Fem mil norrut och lite krångel ...

Idag bestämde vi oss för att köra till Varberg för att köpa plantor. Varberg är en lustig stad; den känns som landets absolut längsta infart ., man möter en skylt där det står Varberg, men sen tar det liksom aldrig slut. 

Lördag är största marknadsdagen och om man inte har el-bil, kan det vara ett elände att hitta en ledig p-plats. Råkar man nu ha en el-bil, då finns det alltid plats alldeles vid torget, där några laddstolpar står sp perfekt till!

Några meter framför bilen, finns den här statyn och vad tänkte jag på .., som inte försökte hitta namnet på skulptören?

De båda ungdomarna försöker fånga en boll, men det framgår inte här. 

Däremot här.

Vilka vackra kroppar! tänker jag. Och fin skulptur.

Nu vet jag: Skulpturen "Badande barn" är gjord av Bror Marklund och placerades på torget 1937. 

Ja, det är klart .., det blir väl vatten runt omkring ungdomarna sommartid!

Inte många bilder blev tagna under halvtimmen som vi vandrade mellan de olika stånden, men morötterna föll mig tydligen i smaken. 

Köpte vi något?

Jo, en hängampel att ha utanför ytterdörren .., tre tomatplantor, på plantor till perennrabatten, plus tämligen frodiga salladsplantor. 

I vanliga fall VIMLAR det av odlare som säljer alla möjliga sorters plantor (grönsaker, alltså) , men nu var det ytterst sparsamt .., ja, nästan omöjligt att hitta nånting. 

Det torde väl vara den sega våren som orsakat det hela?

En korvhandlare hade skurit upp smakprover av olika styrka. Den starkaste hette Belsebub och det kan jag säga, att en hetare korv har jag aldrig i mitt liv smakat!

Mannen, som inte var av den yngre sorten, drog samma försäljningstrick hela tiden. "Ja, eftersom man inte får sälja sex i vårt land, så gäller priset 5 korvar för ..., och 7 korvar för ...". Det tyckte han nog var himla roligt.

Tidigare idag gjorde pv ett försök att få igång startmotorn och efter att ha skiftat batteri, så löste det sig. Då krånglade i stället bogpropellern. 

Så här såg det ut när herr Göransson närmade sig vår båtplats och försökte backa (då är bogpropellern underbar, det vill säga när den fungerar ..) och jag stod på bryggan, redo med båtshaken och jodå det gick bra till slut. 

Stor glädje!

Idag var det flera mindre båtar som sjösattes och då med hjälp av hamnens egen kran. Det gick bra, men där var även idag någon som fick paddla till sin båtplats, då parets utombordsmotor strejkade -  i alla fall tillfälligt -. 

Resten av dagen har gått i långsamhetens tecken. Vi borde ta hand om plantorna, men det är rent obegripligt så trötta vi är på eftermiddagarna. Nåja, det får bli plantering i morgon i stället! 

Så har dagen varit.

 Fredagkväll i landet Halland ... 

En bra dag. Efter att i nästan två veckors tid känt oss hängiga (jag gissade ju på Covid ett tag), börjar det gå åt rätt håll. Om vi bara inte vore så gräsligt trötta på eftermiddagarna! Nåväl. Det hade kunnat vara långt mycket värre. 

Sjösättning idag på förmiddagen och det gick geschwindt - dubbelt så fort som förr om åren -! En ny kranbil (eller en ny kran) som tycktes nå till himlen, plockade upp den ena båten efter den andra och själva armen var så lång, så den behövde inte köra fram till raden av båtar .., den stod lugnt kvar en bra bit därifrån och nådde båtarna utan problem. Den påminde om en insekt. (Var tillverkad i Tyskland).

Som vanligt när man har med båtar att göra, krånglar det inte bara hos en, utan hos flera. Det var utombordsmotorer som vägrade starta och en inombordsmotor (vår) som gjorde likadant (förmodligen slut på batteriet) och en rätt stor motorbåt, ja, den tog in vatten och fick lyftas upp igen och i med ny bottenplugg och så i tillbaka i sjön. 

