Så var det bestämt ...

Idag känns det sååå mycket bättre! Jag kan böja mig ner och ta upp saker från golvet .., ja, kan i det stora hela röra mig på ett helt annat sätt. Sms:ar Jocke i affären och säger att behöver dom mig i morgon, så kommer jag. Han får bestämma. Efter en stund ringer han upp, ursäktar sig med att det varit så mycket att göra, men nu så .., och då blir det bestämt att jag testar.
Börjar enligt det var som planerat och känner mig för.
Snällt!

Emma har varit och tränat och handlat .., herrarna spelar .., just det, golfar .., och jag har inte gjort mer än nödvändigt. Rastat harry .., telefonsurrat, diskat undan. Gläds med pv som tycker det här med golfen är så himla roligt.

Igår räddade jag en humla från Döden.
Den satt och liksom hovrade nedanför tvättstugefönstret och jag förstod inte riktigt vad den höll på med .., tills det slog mig att den fastnat i det spindelnät som jag inte kunde upptäcka! Jag hade vattenslangen igång och JUST när jag skulle pillra loss humlan från nätet, kom spindeln i en våldsamt fart och jag duschade på nätet och fick loss humlan, som sedan fick vila ut på min hand, ja, till den torkat lite. Så fin den var!

Jag undrar om jag någonsin har sett så många humlor här som i sommar?
Nu är ju lavendeln extremt stor i jämförelse med tidigare år, men ändå! Det låter som en liten orkester av surr när man passerar rabatten.

Tänk, sedan vi kom hem från båtäventyret, har jag inte sett till en enda ekorre!
Här var ju flera stycken varje morgon .., nu: tomt!
Har alla strukit med?
Helt obegripligt är det.

Dagens fönster ....

"Hej! 

På vår roadtrip till Dalarö så skulle vi så klart bada. I alla fall en gång. 

Sagt och gjort. 

Vid hotellet fanns en bastu i en slags sjöbod med tillhörande brygga och badstege. 

Ombyten bakom fönstret med de vita gardinerna. Bad nerför stegen vid dörren. 

Resultatet?

Ett, nej, två snabba dopp och brrr, sa vi. 

Djupt var det också det gillar inte jag, en badat blev det. 

Hälsningar Turtlan på skärgårdstur."

Så skrev Turtlan när hon och M var på liten holiday norröver, eller mot nordost. 

Det här mejlet kom den 26:e juni och har ett par veckor på nacken, men det gör väl inget .., det vimlar av fönsterbidrag i den därför avsedda mappen och jag försöker att variera så gott jag kan. 

Tack snälla Annica, för att du tog dig tid med det här! säger jag.

Tålamod, tålamod ...!

Emma är en sån som gör upp planer och tittar på väderleksutsikterna och nu fallerar allt; var är solen?
Det var ju idag hon skulle ligga på klipporna nere vid havet och ha det så skönt.
Men himlen är gråmulen .., några små regnstänk har kommit .., och jag föreslår att hon ska ta tåget till Göteborg (50 minuter) eller kanske söderut - till Helsingborg - men det är klart, på söndagar är det kanske inte så lajbans om man vill shoppa eller nåt sånt.
Nåväl, hon tog en fyrakilometersrunda på morgonen, så det blir nog bra.

Husets herrar åkte tidigt iväg till golfbanan i Holm.
Nu .., nu ska pv slå dem, har han tänkt!
Vi får väl se hur det går.
En sak är ju säker när det gäller golfande, sååå mycket frisk luft och så mycket promenerande det blir! Fyra, fem timmar är dom ute och är pv när nog lika glad efteråt som när han varit på körövning och då menar jag inte med bilen.

Själv gör jag inte så mycket.
Sträcker och tänjer.
Det kändes så bra igårkväll och så tvärstopp nu.
Nåja, det ska väl gå framåt.

Och friherrinnan kommer på elvakaffe ..., det blir trevligt.

Hur många små söndagsfönster som helst ....

Alltid så rara Renée från Malå har varit i Berlin och tänk, tänk bara .., att hon hade med sig världens största fönsterhåv!!  

Så här skriver hon: "Att använda på din blogg om du vill. Varje blå ruta är ett litet fönster. Finns i Kaiser Wilhelm Memorial Church i Berlin. Kram från Renée."

