Måndagsfönstret ...

Ett fönster från Lund, fångat av madamen som är så flink med att ha håven med sig! 

Tack du rara annannan!

(Och det är inte sååå ofta som hon har bilder i sina inlägg, men se om ni klickar på länken, så får ni se hennes fina sällskap vid kaffet).

Sommarpratarna ... 

Idag lyssnade vi båda - pv och jag själv - till Camilla Läckbergs sommarprat. Det hela handlade mest om hennes problem med att ständigt vilja vara mager, vilket sannerligen inte är det enklaste, särskilt om man tycker om såväl att laga mat, som att äta mat. Jag tillhör själv just den delen av mänskligheten, men kanske tycker jag mest om att  ä t a  maten. 

I mina dagböcker från mellanstadiet, kunde man läsa följande rader: "Onsdag. Leverbiff med lingonsylt på bespisningen. Kär i L-G."

Alltid beskrev jag vilken mat vi fått. När Anders gick en livvaktsutbildning i Polen, ringde han nästan dagligen hem och jag frågade alltid "får ni god mat, blir ni mätta?" Och han skrattade snällt och sa att "Vet du mamma, alla killar säger att det är det första deras mammor frågar efter ...!"

Camilla Läckberg träffar i sin ungdom pojkvänner som kritiserar hennes vikt och minns ännu hur orden sas.  Och jo, jag minns själv när klasskamraten Johnny under vår skolresa till Hamburg sa att "Elisabet, du får nog passa dig så du inte går upp i vikt ...". Rumpan hade väl vuxit i omfång och han sade det snällt, jag minns det inte alls som mobbing. Han var väl helt enkelt synsk ,-).

Det är om detta - hur svårt det är att hålla vikten .., om glädjen i att bli nästan-mager när hon deltar i Let´s Dance och om bristande självkänsla och vägen till framgång och en man som älskar henne oavsett vikten, det handlar om. Men medan vi lyssnade tänkte jag ungefär som Anna - dottern -. 

Så här skrev hon:

Jag ger betyget .., ja, en knapp fyra .Det som var en klar fyra var hur hon lade upp sitt prat .., inte för långa pass (alla kändes exakt lika långa) och så musik som väl passade bra till ämnet. 

För mig var det en hel del igenkänning. Jag inbillar mig ju verkligen att jag en gång i livet ska bli smal, men det vete sjutton .., nja, vi får se. Tack Anna att jag får lägga upp dina recensioner!

Ps. Morgondagens Sommarpratare är Staffan Westerberg ..., ni vet, "Vilse i pannkakan" och "Lillstrumpa och Syster yster". Jag hörde honom i ett annat program och föll pladask, så det här ser jag verkligen fram emot. Ds.

Komma-hem-fönstret ...

 

... fångades i Bäckviken på underbara ön Ven, mitt emot Landskrona. 

(Ja, någon kan ju ha glömt det ...). 

Det var jag själv som tog bilden och jag tycker att den blev så himla fin! Rosen i mitten, är väl den som gör det hela, tillsammans med de uppe i vänstra hörnet. 

Rosorna tillägnas sonen Anders som i dag fyller 37 år. Denne genomsnälle son som känns så trygg och stabil.

När vi övernattade hos dem, bad Elliot mig att berätta nånting. 

"Berätta nånting farmor!" sa han om och om igen och jag berättade om när jag var liten eller när hans egen pappa var fyra år. 

Och om min pappa, Ivar Nilsson.  

"Du vet väl om att din pappa också heter Ivar ..?" sa jag och nej, det visste han inte.  Och jag sa att om denne Ivar hade varit i livet, så hade han säkert pussat och kramat på både honom och lillebrorsan.

"Säkert skulle han ha killat dig på magen eller på benen och kanske hade du fått följa med honom och jaga hare när du blivit lite äldre ..", sa jag. 

Jaga hare ...? Aj, aj. Det var ju lite ledsamt ,-).

Söndag och hemma igen .... 

Tio dagar inalles blev vi borta och vilka ljuvliga dagar det blev! Den allra finaste segling på nervägen (övernattning i Torekov, Viken , korta stopp i Borstahusen och Barsebäck bara för att rasta Harry och äta något snabblagat till lunch) och så framme vid lunchtid i Limhan.

Möttes på piren av sonen med familj; däribland en 4-åring som hojtade "Farmor! Farmor! Farmor titta!" och den där farmorn, hon hade all möda i världen att få fast tamparna i fören (vi ligger med aktern mot land) och det var hett som i .., och svetten lackade! 

Så bjöds vi på medhavd pizza (när smakade en pizza så gott ..?) och 4-åringen bestämde sig för att sova över i båten och så blev det. Att han senare på kvällen fick en "speta" i foten, förmörkade dock äventyret. Det slutade med att hans pappa kom och agerade kirurg och fick visa att han är sjukvårdare i det militära. Vilket oändligt tålamod han visade innan spetan - med hjälp av en nål - togs ut. 

Det blev sköna dagar med mängder med bad i poolen (om jag får leva ännu ett liv, är en pool något som gärna får finnas med i tillvaron) och de två kvällar vi tillbringade/sov över hos dem, blev det Plump som spelades vid köksbordet. 

På bilden syns den vänsterhänte sonen notera vem som vann spelet den andra kvällen. Och mera ...?

Jo, men detta att få lära känna den yngste, han som i morgon blir 11 månader och i september ska börja i förskolan, samma förskola där storebror går! Han har förstås fått små, vita risgrynständer .., kryper och drar sig upp och är som ett solsken. 

Storebror har energi så det räcker att försörja halva Sverige. Tillsammans med pv hoppade dom på studsmattan hur länge som helst (och pv blev illamående), det lektes med en stor boll .., och dom gjorde följe på varenda promenad med Harry. 

Vi kom till Limhamn vid lunch på söndagen och kastade loss på torsdagmorgonen. 

Stannade därefter två nätter på UNDERBARA Ven, mitt emot Landskrona.

Ven (bilden från Bäckviken, där färjorna kommer) är som paradiset. 

Där var lugnt och fridfullt (på Midsommardagen när vi försökte få plats där, var det fullt .., hamnen är inte så stor), nu fick vi bra plats vid piren .., jag upptäckte stora sällskap av gulmåra vid badstranden (finns ingen mer somrig doft!) och jag badade hur många gånger som helst och i ett absolut kristallklart hav! Små näbbgäddsyngel simmade tillsammans .., det är sällan annars att man ser något liv i vattnet. (Minns orden "Döda havet är närmare än du tror" - det handlade om Östersjön). 