Mötte en före detta kund i affären, när jag stod ute på bryggan. Jag minns att den kvinnan anmärkte på mitt gråa hår, då för flera år sedan när jag skippade allt vad hårfärg hette. Hon kunde bara inte förstå hur man kunde förfalla på det viset. Nu började hon själv få grå hårstrån, men dessa skulle tas bort och vi kom att prata om ålder och hon sa att "jag vägrar att säga hur gammal jag är, jag säger att jag är evigt tjugoåtta!" och det står ju var och en fritt att göra så. 

"Jag är i alla fall sjuttio!" sa jag. 

Vi fick lämna vår båt vid kajen där den nu laddas upp och förhoppningsvis ska vi kunna få den på sin egen plats i morgon. Den här bilden togs för flera år sedan, då med den gamla Shipman-båten. Harry på plats i aktern, som alltid. Vi kan ha varit i Torekov. 

Och jag svängde förbi golfkrogen och köpte en portion dagens lunch och så satt vi där i den båt vi nu har och jag översköljdes av sorg och bedrövelse när jag såg den såååå tomma platsen där Harry brukade ligga eller sitta.  

Det är en tomhet som känns som det allra största gruvhål .., hur djupt som helst och jag anade att det skulle bli så här .., ja, den här allra första gången ombord utan vår fyrbente kamrat. 

Han har varit med sedan första gången jag satte min fot på båten  .., han hörde liksom till. 

Låg där intill mig - med kopplet i min hand - var gång vi var ute till havs. Bytte plats ibland .., fick vara i akterruffen sista biten innan vi kom till en ny hamn och hoppade  överlycklig upp när vi lagt till. Tittade sig omkring .., så där "jaha, är vi här, den här platsen känner jag igen!" och så snabbt ut på kissrunda med husse, allt medan jag röjde upp och fixade kaffe och hade allt klart när de båda återvände.

Och väl i hamn brukade han ligga på däck och hålla koll. 

Nu är det kväller och Muren på tv. Det programmet ser vi alltid. Har pratat med alla tre barnen ikväll. Den förste på väg hem från jobbet och prat om småttingar och tapetsering av att sovrum .., den andra om en gårdagkväll på Tyrol (Mamma Mia) i Stockholm tillsammans med före detta kollegor från KS ..., och den tredje om jobbet, om en hästkurs och hur kräsna katter är när det gäller mat. 

Mycket roligt att se fram emot ändå. Vi får besök från Karlstad över Valborgsmäss (det rara brudparet på vars bröllop vi var i augusti förra året) och sååå roligt ska det bli! En dryg vecka efter Valborg kör vi till Sthlm/Ekerö och uppvaktar AP och får förhoppningsvis äta tillsammansmiddag med AP, Emil, Emma och kanske Fabian .., vaktar två katter (då matten är på den där hästkursen) och så har pv vindkraftsmöte på lördagen. Hem igen på söndag. 

(Mötte förresten en familj som var på besök i hamnen, tillsammans med sina tre hundar. Ungerska hundar, vanvettigt skälliga och  a r g a. Paret som ägde dem varnade alla för att komma nära och jag frågade om dom verkligen skulle bita .., jo, om någon kom för nära. Så hemskt att tvingas vara på helspänn och liksom dra sig undan så snart andra människor eller hundägare passerar eller råkar komma i närheten!)

Dagens fönster ...

... finns i det som - vad det lider - ska bli ett vardagsrum här i det gula huset på kullen. Sex nya fönster ska på plats, ny panel förstås, trägolv med värmeslingor och nytt tak. Det ska bli spännande värre.

Va ...? 

Igårkväll tittade vi på Studio 65 som då handlade om nedsatt hörsel, ja, hos oss som är äldre då. 

