väntar tills solen värmt upp hullet) och det är övermåttan ljuvligt och på stranden är det gott om småbarnsfamiljer och där är barn som slänger våta sandkluddar på varandra och nån börjar gråta och en annan får uppläxning av sin pappa .., en hund skäller .., någon har somnat och där är alla sorters kroppar samlade .., smala och runda och vi säger unisont att äntligen har jag börjat fatta den nya bryggaren, nu blir kaffet inte så starkt längre.

Och solen strålar och det är så där lagom varmt!
Inte blir det mycket prat heller .., lite om jobbet och båda två blir vi bitna av "blinningar", men friherrinnan har förstås Xylocainsalva med sig (säg vad hon inte har ...)och så var det med den saken.

Nu stundar packning och lite annat, men först tillsammansmiddag med pv:s dotter Hilda och hennes Patrik. Sååå trevligt ska det bli!

Hurra, hurra, hurra, hurra!

Idag fyller äldsta dottern 43 år.
Jo, minsann .., det märks att man fick barn tidigt!

Maria är ett energiknippe utan dess like.
 Frånsett när hon solar, eller halvliggersitter i soffan och äter blandingen av Ahlgrens sura och vanliga bilar ., så är det full fart mest hela tiden. Hon är ute och går och räknar steg .., hon gymmar .., hon älskar partyn (så långt från sin mamma som man kan komma!) och trivs med att ha massor med människor omkring sig.
Och när hon inte tar hand om pyttepyttesmå nyfödda barn, arbetar hon extra på Bollstanäs fotbollskansli .., hon äääälskar sina arbetskamrater och ordnar chattsidor och skickar de allra mest förfärliga operationslänkar från Instagram till sin mamma och lillebror. Eller filmer med djur.

Dessutom är hon en trygg madame och en bra storasyster.

När jag kom hem från jobbet och hon och familjen var här, möttes jag av eld i kaminen, bortstädat i köket, vaskade golv och tända värmeljus i vardagsrummet! Och man hinner knappt äta, så har hon dukat av bordet och plockat bort!

Vad har då bilden från Ghana med Maria att göra?
Jo, det var i mångt och mycket hennes förtjänst att jag bokade resan till Accra; den som nog får räknas som mitt livs äventyr, och precis som Maria, så tyckte jag att besöket i barnhemmet var pricken över i.

Grattis till fyrtiotreåringen! säger jag.

Då börjar vi om: dag 1 ....

Ja, det blev ju ingen riktig semesterdag igår, eftersom det blev extrajobb i affären, men det gick ju bra ändå.
Men idag!
Nu är det väl verkligen den första semesterdagen!

Pv - sista lediga veckan stundar nu för hans del -, har ställt klockradion på ringning vid halv sex .., en stund senare åker han iväg för att ta upp det enda nätet. Det är första fiskafänget för i år (första på två år! rättar pv) och till vår förvåning är fångsten jättefin!
Där är två stora makrillar, flera rödspättor och där är några tungor, två småtorskar och nån krabba förstås.

Tre tungor åker tillbaka till havet (pv äntrar cykeln och fiskarna får vila i en hemköpspåse), allt medan jag står vid den provisoriska rensarbänken och tittar på ett avskuret huvud från en plattfisk och det är så hemskt så man vill svimma, ty munnen på det avskurna huvudet kippar efter luft och man vill ropa "förlåååååt herr eller fru fisk!", men det gör man inte.

Var sitter själen hos en fisk?

Det kan man fundera på.

Dagens fönster ...

Här får du ett fönster - ja, åtminstone ett tredjedels - från den trevliga restaurang vi åt på igårkväll häromkvällen.

Dukningen ser ut sådär. Lite udda porslin och servetter. 

Och jag tror inte jag såg en stol som var den andra lik. 

 

 Maten och trivseln var topp. 

 

/Bert

 

//Tack snälla! säger jag.

Och så ringer det ....

Där, vid klipphällarna, brukar en bloggvän tillbringa delar av somrarna. 

Vi har just betalat en liten grindslant till några småkillar som håller vakt och sedan öppnar grinden till oss bilister och så har vi parkerat - vi är i Särdal och ska gå ner till stranden -, när min mobil ringer.