Hemåt igen igår.  Klev upp halv 6 .., iväg en timme senare och då var det kav lugnt och vi fick gå för motor i 1 timmes tid. Därefter kom duggregn. Första rastningen av Harry i Viken norr om Helsingborg, därefter lite mera vind .., och innan Mölle hade det börjat blåsa upp rejält och jag var rädd och ville att vi skulle gå in i hamnen i Mölle, vilket skulle innebära (om man läste på SMHI där det varnades för starka vindar) att vi kunde bli kvar där i ett par dagar. Nej, det ville inte pv. 

Då blev det Torekov i stället och då hade det börjat blåsa ännu mera. Jag blir rädd när båten kränger våldsamt och det knakar och smäller och Harry kasar omkring och blir orolig och ett alternativ var att Hilda skulle hämta Harry och mig i Torekov och så skulle pv segla hem båten själv. Tre timmar, kanske mera, skulle det ta. Harry rastades .., jag fixade lite fika.

'

Så bestämde jag mig för att följa med i båten. Om ni bara visste, vilket svårt beslut det var! 

Det var ungefär som när sonen skulle försöka få ut spetan/stickan från den lilla fotens undersida .., och hur Elliot liksom tog SATS för att klara av det där sista steget .., ni vet, när nålen ska in och göra sitt. 

Så kändes det. 

Det blev en i mina  ögon vådlig seglats, då vinden ökade och tittar man på vindmätaren, då ser man ju hur det hela tiden förändras. Ena sekunden 7 sek.meter, nästa 13! 

Och plötsligt förstår man vad uttrycket "i byarna" betyder, när man hör sjörapporten. 

Båten krängde .., lutade ibland rejält på höger sida .., åkte upp och ner och jag sneglade på vindmätaren och bad tyst till Vår Herre att "ursäkta att jag inte har hört av mig på länge, men skulle du möjligen kunna tänka dig .....?"

Att surfa på vågorna och så ner igen .., att hålla i sig i träsargen för att inte kana iväg .., att ha koll på Harry som ligger på golvet och kasar hit och dit, fast vi försökte hålla hålla honom på plats i selen .., att stående försöka kissa i en dam-potta med handtag och att ha själva byttan ihopklämd mellan låren .., (enda gången det är en fördel med tjocka lår!) och när båten samtidigt gungar .., nej, alldeles enkelt är det inte!

Och någon timme eller mera innan vi kom till Skallkroken, blev det dis/dimma och alla landkonturer försvann. Å, det kändes så otryggt! Och stora färjan från Grenå - den som skulle till Halmstad - kom mot oss och pv fick i god tid ändra kurs och så in på rätta spåret igen. Det var den enda båten vi såg efter att vi lämnat Torekov.

Det började regna nåt hemskt .., och ännu inget land i sikte, men vi såg ju på gps:en att vi låg rätt i kurs, ja, det är perfekt att se tidigare "resvägar". Av hamnen syntes knappt någonting alls, inte förrän vi kom nära och ack, vilken oändlig lycka att vid sjutiden komma in i Skallkrokens hamn, ja, jag kände det som hade vi vunnit högsta vinsten. 

Då var det inte regn längre, utan skyfall! Det blev till att ta med det viktigaste från båten, svänga förbi affären och köpa något ätbart (lyxmiddag: korv med bröd!) och såväl Harry som jag själv STÖP i säng. Helt ledbruten av all spänning, men himla lycklig över att jag vågade följa med hela vägen och känslan av att jag litar på pv som kapten.

"Bra gjort!" sa pv berömmande och det lär jag leva länge på. Att jag vågade. Att jag trotsade rädslan (läs: skräcken) när det gungar våldsamt; det är just krängandet av och an som jag inte tycker är ett dugg trevligt. Nåja, jag gjorde det.

Bilden just här ovanför visar kylskåpsdörren i Bunkeflo. Minns jag rätt var det undertecknad - som under ett besök i London - inhandlade magneten.

Det var allt, hälsar Elisabet.

Ven, dag 9. 

Men dag 2 här på den här ljuvliga fågelkvittrande lilla ön.

Vi inväntar fin medvind i morgon och ägnar den här dagen åt …., ja, det som blir. 

Började med ett tidigt morgondopp alldeles intill båten! Jysses, så kristallklart vattnet är här och djupt! 

Senare idag ska vi ta bussen runt ön , om det inte blir för varmt. DSom det är just nu, är det ljuvligt! 

Flyttade vår båt närmare hamnkontoret och kan då titta på tv via mobilen och komma ut på nätet. 

Det lilla servicehuset är bedrövligt dåligt! Ingen dusch och skruttiga toaletter - ska ta bilder -. Å andra sidan är den här hamnen billigast hittills, 250:- per natt. Men tänk om du t ex har mens och har blött ner rejält och att då inte kunna duscha! Jo, jag vet .., man kan lösa det på annat sätt, men så ofräsch man skulle känna sig! 

Ögonblicksbild från här och nu. Himlen är bra mycket ljusare än bilden visar. 

Knappt någon tycks vara vaken, men vi är bara fyra gästbåtar. 

De tre danska männen seglar idag hem till Rungstedt på Själland.

Intill oss en tysk man och hans hustru. (Tror jag). Mannen passerade nyss och såg väldigt bestämd ut, så pass att Harry reagerade och OCKSÅ tycktes aningen bestämd.  

Pratade nyss med äldsta dottern, som tillsammans med hundarna befinner sig i Malå. Hon tycks vara i paradiset. 

Nutidsquizzet gick långt bättre än förväntat: 9 rätt av 10, fel på sportfrågan. Pv hade 8/10. 

Over and out. 

Ven, torsdag dag 8 ....

Igårkväll tack och hej från Anders, Maja och småpojkarna och så övernattning i båten. Fick oväntat besök av en ungdomskompis till pv som för inte så länge sedan blivit pensionär. Den mannen vittnade om hur tomt det nu kändes, utan det här sammanhanget med arbetet. Han hade dessutom varit i en slags chefsposition - "men det var inget jag sökte, det bara blev så" - och  jag sade som jag har sagt tidigare, detta ., att jag tror att fallet blir högre om man har haft ett sånt yrke. 

Har man - som jag själv - arbetat som kassörska/affärsbiträde i hela sitt vuxna liv, blir det på ett sätt enklare. Inte på alla, men på många sätt. Det handlar, tror jag, om status. Och kompisen sade att han liksom inte visste vem han var längre. 