Ruinerna av en protestantisk kyrka står bredvid en modern kyrka, vilket skapar en unik atmosfär som fångar förstörelsen och återfödseln som sker i krigets efterdyningar.

Kaiser-Wilhelm-Gedächtniskirche, som även kallas Gedächtniskirche, är ett välkänt landmärke i Charlottenburg, forna Västberlins centrum. De allierade bombade den nyromanska 1800-talskyrkan under andra världskriget. I början av 1960-talet byggdes ett nytt, åttkantigt kyrktorn bredvid kyrkoruinerna. Besök det gamla kyrkotornet och det moderna klocktornet för att se en symbol för det förstörda Berlin och stadens beslutsamhet för återuppbyggnad.

Kejsar Wilhelm II byggde Kaiser-Wilhelm Gedächtniskirche till minne av sin farfar, den forne tyske kejsaren och kungen av Preussen. Beundra kyrkans utsmyckade detaljer och se hur byggnaden står i stark kontrast mot omgivningens moderna shoppingdistrikt. Kyrkan brändes nästan till marken efter bombanfall 1943. Den skadade entrén och spiran, som lokalt kallas för "den ihåliga tanden", bevarades och två nya strukturer byggdes till på var sida om ruinerna.

Utforska den moderna kyrkan och foajén för att upptäcka byggnadens uppseendeväckande inredning. Den åttkantiga kyrkan är vackert dekorerad med glasinlägg i blått, rött och gult. Vid altaret kan du se en Jesusfigur och ett kristalldekorerat kors i guld och silver.

På andra sidan av ruinerna hittar du ett 53 meter högt klocktorn och ett kapell. Klocktornet har sex bronsklockor som du kan höra slå vid olika högtider.

Besök minnessalen som ligger i den ursprungliga kyrkans skadade spira. Här kan du se bibelinspirerade mosaiker och reliefskulpturer. Beundra 16 paneler som representerar kyrkans historia och dess förstörelse, såväl som krigs- och fredssymboler.

Kaiser-Wilhelm-Gedächtniskirche ligger vid Breitscheidplatz i Berlins distrikt Charlottenburg, nära Berlin Zoologischer Garten. Det kostar inget att gå in i kyrkan. Gudstjänster är inplanerade två gånger om dagen på söndagar. Kyrkan är öppen varje dag och anordnar regelbundet konserter, med kör- och orgelmusik, i den moderna byggnaden.

Följ med på en gratis halvtimmestur runt i kyrkan eller boka en grupptur mot en liten avgift.  Mer information om tider och startplats för gratisturerna hittar du på kyrkans officella hemsida.

Och så blev det lördag ...

Och Solbritt i Ystad fångar brunnslock och jag blir sååå lycklig!
Tänk, så många olika sorters brunnslock det finns på vår jord; ja, det finns till och med en sida på nätet med enbart såna, från hela världen!

Här till exempel, från Råå i Helsingborg.

Ja, jag har visat dom här länkarna tidigare, men jag är ju som ni vet vansinnigt enjängd och kanske har någon glömt det?

Så här såg det ut i morse när pv, Emil och Peter gav sig av till golfbanan på Holm, den som är pv:s hemmabana, men där han inte går många rundor per år, ja, förutom när vi har besök. Egentligen tycker han ju att det är jätteroligt och han har landets i särklass fulaste golfvagn eller bag eller vad man ska säga - vagn kanske - och det ser rent hemskt ut, men det bekymrar inte den mannen!
Spelar man inte oftare kanske det känns onödigt att skaffa nåt riktigt stiligt.

Emma har legat och solat på klipporna och jag har försökt sträcka och tänja och böja mig ner och det går lite bättre, om än jag nu är medicinerad. Kanske avstår jag måndagspasset och blir  riktigt, riktigt bra innan jag ställer mig bakom kassan.
Friherrinnan hade varit där idag och nämnde nåt om totalt kaos och kartonger överallt, oj då, det låter ju inspirerande. Eller inte. Men det blir nog bra vad det lider.

Lördagsfönstret ....

"Idag tänkte vi på dig igen ...", skriver Bodil, ja, chefens hustru och hon som sköter kontoret på jobbet. Eller i affären.

Så omtänksamt! Då blir man glad - ja - att någon tänker på en och tar fram håven!