På displayen kan jag läsa ett välbekant namn; det är den rara F som igår tog mitt kvällspass, då, när jag hade sån huvudvärk. Jag tänker att det är nåt strul i kassan eller kanske nåt postärende som är extra krångligt, men det är det inte alls.
Hon har blivit sjuk igen och frågar om jag kan ta, ja, om inte hela, så i alla fall några timmar av hennes eftermiddags/kvällspass?

Åååå, jag vill bara skrika rakt ut "neeeeeej! det här är ju min första semesterdag, i alla fall på elisabetvis!", men kan omöjligen förmå mig att få fram dom orden.

Det är förstås det där med tjänster och gentjänster.

Så blir det bestämt att jag tar hennes sista halva av kvällen.

I fem år har jag bott i det gula huset i landet Halland, men aldrig har jag besökt den här stranden.
Det är friherrinan som tagit oss med och jag bara gapar ..., faller nästan baklänges .., men ååå, så vackert där är!

I dryga två timmar blir vi där.
Vi badar i ett vatten som är klarare än i såväl Steninge som Stensjö (men svalare idag, kanske sjutton grader ...?) och sanden är vitare och ja, det är som rena himmelriket (ni befinner er nu på avdelningen superlativer!).

Friherrinnan bjuder på medhavt kaffe, jag tar fram dom fyllda citronmuffinsarna (som sedan ska ramla ner i sanden ....) och hon har även kex med sig;  dom där vaniljfyllda från affären som är så billiga. Det kan ju bero på att Jocke råkade beställa fel antal; i stället för fyra kartonger fick vi fyra PALLAR med dessa kex och man kan tacka sin skapare eller någon annan, slumpen kanske, att bäst-före-datumet är i juli 2016. Man kan också fundera över hur mycket konserveringsmedel ett sånt kex innehåller.

Och sen hemåt.
Pv bjuder på middag på Göstas.

Unga servitörer/servitriser står och småpratar med varandra; ännu har inte den riktiga middagsrusningen satt igång och en kvinna med världens kortaste kjol passerar vårt bord .., jag känner igen några kunder från affären, annars är det mest stockholmsprat som hörs.

Så var det.

Lördag ...

Först en sväng till Getinge för att fintvätta bilen.
I vanliga fall gör jag det själv (pv bryr sig inte i såna petitesser), men nu, inför semestern, vill jag att den ska vara lite finare än vanligt.

På Statoil finns en biltvätt, ni vet, en sån där med enorma rullar som tvättar och vaxar och gör sitt jobb. Då det är sååå sällan som jag begagnar mig av en dylik, känns det nervöst att köra in i tvätthallen och jag liksom tar  s a t s  och håller andan.
En kod har jag fått som ska knappas in; det görs i ett litet rum intill och harry är livrädd innan det hela ens har börjat och det är  k n a p p t  att jag får ut honom från bilen.

Sen läser jag noga instruktionerna .., tittar till bilen, jodå, alla dörrar är stängda, antennen bortplockad .., och så klickar jag på ON-knappen och sen är det bara att stå och titta.

Oj, så fin den blir och oj, så stolt jag känner mig när det hela är avklarat!

Kör därefter till Slöinge i akt och mening att köpa nånting gott till kaffet, men där är en kö som sträcker sig ut på gatan och i den lilla trädgården som hör till, ja, där sitter människor vid vartenda bord ..., nej, jag orkar inte stå där i kön, utan kör till Matöppet som är en butik som jag alltid tror är på fallrepet, men den tycks, på något förunderligt vis, klara sig.

Köper citronfyllda muffins till pv (ja, fyllda är dom i alla fall) och åker sedan hemöver.

Vägen till - eller ifrån - Slöinge är så otroligt vacker!

Det är ett böljande landskap med kossor och får .., det händer att jag ser någon häger ute på en lägda .., och där är hästar i mängder och små lamm som äntligen släppts ut från den där lagården i Ullarp, den som är som ett tak bara med låga väggar, men där tackor och lamm ändå inte kan beta på en äng. Men nu, nu kan dom.
Prick alla går framåtböjda, fullt upptagna med att äta!

