Vardag ....

Och det regnar och regnar.
Gräsmattan är hal och slibbig.
På Facebook läser jag ett inlägg från en av kunderna i affären - hon som syr sina egna, helt underbara klänningar - där hon berättar om sånt som tyder på att inbrottstjuvar är i farten ., att det gäller att hålla lite koll. Jag gör det på en gång; går ut och tittar till sommargrannens hus, men allt ser ut som vanligt. Kikar in genom fönstren.
Där är inte en enda pryl i onödan och jag tänker att detta att tömma deras vackra hus skulle inte ta lång tid, vid en flytt, alltså, ja, förutom det som finns i köksskåpen.

Mot havssidan till finns tre  e n o r m a  lavendelplantor som liksom   v ä l l e r  ut från väggen och från den ena av plantorna kommer en liten fågel flygande i raketfart när jag närmar mig.

Och så hemåt igen.
Tänker att jag måste ordna det här med humleplantorna; två nya spaljéer ska sättas upp.
När humlen växte vid ytterdörren blev bladen liksom uppätna i slutet på sommaren, men här, vid västerväggen, prunkar humlen som aldrig tidigare och den är så fin!

Ljungen ska ner i träbyttan och pärlhyacintlökarna tas om hand.

Letar en bild och hittar en annan.
Grannen Göran som var en sån underbar granne.
Men Göran drabbades av Parkinsons sjukdom och han och hustrun Gun tyckte att allt detta med en stor tomt och huset och dom två friggebodarna .., ja, allt vad det innebar av arbete, blev för mycket.
Mer idoga människor tror jag mig aldrig ha mött!
På bilden står Göran och småpratar med Harry .., jag förmodar att Göran har varit ute och fiskat tillsammans med Ecke och nu kommer han hem med fångsten.

En annan bild.
Nån hade skrivit sin signatur på stranden.
Veronica Pettersson.

Ja, ja.
Tisdag idag och jag ska arbeta extra från halv tre till kvart över sex.
U n d e r b a r t!
"Då blev du väl glad ..?!" skrev friherrinnan i ett sms igår.
Ja, precis så. 
Och det är väl som Bert i Luleå skriver i  en kommentar, en omställningsprocess.

Dagens fönster ...

Idag kommer dagens fönster - men även bukett - från Eva i Tyresö, nu på halländsk visit.
Så vackert!
Så vackert!

Varm korv till middag ...

Alla dagar är inte ljuvliga dagar.
Huvudvärken som jag haft nu i snart två veckors tid, ger sig inte.
Morgon och kväll, sååå prydligt kommer den på besök.
Nåja, det går över med en Treo och jag tror mest att det är mentalt.

S o m   jag ibland saknar kontakten med kunder och arbetskamrater!
Nu har det regnat och varit och gråmulet och jag har tittat på filmer och skrivit långa brev och läst DN från första till sista sidan och lyssnat till poddar och fortsatt med Peter-Robinson-boken, men det känns ändå tomt.

Ja, det är ju så livet är.
Och det har varit så mycket fram tills nu, så man (jag) har kanske inte hunnit känna efter.

På fredag är det pv:s tur.
Ikväll har han körövning och om en timme kör han in till stan, men hämtar först upp en Håkan L i Steninge, han är med i samma kör.

Och så har jag inhandlat fyra spjutbräken som jag kallar för ormbunkar, lagom små eller stora.
Alla mina krukväxter växer sig så omåttligt stora i sina lerkrukor, så jag hittar inga ytterkrukor i lämplig storlek! Nu får dom här nytillskotten se till att trivas bara lagom bra; inte breda ut sig alltför mycket.
En fönsterlampa ska jag också hitta.
Eller kanske en spotlight.

Dagens fönster ....

.... fångades av Ulrika när hon strosade omkring på Söder i Stockholm.

Tack Ulrika!

Söndagmorgon ....

Vid frukosten låter han sig hållas om en stund. Men bara en liten stund.

