En lördag ...

Det mesta handlar om råttorna. Tidigt på morgonen upptäcker jag två råttor vilka springer omkring i ena hörnet av tomten; mot slänten till, ner mot vägen. Det är inte långt ifrån att jag börjar gråta. Ekorrmatarna, där råttorna krupit in under locket och satt och kalasade igår, stängde jag till vid läggdags igårkväll. En tegelsten på den ena, en blomkruka på den andra.

På morgonen satt en förvånad liten ekorre och fattade  i n g e n t i n g. Vad hade nu hänt? Det blev till att springa ut i nattsärken och ta bort tyngderna och så blev ekorren nöjd. 

Vid elvatiden hämtade pv Hilda, Edvin och Mymmel vid bussen i Skipås; dom kom från stan och skulle bli här i fem timmar. Medan jag räfsade löv, gick övriga på lång promenad längs havet. Grannen en bit bort - Lennart - kom förbi och pratade med mig; det handlade mest om dom här med lång svans. Tre fångade och döda sedan igår. Jo, det känns bra.

Vi åt middag tillsammans i uterummet. Ugnsrostade grönsaker - potatis, morötter och palsternacka och färsk timjan till - och så dessa vansinnigt goda jordnötsbiffar från Kung Markatta. Veganska. Rejält kryddstarka och sååå smakrika! Man steker dem frysta .., på inte alltför stark värme, men ändå så dom får färg och blir lite knapriga. Ur-gott med mango chutney till. 

Skjuts till bussen vid fyra och då svängde vi - pv och jag själv - förbi Skallkroken och tog ett dopp i ett tiogradigt hav. Ja, ni vet ju vad jag tycker om sånt. Det börjar på u och slutar på "bart". I bilen, innan vi kom fram, gissade vi på vilken temperatur det skulle vara. Det var varmare än så. Tio grader. Inte långt ifrån att det kändes ljummet. 

 

Med  posten tidigare i veckan kom - förutom breven från min mamma till hennes moster Fanny - även det här inramade fotografiet. I min barndom stod ett exakt likadant exemplar på spiselhyllan ovanför öppenspisen, tillsammans med ett fotografi av mina systrars mamma Gunna (hette Gunhild) som dog alldeles för ung, samt ännu ett inramat foto, det var min moster - Lisbet - mammas yngsta syster. 

Bilden: Pappa och mina systrars mamma. 

Så här skrev Birgitta (i Australien) om fotografiet: "Jag tycker också om fotot av oss och oj, så unga vi alla såg ut.  Kjolen som jag har på mig hade tant Gunborg sytt och jag hade den första gången på mammas begravning. Jag måste väl ha vuxit litet sen dess, så det kan vara Rigmors jag fått ärva, för vi hade likadana och de var ljusgrå."

Det är rent obegripligt hur glad jag blev över bilden här ovanför och det lilla fotot av mig, det har jag satt dit själv ., det kändes viktigt att jag också fick vara med, även om det skulle dröja ytterligare några år innan familjen utökades med en tredje dotter (till pappas sorg, han önskade sig en son!). 

Tavlan som skymtar längst till höger är målad av Helmer Harnesk (1886 - 1955) från Norsjö (bara några mil hemifrån) och den hamnade hos min syster i Skåne. 

Upptäckte en annan, nästan liknande tavla, av samme konstnär. Har nu hört av mig till auktionsverket för att höra om det finns möjlighet att få köpa den? Kanske inte världens vackraste, men jag tycker om den. (Det kom nämligen inga bud på den). Ja, så har den här dagen varit. En bra dag.

Nu är ....

... råtta nr 3 död.

Dagens fönster ...

"Hej!

Sänder fönster från ett av våra gamla hus i centrum av stan. Det byggdes och ägdes av handelsmannen Carl Brandfors. Vet inte om han bodde där själv, men han hade en järnhandel i samma kvarter som var välkänd. Han var också politiker i kommunen.

Bodde i huset gjorde däremot N.S. en period, innan hon gick vidare i karriären och blev känd radioreporter på nyhetsredaktionen P1. 

Vi var hembjudna till henne på middag en gång. Vilka fina lägenheter det fanns där i huset. Mycket atmosfär.