Bilden är tagen på Själland, i Kokkedals slott utanför Köpenhamn.

Tack snälla Bodil! säger jag.

Kväller .... 

... från att ha nästan-gråtit i morse och idag av en rygg som slagit knut på sig själv,
hoppas jag nu innerligt att den håller sig på plats i helgen.

Det är bättre nu, men inte alls bra.
Men bättre. 
Jag kan i alla fall röra mig utan att vara beredd på det värsta.

Ikväll anlände Emma, Emil och deras pappa Peter, alla har gått och lagt sig.
Nu är det bara jag kvar.
Dom blir här en dryg vecka och på torsdag kommer Maria.

Själv ska jag - om det går som det är tänkt - arbeta mån, tis, lör och söndag.
Jag håller tummarna.

Fredag ....

Planer kastas omkull.
Inget jobb för rara Linn i morgon.
Trist för henne, det är länge sedan hon frågade om jag kunde ta hennes pass.
Jag går omkring som vore jag 125 år, ja, kanske en så gammal människa går rakare i ryggen än jag själv?
Förvarnar om att extrapassen på måndag och tisdag måhända fryser inne.

Underbart väder.

Pv städar husvagnen, gör i ordning för den golfspelande mågen.
Harry har fått ett litet ben.

Får mejl från min australiensyster som hoppas att vi hinner ses igen innan hon återvänder down under. Ja, det vore trevligt. Hon är verkligen så himla trevlig!

Och jag blir så glad när hon vill ha det där fotografiet som jag en gång tog av min pappa.
Kanske var jag tretton, fjorton år.

"Hej Elisabet och tusen tack för fotot. Jag älskar detta foto av pappa, tycker han ser ut 
exakt som jag minns honom", skriver hon och jag blir så glad.

Ja, jag tycker också om det.
Vi har andra fotografier av honom, men då är han oftast så uppställd, ser så stram ut.
Här ser man glädjen och pappa var verkligen glad i livet.

För övrigt intet nytt.
Hittade morfinpiller från knäoperationen och efterföljande rehab, tog en tablett, började strax må i lla och kräktes efter ett par timmar. Rent omöjligt är det (men smärtan försvann temporärt). Nu tänker jag aldrig mera ta en sån. Fy, så hemskt!

Skänker en tanke åt äldsta dottern som har såna problem med sin höft.
Vilket elände det måste vara! Ständigt denna värk!

Dagens fönster ....

Ulrika har ju varit på roadtrip, eller faktiskt mer som på ständiga roadtrips och här hamnade hon  i Hede i Härjedalen, i en stuga där Rickards farfar en gång bott.

Tack att du tog med dig håven, Ulrika!

Dagens fönster ...

Ett fönster från en mangårdsbyggnad eller en lagård, fångat på Charlottenlunds gods utanför Ystad.
Det var Solbritt som hade håven framme och det tackar jag för!

Och en inköpslista - det var länge sen -! 

Från Ulrika kommer den här listan och den visar sig ju vara intressant.
"Rickard .. här nånstans...." är det vägbeskrivning till brödet, tro?

Ulrika handstil känner jag igen .., Riven ostd, Gouda-ostd, storpak, men vad är Ulrika- monster -, och falukörv känner vi väl till. Att hon vill ha vete-levain är också hennes och getosten, tror jag. Vem är det som är så högljudd? Pojkarna? Ja, jag tänker på ljudisoleringen :)

Och så vankas pizza, två stycken, tydligen. Och pojkarna dricker kanske Pucko?
På kvällen blir det mystajm med Pringles chips och glass!

Smakade det bra?

Dagens bonusfönster ...

"Här i tältet utanför mitt köksfönster övernattade två pilgrimsvandrare på sin väg mot Trondheim.
Dom går hela St.Olavsleden, mellan Sundsvall - Trondheim".

Så skriver Gunnar i Vaplan, eller rättare sagt, så  s k r e v  han den sjätte juli, alltså förra lördagen.
Tack Gunnar!




Här är någon annan som gjort samma sak - pilgrimsvandrat alltså - nämligen Marten Disberg från Nederländerna.
Marten berättar så fint och ömsint om den såväl yttre som inre resan och vilken fin reklam det är för alla människor han mött längs vägen! Så glad jag blir att det är en positiv bild han tar med sig av den här delen av vårt land! Eller av Sverige i stort, kanske.