Det handlade också om oviljan att öht använda hörapparat, även om den bevisligen behövs.

De flesta äldre tycker sig ha bra hörsel, medan anhöriga kan ha en helt annan uppfattning. Alla är ju inte heller som Gudrun Schyman (V) som vittnade om hur hon - då med dålig hörsel, men ovilja att göra något åt problemet - läxat upp människor som höll något anförande och beordrade dem att tala T Y D L I G T  och att arrrtikulerrra bättre! Att problemet låg hos henne själv, tycktes inte ha slagit den forna partiledaren.

Det var mycket igenkänning i det programmet. 

När vi är på besök i Bunkeflo är deras ljud på tv:n så lågt, så jag undrar ofta om dom hör nånting av det som sägs ..? 

Nu brukar Maja höja ljudet (utan att vi sagt nånting), vilket får mig att le .., så omtänksamt av henne!  

Igår skrollade jag runt på Instagram och där var ett inlägg som handlade om syrsor. Jag förstod ingenting .., höjde ljudet på mobilen, men inte var där någon syrsa! Jaha, ja. Den kunde jag inte höra.  

Studio 65 är ett så intressant program  - det känns hemtamt - och med ofta hörvärda gäster. Dessutom tycker jag om programidén med att intervjua så kallat "vanligt folk" ute på gatan .., det betyder mycket tycker jag. Bra programledare (Anders Palmgren och med bisittare Ingmar Skoog) är det också.

Dagens fönster ....

Så här skriver avsändaren som är Monet (som bifogat 2 bilder, det här är det ena): "Det första är en helt magnifikt scilla-blommande liten ”rondell” utanför vår uteplats som jag tagit bilden ifrån. De nedre fönstren på byggnaden bakom är det här seniorboendets (obs, inte äldreboende utan helt vanliga lägenheter för 65 plus) stora pool med tillhörande bastu och stort gym - det du! 

Vi har inte varit där ännu men det lär vara fint att simma där med utsikt mot hängbjörkarna i parken ner mot Stora Värtan."

// Tack! säger jag.

Sånt man blir glad av ...

Under besöket i Bunkeflo, några dagar innan vi tog sikte på Litauen, gjorde jag Maja sällskap till plantskolan TrädgårdsPaletten i Malmö.

Det var där jag föll pladask för den lilla, bulliga vasen - som kanske inte är såå liten - för en tämligen billig penning. 

Ser fram emot att få ha riktiga blommor i vasen, i stället för dom här plastiga, men så länge får dessa duga. 

Med den här kylan, ja, då lär det väl dröja innan syrénerna får komma in.

Väntar också på en ytterkruka (som säkert blir fin som vas också) från någon firma på nätet. 

Googlade "gröna ytterkrukor" och det bara vimlade av dem, men så .., dök den upp!

 Så vacker var den på  b i l d e n, med exakt den gröna nyans jag tycker så mycket om, men det kan ju visa sig vara något helt annat, när den verkligen dyker upp. Fri retur är det i alla fall.

Ps. Röran kring Åbergs Trädgård i Ystad, vilken gick i konkurs eller i alla fall lades ner - tycks ha lagt sig. Nu såg jag på Facebook att Kjell & Lena Åberg driver det hela vidare i egen regi, om än i betydligt mindre skala. Underbart! Ds. 

Ungefär som Vinterstudion ... 

Den Stora älgvandringen hos SVT får mig att stup i två passera tv:n i vardagsrummet. Ibland gör pv mig sällskap .., då dricker vi kaffe eller knåpar lite på något kvarglömt korsord - de som vi inte hann med när vi var i Vilnius - och precis så är det just nu. 

Och så tittar vi upp och tittar på tv:n ..., ser tallgrenar och kvistar som knappt rör sig i vinden och där är sjöfåglar och kluckande vatten och nu och då någon älg.

I ugnen en mjuk pepparkaka .., solen har gått i moln och det är endast +5 ute idag.