Butiksdörren till höger. Till vänster dörren till personallägenhet. Där bodde mejeristen Sandström.

Och jag ser mjölkkannor och tänker på tidigt 60-tal i Malå när mejeriet var beläget bara några hundra meter från mitt barndomshem. Jag kommer iåhg skramlet när mjölkbilen kom och lastade av krukorna som sedan åkte iväg som på ett rullband ...., det ljudet .., och doften inifrån mejeriet och hur det såg ut och tant Maddy som tog en liten skopa och öste upp grädde eller snurrade på en behållare så att precis en liter mjölk rann ner i hämtaren, eller mejeristen Erik som bodde tvärs över gatan bara, han hade vita kläder och en liten vit mössa på sig när han gick till eller ifrån sitt arbete och så var han  pappa till Nils Erik Johnny som gick i min klass och var lillebror.
Johnnys storasyster hette Gerdy och vad hans mamma hette kommer jag inte ihåg.
Det är ju konstigt.

När Johnny och några andra klasskamrater var på besök hos mig, sa mamma att "ta så många pepparkakor ni vill ungar!" och långt efteråt sa denne Johnny att "ååå, vad din mamma är snäll!"

Det är sånt man kommer ihåg när den här mjölkpallen passeras.

/Bilden har jag lånat från den underbara hemifrånsidan som sköts om av Ulf Bergström. 

Och igår ...

... fick Anders en tjädertupp på sin arm.

Nu är bakgrunden inte klar, men jag tycker att tatueraren är himla duktig med sin nål.

Det är enbart s k  norrländska motiv som pryder sonen; han som har vuxit upp i Skåne.

Så här ser insidan av armen ut.
Jag måste säga att jag tycker att tatueraren Mika Eronen är helt suverän!
Men det tar tid att göra nåt sånt här!

Första tre timmarna går bra, men sen .., är det som att nålen gräver i ett öppet sår, säger Anders.

Varför sonen valt ett sånt här motiv?
Ingen aning!
Det är också så att herr Eronen som själv kommer långt norrifrån, fått tämligen fira händer.

Idag fyller Eva år ...

Eva på Frösön, alltså.

Denna härliga människa som tar så oändligt vackra bilder och målar små och större tavlor eller bara små kort som värmer mitt och många andras hjärtan.

Hon är i Prag nu och är säkerligen trött i benen efter att ha promenerat ett oändligt antal tusen steg under gårdagen och dessutom på kullerstenslagda gator.

Grattis Eva!

Att bli sextio känns annorlunda, det tycker jag nog, men är härligt ändå.

Jag är så glad att du finns.




Hurra för dig Eva!

Dagens fönster ...

Ååå, vilket hus! säger jag bara.
Vilken färg, - och snickarglädje!

Fönsterfångerska var ingen mindre än madamen från Skellefteå, på besök i Österbotten, i Finland.

Tack ellem!

Dag 1 ....

Och jag mötte fröken Cikoria ..
 

Efter en rejäl elstöt mår man så här bra.

Igår agerade jag färdtjänst; lämnade pv på akuten och hämtade honom på hjärtinensiven.
Då var han pigg och alert.
Själv hade jag varit hemma från affären liggandes i nåt som påminde om migrän.
Sov i timmar!

Det blev en stunds väntan på läkare som skulle säga att allt var okej, och under tiden togs EKG (maskinen krånglade hela tiden ...det är tur att det inte var bråttom) och den manlige sjuksköterskan sa, när jag undrade om det var någon skillnad när det gäller män och kvinnor, ja, när det gäller infarkter och annat ..., att "oh, det är nästan enbart män på hjärtintensiven!"

När jag en stund tidigare letade efter pv och försiktigt kikade in i salarna på avdelning 42, så såg jag verkligen enbart män som låg på sina sängar. Om detta pratade vi en stund. Vad beror det på? Livsföring? Röker män mer än kvinnor (egen erfarenhet från affären säger att numera är det jämnt fördelat) och alkohol ..?, ja, där är det kanske en övervikt för män, men för övrigt? 
Rent generellt? Är män av ett klenare virke, kanske?