Huset ligger på en innergård."

Och detta skrev Bert i Luleå. 

Tack! säger jag. Och vilken vacker fasad!

Senaste nytt: 

Råtta nummer två är nu hädangången. 

Fast i fällan och levde inte vid upptäckten. 

Skönt.

(Återstår nu resten av släkten. Mostrar och fastrar och hela rubbet).

Eftermiddag ...

Hu, vad det blev grått och ruggigt ute! 

Pv har grävt upp det sista i potatislandet - faktiskt lite mandel också - och jag har flyttat om fröautomaterna till småfåglarna och så får vi (vi ...?) ordna nåt slags underrede som gör att frön inte faller till marken på samma sätt, för jag vill absolut inte sluta att mata vare sig ekorrar eller fåglar. Vi har nu dom senaste dagarna haft mängder med besök av fjäderprydda vänner. 

Finkar förstås .., steglits, blåmesar och talgoxar, en hackspett, domherrar, en, - eller talltitor, korsnäbb, sex fasantuppar och fyra hönor ., några duvor ., ja, tillvaron skulle bli sååå mycket mer trist utan fåglar i närheten! 

Och ja, jag inser att det då blir en avvägning vad beträffar råttbesök. 

Vi får se tiden an. 

Det är sjutton grader varmt här inne och golven iskalla, så nu blir det eld i kaminen, ser jag. 

En trevlig kvinna från Dagens Media ringde nyss upp mig och undrade huruvida jag skulle vara intresserad av ....? Jag tackade nej och hon trugade inte. Sånt tycker jag om. 

Inget bad blev det heller idag. 

Men däremot härlig musik att lyssna till. 

Sån här, till exempel.

Dagens fönster ...

... fångades i Falkenberg när vi hade besökt återvinningsstationen. 

Ibland hör man talas om hur effektiva byggnadskontorets anställda är i kommunerna, då dom kan vara väldigt petiga när det gäller nyanser på olika färger på husfasader och annat, men se, när det gäller skyltar .., då är det inte så noga. 

Jag tycker att den här är rent ut sagt anskrämlig. 

Men det är jag det. 

Elvis ....

För många år sedan, det var när vi hade en enkelsoffa modell Ektorp (mycket finare och luftigare var det), då var vi under en veckas tid matte och husse åt Elvis, en stor, kraftig labrador som var ett halvår äldre än Harry. Det är Elvis som ligger närmast bokhyllan. Hans riktiga husfolk skulle åka till Egypten på semester (tänk, att det fanns en tid när sånt var möjligt!) och dagen innan det var dags för avresa, skadade han sig i ena ögat och det blev vår sak att ta honom till veterinär för kontroll.

I vanliga fall var Elvis (är kanske ännu) en tuffing som inte backade för just nånting. 

Här sitter han i djursjukhusets väntrum och anar vad som kanske komma skall. 

Fortfarande är han Elvis .., även om han tycks lite misstänksam.

Men så ....., ja, så blev vi inropade och plötsligt förändras Elvis till en liten ynklig krabat som bara vill slippa ifrån detta hemska, ungefär som när Harry och många andra hundar genomgår en total förvandling från bilen till kloklippningen; en sträcka som kanske tar tio sekunder.

Elvis husse Mattias, han var min chef under en tid på Hemköp, men slutade och blev fri säljare ., köpte hus och byggde sig sedan ett annat hus, ja, tillsammans med övriga familjen och den fine Elvis har jag inte sett sedan dess. 

Jo, en gång, när jag besökte Börjes konditori i Harplinge och då morrrrrrade såväl Elvis som Harry mot varandra, så vi skippade något närmare möte. 

För övrigt kan meddelas att råtta nummer ett fastnade i råttfällan igårkväll. 

Den dog inte genast - vilket är fasornas fasa - man vill inte att djur ska plågas, men pv tog en spade och förkortade lidandet och så var det med den saken. På min inrådan hade han fäst ett långt rep i fällan, så där så inte råttan skulle dra iväg med eländet och bli hopplös att ta bort eller avliva.