Dagens fönster ...

Solbritt i Ystad, denna ärta på den skånska kartan, hon fångade det här fönstret i ..., Simrishamn, tror jag. Det kan möjligen ha varit i Åhus också.

Kan man gissa att här bor någon som varit scout i sin ungdom och därmed alltid är redo?
I det här fallet, redo för advent.

Tack Solbritt! Så snällt av dig att ta håven med dig på resor runt Skåneland!

Eftermiddag ...

Senaste nytt från metropolen Höganäs.
Jo, nu har fått besked att båten hämtas hem av den vänlige Mattias, men inte idag, utan i morgon.
Sen får väl pv fixa och dona bäst han kan och han tror sig själv om att kunna ordna det hela - nu gäller det dom här bultarna som har gått sönder - men det kräver att han plockar bort lite inredning och det har han tydligen börjat med.

Så blir det buss och tåg från Höganäs till Halmstad och buss sista biten till Steninge.

Det har regnat och varit solsken om vartannat.
Jag går som en vindpinad fjällbjörk i höststorm, men det kommer att räta till sig, det vet jag ju.

Nu lyssnar jag lite till Jonas Gardells Sommarprogram. Det handlar lite om frikyrkofamiljer och det känner jag väl till, om än enbart på mammas sida.

Dagens fönster ...

Igår på instagram kunde man hos hitochditochdatt, nämligen Turtlan/Annica, läsa om hennes och sambons förfärliga oro över ett provsvar som väntades komma. En väntan som nästan tycktes fylld av skräck och ledsamhet.

Nu kom svaret och det var positivt - alltså allt var som det skulle - och det gick inte att missta sig på den otroliga glädje och kanske mest av allt - den lättnad - som då infann sig!
Och hur glad blev man inte själv, av deras glädje!?

Det här fönstret fångades av Turtlan och passar ju så bra .., ett fönster som står öppet - på så många plan -! Tack snälla och vet att vi är många (jo, det är jag övertygad om) som gläds med er!
Hälsa till M, som det ju gällde.

Krångel hit och dit ....

Ja, så är det ju, att allt här i livet kan inte gå på räls.
Det började i helgen som var med ryggont för pv. Inte alls förvånande, han som står rakt upp och ner i båten och har rodret i ländryggen och styr på så sätt .. balanserar liksom där i aktern och ena dagen i fjorton timmar i sträck!
Att motorn krånglat (oljan) löste sig ju ändå; han lät den gå bara någon minut eller två när det var dags att komma till kajplats, så det var inga problem. (Men måste förstås åtgärdas).

Igårmorse vaknade jag och hade förfärligt ont i ryggen - ena sidan - men det gick över.
I dag än värre!! Tog mig knappt upp ur sängen, att gå på toaletten (läs: att sätta sig ner) var som ett mindre helvete och än värre var det att ta på sig byxorna!! Det högra benet gick väl an, men det vänstra! Garanterat ischias, tänkte jag.

Då ringer pv från hamnen i Höganäs och berättar att han upptäckt att några bultar har lossnat och att det kunde ha blivit masthaveri ute på böljan den blå .., så nu har han plockat ner masten och befriat den från alla linor, ringt till fyra olika åka åkerier för att om möjligt få hjälp med att forsla hem båten till hemmahamnen och så ska den såklart åtgärdas, men någon mer segling i sommar blir det inte.
Jaha, så var det den saken.
Nåja, jag köpte i alla fall fina Ikea-överkast och kuddar till ruffen .., alltid något att känna glädje över!

Foto: Mattias Ahlm, SVT.

Tidigt i morse kom ett sms från Jocke i affären. Kunde jag möjligen ...? Då låg jag ännu i sängen och hade inte lyckats kravla mig upp, så det blev till att tacka nej. Dessutom var det i delikatessen och dit får ingen mig, inte ens om jag känt mig hur pigg som helst.

Jo, jag vet att man ska vara uppe och gå/röra sig hur mycket som helst när man har besvär med ryggen, men det gjorde jag inte, jag gjorde precis tvärtom! Jag lade mig raklång på soffan Ektorp med benen i högläge och så lyssnade jag på dagens sommarpratare, nämligen Carina Bergfeldt, SVT:s korrespondent i Washington.