Om detta pratade vi länge, men även om annat. En del av pratet handlade om sorgligheter. Jag föreslog att pv skulle bjuda honom på en Martini och så satt vi där, tre personer vilka snart närmar sig sjuttio, ja, i alla fall jag, de övriga är året yngre.

Idag på morgonen avfärd från Limhamn. Mulet och grått. Tre knop, ibland fyra. 

Vi tog enklast möjliga lunch i Barsebäck (tömde nästan kylskåpet) och Harry rastades. Jag hade gärna  stannat, men pv ville passa på medan det var bra vindar och han är ju kapten på skutan, så .., ja, så blev det.

Så iväg igen. 

Lyssnade till dagens Sommarpratare, en för mig ny bekantskap - Bo Landin -.

Det handlade om vår och andras miljö och om vattentillgång och annat. 

Oerhört intressant och lika skrämmande. Jag ger det betyget  4+.

Gårdagens sommarpratare - Jessie Sommarström - berättade om resan från ett barnhem i Indien, till ett nytt liv i Sverige och framgången som Årets Kock. 

Ett på många sätt gripande och tankeväckande program, ändå kom jag på mig själv med att tänka på annat. Det programmet får 3+ av mig.

Vi är nu på paradisiska ön Ven, mitt emot Landskrona. Kom hit vid halvfyra-tiden .., fick plats långsides och strax efteråt kom en dansk båt (med målade pinuppor i fören) - med tre herrar i vår ålder. De hade seglat från någonstans på Själland och var pratglada värre. Strax därpå anlände en tysk segelbåt, där mannen och kvinnan bara exakt likadana regnkläder - illgula -.

Herr och Fru svan med fyra småttingar simmar fram och åter i hamnen .., svalor pilar fram i luften eller nära vattenytan på jakt efter mygg till kvällsmat .., och  oj, vilka vackra rosor här är ! Krångel med wifi och uppladdning av bilder, ja, ja, det får bli som det blir.

Skåne, tisdag. 

Hostar mig igenom hela natten mot idag. Vid fyratiden lyssnar jag till gårdagens sommarpratare Axel Gordh Humlesjö som fångar mig med sitt sätt att tala och skildra sin uppväxt, med allt vad det innebär. 

Jo, det tyckte jag om och jag låg under påslakanet och lyssnade spänt hela tiden. Från mig blir betyget en 4:a. 

(Och jag minns en bekant till min pappa som var gång han på besök - någon gång per år kanske - alltid ville ”kittla” mig. När jag blev lite äldre, kanske tolv, skrattade han och undrade om jag fått några bröst. På skoj, lät det som, men jag undvek honom alltid.) 

Renée Nybergs program ska jag lyssna klart till och dagens pratare - Andreas Cervenka - nja, det blev också bara halvfärdigt. 

För övrigt .., rätt skönt ute .., massor med bad i poolen .., gos med småttingarna .., ja, lite så där. Även detta skrivs på mobilen, så det blir som det blir.

Måndag, dag 5.

Möttes igår av sonen med familj , en piratflagga och två supergoda pizzor som vi alla delade på! Senare till Bunkeflo och grillmiddag med Tommy och Karin, samt övriga familjen. 

På kvällen till båten för övernattning. Elliot - som på väg till just båten - fått en sticka/speta i foten (den satt djupt) fick den bortplockad av trygg far, men båtgrannarna befarade nog att vi höll på att mörda fyraåringen. Det gjorde ONT! 

Den utmattade lille patienten valde att sova i akterruffen med farmor.

Idag båttur från hamnen och under Öresundsbron .., mötte Natofartyg och fraktfartyg och så hem igen, då det började blåsa upp. SMHI hade varnat för åska, regn och hårda vindar. Precis så blev det! 

Ikväll måndag Plump (kortspel) när pojkarna somnat. Imorgon Viggovakt på förmiddagen och jag har fått hemsk hosta, främst nattetid. Något besök hos min syster blir det därför inte, vi får ta det senare. 

Pv kollar vindar för resten av veckan. Kanske hemresa på onsdag. 

Dagens fönster ...

I alla fall en liten pjutt av fönstret och det finns här hos oss, i Stensjö. 

Aldrig någonsin i mitt liv har mina penséer varit så frodiga! Nu är det dock mindre roligt, ty i lådan till höger, där har Sigge börjat hoppa upp för att ta sig in via - tror han - det öppna köksfönstret, det som oftast bara står liiiite på glänt för att släppa in frisk luft (läs: myggor!)

Och nu är vi alltså ut på seglats och jag kan väl bara drömma om hur dessa små skönheter ska se ut när vi återvänder hem.

Söndagförmiddag i hamnen …

Ljust blå himmel. Lätta moln. (Små lätta moln ser jag på min himmel …🎶🎶🎶, men jag trodde det var seglar på min himmel ..), barn som skrattar och barn som är ledsna .., en man på väg till servicehuset; han håller en grön necessär i ena handen. 

En annan man i vit keps som står ute på piren och fiskar. Tonåringar på väg till badet .., en mamma som säger till sin son att inte kasta bollen på piren. 

Svalor vilka pilar fram och åter. 

Pv kollar sjökortet.

 Dagens fönster ....

Så här skriver ellem, som var den som hade håven redo:  "Midsommarafton i Bonnstan är en tradition för många Skelleftebor. Då kan man hälsa på hos vänner som har kammare. Dessa fönster tillhör en av mina vänner. 

Det lilla fönstret signalerar, när det är öppet, att nån är ”hemma”. Så är det kammaren inifrån med ägarinnan i rött. De bara fötterna till vänster tillhör den sk kammarjungfrun."

// Tack allra käraste kammarjungfru! säger jag.

Söndagsfönstret ...

"Hej!

Ett fönster från en kyrka utanför Linköping en strålande junidag. 

Fångat i väntan på brudparet som sen kom in så fint.

Där ute varmt. Inne i kyrkan svalt men istället en annan värme.

Turtlan."

//Tack Annica! säger jag.

Första sommarprataren ....

.... visade sig vara Annie Lööf. 

Vi lyssnade till programmet medan vi seglade, ja, innan det sändes direkt och det var intressant. Alldeles särskilt kanske för den som har fött ett barn flera månader för tidigt, men jo, jag tyckte om det. Och jag saknar henne som politiker. Särskilt mycket inside-information vad gäller det politiska var det inte, utan det handlade mest om känslan att inte längre var så stark som hon alltid tyckt sig vara.