Och om inget annat inträffar, är jag fri tills nästa söndag.
Igår blev det en helt ljuvlig dag på jobbet och gång på gång slog det mig hur roligt det är att hoppa in så här extra! Småpratet med kunderna .., småttingarna som ropade så glatt "men Bettan, är du här!?" och kramarna som jag fick ge dem, även till Sebastian som inte är sååå liten, kanske åtta, nio år.
Han och systern Emilia berättade om semesterresan till Italien ., om besöket i Leonardo da Vinci-museét och båda syskonen visste minsann hur mycket denne italienare hade åstadkommit och att han  målat en "jätteberömd tavla"!

I en av hyllgångarna mötte jag min namne Elisabeth. Jag tror att hon närmar sig nittio år och jag tycker så mycket om henne.

Jo, det blev en bra eftermiddag/kväll.
Först och främst hade gänget som arbetade fredagkväll och nästa gäng som hade förmiddagspasset igår, ja, dom hade varit så energiska och i fruktkylen rådde en ordning som inte var av denna världen - lätt att hitta och ta sig fram -, det var välfyllt i mejeriet, kassorna var fixade och man hann med sååå mycket!

Och nu söndag och om inget annat inträffar, så är jag fri fram till nästa söndag.
Pv börjar sin sista vecka som fast anställd ..., och såväl han som min rödvitrandiga storasyster fyller år nästa lördag (eller den lördag som kommer) ..., jag ska låta växter byta plats i rabatterna .., annat ska komma till .., det ska planeras för ett slags insynsskydd ute på tomten .., ja, lite så.

Konstaterar att John mc Cain har dött, den amerikanske republikanen som jag alltid har tyckt sett så vänlig ut. Och ja, jag vet att han deltog i Vietnamkriget som stridspilot.

Och snart val.
Endast två valfilmer har jag sett, dels Stefan Löven som köper korv (jag tycker om den, jo!) och så herr Åkesson i ljusblå skjorta som pratar direkt till väljarna. Det värsta är ju att han ser rätt sympatisk ut och säger att det är inte säkert att han kan fixa allting, men att han vill göra ett försök. Nåt sånt. Och jag tänker att om Kent Ekerot eller någon annan i partiet sagt samma sak, hade det säkert uppfattats annorlunda - eller bilden blivit en annan - och jag blir inte det minsta förvånad om partiet gör sitt bästa väl någonsin. Det är smart marknadsföring, helt enkelt.

I det här huset röstar vi helt olika, men det går det med.
Jag brukar hamna i mitten och pv mer till vänster.
I grund och botten har vi liknande värderingar - i nästan allt faktiskt - och jag fattar inte hur vi ändå kan rösta så olika.

Men nu ska ni få höra!
För kanske två år sedan fick jag av Sonja en liten blomstergrupp och i den växte en liten, liten fredskalla. Efter några månader planterade jag om alltsammans och fredskallan fick en egen kruka och för ytterligare ett år sedan, en ännu större kruka! Nu är den här blomman säkerligen halvmetern hög och det finns ingen ytterkruka som är stor nog att härbärgera den och den täcker halva fönstret!
Jag har aldrig varit med om maken till växtkraft!

Nu elvakaffe! hojtar pv.

Tack till er alla! 

Inte i min vildaste fantasi hade jag hoppats på sån många favoriter!
Ni har verkligen spridit glädje över mitt "annorlundaliv", oj, så roligt jag har haft med dom här bilderna!

Tack igen!

Här ett litet urval.

Så blev det.

Renée i Malå visar sin mugg ....

"Kanske för sent för koppar? Men den finaste du kan få när man jobbar på förskola!"

 

//Elisabet skriver: nej då, det här är inte alls nåt stramt regelverk och jag blir så innerligt glad när nån hemifrån kommer med bidrag! Ja, jag blir glad för alla bidrag, men lite extra värmer det hjärtat när en malåbo tittar in! 

 

ellem visar sin favorit ....

"Detta är min favoritmodell på mugg. Jag dricker nästan bara te’ och till det är denna perfekt. Man får ett bra grepp  i örat. Eftersom den är rund och mjuk i nederkanten är den väldigt behaglig att hålla om när man behöver värma händerna.