Om jag säger som så .., så är det nog det mest gripande Sommarprat jag har tagit del av.
Min AP brukar ibland använda sig av begreppet "käftsmäll" och det kan jag villigt erkänna, att särskilt första halvan av programmet var en räcka käftsmällar rakt in i magen och hjärtat!!
Tänk, så lite man vet om om andra människor och vad som finns i deras bagage!
Sannerligen ett i mina öron hörvärt program!
Efteråt skulle jag kliva upp och ta mig ett glas vatten.
Tänka sig .., det kändes  n ä s t a n   bra .., kanske hade jag slappnat av och nerven kommit i rätt läge? Ja, man kan ställa diagnoser själv, det är jag bra på :)

Kanske är det detta .., och grisen och katten eller vad det heter, man skulle ha ägnat sig åt?
Och inte bara en gång.



Ja, ja, det är väl aldrig för sent för bot och bättring! Och nu ser jag att det heter katten och kon.

Ajöken, sa fröken.

Och vilken vacker fläta hon har!

Cessi (hon som har ett helt fenomenalt minne) stickar i parti och minut.
Men hon gör minsann annat också!
Är i tv minsann!

Och inte är hon den som förhäver sig .., om detta - tv-framträdandet - visste jag noll och intet, om nu inte Marianne Bokblad tipsat om det hela och först nu på morgonen kom jag ihåg att titta på det hela!

Tack Marianne!

Och så fin du är Cecilia N!
Här kan ni se henne!

Dagens fönster ...

Här kommer ett fönster på en "fiskeluda" där en del av hamnen i Smygehuk speglar sig.

Så skriver Solbritt i Ystad, som tydligen varit på vift.

Tack snälla!

Dagens fönster ...

... kommer från Mantorp i Östergötland och då anar ni kanske att det är Anne (Anne i Mantorp) som höll i kameran! Hoppas att du börjar känna dig piggare nu Anne och tack för ditt fönsterbidrag.

När jag förbereder det här inlägget är det lördag och ungefär så ser det ut här.
Mörkt inne nu halv sex på morgonen. Ingen sol i sikte!

Insikt och utsikt ...

Man kan summera veckan till havs (eller vid bryggan) på så vis att i alla fall jag själv, växte som människa. Jag upptäckte att jag klarar av mycket mer än jag någonsin föreställt mig!
Inte det minsta rädd på havet och jag har lärt mig att ta mig av och på båten och krångla mig in när kapellet är uppe, allt utan att slå ihjäl mig.

Vi har på dessa sju dagar inte druckit en droppe alkohol på båten och det är inte av moraliska eller andra skäl, vi bara glömde bort det. Eller brydde oss inte. Ändå har jag aldrig i mitt liv kissat så mycket och så ofta som under dessa dagar!

Utan den genialiska pipinette-grejen vet jag inte hur det hade gått.
Tre, fyra gånger från fyra på morgonen har jag fått trixa mig upp från bädden (det är inte direkt en ocean av utrymme och man har en stolpe på mitten vid sängen) och jag har förundrats så över hur det här kan gå till? Hur kan en människas urinmängd öka så markant?
Eller är det det ständiga skvalpet av vågorna som får en att bli kissnödig?
Svara gärna den som vet!

Annat som blev annorlunda: Harry, som hemma är så osympatisk mot andra hanhundar, brydde sig inte alls i Skåne! Jo, där har han inget revir att bevaka, men ändå. Att det skulle gå sååå lätt, det trodde jag inte! Och han åkte buss och tåg och det var  v ä l d i g t  spännande, men han fixade det galant!

Och jag insåg också att man kan träna upp sig, ja, nästan vad det än gäller.
I Ystads hamn var det suveränt bra ordnat, med såna här gångbroar mellan båtarna.
Den var inte bred och den svajade eller gungade när man tog sig till eller från båten, men efter hand kunde man närapå springa över!
Harry var nära att dråsa i havet en enda gång; men hann få ett bra grepp med framtassarna och så redde det upp sig.

Andra insikter: jo, att seglarfolk är himla öppna och trevliga och artiga!
Och inte minst, oerhört   h  j ä l p s a m m a!
Tyskarna var makalösa på det viset; kom en båt med tysk flagga in i hamnen, nog hoppade alltid någon annan tysk ner från sin båt och stod där, redo att ta emot någon tamp!