På väg hem från sjukhuset bad den nu krye sambon - med körförbud i 24 timmar efter att ha sövts -, att jag skulle svänga ner till Skallkrokens hamn i Haverdal, där han erbjudits en båtplats.
Så det gjorde vi, svängde av från kustvägen och tog sikte mot havet.
Så här ser det ut där.
Det blåste alldeles oerhört ..., och i vattenbrynet gick för mig okända sjöfåglar och letade efter mat.
Ja, okända är dom inte, men jag kan inte namnet på dem.
Nån slags tärnor, måhända?

För mig är renfanan en höstblomma.
Stooora bestånd såg vi överallt!

Jodå, den plats han erbjudits var verkligen tom och låg längs första bryggan.
Glappet mellan själva bryggan och där båtarna ligger är ganska stort, så det vill nog till att man har en högre pall eller nåt sånt med sig; annars lär risken vara uppenbar att kvinnan som gav kassaskåpet ett ansikte faller och slår ihjäl sig.

Idag är första semesterdagen.
Egentligen ledig helg, men jag räknar den till semester, så känns den längre.

Pv brukar säga att "jag vet ingen som är så duktig på att lura sig själv, som just du Elisabet!" och så är det nog. Men jag lurar vidare, det här får vara dag 1 av en 9 dagar lång ledighet. Eller kort.

Inget regn just nu, däremot en jamande Sigge Nilsson som vill ha mat och det bums!

Och länklistan lägger jag in senare idag, som den är.
Eller var.
Har någon kanat ur, så skicka ett mejl och påminn mig!
Det är nästan omöjligt att komma ihåg vilka man besöker.
Bloggeriet är inget livsviktigt (va? är det inte ..?) och ska vara en glädje och öppna dörrar.

qi: jag hittade inte din bloggadress! Du får gärna mejla mig!
Motvillig blogg som inte uppdaterat sedan november .., om du börjar om att blogga, så hojta!

Trevlig helg till er alla!

Och så ett eftermiddagsfönster ....

Så här skriver Ann från Göteborg som är på roadtrip i Småland.

"Det här är ett fönster från Tärnsjö glasbod.
Fantastiska konstglas!
Allt är i glaset och inte målat på utsidan.
Ljus och glas gifter sig verkligen!
Kram Ann."

Elisabet skriver:// Titta, nåt så  underbart vackert!

Igårkväll ...

På väg hem från jobbet.

Dagens fönster ...

Från Töreboda kommer dagens fönsterfångst och det var Turtlan som var framme med håven!

Tack snälla!

Kväller ...

Efter jobbet.
I Steninge möter pv upp; jag ser honom stå och vänta nere vid Göstas Café och så följs vi åt ner till stranden. Han har dom blå badbyxorna med sig, men säger att det är inte alls säkert att han tänker bada.

Men jag badar.
Ganska länge blir jag i .., det är så vanvettigt ljuvligt så det finns inga ord som räcker till.

Efteråt åker vi hem, dricker te gjord på myntablad från kryddbänken.
Harry får en köttbulle eller tre .., tv visar en finsk film med suveräna skådespelare.

Ett arbetspass återstår.

Han heter Simson ...

Halv elva bjuder dom alltid så idoga grannarna på kaffe med dopp.
I familjen finns - men bara tills ikväll - även hunden Simson som inte är så där värst sällskaplig.
Simson är en amerikansk cocker spaniel på åtta år som inte tycker om när gäster kommer på besök.
Uppriktigt sagt har jag en våldsam respekt för honom.

Nu tar grannen med sig Simson till oss, ja, innan vi går till dem .., jaha ja, på det viset blir vi inga inkräktare och det hela går bra, Simson får vara bunden och ligger en bit ifrån oss övriga.
Han tycks så där måttligt road över arrangemanget.

Vad pratar vi då om?
Jo, mest om den kommande veckan då grannarna ska ta hand om hus och hem och blomster och morgontidningen. Sigges omvårdnad hamnar hos den omtänksamma friherrinnan.

Och vi pratar om Irland och att köra på "fel sida av vägen" och om vänliga människor och om staden Newport och den rara hotellreceptionisten.

Om fönsterrenovering, tv-program, hunduppfostran, elcykling och mycket annat pratas det också.

