tisdag 10 november 2020

Dagens fönster ... och icke välkommet besök.

"Morgonfönster med katten M".

Ja, just något mer behöver man ju inte tillägga .., kanske skulle jag anmäla mig till en "fatta-dig-kort-kurs" hos den fönsterfångande madamen i Portugal, jo, det skulle nog behövas. 

Men glad blir jag i alla fall över fönstret och inte minst katten! 

Tack annannan!


Hennes fönster kom när jag var ute med harry på en längre runda. Och när jag hade läst hennes rader, tog jag själv en ögonblicksbild och skickade tillbaka, tillsammans med några rader. Och vet ni .., för den där fönsterhälsningen var jag glad under resten av promenaden! 
Ibland behövs verkligen inte mer än så. 
(Och som svar skrev hon då: "Också härligt! Jag ska hälla upp kaffe och återgå till jobb."

Sen ..,. kom jag hem och upptäckte en råtta som trodde att ekorrmataren var en rått-matare! 
Öppnade fönstret och försökte slänga en clementin mot mataren, men missade. Försökte med en apelsin, nej, det var lika illa. Då gick jag ut, tog piassavakvasten och närmade mig eken där bara råttans svängde utanför behållaren (det var inte en mus, men inte heller världens största råtta), men se, då blev det brått att ta sig därifrån. 

Ja, det var ju inte det minsta oväntat .., matar jag fåglar riskerar jag även andra gäster. 
Men .., en bur att fånga den levande i, det vore inte så dumt. 
Vi får väl försöka. (Och ja, då kommer väl nästa, men en mindre är en mindre).


5 kommentarer:

annannan sa...

Gillar att fatta mig kort gör jag kanske men framför allt skriver jag ogärna på telefonen, därav det telegrafiskt korta.

Elisabet. sa...

annannan: ja, jag borde likafullt gå en kurs hos er som kan den konsten! ,-)

bettan sa...

Min uttalade råttfobi får mig att våndas av att läsa dina rader. Nu är jag för den delen inte så förtjust i ekorrar heller.
När jag tänker efter så uppfattas jag förmodligen som en djur-ovän.
Men jag är i alla fall aldrig elak mot djur.

Elisabet. sa...

bettan: det var inte nog med det där .., när jag senare upptäckte att råttan var tillbaka (eller hans kusin) öppnade jag fönstret och vrålade högt. Ingen reaktion. Då tog ett lång pinne, skaftet till en kvast, och drämde iväg mot mataren och då hoppade råttan ner i en väldig fart och landade NÄSTAN på mina fötter!! Harry, som skulle hjälpa mig, gömde sig bakom husknuten :)
Gick tillbaka och med pinnens hjälp öppnade jag locket på den andra mataren. Ut hoppar då nästa råtta och det var inte långt ifrån att jag fick den med käppen. Nu ska jag tömma matarna helt. Ekorrarna kan äta från en fågelmatare, eller så ska jag hålla koll en morgon och innan dess hällt i massor med cayennepeppar längst uppe bland fröna, men då måste jag ju se till så inte ekorrarna är där.
Körde sist av allt till Lantmännen och inhandlade en råttfälla - modell anno dazumal - samt en svindyr grej som skickar ut ljudvågor .., den sitter nu i köket vid golvlisten. Utifall att familjen Råtta tänkt sig att flytta in.

Elisabet. sa...

bettan: nej, inte är du någon icke-djurvän inte. Du kanske sållar bara :)