Mindre bra?
Gästtoaletterna kan man skriva en roman om.
Ofta ligger pappersbitar eller remsor på golvet .., krokar att hänga upp kläder saknades helt på somliga ställen .., en liten hylla att ställa en neccesär på hade varit rena drömmen .., ja, det är ofta småsaker som inte kostar nästan nånting att köpa in och som hade förenklat tillvaron åtskilligt.

Nu ska jag torka golvet innan gästerna kommer!
Ajöken, sa fröken.

Dagens fönster ...

"Hej Elisabet. Hoppas ni har en skön sommar, det ser ju ut så på Instagram.
Vi har det bra, men just nu väldigt kallt. Här kommer en morgonbild från vårt köksfönster."

Så skriver madamen som på ett sätt har bytt liv; som har vänt Stockholm ryggen och flyttat till Östergötland och som nu bor i ett vidunderligt vackert och gemytligt hus alldeles intill en kyrka och som har kaniner (och kaninungar!!), höns och ja, Gud vet allt. (får vi hoppas).

Anna-Lena i Tumba, kallade hon sig förr om åren.

Tack snälla

Och så ett brunnslock från Svedala ...

 .... "jag har för mig att du hyser ett visst intresse för såna", skriver rara Solbritt i Ystad.

O m , jag gör! Och den här var ju helt underbar!

Tack snälla! säger jag.

Dagens fönster ...

Ja, eller egentligen ett fönster fångat - eller åtminstone hitskickat - den 26:e juni.
Så här skriver den som hade håven med sig. ¨

"Hej!

Från Dalarö kan man åka ut till Kymendö. En tur på sådär 20 minuter.
Ni som kan er Strindberg vet att där höll han hus.
(Jag trodde först att Turtlan stavat Kymendö felaktigt, men ser på öns egen sida att där är det med ett m. Bara för deras skull får det bli så).

På Kymendö finns också både affär, matställe och en sjömack.
Där i huset som tillhör sjömacken, fångades detta fönster, inklusive betalautomat för drivmedlet."

//Elisabet skriver: här kan man läsa om hur man t.ex. uttalar Kymendö, det hade jag ingen aning om, men borde ju ha tänkt till .., hur uttalar man Kista, t.ex? Svårt för nyanlända att veta hur det ska vara. Och varför heter det Karlskoga och inte Tjarlskoga? Berätta, den som vet! Och varför säger man Tjista med tj och kista (att begravas i) med k?

Dagens fönster ....

Om jag förstått det hela rätt, så är ellem på besök i Österbotten, hos sina släktingar.
Så här skriver hon: "Egentligen tog jag bild på prästkragarna i diket, men det syns några fönster också".

Helt perfekt!
Några blå blomster i förgrunden skymtar också.
Och gamla sortens telefonstolpar .., om det nu är såna?

Tack ellem för att du var så omtänksam!
Och grattis till att du nu är "friherrinna"!

Spridda skurar - eller solsken - från en resa ...

Jo, det blev en helt annorlunda seglats än vi tänkt oss.
Det kom in vattnet i oljan i motorn och nu är pv inte den som går för motor om det inte är av nöden tvunget, men när man ska in i hamnarna, då är det skönt att puttra på med motorn och ha koll på hastigheten. Hur blev det då?

Jo, vi möttes i Limhamn (jag körde bilen och hade Harry med mig,vi kom fram exakt samtidigt!) och efter två nätter där, med bland annat besök hos sonen och svärdottern och lille Elliot (pv hade redan innan fått kontakt med någon som skulle hjälpa till att fixa motorn, om han nu bara fick fatt i en topplockspackning till just den sortens båtmotor som han har!) så tog vi sikte på Ystad.

Helt perfekta vindar från Limhamn och mäktigt att segla under Öresundsbron.
Dånet från Öresundståget hördes ..., jo, högt ovanför oss körde bilarna åt olika håll.

För att det inte skulle bli för långa pass på båten för Harry, stannade vi till vid Falsterbokanalen och medan pv rastade harry, fixade jag lunch och fyllde på vattenflaskorna. Vi var fem båtar som lämnade kanalen och tre av oss skulle mötas senare under seglatsen.