Och så blir det prat om jobbet.
Om schemaläggning som går om intet .., om sjukdomar och semestrar.
Chefens svärfar, den alltid så glade Sven-Åke, ja, han får representera affären - i alla fall här och nu -. I alla fall på bild.

Här ska vi bo.

Lite prat om Bornholm; om Sandvig, Allinge, Svaneke och Nexö, blir det också.
Och Ystad och Hörby.
Och inte att förglömma .., vandrarhemmet i Steninge som har börjat servera frukost till den som så önskar och jag säger till pv att på söndag, då kan vi väl ...?
(Det visar sig sedan vara fullbokat .., eller rättare sagt abonnerat under lördag och söndag).

"Elisabet, du kommer att älska vandrarhemmet nu när det är omgjort, du anar inte så vackert där är, ja, så  c h a r m i g t!" säger grannfrun och ser nästan lyrisk ut.

Hon har nämligen varit där på besök.
Nya ägare har satt sprutt på olika kringarrangemang och där är nästan alltid fullt med bilar på parkeringen.

Sen blir det påtår ("nej tack, jag tar bara en halv kopp")  och jag tänker att vänliga grannar är en gudagåva.

Just så.

Det var när vi satt på altanen ...

... som hon frågade om vi inte tittade på det här trivsamma programmet.

Nej, det gjorde vi inte.

Men igårkväll!

Helt klart sevärt! 

Och på söndagkväll börjar favoritprogrammet nummer ett, nämligen Akuten.

Den som bestämt tiden för programmet, är i alla fall helt ointresserad av att få tittare .., fem i tio en söndagkväll!

 

Det ena eller det andra ...

Foto: kanske pappan ...

"Ja, jag tvekade mellan att tatuera mig eller köpa en motorcykel ..", sa sonen.

Det var när vi diskuterade kostnaden för det ena eller andra.

Som mamma och trogen tittare på tv-program från England eller Australien där motorcyklister är flitiga besökare på akutmottagningar (i värsta fall även på bårhus, men då blir det förstås bara ett enda besök ...), ja, då är jag evigt tacksam att han lade pengarna på det förstnämnda.

Igår igår fick han dock låna en kompis hoj ..., körde till Skåne och hälsade på och då såg det ut så här.

Och jag tänker att .., hjälp, måtte han inte bli alltför sugen!

Fina assietter finns där också ...

Igår liten utflykt till Äppelgårdens Trädgårdscafé i Slöinge, ja, det var Friherrinnans förslag och jag hakade på. Rent otroligt är det ju att lilla Slöinge kan stoltsera med såväl Solhaga bageri, Sias glassbutik .., och så Trädgårdscaféet!

Tänk er ett litet hav av gamla, aningen knotiga äppelträd och så vita (ja, så mycket vita var dom ju inte på bilden ....)  trädgårdsmöbler utplacerade så där på lagom avstånd från varandra och vackra blommor och lite provisoriskt så där.
Nästan som om man hälsar på hos nån bekant.

Under en grönskande pergola slog vi oss ned, friherrinnan och jag själv.
På hennes asiett, den till höger, tronade en pariservåffla .., på min en drömrulltårtebit.

Kaffet smakade ljuvligt och allt var till belåtenhet.

Nu är det torsdag och den näst sista arbetsdagen innan det är dags för semester.

Halleluja!

Ett 70-talsfönster från Småland ...

Hejsan!

Som du kanske förstått är vi på en tur ut-i-det-blå och har idag landat i Moshult utanför Emmaboda på ett idylliskt vandrarhem på bonnlandet med 70-talsstuk. 

Då tänkte jag på dig när jag såg fönstret med spetsgardiner och förvuxen pelargonia.

Lampan i glas i fönstret är såååå typisk! 

I morgon åker vi vidare.

Puss och kram

Ann

Några eftermiddagsfönster fångade i farten ...

Från flitiga fönsterfångerskan i Närke - Ulrika - kommer här ett bidrag.

Ja, nu har jag så många fönster på lager att jag kan vara lite "ohull" om dem!

Tack Ulrika!

Idag ...

... .är ledig dag och vi, AP och jag själv, tar en promenad längs havet och sedan söderut, längs kringelkrokiga små stigar där man kan tro att man faktiskt är i djungeln.