Den är gjord av en keramiker i Skelleftetrakten. Har ett par i denna storleken men de flesta är något mindre. Och det är dem jag använder mest. OM jag dricker kaffe, vill jag helst ha en kopp i tunt porslin".

 ellem

//Elisabet skriver: jag köpte en gång koppar från nån keramiker i .., ja, kan det ha varit Åbyn? Det var i alla fall i trakten av Skellefteå och påminde lite om den här stilen, men jag kommer för mitt liv inte ihåg namnet.

Min mammas favoritkopp ...

Den här koppen, med hölje av björknäver, den gjordes av min morbror Joakim i Dikanäs.
Joakim - eller Jim som vi kallade honom - var gift med mammas syster Gunvor, för övrigt mamma till "mellansystern" här i min länklista.

Jo, men det här blir nog fint näver till kopparna ...

Vi hade massor med Jims alster hemma!
Det var inte bara kaffekoppar, utan även ölsejdlar, snapsglas och kaffeskedar, alla tillverkade på ungefär samma sätt, ja, inte skedarna, där var det skaftet som var av näver.

Mamma var dessutom en fantastisk försäljerska/agent av Jims alster.
Otaliga är dom kartonger med färdiga koppar/sejdlar med mera som hon kom hem med från Dikanäs och som sedan vidarebefordrades till mammas arbetskamrater, goda vänner, ja, kopparna finns säkert över hela landet!

Och lampor gjorde han tydligen också ...

Själv har jag aldrig tyckt om att dricka kaffe ur  g l a s, vilket det ju blir i det här fallet ..., och min rödvitrandiga syster i Skåne, hon bjöd alltid på kokkaffe ur dom här kopparna, ända tills jag bad att få en alldeles vanlig mugg, med vit insida, då tycker jag att det smakar bäst.

En enda kopp har jag i min ägo; det är den på bilden längst uppe.
Glaset till koppen hittade jag på en loppis - vilken tur -!
Och här är morbror Jims gravsten; jag tror att den finns i Fatmomakke, men jag kan ha fel.
(Alla bilder utom den på koppen, är från min kusin Ulfs sida på Facebook).

Kerstin hittar ännu en kopp! 
(Hedgrenskan i Trelleborg, alltså).

 Ännu en kopp. Hur gammal vet jag inte. Men sent 1800-tal är en gissning. 

 Den har tillhört antingen farmors eller mormors släkt. Varför antecknar man inte medan di gamle finns kvar? Älskar den men törs inte använda den.

Era favoriter!

Ja, helt ärligt kunde jag väl aldrig i min vildaste fantasi tro att ni skulle vara så pigga på att dela med er av favoritkoppar/muggar! Så himla roligt det var, i alla fall för mig!

Är det nån fler som gärna vill haka på och visa sin älsklinskopp/mugg, så bara välkommen!
Mejla i så fall bilden på densamma till bisse151@gmail.com, så får den komma med.
Det finns många fina koppkamrater här, må ni tro!

Dagens fönster ....

... från Maria Magdalena kyrka i Stockholm.
På Söder. (skrivs det med versaler ...?)

Tack Ulrika, du flitiga fönsterfångerska!

Och så lite tips ....

Jo, jag hade ju, nu när jag inte arbetar kväll, föresatt mig att se många filmer - det som var mitt verkligt stora intresse förr om åren - och det kan jag säga, att titta har jag sannerligen gjort, tagit upp filmtråden, alltså.

Igår, eller mer som .., natten mot idag när jag inte kunde sova, började jag med den här kortdokumentären, gjord av polacken (om jag förstod det rätt) Ryszard Solarz.
Obs! Det här är sista chansen, vid midnatt är det tack och adjö för att se den!

Vad jag tyckte om den?
Ja, jag tyckte nog lite synd om hunden, faktiskt, men den kanske har ett aldrig så gott liv?

Sen blev det den här svenska dokumentären, gjord av Martina Carlstedt.
"Alla bara längtar" är titeln .., inspelad 2016.