Det blev bara korta snuttar av hennes musikval (kanske valde jag det, kanske blir det så när man väljer att lyssna i förväg) och det var tur det, ja, det var liksom ingen musik jag föll pladask för. Kommer jag ihåg rätt, var det enbart kvinnliga artister.

Om jag skulle ge ett betyg mellan 1 och 5, skulle det bli en 3:a.

Dag 3 ..., Viken, Ven, Borstahusen och slutligen Barsebäck. 

En relativt lugn dag till havs. Just som vi skulle kasta loss från hamnen i Viken, sa pv att nu skulle han sätta segel medan båten ännu var vid bryggan och så skulle jag "hålla fören mot pålen". 

Jag sa att han fick förklara precis ., ja, jag ville veta liksom steg för steg. Så det gjorde han och det fungerade jättebra! Vi gled ut så fint!

Första stopp blev Ven. Eller det blev inget stopp alls, vi vände i den relativt lilla hamnen där färjan från Landskrona kommit med ett lass turister. 

Då bestämde vi oss för Borstahusen, egentligen bara tvärs över sundet. 

Oj, så annorlunda där var! En svängd pir och på piren satt säkert hundratals människor - mest ungdomar - och solade. Vi hade lagt till längs med och när vi åt lunch i sittbrunnen, var det som att befinna sig på en teaterscen. Bara halvmetern ifrån oss halvlåg 21 skolungdomar på rad! De må ha varit hur fina och rara som helst, men så mycket fri insyn till oss, nja, det fick vara. Vi kastade loss igen, men hade då hunnit äta lunch och Harry var rastad.

"Då önskar vi er en trevlig resa!" sa en av killarna så snällt. 

Det är inte särskilt långt mellan Borstahusen och Barsebäck - 10 sjömil, ungefär 2 landmil - men vinden dog nästan ut och det blev helvetiskt varmt på båten! 

Pv satte upp taket som skydd, jag blötte en frottéhandduk som jag lade över nästan hela Harry och tvingade i honom vatten. 

Kom fram hit till hamnen vid 17-tiden och så det vanliga. Jag var totalt slut på. T o t a  l t. 

Plockade undan .., pv rastade Harry, vi åt lättsam middag (fil med cornflakes och skivade jordgubbar, det goda brödet från bageriet i Torekov, lite sallad och några skivor vattenmelon) och därefter kom livet åter. 

Jag tog ett dopp i havet, låg i LÄNGE, kände hur det svalkade. 

Vår båt är den med den bekanta blågula flaggan. Danskar framför oss. 

Vederkvickt till såväl kropp som själ och med Niveas solskyddsmedel nr 50 som doftar överjordiskt gott och med ett hår som min pappa - om han hade varit i livet - genast hade kammat. Han skulle ha tagit upp plastkammen från bakfickan och försökt få styr på lockarna och det hade aldrig lyckats. 

Det är Nivea på nästippen, inget annat. 

Nu är solen på väg ned bakom piren ., jag har ett långfinger på höger hand som snart gör mig tokig pga all värk, men det är ju en bagatell i det stora hela. Oj, så knöliga mina fingrar på höger hand är. 

Frågade nyss pv var Harry var? Då visade han mig den här bilden. Å, lilla gubben .., han har hoppat upp och lagt sig i förpiken där husse ligger och där det är mycket svalare än hos mig; jag ligger i aktern.

Älskade hund! Sååå mycket glädje du skänker oss.

Midsommardagens fönster ...

"Här kommer ett fönster susandes. Taget i hytten på Cinderella in mot Stockholm, allt efter en finfin kryssning till Härnösand och höga kusten. 

Önskar er en god seglats och en glad midsommar! 

//Kattis"

//TACK! säger jag och grattis i efterskott till Kattis som hade födelsedag just igår!

Syndafloden ....

Utdrag från dagens mejl från min syster i Australien. 

Ingen sommar här inte utan gårdagen var den kallaste junidagen på 24 år och det regnade precis hela dagen och på kvällen var det som om himlens alla portar öppnats och vattnet forsade ner.  

Vi fick 54 mm på nolltid och gatan utanför mitt hus liknade mera en strid flod.  De få bilar som kom förbi körde sakta med vatten upp till navkapslarna. Vid min brevlåda var det som ett vattenfall.

Dessutom blåste det häftigt.  I dag är det något bättre.  Just nu är det uppehållsväder men dagens forecast säger skurar och 15C och vi lär ska fortsätta att ha regn on-off i helgen och hela nästa vecka.

Och detta skall vara världens torraste stat!!!!

DN:s Nutidsquiz och ett kvällsdopp ....

Jo, vi höll ju alldeles på at glömma dagens quiz, men nu, så. 

Pv hade sämsta dagen ever, 5 rätt av 10 (kommer inte ihåg vad som felades) och själv hade jag 8/10. Fel på klimatfrågan och musikditot. 

Ordfrågorna hade jag 9/12.  Pv pysslar med annat. 

Doppet blev här intill och var riktigt skönt, men så mycket alger och annat gräs på botten, så i morgonbitti tänker jag gå längst ut på piren och doppa mig. 

Här i Viken bor Lars Sandström. Hans föräldrar och han och brodern Bosse, flyttade in i huset intill mitt barndomshem när jag gick i mellanstadiet. Lars var lillebror. Bosse var min klasskamrat. 

Minns att Lars en gång blev påkörd av en mopedist ., Lars cyklade och fick lungan punkterad. Vi såg när det hände, hans storebror och jag själv .., och jag drog upp tröjan på honom och upptäckte ett hål rakt in i sidan på honom! 

Kan han ha varit nio, tio år? Därefter låg han i sin mammas famn på farstutrappan (där det fanns säkert sju, åtta svalbon) och väntade på ambulansen, vilken skulle ta dem de tretton milen till lasarettet i Skellefteå.

Oj, vilken väntan det blev! 

Det visade sig att ambulansen kört fel och hamnat hos en annan Sandström-familj, boendes någon mil eller två från Malå. Efteråt, när ambulansen väl kommit och hämtat Lars och hans mamma, minns jag att jag frågade mamma om det var farligt det där med punkterad lunga. Mamma höll just då på att plocka in hallon från vår häck och sa att jo, det kunde vara - eller bli - farligt. 

Så förskräckta vi blev, Bosse och jag.

Dag 2 ....., Torekov - Viken. 

Sover dåligt, trots att det är bäddat med den härliga madrassen som friherrinnan så generöst överlät till oss. Harry valde att ligga hos husse. 