Och vi beslöt att ta sikte på Gislövs läge, söder om Trelleborg. Ååå, vilket underbart fint litet fiskeläge och där, bland pyttiga hus, växte lavendel som var lika omfångsrika som dom man ser i Frankrike! Gamla fiskebåtar fanns i en särskild del av hamnen .., med skyltar om vem som byggt respektive båt och vad den användes till.
En liten vallmo skuttade in i mitt hjärta.

Strax efter att vi lagt till, kom den här båten och ombord på den fanns inte bara lilla hunden Emma (mitten av bilden), utan även två systrar från Berlin. Den ena var narkossköterska, den andra assisterade vid operationer. Sååå rara och fina!! (Dom skulle också vidare till Ystad - dagen därpå - och därefter till Bornholm).

Senare på kvällen dök vänliga tulltjänstemän upp och kontrollerade flickornas pass och annat.
Tänk, det hade jag noll koll på att det fungerar på det viset!

Att komma till Ystad var förstås som att komma hem.
Och tyskorna, dom seglade in i hamnen tio minuter efter oss .., vi hade sett deras segel under alla timmarna från Gislövs läge.

I fyra dagar har vi strosat omkring och gått på långa promenader längs havet och vi har ätit frukostbuffé hos Café Diana och jag har mött sååå många före detta kunder från Fridhems Livs, kvartersbutiken som inte längre finns, utan har förvandlats till lägenheter.
När den här bilden togs, tänkte jag på dig, annannan.
En häst som står på gågatan och jag undrar hur många händer som strukit över densamma?

Och Österporttorg. Där stod vi och väntade på utspringet när sonen blev student .., genom den parken har jag genat hur många gånger som helst! Och där brukar vara loppis och träden är plataner.

Tänk .., för ett par år sedan fick jag fruktansvärt ont i mina ben om jag promenerade omkring på kullerstensgataor! Nu? Inte tillstymmelse till nåt sånt!

Och överallt rosor i alla de färger!!

En morgon, på väg till frukostbuffén på gågatan, ser jag den här mannen komma cyklande mot vårt håll. Men det är ju Christer!! Christer var vaktmästare på Fridhem under mina tretton år i affären och han var stadig kund i affären och världens snällaste i sitt yrke!
Sååå glad jag blir av att se honom! Det blir ett riktigt kramkalas!

Och Malin och hennes sambo Jörgen kom och hälsade på i båten!
Malin var arbetskamrat till mig i kvartersbutiken och vilken vitamininjektion den människan är och var!! Hennes pappa är från Iran och hennes mamma från trakten av London, men Malin själv adopterades i tidiga år till Skåne. Här gosar hon med Harry i båten!
Jag berättar om mötet med Christer och då säger hon ..."ja, han var underbar som vaktmästare, han brukade komma och ta bort spindlar som fanns i min lägenhet!"

En kväll tar vi tåget till Malmö och därefter buss till Limhamn (för Harry är det första gången någonsin han är med om detta och han fixar det galant!) där bilen är parkerad, ja, jag mötte ju upp pv där och hoppade på båten. Så vi tar bilen och kör till Räften där pv:s lillebror Ulf, han trummisen, bor med sin Ines.

Ulf och Ines är människor med hjärtat på rätta stället, så hos dem bor ett äldre par från Rumänien, tiggare helt enkelt, som får bo gratis och så hjälper dom till med lite av varje. När jag hälsar på mannen och kvinnan, ler kvinnan så stort och frågar på knagglig engelska om jag är Ulfs mamma?
Har pv någonsin blivit så glad!!!
Jaha, så på bilden ser ni min sextiotvåårige son Ulf.
Jag fick honom alltså vid fyra års ålder.

Dagen därpå - nu har vi ju bil! - kör vi till min rödvitrandiga syster utanför Hörby och där är min australiensyster som, precis som i fjolsomras, blir här en månad och hon bor hos Rigmor. På Möllers hade jag köpt smörgåstårtebitar ocvh så blev det kaffe och så mycket skratt och roligheter!
Den här madamen är en gladlynt kvinna och  r o l i g  och ytterst rättfram!
Jätteroligt att träffas!