Nancy minns sina semesterflirtar, Malou längtar efter en parrelation, Camilla har städdag i sitt inre och Leif visar upp sina inredningspärlor. En rad korta nedslag i några 40-talisters liv i en humoristisk och tankeväckande dokumentär om vad det där med kärlek egentligen är.

Filmen kan ses fram till veckan före jul, ja, om man blir less på allt julstök, då kan man slå sig ned i favoritfåtöljen eller soffan eller vad man nu har och ta del av dom här fyrtitalisternas tankar om det här med förhållanden i allmänhet och längtan i synnerhet. (Ja, männen tycks inte längta så förfärligt mycket).

Den här tyckte jag verkligen om och jag har sett den tidigare också.
Och så tycker jag om hur den är gjord.
Det där stillsamma.
Eftertänksamheten.
Och människor som vågar berätta.
Lämna ut sig.

Här en länk till programmet.

Rickard om sina favoriter ...

"Hej! Jag har lika svårt som Ulrika att välja favoritmugg, så här kommer flera; först några ur samlingen från Starbucks .....

.... sen en gammal blodgivarmugg från Rörstrand ...

... och till sist en mugg från den numera nerlagda Ferraributiken i Milano".

// Det här var ju spännande, här kan man måhända få en uppfattning om vad som intresserar ägaren av muggarna! Så där som att Rickard uppenbarligen har packat ner sitt pass ett antal gånger .., att han är, eller har varit blodgivare och att han - kanske - tycker om fart och fläkt (Ferrarin). 

Och så var det Kattis ....

"Alla får här gärna dricka varma drycker ur finfina Muminmuggar, men... Den absoluta personliga favoriten, det är dock Ringo-koppen i min Beatlesservis! Med denna dukar jag i princip bara upp då jag är ensam hemma. (Vårdslöst handhavande, och bristande kompetens gällande packning och urplockning av diskmaskin, har tyvärr tvingat mig till sådana säkerhetsåtgärder. )".

//Kattis

Elisabet skriver: ja, såna hade jag nog gärna velat ha i min ungdom! Ringo Starr var nämligen min favorit när det gällde Beatles.

Sista delen ....

.... av dom tre programmen "Att leva på Färöarna", visades ikväll.

Ååå, så jag tycker om Anders Lund Madsens sätt att närma sig människor och få dem att öppna sig!
Så ömsint och så naturligt!

Tack SVT som köpt in dom här programmen!

#kunskapskanalen

Turtlans favorit ...

"Någon speciell exakt favoritmugg har jag nog inte men den här blir ett bra bidrag.

Inköpt i Göteborg på Bosättningsaffären Josefsson nära domkyrkan.
Märket är Rosti Mepal, Fields of flowers.
En mugg i plast men det är bra här i båten.

Ja just därför får den bli min favorit för båten betyder sköna stunder.
Sitta i aktersoffan med en kopp kaffe när vi stävar ut.

Hälsningar Turtlan just nu på kvällstur på Amalia".

//Och aldrig smakar det ju sååå gott med kaffe som ute i det fria! hälsar Elisabet.

Favoritmuggar ....

"... denna sommar är de med blommorna.

Såå många underbara utefrukostar i torpet, oftast innan kl 7.

Muggen med ränder var favorit sen flera år, fram till i våras.

Kram

Mian

och Jan".

//Mari, jag hoppas att det är okej att jag beskar dem så här! 

Underbara bilder som säger mycket om er, tycker jag.
Kram tillbaka!

Friherrinnans favorit ....

"Här kommer min favoritkopp.
Använder den inte dagligen, för den är lite speciell.

Har haft den sen jag var liten. Då - på födelsedagen - serverades varm choklad med vispad grädde i just den koppen..
Nu kan jag ibland ta fram den och dricka kaffe i den".

Och så en yndlingskopp från Norge ...

Så här skriver Bente från Elverum:

"Min yndlingskopp, og min yndlingslyriker. 

Hans Børli sier ofte mye i enkle ord .

I år skulle han ha fyllt 100 år".

//Elisabet skriver: Ja, en sån mugg med den texten, den vore väl nånting för dom flesta att ha i sin ägo? Och här hittade jag några citat av denne Hans Börli. 

"Houston calling!" 