Tog ett dopp vid den så kallade Morgonbryggan. Jag har raljerat om den tidigare, eller mer om alla människor i sina vita badrockar av frotté, men kanske har jag vant mig, eller så är det något annat .., men nu bryr jag mig inte. Eller DET bryr mig inte. Jag tänker t.om att det hade varit skönt att ha en mjuk badrock att svepa om sig - då - efteråt. 

Möter nästan ingen. En äldre man och hans hustru. Hon går med käpp, är kanske i min ålder, kanske tio år äldre, och har ett så otroligt varmt leende. 

Därefter frukost i båten. Missar tiden på äggkokningen. Pv vill ha sitt ätt löskokt, jag är tvärtom. Nå, det blir bra ändå. Det kokta ägget får bli till provisorisk "lunch" under seglatsen. Goda småfrallor till .., men det är fel benämning på dem; dessa är de i särklass största frallor jag har skådat. En enda bulle/fralla blir till fyra skivor bröd! (Brödet inhandlat i bageriet närmast hamnen). 

Vi kastar loss vid halv tio. Fyller på diesel (vi går enbart för motor när vi ska in och ut ur hamnarna), tömmer toalett-tanken, den vi så gott som aldrig använder - men andra kan ju ha gjort det i höstas -. 

Pv dirigerar. Jag märker att han har blivit äldre och aningen mer lättirriterad - eller så upplever jag det så- och säger att han får tänka till .., låter han så, blir jag nervös  att göra fel och då blir det  nästan garanterat tokigt.  

Allt går bra! 

Idag är Harry mindre orolig än igår och sover mesta delen av tiden. Soligt och fint, men solen gömmer sig ofta bakom seglet. Jag fryser och får ta på mig tröjan. 

Kaffe och smörgåsar (och det där kokta ägget) vid lunchtid. 

Harry vägrar att äta, sover bara vidare. Bra seglarväder .., vinden snett bakifrån och den ökar allt eftersom. 

Vi bestämmer oss för att gå in i Vikens hamn. Egentligen vill pv bara pausa och rasta Harry, men jag tycker att det är trist med enbart seglatserna .., att komma till ro i en hamn där man inte varit på länge, är ju också en del av semestern. 

Så det gör vi. När focken (det främre seglet)  ska dras in, tjorvar det ihop sig och pv får ta sig fram på däck för att försöka lösa det hela. 

Oj, så båten kränger och har sig! Jag beordras hålla kursen och allt ordnar sig, i alla fall efter en stund. 

Den streckade linjen visar när tjorvet uppenbarade sig. Tänker på ensamseglare .., mannen som vi såg vara uppe på däck igår - ute till havs på sin båt - för att fixa något. 

Så framme i Viken. Alla platser längs med kajen är upptagna, men en vänlig kvinna på en annan båt, ropar  och  pekar .."Hallå, där borta finns en ledig plats!" Intill henne springer en liten lurvig hund på däck och skäller. 

Jo, platsen hon pekade på var verkligen ledig. Ägaren har dessutom skrivit på en liten skylt när hen återvänder .., den 27/6  klockan 12.00. Smart! Vi får  ligga med fören mot land (knepigt för Harry, som måste  lyftas i och på), men det är okej., även om det fordrar att man är lite mer akrobatisk. 

Nåväl. Allt fungerar bra. 

Harry rastas .., jag dammsuger och får ordning på det som hamnat på fel ställe. Hamnavgiften betalas.  I går i Torekov 429:-/dygn, här är det 150 kronor billigare och inte ett dugg sämre. Vi får koden till dusch/toaletthuset och pv skrattar när det är min tur .., ja, just det ja, det var här jag i fjol duschade i männens avdelning och när jag gick därifrån, upptäckte jag en man som stod där och borstade tänderna och jag tänkte .., men ååå, så pinsamt  för honom när han ser  att han är inne på damernas avdelning! Än mer pinsamt blev det när jag upptäckte att det var JAG som gått fel. 

Nu är klockan halv sex. Ska koka potatis till min sill (som inte pv äter) och så blir det allt det andra. Gravad lax, några köttfärsbiffar som blev över .., ja, lite sånt. 

En riktigt fin Midsommarafton önskar jag den som eventuellt  tittat in här och spatserar mellan bokstäverna! Hoppas att du inte snubblade!

Två dagens fönster från Skåne ...

Så här skriver avsändaren som är annannan:  

"Kvällsfönster från Vombs kyrka, där gångarna var så fint krattade. 

Kvällssolen lyste på furet (tallskogen) bakom kyrkogården, så att man gick insvept i en doft av tallbarr."

//Tack annannan!

När jag läste fönsterfångerskans rader, blev det plötsligt en aha-upplevelse! 

Just det! 

Den Halvlånge från Tyresö - Ulf - är ju uppvuxen i Halmstad (hustrun i Norrköping) och han berättar ibland om barndomstiden på "Furet", en stadsdel just i Halmstad.  

Aha! 

Då kanske det var gott om tallar där i närheten, eller hade varit, i alla fall.

Och så här såg alltså den fint krattade grusgången ut!

Torsdagkväll …

Allt har gått bra. Strulig början när seglen skulle hissas, gungig sjö och inget trevligt (för mig) och Harry var orolig. Därefter inga problem. 

Lämnade Skallkroken vid tio, fyra timmar senare kunde vi hitta ledig båtplats vid piren här i Torekov. Härligt! 

Inget är så ljuvligt som när det gått bra och pv tar Harry på promenad och jag plockar undan efter oss. Kylväskan med vattenmelon och fetaost .., kaffekopparna och allt annat. 

Vid sextiden middag och så ett parti Yatzy. 

Som båtgranne har vi två män som pratar ryska. Fyrtioårsåldern, kanske? Just nu sitter dom och dricker vodka, äter chips och röker. Hör ordet ”Ukraina” stup i ett. 

En tysk båt en bit bort. Där har det uppenbarligen varit tvättdag.

På piren har en kvinna stått och pratat i sin mobil i TIMMAR! Några tonårsflickor fiskar krabbor .., många passerar och frågar om de får någon fångst ..? 

Ungefär så. 

Och för någon timme sedan såg det ut så här. 

Det här har skrivits på mobilen; ingen aning har jag hur det blir, men det må vara hänt.

Nu ska jag lägga mig och läsa. 

Ajöken, sa fröken.

div

Dagens fönster ...

Det är sannerligen inte ofta det händer att pv fångar fönster, men för några år sedan - vi hade då seglat till Torekov och gjort ett uppehåll - då slog han till! Och så glad jag blev!