Dagens fönster ...

... finns i uterummet, det som byggdes för x antal år sedan .., ja, det håller på att vara ett tag sedan nu. 

Och där sitter Sigge. Alldeles övertygad är han nog att det här uterummet byggdes uteslutande till hans ära, ty nästan hela sommaren ligger han där inne och gottar sig på någon trädgårdsstol. 

Att där blir varmt som i en bastu, tycks inte bekymra honom det minsta.

Nå, den här våren är det precis motsasen .., risken är att han fryser något hemskt. 

Virket som ligger ute på gräsmattan, är sånt som hämtades igår hos den byggande f.d grannen. Det här kånkas hem på skottkära och det är uppförsbacke dit (rakt upp i himlen nästan) och det blir kanske tyngre på hemvägen .., detta att bromsa skottkärran och då finns det ju tyngd i den.

Hur ser en hjältemodig människa ut ...? 

Möt Halya, en 24-årig läkarstuderande som arbetar som frivillig sjukvårdare i krigets Ukraina. 

11:40 in i gårdagkvällens Rapports sändning får vi följa denna Halya som vittnar om sitt arbete.

Måndagmorgon, Tasha Tudor och älgvandring utan älgar ...

Det är rent obegripligt hur det - från år till år - kan skilja mellan hur långt våren har kommit, eller som nu, knappt kommit. Så här såg det ut för tio år sedan. Om nätterna fick då blomlådorna med sina blomster visserligen tillbringa svalare nätter i växthuset och så lade jag över dem några tunna fleecefiltar, men ändå. 

Nu, tio år senare, går det så  l å n g s a m t. 

"Den stora älgvandringen " i SVT har tagit sin början just idag. Några älgar har jag inte sett till, men å andra sidan brukar det väl inte vimla av dem så här i början av sändningarna och själv har jag mest rensat och sorterat i två av kökslådorna, så kanske har jag missat någon? Egentligen är inte själva älgarna det mest intressanta för egen del .., det är nog mer att bara följa med i naturens gång där uppe vid Ångermanälven. Titta på sjöfåglar.., se vattnet som är strömt .., närbilder på sovande gräsänder, ja, lite sånt. Nytt är att programmet även sänds i Tyskland (det kan man ju förstå, så så fascinerade som många tyska turister är av älgar). Även Finland  kan följa våra älgars vandring mot bättre betesmarker.

Det lär vara så att det finns människor som t.om planerar in semesterdagar/veckor för att följa detta äventyr. 

Följande står bl.a att läsa på SVT:s sida. 

"Precis som förra året finns det även kameror utplacerade vid en rovdjursåtel. Chanserna är med andra ord stora att vi även kan få se björn, järv eller örn. Sändningen från Kullberg kan i år också ses i Tyskland och tyska journalister har rapporterat från det som kallas ”riggen”, alltså då kamerorna placeras ut och kablar dras i terrängen. Johan Erhag, projektledare på SVT för Den stora älgvandringen, säger att alla myter om tyskarnas fascination av älgar har bekräftats. Tyskarna älskar älgar, de är oerhört pepp, säger Erhag."

Pv säger - vi sitter i vardagsrummet och han läser DN på nätet - att "ja, jag har t.om seglat på Ångermanälven ...". Han hade, tillsammans med goda vänner, seglat till Härnösand, tog sen en dagstur upp till Lunde (med båten) för att därefter vända åter till Härnösand. Vilken lång seglats! Från Halland till Skåne, upp längs östkusten till Sthlms skärgård och därefter vidare norrut till Härnösand. 

Samma sträcka hemöver förstås. 

Men Tasha Tudor ...? kanske någon tänker. 

Ja, hennes paradisiska trädgård kan man spatsera i (åtminstone andligen) om man klickar på den här länken; en länk som kom från Rexxie (fick en bok också av honom, en bok som handlade om just denna kvinna, boken står på hyllan här i vardagrsummet). 