Han pratade också med sin storebror i Ljungby som - när dom skaffade höns - fick en hel drös med råttor på köpet. (Vilket vi också fick i Bjäresjö. Exet sköt dem med hagelbössan).) En bur sattes ut för att fånga dem och döm om broderns förvåning när buren var smockad med råttor!!! Hur han tog död på dem förtäljer inte historien .

Eller rättare sagt: jag ville inte veta det.

Dagens fönster ...

"Fönster och rena handdukar" kallar jag det här fotot. 

Så skriver annannan i Portugal. 

"... och fint väder tycks ni ha!" svarar jag. 

Då kommer detta. 

Det är kanske ett fattigdomsbevis .., att tillvaron ter sig tämligen enformig, men jag blir verkligen sååå glad när det kommer fönster susande genom rymden! 

Tänk, att en människa som man aldrig har träffat - eller bara har bokstavsträffat - kan gå på promenad och plötsligt se nånting som kan bli en fönsterbild och så tar den människan sig TID att posta bilden! 

Det gäller såklart även dem man har mött på riktigt. 

Irl. 

Så vänligt! 

Så omtänksamt! 

Födelsedag och lite till ...

Det här är min syster Birgitta, född 1944 och hon har födelsedag just idag! Bilden togs i vintras när hennes son Fredrik gifte sig och jag tycker att hon är så himla fin! Den blå dressen hade hon sytt själv.  

När jag för några dagar sedan visade henne en bild på AP som utövade yoga hemma hos sig och var så vanvettigt vig, då skrev Birgitta att "det där klarar jag med, jag gör det varje dag, plus ett antal situps för att stärka ryggen!" (Som ung älskade hon att åka slalom och på ett isigt ställe flög hon och landade på en sten och låg sedan i gipsvagga i flera månader, med risk att bli förlamad). Birgitta är den som är mest lik pappa, inte bara utseendemässigt. Sedan 1979 har hon bott i Australien.

Grattis på sjuttiosexårsdagen! hojtar jag.

Glöm nu oskärpan .., men när pv tittat på bilden där AP sitter på golvet och fäller fram överkroppen så hon har huvudet ovanpå foten, som en fällkniv ligger hon, då skulle han också försöka. 

Om jag säger som så .., så gick det inget vidare. 

Jag avstod. 

Men lite rör man ju på sig ändå. 

Nu på morgonen tog jag mig an alla lönnlöv som dråsat på marken. Det tog mig en halvtimme att fösa ihop dem i fyra högar. 

Värst var det att räfsa i slänten där det är så halt. 

Och det lustiga var att lönnlöven längst uppe i slänten, dom var ännu gula, medan övriga var så här bruna.

Hela tiden arbetade jag under överinseende av Harry. 

Å, denna älskade hund! 

Nu, när jag inte längre arbetar, är han verkligen min bästa-bästa-bästa-vän. 

Överallt gör han mig sällskap. 

När räfsandet (men inte ihopfösandet i säckar) var klart, slog jag mig ned i trädgårdsstolen, den som står mitt emot eken. Pustade ut bara. 

Hade mängder med småfåglar på besök ..(ingen råtta som jag såg i alla fall, den hade kanske sovmorgon ...?). 

En stund senare när jag gått in och satt igång kaffe och tog mig en bit av Solhagas goda baguette (med långlagrad ost till) , då upptäckte jag den här krabaten som nu kommit  på besök! Två domherrar var det, till och med! 

Lägg därtill lilla rödhaken och flera steglitsar och så alla de övriga. 

Detta gjorde mig så lycklig, så där så jag nästan började gråta! 

Nu blir det påtår, allt med Rod Stewart sjunger så fint för mig.

Och så ett kvällsfönster ...

... som kom susande från landet Uppland och från Babsan.

Tack Barbro!

Och ser man på .., är det inte nån som speglar sig fönstret ...?

Så här blev den ...

 .., ja, den här dagen. 

Jo, det blev ett förmiddagsbesök på vårdcentralen i Getinge för pv och läkaren är ung och relativt ny i sin yrkesroll, kanske är det därför som han - i alla fall i våra ögon - är ett under av noggrannhet. Pv är helnöjd. 