När jag nu visar bilden för pv, säger han att det ena fönstret nog var ditmålat. 

"Va? Är det möjligt ..?" säger jag. 

Jo, det var just därför han tog bilden. Men kan det vara möjligt?

 Dagens fönster ...

 

På en granngård i Skåne, några kilometer ifrån där annannan växte upp, där fångade hon det här fönstret. 

Så här skrev hon: "Titta så otroligt fint grunden är murad! Så lite fogmassa, så väl utvalda stenar!"

Tack, du flitiga fönsterfångerska! säger jag.

Kontraster ...

Vintertid händer inte mycket här i det gula huset. Pv arbetar, jag tittar på småfåglar och Ambulansen från England .., lånar böcker på biblioteket i Harplinge och tittar på filmer. De som nu bor i sina sommarhus, försvinner likt svalorna när hösten kommer. Birgitta till sin lägenhet i Halmstad, Ecke och Britt i sitt hus - även dom i Halmstad - och Eva och Ulf till Tyresö.

Bilden här intill: pv:s bror Ulf, som ibland är så lik Robert De Niro!

Men nu, när sommaren är här och värmen och allt som följer med detta, då är det full rulle! Igår  besök och övernattning av pv:s bror med fru, ikväll Eva och Ulf med dottern Maja i grön top .., hennes man Ted längst till vänster och deras dotter Karin (som fick sitt namn efter Evas numera hädangångna lillasyster) och så Ulf - tidigare benämnd Den Halvlånge, längst till höger. Och pv förstås. (Alla på den övre bilden).

Vi bjöd på Garants våfflor med vispad grädde, hjortronsylt/hallonsylt och kaffe, alternativt te (på myntablad) och det var så himla trevligt och det pratades om allt möjligt, bland annat  om Teds uppväxt i Belgien (föräldrarna var frilansande journalister, bl. a på Svenska Dagbladet) .., vi pratade också om hackspetten, nötväckan, hur många bad det hade blivit idag .., containerletande (Maja hade hittat mängder med underbara tidningsfynd  i just en container) .., och det pratades om hur avlångt (och verkligen LÅNGT!) vårt land är och var polcirkeln tar sin början och vilken seglingsrutt vi tänker oss att ta på torsdagmorgon.

Under tiden satt Karin, 12 år, på gräsmattan och gosade med Sigge. 

Nu är det fotbollslandskamp (Sverige - Österrike) .., Harry sover på soffan, pv sitter i skräddarställning som han ofta gör och jag ska duscha iskallt. Det är klibbigt värre ute.

Dagens fönster ...

.... finns här i det gula huset .., det är nämligen köksfönstret. 

Penséerna vilka inhandlades och planterades någon gång i maj, är hur höga som helst och såååå vackra, men snart får jag nog klippa ner dem. 

Väckarklockan inhandlade jag i en antikbutik i Varberg. Älskar tickandet. 

Vi fick igårkväll besök av pv:s musikaliske lillebror Ulf med hustru Ines och två hundar - en stor och en liten -. Alla är dom ute på spontan husbilssemester och efter övernattning i Laholm, blev det nu en sväng till Stensjö.

Alltså blev det en sen kväll då vi satt ute i kvällsljuset och pratade hur länge som helst .., flyttade därefter in i uterummet och pratet fortsatte. 

Klockan, ja. 

Vi fick av Ulf veta att deras mor Gunvor, ja, innan hon dog, hade genomgått - bland annat - en sådan här klocktest i Ljungby - för att utreda eventuell demens - och den klarade hon inte alls. Pv har ofta skojat och sagt att "ja, ja, i  v å r  släkt har vi minsann inte ...", men se, så var det inte. 

Nu blir vi kanske två på gruppboendet.

Planering ...

Det var ju några år sedan, kanske tio, som jag samlade på inköpslistor. 

Inte "samlade" i meningen att jag sparade dem, men jag brukade lägga ut dem på bloggen och själv funderade jag ofta över vem som skrivit själva listan .., man eller kvinna .., noggrann eller mindre .., ja, sånt. 

Den här var ytterst prydlig, tycker jag och lite ovanlig. 

"Våtservetter x flera", skulle jag själv aldrig skriva, jag hade nog plitat ner 2 pkt våtservetter, men så tillhör jag ju också de enjängdas skara.  

Numera ser jag allt färre listor liggande i kundvagnar eller i röda korgar. Måhända har de flesta listorna i sina mobiler?

Idag gäller i alla fall förr oss:  planering.  Vi räknar med att segla iväg på torsdag då det - enligt pv - är "perfekta vindar att gå söderut!" Flytvästar till yngre personer ska inhandlas .., och så allt det andra .., diesel att ha i reserv .., jag ska låna några böcker på biblioteket .., en ny powerbank ska införskaffas, ja, och så allt här hemma som ska fixas. 

Grannen Annelie och friherrinnan ska ge Sigge mat .., åh, dessa underbara vänner! Gräsmattan är klippt ..,  mina jättelika pelargonior vilka står i mitt sovrum, ska få flytta en trappa ner .., ja, det är mycket som ska förberedas.

Och himla roligt att AP och Micke kanske gör oss sällskap ute till havs, senare i sommar! 

"Jag har ju aldrig seglat mamma, det skulle vara jättekul!" säger hon glatt. 

Nu är klockan kvart över åtta .., jag ska ta mig en egen inköpslista så vi inte glömmer nånting. Apropå glömska: innan sonen med familj kom från Skåne, lade jag undan min dosett med piller, så där så att inte någon liten  krabat skulle hitta den och få i sig blodtrycksmedicin. 

Sedan dess är dosetten spårlöst försvunnen. Det ska bli ett sant nöje att se var den dyker upp! 

Måhända lika så gott att ställa sig i kö till gruppboendet i Harplinge? God mat, lär man då få.

Måndagsfönstret ....

Ja, det fångades här, inte långt från Ystad  .., och det ska jag säga, att detta är som paradiset! 

Innan jag träffade pv, blev det fika-möten med andra från dejtingsidan och en av dem - en pensionerad polis från en stad inte långt ifrån där Babsan bor - han föreslog t.om giftermål nästan på en gång. (Lätt desperat, med andra ord). 

När jag klev ut ur bilen, tyckte han att jag skulle "snurra runt, så där så han såg liksom hela mig och hur jag rörde mig!"

Jag sa att snurra runt kunde han minsann göra själv, det tänkte jag inte göra .., det kändes ungefär som någon slags besiktning. 