Alldeles underbara och då menar jag verkligen UNDERBARA bilder/fotografier av denna Tasha Tudor, sååå sinnliga - finns att njuta av på den här bloggen.

För övrigt intet nytt. Sonen ringde som vanligt och innan han ens hann fråga om dagens ambitionsnivå, hade jag svarat att vi pustade ut efter barnvaktandet. När vi slutat att prata, ja, det var då jag tog mig an kökslådorna. Nu ligger på bänken ett antal små batterier, skruvar och annat som jag knappt vet vad det är, att tas om hand av husets herre. Två förpackningar Vick honung frisk hittade jag också, samt ett antal klädnypor.

Dagens fönster ...

Från Svalnäs seniorboende där Monet och hennes make nu huserar, kommer den här bilden. 

Så här skriver hon: 

"Du anar kanske det vårgrönskande trädet där framför fönstren mittemot. Idag med lätt singlande snöflingor och minus två grader den 21 april!"

//Jovisst, anar jag det! Tack Monet! säger jag.

Efteråt ... 

... när mamma Maja packat in sönerna i bilen och kört nerför backen och jag stått där uppe och vinkat och kastat slängpussar, precis som när ens egna barn åker iväg, tar jag mig an dammsugaren. 

Och tvättmaskinen. 

Och tömmer damsugarpåsen, ger fåglarna frön och lite matrester .., lägger ut en tunn ullmatta som jag ska tvätta försiktigt där ute .., och jag slänger överkasten från Ikea i maskinen .., och hittar gröna små, små bollar av någon slags trolldeg under rumsbordet. 

Att ha en femåring i huset är inga problem ., men en 1.5 åring fylld med energi, som öppnar ytterdörren utan knot och spatserar iväg .., som är så spjuveraktig så det inte är sant ., ja, då vill det till att man är två som barnvaktar ,-). Passet började vid halv tio och slutade ungefär vid fyratiden. Pv kom hem just efter tolv. Vi gick långa rundan till lilla hamnen här i Stensjö där det var bomiläggning .., och på hemvägen tänkte jag att minstingen i vagnen nog ville promenera själv och det ville han, bara inte åt det håll som farmor tänkt sig. (Bilden visar 5-åringen som hittade en rakknivsmussla på stranden. Den har vi nu sparat och ska lägga i ett litet skåp med glasad ruta, där han kan förvara dyrgripar från stranden).

Ja, om jag säger som så .., så däckade jag efter femton minuter i sängen igårkväll. Intill mig låg 5-åringen och det blev lite prat - eller mycket - innan han blev allt tystare och till slut var det bara andningen jag hörde.

(Jag övergav t.om filmen Alcatraz som är så himla bra .., den blev alltför spännande och jag visste ju slutet, men ändå ...).

Bilden t.v.Knubbiga små händer och knubbiga små lår som man nästan vill äta upp. Och ingen har väl någonsin - inte ens Ecke och 5-åringen - gapat sååå stort som när pannacottan med druvor, jordgubbar och physalis kom på bordet. 

Bästa presenten ever - som jag fyndat på loppisen i Harplinge och köpt till småkillar - var i alla fall dom två gammaldags telefonerna. Som det har ringts .., till polisen, till Ica eller Hemköp .., till farbror Peter i Upplands Väsby och till faster Anna, faster Mia, till farfar och till mormor och morfar! Ja, på låtsas förstås.

Men nu är här lugnt och stilla. Gick ut och gav fåglarna matrester och slogs av att en kråka och en skata alltid kommer tillsammans, så även nu! Hörde strandskatornas typiska skrin .., ett helt sällskap flög ovanför Eckes - förmodligen på väg till eller ifrån stranden - och igår upptäckte jag två sädesärlor ute på gräsmattan. Jo, det är flera veckor sedan jag först såg dem nere i tången vid havet, men hos oss, på tomten, har jag inte skymtat dem förrän nu. Kul!