Medan pv väntade på sin tur, gick jag in till apoteket för att hämta ut min blodtrycksmedicin. En äldre dam kom efter mig och jag ville väl vara vänlig och sa att hon kunde få min kölapp, då jag skulle ta fram mitt bankkort och min legitimation. 

Efteråt ångrade jag mig. 

Det tog evigheter innan kvinnan var klar och det var kanske inte just hennes fel. 

När det så äntligen var min tur, visade det sig att jag hade väntat förgäves. Just den medicinen fanns inte tillgängligt. 

"Men vi kan ta hem den till i morgon ...?" sa den vänliga receptarien. 

Jag sa att det får ordna sig på nåt annat vis och så gick jag ut i den ganska kyliga novemberluften och satte mig på en träbänk och väntade. 

När husets herre var klar med sitt, blev det en tur till återvinningen i Falkenberg, där vi tömde stora säckar med löv (fullt i vår kompost) och så bar det av hemåt. 

Besökte Lloyds apotek som visade sig vara det finaste (och ljusaste) apotek jag någonsin besökt och där fick jag min medicin. 

Härligt! 

På väg genom Falkenberg skymtade jag det nya kulturhuset Argus - som i alla fall på bilder ser ut att bli så himla fint! 

Om jag har förstått det rätt, så är det samma arkitektbyrå som varit ansvarig för detta, som för den nya - läckra - skolan i Gällivare, som nu detta Argus. 

Den dagen viruseländet är tillända - om vi nu får uppleva det - tänker jag ta en titt inne i själva biblioteket. 

Sen hemåt.

I timmar har vi fortsatt med denna ständiga lövräfsning. 

Ytterligare fyra säckar står nu och väntar på att tas om hand, men dessa tänker pv gräva ner i det som varit potatisland. Ja, löven, alltså.

Är vi helt klara nu?

Nix. 

Hela östra sidan är kvar och där   v i m l a r  det av lönnlöv, men det får jag ta i morgon. 

Pv är inbokad för jobb, nio till tre. 

Han har för övrigt påbörjat konstruktionen av en vinklad blomåda i trä, som ska målas i en fin grön färg. Den lådan ska sitta till vänster om ytterdörren och så ska den fyllas med mängder med enris och en liten ljusslinga; jag hoppas att det kommer att bli fint. 

Och råttan ..., råttorna?

Jo, tack. Dom har det säkerligen bra. 

Ekorrmatarna tömda vi (ekorren fattade galoppen och tog frön från en av fågelfröautomaterna) .., en jättelik råttfälla är agnad (räknar inte med napp) och så får vi väl se. Allt fröskal är uppräfsat.

Nu blir det snart soppa och till detta en sagolikt god baguette!

Dagens fönster ...

"Jungfru Maria bor här". 

Och var kan detta då vara? Jo, i Portugal, där träden speglar sig fönsterglaset!

Tack du flinka fönsterfångerska!

Och här har hon funderat över saker som borde finnas.

Kylslaget ....

Nej, så där våldsamt inbjudande var det kanske inte, men om man nu vet hur ljuvligt det är 

e f t e r å t, då gör man det ändå. Det är säkerligen samma fenomen som när människor tränar ihärdigt. Kanske belöningshormonet sätter in?

Så är det med iskalla dopp. 

En utmaning och efteråt: en rent euforisk känsla! 

Och ja, jag vet att man bör ha någon med sig, men nu är det ju så att det inte alltid är möjligt, alltså gör jag det ändå. 

Harry räknas väl inte, men han sitter där och håller lite koll ändå. 

Tittade in i affären och köpte färsk broccoli som nu blivit åtskilligt dyrare. 

Det mesta har blivit dyrare.

Postade även ett helt vanligt brev. 

Mottagaren är den som öppnat ett postpaket från företaget Amazon och sen bara "hottat" iväg tomkartongen i diket längs kustvägen. Jag tog hand om det hela, klippte ut adresslappen, lade den i ett kuvert tillsammans med en hälsning att nästa gång kan ju den här killen slänga skräpet där det hör hemma, dvs, inte bara rakt ut i diket. 

Och så postades det hela.

Så förvånad den unge mannen ska bli när han öppnar kuvertet.