Så blev det kaffe och gott fika ute i trädgården och då undrade han om jag möjligen kunde tänka mig att gifta mig med honom, ja, hur ställde jag mig till själva tanken? Jag svarade att tack, men nej tack och önskade honom lycka till i jakten på kärleken.

"Hördu, skulle jag möjligen kunna få låna din dator när jag skjutsat hem dig, jag har nämligen ännu ett objekt, ja, i Vejbystrand .., vad säger du?" undrade han och jag sa att det fick han gärna göra.

Allt det tänkte jag på när det här fönstret dök upp. Först trodde jag att bilden togs hemma hos annannan - som ju var den som hade fönsterhåven redo - men så var det alltså inte.  Fönstret påminner mig om gamla sjukstugan i Malå. Där fanns såna här gardiner som dolde insyn. 

Länken till Olof Viktors i Glemmingebro, alltså den hemsidan, är nog något av det vackraste jag skådat i den vägen. Hemside-vägen, alltså. Missade du den i början av inlägget, finns den här.  

Och är du ute och åker på Österlen, så rekommenderar jag   v e r k l i g e n   ett besök just där. En dryg mil från Ystad, kanske?

Dagens fönster ...

... fångades i Blekinge och det var ett bra tag sedan. 

Fönstret stod lutad mot en vägg och jag föll pladask.

Söndag och tyst och tomt ...

Ja, som det alltid blir när huset fyllts av småttingar med föräldrar. Igår kom även Hilda och Edvin och hade med sig tält (där pojkarna skulle sova med pv, men det blev endast han som är morfar och "Tooomas!"  som låg där över natten. 

Elliot kom in till mig i gästrummet och nu på morgonen fick jag ideliga önskemål om att "berätta mera farmor!"

Och jag berättade och berättade .., om min mormor som hade kossor och om min pappa som tyckte om att skrämmas med små knäppskorvar eller ville att vi skulle kappspringa runt huset eller om när jag trillade från köksstolen och bröt min högra arm och fick den gipsad. Och hur kan man ha ett ben inuti en arm, förklara det för en 4-åring den som kan. 

Jag berättade också om resan till södra Spanien när hans pappa var kanske fyra, fem år och hur faster Anna fick öroninflammation och tvingades uppsöka läkarvård och jag berättade om alla hundar som jag vuxit upp med och katten som hette Trisse och tro inte att jag glömde berätta om mina storasystrar, Rigmor och Birgitta. Han blev liksom aldrig nöjd.

Igår på förmiddagen krabbfiske i Skallkroken. Jag kan säga att fascinationen för detta tycks lika stor hos vuxna som hos en 4-åring. Hos alla, tror jag. Allt eftersom fylldes hinken med krabbor av olika storlek och sist av allt krabbrace - ovisst vilken krabba som vann -. 

Fika i båten. Vattenmelon i skivor ., några kanelbullar och Festis. Det kändes som sommar. 

Senare på dagen kom  regnet. (Ecke rapporterade: 15 mm).

Då hade vi PRECIS hunnit äta middag utomhus (mitt förslag) och hann lika PRECIS ta in allt, innan det såååå efterlängtade regnet uppenbarade sig! 

Åskade och small gjorde det också och pv sa "högst 2 km bort!" 

Och nu?

Får en skärmdump på familjechatten och rubriken lyder: "Man gripen för försök till mord".  

I Stockholm? Nej, nej. I Malå!!

Det är uppenbarligen nya tider även där. Kan någon säga var man är säker?

Såg igår ett inslag i något morgonprogram där Sveriges kommande astronaut - Marcus Wandt - presenterades. Oj, så trygg han såg ut! (Och stilig!)

Följer med intresse Gunnar i Vaplans tågluffande i Europa. En bild var från Rom. Ja, inte är det underligt att italienare och spanjorer (och säkerligen många andra ..,) blir uppgivna över dessa horder av turister som tar över deras städer i allmänhet och sevärdheter i synnerhet. 
Minns själv hur det var i Amsterdam och även i London. 

För övrigt har regnet upphört. Harry vilar ut på soffan (det kan jag säga att han som är knubbig och go som gull, är nu helt orädd för den svarta krabaten utan svans!), jag ska fixa lunch och därefter köra till Hemköp för att om möjligt - ute på lagret - få fatt i en bytta solrosfrön vilka nog fått ge plats åt brasse-stolar i stället.

Dagens fönster, DN:s quiz (båda två) och lite till ...

Fönstren fångades under ett besök i huvudstaden; det var när jag bodde på båten Gustaf af Klint, där det brann för något eller några år sedan. 

Tar quizet på en gång: Nutid: 8/10, fel på sportfrågan, samt ekonomifrågan. Orddelen: 10/12, fel på frågorna 9 och 12.  Pv hade 9/10 på nutid och 11/12 på orden. 

 

Så här såg det ut igår, när pv tog sig an arbetsbänken i köket. Det var länge sedan den slipades och oljades in, men nu blev det av. Sååå skönt!

Och så blev det massor av cyklande för hans del, totalt sju mil, dock inte i ett svep.  

Lägg därtill lite biståndsarbete hos grannarna (han är som en gårdskarl) och någon sväng till båten. 

Själv pratade länge med vännen Ingrid i Falun. Hon är nittiofyra år och tror sig ofta vara på gränsen till dement, men det kan jag säga, att det är hon inte. 

Nu berättade hon om en föreläsning hon varit på; det var tv-journalisten Lars Moberg som berättade om sin farfar och om sitt yrkesliv. 

"Det här var nästan det bästa jag lyssnat till på många, många år och han var så vältalig, ja, jag som gammal svensklärare, jag njöt av hur fint behandlade språket!" sa Ingrid och jag hörde leendet ända från Dalarna till hit på kullen.

Allt var gratis och så kunde den som så önskade, köpa herr Mobergs nyutgivna bok "Kungen &"Korren", men det kunde Ingrid inte göra, då hon ser så förfärligt dåligt. Tänk, om man hade bott närmare, då hade man kunnat sitta ute i hennes fina trädgård och högläsa den för henne!

Betydligt svalare ute i dag, endast 15 grader och så  ljuvligt!

Dagens fönster och lite till ...

 

I natt. Fönstret i mitt sovrum på vid gavel. Svalt och skönt. Harry vid min sida. 

Plötsligt hör jag hur fåglarna blir som tokiga och jag förstår ingenting. Tittar på klockan, den är fyra och det tar några sekunder innan jag uppfattar vad som väckt mig - kanske lika mycket som fågeltjattret - det regnar!!