"Hej Elisabet!

Här är min favoritmugg som jag dricker ur på jobbet. 

 

 

 Enkel form med ett bra öra och en stjärna i botten! Köpt på ett kafé i Chicago. 

Cecilia 

i Houston

//Så glad jag blir när ni hakar på! Tack! hälsar Elisabet.

Och så Monicas (Monets) favoriter ....

Det kanske syns att jag tycker mycket om rosor? Överst är min vardags-tekopp. Inköpt för många år sen i Norrtälje, design Mariehult Sweden. Vi har tolv stycken, alltid lika kommenterade av kaffe- och frukostgäster för sin funktion och att de är vackra.

Den under är söndags- och födelsedagskoppen. Inköpt i franska Alpernas Chamonix för 40 år sen i turistbutik med mitt namn på franska förstås. Såhär dricks franskt kaffe, kanske inte så ofta nu som förr men görs det är det oftast med varm mjölk på morgonen - i kopp med två öron som man håller i samtidigt och sen lätt ”sörplar” i sig.

Rolig idé!!

// Så fin den undre är, Monica!

En ny vänsterhand .....

Ja, det är lite stiltje på vänsterhandfronten, men här är en ny en.

Så gott! Så enkelt! 

Köpte en enda fänkål på Ugglarps Grönt nu idag.
Mycket dilliknande blast och själva fänkålen var inte stor.

Skivade den tunt, tunt .., hällde på liten citron/olivolja, pressade citron på, så flingsalt och lite peppar.

Inget mera.
Himmelskt gott!

Birgitta Bengtssons favorit ....

"Hej Elisabet!

Här kommer ett litet bidrag till din muggsamling. Men nu är det så att 

den har två sidor som du ser - lite rolig.

 Muggen dricker jag mitt morgonte i och den jag fick av min dotter när hon varit 

på Gotland för ett par år sedan. Hon vet att jag gillar får.

 

Kära hälsningar från din granne på andra sidan vägen

Birgitta".

 

// Det ska jag säga, att sååå förvånad var det länge sen jag blev!! Birgitta!! Jag visste inte ens att du läste min blogg! Men så underbart roligt! Tack snälla!

Någon mer som vill vara med ...?

... och visa sin favoritkopp?
Jodå, det finns plats ., fler rutor att fylla i!

Mejla bara en bild på koppen och berätta gärna just varför du tycker så mycket om den.
Adressen är : bisse151@gmail.com .., så lägger jag in den bland övriga i koppfamiljen!

Välkommen med ditt bidrag! (om du vill).

En favoritkopp från Portugal ...

"Här kommer nuvarande älsklingsmuggen i sin rätta miljö och med dito innehåll, mitt svaga morgonte. Inköpt på Öster om Ån i Uppsala för ett par år sedan". 

Så skriver annannan från Porto. Tack snälla!

Här har hon skrivit ett inlägg som handlar om saknad.

Tillvaron ....

Igår strålande solsken, varmt och skönt.
Några timmar innan det var dags för ett pass på jobbet, cyklade jag ner till stranden, tog ett långt dopp i ett ännu förvånansvärt ljummet hav. Satte mig sedan uppe på klipporna och tittade ut över världen; ja, i alla fall över fågelholmen och den lilla ön, kanske hundra, hundrafemtio meter från utsiktspunkten.
En lång rad gäss låg i vattnet och simmade som på linje .., här och där syntes skvarvar med utbredda vingar till tork och så hördes ju fiskmåsarna, förstås.

Den första tiden (ganska lång tid dessutom) efter knäoperationerna, ja, då har jag haft det knepigt med balansen. Men tänk, vad man övar upp sig! Vägen till klipporna går mellan och på stenar, men där pilarna är .., så ser det mest ut .., det har blivit som små stigar där badgäster och andra har gått hela sommaren och nu går det riktigt bra att ta sig upp på hällarna!
Egentligen är det när det är ett avstånd höjdmässigt mellan stenarna/klipporna, som det kan bli svårt, men det går ändå att öva upp sig, det känner jag tydligt.