Sönderrivna ölförpackningar (sexpack), tomma cigarettpaket, spritflaskor och frigolitförpackningar från någon hamburgerkedja, det är det som jag oftast hittar. Pv är fenomenal på att ta med sig slängda pantflaskor och burkar när han är ute med harry och i pannrummet finns nu en låda med sånt som ska pantas. 

Det här "Håll Sverige rent", det tycks många ha glömt, eller kanske inte alls känner till.

Snart eftermiddag, eller det är det redan. 

Om två timmar, kring halv sex, kommer pv hem och i morgon är han fri. 

Då vankas det besök på vårdcentralen i Getinge, men för övrigt intet.

Dagens fönster ... och icke välkommet besök.

"Morgonfönster med katten M".

Ja, just något mer behöver man ju inte tillägga .., kanske skulle jag anmäla mig till en "fatta-dig-kort-kurs" hos den fönsterfångande madamen i Portugal, jo, det skulle nog behövas. 

Men glad blir jag i alla fall över fönstret och inte minst katten! 

Tack annannan!

Hennes fönster kom när jag var ute med harry på en längre runda. Och när jag hade läst hennes rader, tog jag själv en ögonblicksbild och skickade tillbaka, tillsammans med några rader. Och vet ni .., för den där fönsterhälsningen var jag glad under resten av promenaden! 

Ibland behövs verkligen inte mer än så. 

(Och som svar skrev hon då: "Också härligt! Jag ska hälla upp kaffe och återgå till jobb."

Sen ..,. kom jag hem och upptäckte en råtta som trodde att ekorrmataren var en rått-matare! 

Öppnade fönstret och försökte slänga en clementin mot mataren, men missade. Försökte med en apelsin, nej, det var lika illa. Då gick jag ut, tog piassavakvasten och närmade mig eken där bara råttans svängde utanför behållaren (det var inte en mus, men inte heller världens största råtta), men se, då blev det brått att ta sig därifrån. 

Ja, det var ju inte det minsta oväntat .., matar jag fåglar riskerar jag även andra gäster. 

Men .., en bur att fånga den levande i, det vore inte så dumt. 

Vi får väl försöka. (Och ja, då kommer väl nästa, men en mindre är en mindre).

Ny vecka, nya kort på handen ...

Hur kan det komma sig att man - med stigande ålder - upplever att veckor, månader och år bara  s u s a r  iväg? Då,  när man helst skulle önska att tiden ginge långsammare, då är det som livets turbo sätts in. 

Äldsta dottern ringde i morse efter avslutat nattpass på KS och sa, så där i förbifarten, att "tänk, det är bara tre veckor kvar till första advent!"

Så där såg hon ut igårkväll. 

Hemska tanke .., om man vore i klimakteriet med hemska svettningar och så gå inlindad i PLAST!

Och i affären har lussekatter börjat säljas och sedan minst en månad tillbaka finns julmust på hyllorna.

Otroligt.

Och så blir det då en ny vecka. 

Jag tar harry på promenad längs havet och för ovanlighetens skull möter jag bekanta människor. Först en kund från affären; en kvinna som nu arbetar hemifrån och i fyrtiofem år har hon varit i samma företag och hon berättar att varje lunch tar hon en timmes promenad och då passerar hon här. 

"Men inte visste jag att du bor där ..?" säger hon och tittar upp mot det gula huset uppe kullen. 

"Men hej, Harry! Vad har hänt med din svans egentligen ...?"

Sen kommer grannen från första huset på Ejdervägen - dom som ändrade husfärgen från blått till vitt -och nu har hon dottern med sig (det är hon som är på bilden), plus Jolly - en stor, lurvig hund som är så glad i Harry - det vill säga, så länge han inte kommer för nära matte, hon som heter Simona och har fått arbete i Lissabon, bostad också och ska åka ner så snart hon får besked angående viruseländet. 

Så då pratar vi om det, förstås. 

Simona visar sig vara en ung kvinna som hunnit med mycket här i livet. 

Hon har bott i Georgien och visst nämnde hon även Brasilien! 

Jag frågar om jag får ta en bild av hennes vänstra hand och det går hur bra som helst. 