Så har helgen varit. Gläds åt att USA äntligen godkänt ekonomisk hjälp till Ukraina. Vinner Trump valet i november, kan detta ha varit den sista ekonomiska hjälpen Ukraina får från USA.

Dagens fönster ...

...  fångades här i vardagsrummet, det var igårkväll och ljuset från väster snirklade sig in och gjorde att det så så varmt och gott ut.

Fredag ...

Ja, just det ja .., det var när Sigge i sin ungdom upptäckt en mus i slänten och Harry sååå gärna ville vara med för att kolla ..., och jag filmade och plötsligt hade Sigge fångat musen och spännande värre var det.

Dagens fönster ...

Det var när vi strosat omkring på den gamla kyrkogården i Vilnius (i den där "egna republiken" Užupis i en del av staden) och därefter krånglat oss ned för branten till vattnet (som var så strömt) Vilnia, som det här bostadsområdet uppenbarade sig. Likadant stuk på taken som i Hjärup i Skåne, eller för den delen som det ofta är i Danmark. Inget utskjut, alltså. 

Och tänk, vad den där gröna häcken gör för att det ska se mer ombonat ut!

Det var längs vattnet här som pv upptäckte träd fällda av någon bäver och hela tiden hörde jag gransångarens sång. 

Här finns en länk till ett himla fint inlägg om just Užupis, författad av Daniel Rydén, en jämte, tydligen.

En vanlig dag i april ...

Då fyller vännen Gunnar Rindå 79 år och jag tycker inte det var länge sedan han jubilerade och i present fick en äventyrsresa till Afrika i present - ja, en hel skrälldus av vänner gick samman - och bilden togs av hans son Joakim.

Det var när Gunnar var i Stockholm och firades på sin 70-årsdag.

Grattis Gunnar! Jag undrar just när du ska komma dig neröver ... 

Från den äldsta kommer dagliga bilder från hennes rundor med hundarna. Ännu kan hon gå på isen, även om det börjar bli tung-gått. Jag minns när vi flyttade till Sollentuna, då, när exet började polisskolan, hur fascinerad jag var över alla vackra träd och det var vitsippor och kastanjer som blommade! Det var som att ha hamnat i paradisets förgård, ja, kanske inte just i Sollentuna, men året därpå flyttade vi till Tibble i Kungsängen med närhet till Lillsjön och härliga strövområden. 

Där var det verkligen som paradiset.

Och vi köpte en labrador från en kennel i Krägga, han fick namnet Labbe och efter tre år kom en liten AP till världen. Hade inte min pappa gått hädan och hade inte mamma velat ge sig av till Sydamerika och huset skulle säljas, hade vi mest troligt blivit kvar i landet Uppland. Det blev totalt fem år. Och därefter fjorton år i Malå och så söderut igen, så långt det bara gick att komma, ja, i Sverige, alltså. 

Så här - och mer än så - ser det ut i slänten mot söder. Den är formligen översållad av nunneört!

Hockeysemifinal på tv och pv håller på Frölunda och jag väljer väl Skellefteå AIK. Eld i kaminen och Sigge intill mig. 

Lyssnade förstrött på radion idag; det handlade om att Halmstad sjukhus söker donatorer. Nej, inte till olika transplantationer, inte alls. Det handlade om detta.  Hoppas nu att dr Arne Kötz (överläkare vid klinisk mikrobiologi) blir bönhörd och att människor som får detta läkemedel blir friska och krya. 

Lyssnade även till Alice Bah Kuhnke i en radiointervju och tänkte att det var då himla vettiga synpunkter hon hade angående EU-valet. Bland annat att en lex-Orbán borde införas, så där så att ett lands veto (t.ex Ungern) inte kan stoppa alla övrigas vilja till något. I det här fallet hjälp till Ukraina. Ja, det var mer än detta hon tog upp och hon var klar och redig.Framför allt TYDLIG.