Man kan gå på vänster sida runt toppen - det gör pv - (som dyker från en särskild klippa), men jag går på andra sidan, där det inte är så brant. Eller mer "lätt-gått".
Lilla ön där gässen gick i land, skymtar uppe till vänster.
Å, så ljuvligt vilsamt att bara sitta där uppe och vinden var ljummen, nästan  v a r m!

Till en början var jag helt ensam, såväl i havet som på klipporna/stranden.
Men så kom ett äldre par; en man och en kvinna som hade med sig solstolar och ryggsäckar och dom slog sig ned i en sandgrop inte alldeles på stranden, utan mer i skydd av allt det gröna som växer där, dock inte det som syns på bilden.

Kvinnan bar en självlysande rosa baddräkt och gick med målmedvetna och raska steg ut i havet, med cyklop i ena handen. En bra stund senare anslöt mannen. Han gick så försiktigt .., trevade sig liksom fram (sanden förändras ju i havet .., plötsligt kan där vara en grop .., man får inte ha alltför bråttom) och han viftade lite med händerna i vattenytan ..., och jag såg hur hans badshorts hade åkt ner lite på rumpan som var alldeles vit, bland det solbrända.

Vid det laget satt jag själv på stranden och jag blev så varm i hjärtat av dom här små gröna växterna - jag tror att det är Saltarv - visst är dom fina!! Som ett litet månlandskap tycktes det!

Sen hemåt.
Började arbeta halv tre, tillsammans med Johanna och Emma.
Emma har fått sitt livs första lägenhet (centralt i Halmstad) och var över sig av glädje .., Johanna längtar till resan till Kreta nästa månad, tillsammans med sin familj och sina föräldrar. 

Det blev trivsamma timmar på jobbet.
Kollade datum i mejeriet och satte ner priset på det som går ut idag eller i morgon .., beställde frimärkshäften (nya, fina!) .., stod i kassan .., fyllde på frukt .., ja, lite sånt.

Kom hem vid halv tio och då var det ännu sååå varmt ute; nästan kvavt!
Idag är det pensionärsliv som gäller och i morgon arbete halv tre till kvart över nio.

Hedgrenskans favorit ....

Favoritmuggen. 
Örat hamnade av vanan åt vänster. Vänsterhänt. 

Inköpt i Dun Laoghaire på Irland.

//Tack Kerstin!

Dagens fönster ...

Ett seglingsfönster .., skriver Ulrika. 

Tack och bock! säger jag.

Babsans favorit ....

"Min favoritmugg finns på jobbet", skriver Barbro i Uppsala.

Jo, jo, det kan man förstå .,. att vara "verdens beste bestemor" .., vem vill inte ha en sån mugg?

Tack Barbro!

Cecilia N:s favoriter ....

Så här skriver hon: 

"Jag har två. 

 Den vita med noter på köpte jag något av de första åren i Umeå, på Konsum på Mariehem (numera riven). Då fanns det röda hjärtan som notprickar, men de har inte tålt diskmaskinen. 

Den bruna fick jag av en vän när jag skulle flytta till Umeå. Ja, jag fick två, men en råkade gå sönder och ta slut. 

Framför kopparna ligger ett litet koppunderlägg som jag fått av en nätkompis. Hon arbetstränade på en syaffär och skickade mig några stycken och jag tycker så mycket om dem och blir glad varje dag att jag får använda dem. 

Allt gott!

Cecilia."

//Härligt Cecilia! Det blir som en liten novell! 

Det här är Ulrikas favoritmuggar ...

Ja det är mer muggar och dom är två för jag kan inte välja.

Muminmuggen för att jag ÄLSKAR Mumindalen och alla i den (Snusmumriken är favoritfiguren) och för att jag fick den av en liten plutt-Chrille när han varit på semester med sin farmor och farfar.

Den prickiga för att jag älskar prickar och så är den lätt att hålla i när man har ont; man får in fler fingrar i örat.

 

//Dig kan man lita på! Här bara svischade det till och så kom två muggar susande genom rymden!

Tack Ulrika! Den prickiga känner jag igen från dina bilder där du sitter ute på trappan, tror jag.