Vilken otroligt vacker och feminin hand hon har!

En "snäll" hand.

En sån där hand som jag själv skulle vilja ha.

Cyklar därefter till affären för att handla livets nödtorft: färsk persilja, alltså. 

Det är isande kallt i vinddraget och trots att jag har sticketröja med polokrage, vantar och yllekappa, så fryser jag. Möter inte en enda cyklist. 

Får låna kopieringsapparaten på jobbet och drar ut kopior av ett tidningsurklipp som handlar om mamma - det är från 1984 - och är så fascinerande att läsa.

Bodil sitter i sitt nya - betydligt rymligare - kontor (för mig är det nytt) och där blir jag varande en stund och sen hemåt och det är minst lika kyligt då, om inte värre. 

Hör rödhakekvitter. 

Inget annat.

Nu är klockan fem och det är absolut becksvart ute.

Innan mörkret faller upptäcker jag småfåglar vilka i sin tur har upptäckt att i skottkärran ligger drivor av skal från alla solrosfrön som fallit till marken och sedan räfsats upp och den som har god syn, ser i alla fall två småfåglar, men där var ännu flera innan jag ställde mig vid fönstret med mobilen.

Om en halvtimme kommer pv hem. 

Harry väntar redan.

Dagens fönster ...

Å, så vackert det var igår vid femtiden .., då, innan mörkret föll! 

Fönstret vätter mot väster, mot havet till.

En söndag ...

Det är som om luften går ur oss efter allt tv-tittande (ja, valet förstås) och det är nog första gången vi inte ens öppnat DN på tre dagar. Inte ens korsorden har vi tagit oss an! Nutidstestet däremot och det går förfärligt illa för mig .., sex rätt av tio, pv har åtta och blir såklart nöjd. I det här huset är det viktigaste att vinna. 

Nåväl. 

Man kan glädja sig på många sätt. 

Ett är att köra till Skallkroken för att ta ett dopp i havet. 

Då är klockan bara tio.

Jo, jag vet att jag visat bilden, men ändå .., det är så ofattbart vilka enorma mängder med musslor som vuxit sig fast på bommarna! Titta på brädorna .., när vi kom gående satt mängder med kajor och kalasade på musslor som dom lyckats tömma på innehåll!

Ungefär åttio såna här lyftes alltså upp igår och jag kan säga er att igårkväll rörde sig pv som vore han femton år äldre än sin egentliga ålder! 

Som vanligt är jag först i .., sen brukar Harry komma och gå ut så vattnet når honom halvvägs till magen och sist av allt pv, som verkligen har förvandlats från en som alltid stått och gruvat sig och ofta skippat tanken på bad, till att nu bara kasta sig i! 

I love it! 

Efteråt termoskaffe och nånting till. 

Just då känner jag mig som den lyckligaste människan i världen. 

Eller i alla fall väldigt glad. 

Om jag ser några sjöfåglar är det oftast ejdrar (men inte många), men idag var där två skäggdoppingar  skrakar (rättar, efter tips från Båthuspernilla!) vilket irriterade harry nåt omåttligt. Det är som om han måste sjasa iväg allt som är i vår närhet. 

Sen simmade den lugnt iväg. 

Brydde sig föga i Harrys närmanden.

Och som om det nu inte räckte med herr och fru Dopping .., så kom en kvinna gåendes med en stor hund och då gällde det ju att hålla koll åt det hållet också! 

Sju små röda hytter finns mot västra sidan. 

Där förvaras fiskedon, badgrejer, båtattiraljer och lite annat och jag tror inte att man får övernatta där. 

Minst lika många hytter finns på motsatta sidan och pv är "halvdeles" sugen på att ställa sig i kö på en . (Det har han pratat om i två års tid nu, utan att tagit något beslut).

Sen hemåt igen.

Jag fixade lunchen och pv gav sig iväg till tösen M som behöver stöd i matematik. 

I två timmar blev han borta.

Det ringde på dörren .., där kom jultidningskillen .., jag har gått på promenad med harry och slängt en matta i maskinen. 

Känner ännu en enorm lättnad över vem som vann i USA. 

Som en dörr som öppnats och en annan stängts.