Där är ormbunkar och spjutbräken och mängder med blommande kaprifol .., där är fårlortar men inga får och vi diskuterar huruvida lortarna liknar Salmiakpastiller, tills dottern kommer på att det är Pingvin lakritsgodis som ser ut ungefär så där.

Några får ser vi inte till.

Och det är ömsom soligt och ömsom väntar vi att det ska börja åska, men det blir fint väder hela vägen hem och vi ser renfana som blommar nästan överallt och där är redan utblommad almöke/rallarros och sen blir det kaffe för nån och lunch för en annan och sedan packas det ihop och vi säger tack och hej och lite annat och vips, så är huset tomt igen, förutom på husfolket.

Det är väl så det är om somrarna.

Och jag har bara två arbetspass kvar.
På måndag blir det Bornholm!

Men hej!

Från rare vännen Ulf Bergström i Malå - han som administrerar malåsidan på Facebook -, kom igår en liten svärm med bilder från hemtidningen Norran.
Gamla mammabilder!

Och jag blir så förvånad ..., va, hade mamma lugg?

Och så ung hon ser ut!

Kan bilden vara tagen efter vår resa till Argentina då vi besökte henne och tog hundratals diabilder (som sedan visades i skolor och kyrkor och pengar samlades in .., arma människor, det var liksom inte tjugo bilder vi visade!!) och då borde mamma ha varit ungefär i den ålder jag själv är i nu.
Kring sextio.

Hej på dig mamma!

Och här står hon i garaget hemma i Malå - det som inte var färdigställt - och ordnar med klädpaketet som så småningom ska skeppas iväg. Åååå, vilket arbete med detta!! Drygt åttio paket blev det och allt skulle pytsas in i sopsäckar, därefter brun makulatur runt om och sist av allt, snören och tullhandlingar i massor!

"Så här gjorde hon ...!" säger en leende AP och visar hur mormor hanterade paketinslagningen, ja, det var igårkväll när bilderna kom och väckte så många minnen.

Tack du snälle, generöse Ulf för bilderna!

Dagens fönster ...

 Hej,

Ser att du har många fönster just nu.
Det här kanske då är onödigt men känns lite kul eftersom det ser ut under två sekunder som om de
förbipasserande molnen är rök från skorstenen.

Bilden är tagen i Concerneau i Bretagne där sommarvädret nu är på väg över till regn och rusk som i Sverige.

Ha det gott
Monet

// Tack och bock! säger jag.

Om ni missat det ...

Nja, jag vet inte om jag drömmer om att åka till Sicilien.

Tre kvar ...

Måndagen blir en bra dag.
På förmiddagen blir det promenad tillsammans med harry och pv.
Vi ser hönsen som släppts ut - det lär vara tjugofem tusen på totalt åtta hektar -, men alla hönsen verkar vara samlade tillsammans nära hönshuset, utom några självständiga typer som springer omkring bland högt gräs och sedan i höstas omkullblåsta träd!
Vilket annorlunda liv för dem alla!

Vid Svanvägen stannar jag till och beundrdar rosorna som frodas vid en husvägg.
Det är dom ni ser på bilden.



Alldeles i närheten bor Alice och Elsas matte och husse och aldrig blir harry sååå lycklig, som när han får träffa dem! Efter veckor av löperioder, är det nu fritt fram för att leka!
Så här såg det ut just när vi kom fram till staketet.
Efter en stund anslöt Gimli, en 6-månaders flatcoated retriever som på precis alla sätt och vis visade hur underdånig han var .., å, som han slickade harry runt munnen och lade sig platt!

 

På hemväg upptäcker vi att grannen Ingers mur - återigen! -, har rasat samman.

Det var efter störtregnet häromdagen, förstås.

 

Mot havet till ...

Vid tvåtiden cyklar jag till jobbet i stark motvind och är evigt tacksam att pv insisterade på en elcykel! Nu börjar det lugna ner sig lite i affären .., men det kanske bara är tillfälligt - i helgen lär det ska bli högtryck igen - och sånt märker vi av direkt i butiken.

Hemåt igen vid kvart över nio .., upptäcker att säden är helt gul och det stora rapsfältet på vänster sida är nästan brunt!