Inget våldsamt regn, mer stillsamt, men tillräckligt för att fönstret ska stängas. 

Helt otroligt, men alldeles på tok för lite väta. Nåja, bättre än inget alls. 

Fönstret fångades i Kambodja för länge sedan av mannen som då kallade sig Jom, men nu är Guy i Arvidsjaur.  Tack igen för det fina fönstret, Guy!

När jag återvände till inlägg från ungefär samma datum, men tretton år tillbaka, upptäckte jag annat. Sånt man saknar. Minns ni Magnus i Amsterdam? Han som hade en sån trevlig blogg. Här kan man få en liten tillbakablick; då, när han gjorde ett försök att kicka igång bloggandet. 

Och Matilda i Australien, vad hände med henne? Eller "Det mörka hotet" - Samuel - i Norrköping?

Hittar annat. Å, det var när jag tog upp kameran och fångade saker som kom på film. Som denna lilla snutt av vardagsliv. 

Ja, nu ska jag lämna fjärilsnattlinnet och önskar er som tittat in här en riktigt fin torsdag!

Tipsar lite ....

Om Sven Teglunds  tankar vad gäller en konstutställning hos Galleri Lindberg i Luleå. 

Tycker såå mycket om sättet han beskriver vad han ser.

Kväller ....

Vilken dag och vilken eftermiddag! Det var knappt jag trodde mina ögon när displayen i bilen bara visade på +21 .., jag var övertygad om att vi närmade oss trettio!

Vi åkte ut vid halvfyratiden och pv skulle fixa något med bogpropellern och lite annat och så blev det som vanligt en massa prat med andra båtägare. 

På bilden syns en motorbåt som vi inte sett till förr om åren och trevliga människor visar det sig vara. 

Ser ni pojken som sitter längst fram på familjens båt? 

Vilken underbar kille! Han är 11 år (jag gissade rätt ålder på såväl honom som hans bror!) och hälsade så glatt på mig igår och frågade hur jag hade det och om det var skönt i havet och berättade vad han hette och vad lillebror hette (han som sitter lite bakom) och allt möjligt fick jag veta. 

När vi pratat klart önskade han mig en "trevlig eftermiddag!" Idag när jag kom gående från bilen mot vår båt, mötte jag honom igen. 

"Men hej! Är du här idag också, så kul!" säger han då och det är ju knappt man tror sina öron.  Nu skulle hela familjen ut på havet några timmar, ja, tillsammans med goda vänner och han vinkade glatt hejdå. Vad månde bliva av denne unge man? Egen företagare, kanske.

Inte långt från vår båt pågick båtförsäljning. 

Det var ett par från Anderstorp i Skåne som nu kommit och tittade på sitt nytillskott - på riktigt - och papper skrevs på och så hade det glada paret en fin båt att ta hand om. Hemmahamnen finns i Blekinge någonstans, mellan Ronneby och Karlshamn. 

Så fick vi besök av Eva och Ulf och det bjöds på paj och meloner i skivor (tänk, så olika smak det kan vara på vattenmeloner!) och en äldre herre som hade simmat (frisim, dessutom) en bra bit, stannade till och småpratade. 

Han hade arbetat som tandläkare, var född 1942 och döm om vår förvåning när det visade sig att han och Ulf hade varit klasskamrater i gymnasiet i Halmstad! 

Medan pratet pågick lade sig Harry på bryggan och somnade .., Ulf tyckte att Harry hade magrat (pv vägde honom när vi kom hem, nej, allt var som vanligt)  och ungdomar kom och gick .., tonåriga pojkar skrattade så där högt som pojkar i den åldern gör .., badade LÄNGE och kastade maneter på varandra.

En av pojkarna stannade till .., frågade om det var  okej att klappa Harry och Harry tycktes nöjd och belåten med den saken. Jag kände hur mycket jag genast tyckte om den pojken. 

"Ja,  precis ., vi har alltid haft hundar ...", förklarade han. 

Det märktes tydligt.

På väg till Söndrum ....

... som ligger just vid infarten till Halmstad, eller egentligen bara vid sidan om, upptäckte jag en slänt som var som en .., målning! Det var den här. Vi var på väg till Folktandvården och jag bad pv att stanna till på tillbakavägen, så kunde jag ta någon bild. 

Folktandvårdsbesöket gick bra. 

Det är tre år sedan jag senast besökte tandhygienisten och två år sedan jag satt i stolen hos den underbare tandläkaren Dag (som förstås gått i förtida pension nu!) och jag har inte haft ont eller andra känningar av tänderna, så det var väl inte det jag var nervös för. Nej, jag tycker helt enkelt inte om när någon far runt vid tandhalsarna med den här ultraljudsapparaten .., det känns som när man råkat tugga på aluminiumfolie. 

Idag gick det hur bra som helst. Jag låg i stolen och hade mina läsglasögon i handen och plötsligt föll dom till golvet, vilket väl torde vara ett tecken på att jag slappnade av. 

Betalade lite drygt fyrahundra kronor, kände mig som om hade jag vunnit hur mycket pengar som helst .., men det handlade förstås mest om glädje och tacksamhet.

För nästan tjugo år sedan hade jag ett veritbabelt helvete med mina tänder. Jag hade då blivit ensamseglare efter ett långt (34 år) förhållande med mina barns pappa .., var säkerligen orolig för att inte klara mig, skar tänder och spräckte fyllningar på löpande band! Dyrt blev det också. 

Fick ett LO-lån och blev underbart och framför allt respektfullt bemött av Liz Stridh på Sparbanken i Ystad, började gråta av glädje där jag satt vid hennes skrivbord; detta att liksom känna mig godkänd och resten är väl historia.

"Elisabet, du har inte haft några betalningsanmärkningar och skött ditt konto bra, så lånet är beviljat ..", sa hon. Ungefär så. Det var då tårarna kom. 

Många år senare skrev jag ett brev till denna Liz Stridh och berättade hur mycket hennes bemötande betydde just då. För henne var det förstås ett ärende i mängden, men för mig betydde det allt. 

Och nu: tre år på raken utan minsta bekymmer med mina tänder. Ni som förunnats starka dylika, utan att ens behöva bry er särskilt mycket, hoppas att ni uppskattar den gåvan! 

Nu mot hamnen och lite pyssel med båten.

Dagens fönster .... 

... fångades i Skåne utav madamen som bor i Porto, men - i alla  fall när bilden togs - befann sig på hemmaplan . 

Vilka rosor! 

Och vilket tegel! 

Tack! säger jag.