Och en dag tittar jag in hos Lindsténs Elektriska där Åse arbetar.
Denna underbara Åse, som var den stora tryggheten på Fridhems Livs!
Lugn och go och rar.
En människa att  l i t a  på.
Och så ofattbart vänlig!

Inte långt från Marinan upptäcker jag en kvinna med en helt osannolik kjol!!
Eller .., en kjol med ett högst ovanligt mönster!
Jag frågar om jag får ta en bild och det får jag.
"Titta här!" säger hon och håller ut den på sidorna och jag får veta att hon köpt den på loppis.

Vi går på promenader västerut, mot Svarte till - men inte fullt så långt - och stannar till där jag under så många somrar brukade cykla och sedan tillbringa ett par timmar på stranden.

Så här ser det ut.
Det blåser ganska friskt, men jag har packat ner baddräkt och handduk och tar mig ett dopp i ett iskallt hav. Men oj, så skönt!! (Nu ser jag att jag byter till nutid, ja, ja, jag är för trött för att ändra).

Och jag hittar en sten som får följa med hem.
Så många minnen som väcks till liv!

Det var så här det var.
Det var min tredje sommar som ensamseglare och Maria var så omtänksam och kom med Emil och Emma till stranden där jag var .., så även om dom bodde hos morfar och hans nya fru i det hus där jag en gång också bodde, så fick vi umgås, småttingarna och jag själv.
På väggen i hallen, bland andra fototavlor, hänger det här fotografiet.

På väg hem från stranden och badet, möter vi ännu en cyklist, ja, men det är ju Leif, även han tidigare kund i affären. Nu är han dryga sjuttio år men känner igen mig, trots dom tio åren och vad dom fört med sig (grått hår och rondör) och så blir det ännu mera kramar och han är så snäll och gör mig så glad.

"Ja, nog minns jag dig, du var ju som en solstråle i den affären!" säger han leende.

Om nån hade givit mig det allra finaste betyg med superlativer av alla de slag, så hade jag inte blivit mer glad än över hans ord. Det handlar om den där pusselbiten som jag flera gånger berättat om; att vara en del i ett sammanhang .., att bli accepterad för den man är.
Att bli godkänd.
För mig betyder det så mycket.

"Är du nån gång och hälsar på i Malå?" frågar Leif.
Vilket minne han har!!

Igårkväll, någon timme innan pv och jag skulle köra till Tommy och Karin och titta på fotbollen - nej, vi har ingen tv i båten och vår båt var den näst minsta av alla båtar i hamnen, men jag tycker om den ändå - kom ett sms från en instagrammare. "Kateaso", heter kontot och jag verkligen undrat vad hon egentligen heter. Hon bor i Trelleborg, stickar alldeles omåttligt mycket och kom väl i kontakt mig på ig via kanske Ulrika eller Kattis i Närke

Vi har en timme på oss att mötas (vi har aldrig setts på riktigt) och hon bjuder generöst på ett glas vin, allt medan hennes man och hennes son spelar i orkestern på Ystads Teater (det är föreställning med Sven Melander, Marianne Mörck m fl).

"Elisabet, vi måste ta en selfie!" säger hon och jag vägrar ta den inne i Marinan bland alla andra gäster, så vi går ut på verandan och när bilden är tagen, säger jag att det nog är dags med en selfiekurs!

Och innan pv hämtat mig fvb till Bjäresjö, visar hon mig det senaste stickprojektet, sockor, där båda två stickas  s a m t i di g t!
Jag behöver knappast säga att det här är en färgstark kvinna.
Det visar sig också att hon vuxit upp bland annat i Ljungby och såväl pv som min son Ulf (hans lillebror) kände mycket väl till Monicas pappa som var chef för musikskolan just i Ljungby och pv sa, när jag berättade att Monica var därifrån .. ,jaha, är du Monica Ahlvin!!"

Så är det.
Världen  ä r  liten.

Nu tar jag paus från skrivandet och slänger tvätt i maskinen.
Vad var bäst under den här veckan borta?
Lätt som en plätt: alla möten!!
All mänsklig värme!
Alla kramar!

Ps. Jag har fått massor av fönster och några mejl medan vi varit borta, men det har blivit nåt vajsing, så jag kan inte läsa mejlen från min mobil. Ni som skickat fönster .., dom läggs  prydligt i fönstermappen och så lägger jag in dem allt eftersom! Tusen tack! Ds.