Och så blir det Wallanderfilm med glimtar från Ystad .., och innan jag somnar lyssnar jag till reprisen av sommarprataren Nisse Hellberg, ni vet, han från Wilmer X.
Allra mest ler jag åt hans berättelser om barndomens parallella världar - det är helt sanslöst och bara så underbart! -, och längre fram i programmet - får vi veta hur sommarprataren inför resor studerar brottsstatistik för tilltänkta resmål -.

Som vanligt somnar jag ifrån alltsammans och får ta vid där det hela slutade och jo, jag tyckte verkligen om hans prat.

Dessutom älskar jag ju skånska.

Och apropå skånska, så idag fyller Bettankax år!
Grattis härifrån Bettan!

Dagens fönster ...

Det var väl nåt sånt här jag drömde om i Malå, då, innan vi flyttat söderut.
Stockrosor och vackra fönster.
En skånelänga med bördig jord utanför dörren.

Den här bilden har den rödlätta Fru Fräken tagit.
Så här skriver hon:

Och här är några ölandsfönster.
Fångat i Alby, sydöstra Öland.

Hälsningar Fru Fräken

http://ffraken.blogspot.se/

Tack snälla! säger jag.

Fyra kvar ....

Igårkväll var första dagen på evigheter som man - när det var dags att åka hem -, kände att ååå, nu har vi hunnit med  m y c k e t! Mejerikylen togs om hand och allt sorterades i datumordning (det är måttligt enkelt att göra det när där står höga mjölktravar överallt och tunga är dom att rubba på!), men nu blev det i alla fall överskådligt och Carina, som idag återvänder efter sin semester, behöver inte mötas av ett totalt kaos.
Underbart!

Trevliga kunder också.
Ett par från Dalarna frågade om vi inte hade nån bryggtratt (till kaffebryggare) till försäljning och det har vi inte och så berättade kvinnan att paret hyrt en liten stuga i Särdal, men där fanns ingen kaffebryggare! (Ja, då är det utropstecken ...).

Då kom jag ihåg att i vår bil - parkerad utanför affären -, där låg ju vår gamla bryggare, den som visserligen hade råkat bli bränd, men ändå, fungerar ..., så jag sprang ut för att hämta den, men se, då hade pv givit sig av för att spela golf och där fanns ingen bil. Nåja, vid stängning var den tillbaka och jag kunde svänga förbi med bryggaren.
En rar dam var det.

Varje sommar får vi ett kompendium med schema för nio veckor framåt .., nu är vi redan på blad fem och nästa vecka stundar semester! Sååå ljuvligt!

Hon längst till vänster blir 43 på söndag ...

Till min mobil kom igårkväll bilden här ovanför.
Ååå, så varm i hjärtat jag blir!
Töserna är i Ystad hos sin pappa och dit kom även deras moster på besök och då såg det ut så här.
Den som läst här länge, vet att min syster i vanliga fall är rödvitrandig - nu blir man ju rent orolig -, vad skådar mitt öga ..., en blå jacka eller kofta och inte ens randig!!!

Annat som händer ..?
Jo, i veckan fyller fem charmerande kvinnor år - kvinnor som jag tycker så mycket om -.
Först ut är Anita Berglund - Smulan -, som just idag har födelsedag!
Sen kommer Bettankax (i morgon tisdag)..., på onsdag fyller Ann-Sofie i Bjurholm 60 (vi delade övervåning under en tid i Lycksele, jag vet ingen som har sånt härligt skratt som hon!) och på lördag, den 1:a augusti är det Eva på Frösöns tur att ta skuttet in i sextioårshagen!
Och så fyller Äldsta Dottern Maria år på söndag!
Grattis till er alla!

Morgonens väder kan sammanfattas med ordet gråmulet. 
Det   l ä r   ska bli riktigt varmt i helgen .., hurra, det ser jag fram emot!

Dagens fönster ....

Glädjen när bloggvänner kommer ihåg att ta fram fönsterhåven, är så stor, så stor!

Nu var det ellem i Skellefteå som varit på besök i Österbotten, i systerlandet Finland.

Ni anar inte så många vackra fönster hon fick i ett svep!

Det här är ett av dem.

Tack och bock! säger jag.