Dagens fönster ...

Så här skriver avsändaren som är annannan: "Från djupet av Portos hjärta, där stan är likadan som när jag kom hit första gången för mer än 30 år sedan. "

Jag svarar: "Har hon ett förkläde på sig ...?" Tänker kanske hemtjänst, eller något liknande. 

Då bifogar annannan en länk för ett tidigare inlägg på hennes blogg. Så intressant att ta del av. 

Länken kommer här och är synnerligen läsvärd, enligt mitt sätt att se det. 

Tack för bilden! säger jag.

Torsdagkväll ..., nej, onsdagkväll .., och strul hos SVT.

Pv har tillbringat en stor del av dagen i Skallkroken med att slipa och tvätta båten. I morgon  - eller i alla fall någon gång under helgen - hoppas han kunna måla underredet. Bilden är från flera år tillbaka, då när vi lagt till i Torekov .., det var då när man fick ligga längs-med, vilket är drömmen när man har hund. Det var då så mycket enklare för Harry att ta sig från båten. 

Själv har jag känt mig så eländigt hängig och hade jag haft en covidtest i närheten, hade jag kollat upp det hela. Kanske i morgon? 

En underlig dag med såväl solsken som duggregn. 

Och nu är det strul med Gokväll hos SVT. Programmet kan - på grund av "tekniska problem" - inte sändas (jo, jo .., nu är det mycket av den varan ...) och i stället blir det repris av gårdagens program. 

Råkade på eftermiddagen hamna på sändningen från SVT när det gällde detta med den nya könslagen. En kvinnlig moderat, Ellen Juntti, samt Patrik Björk (s) gick emot sitt eget partis linje och följde sin egen övertygelse. Mattias Karlsson - moderaternas gruppledare i riksdagen - säger sig ska överväga om det ska bli några repressalier för Ellen Juntti. 

Tur att man inte är politiker, det säger jag bara.

Tittade igårkväll på Utrikesbyrån.  Vilket intressant program, med intressanta gäster! Dessutom med den bästa programledaren (Rebecca Randhawa) när det gäller dessa "byrå-program", tycker jag. Påläst, ställer följdfrågor och fördelar ordet bra. Gäster var Bitte Hammargren (Mellanösternanalytiker), Stina Holmgren (tidigare korrespondent i Mellanöstern), samt Carl Bildt. Ett program återstår, därefter går denna Rebecca på lång ledighet, då det andra barnet är på väg. Å, så jag kommer att sakna henne!

Cyberattack eller ...?

Onsdagmorgon. Vi sitter i vardagsrummet och tittar på Morgonstudion i SVT. Eld i kaminen. En katt som sover gott i gropen på soffan. Då hojtar pv till! 

"Hör här .., nu är det tågstrul, alla skyltar visar fel destination i hela landet! säger han. 

Om - jag säger OM - detta är en cyberattack, då inser man hur oerhört sårbara vi är numera. Om man nu inte visste det redan.

Dagens fönster ....

... fångades i rum nr 7 på hotell Rinno i Vilnius. 

Två lika stora fönster - öppningsbara, tack och lov - fanns och vi hade alltid dem öppna, om än inte fullt ut. 

Vid sängen skymtar en bordslampa. Oj, vad jag kan sakna en riktig läslampa med riktat ljus. 

Nu var vi ofta så trötta på kvällarna (pv med sin allergi), så vi hade kanske inte orkat läsa så mycket, men  O M  man nu varit riktigt pigg ..?

Här en länk till hotellet om någon skulle bli intresserad.

(Ja, nu råkade jag lägga in det här idag tisdag, men då får det gälla även som onsdagsfönster).

Sett på stan i Vilnius ...

Rökfri zon, betyder det här, men det förstår man nog utan att ens behöva tyda texten. 

Snyggt tecknat, tycker jag. Det röda filtret gör ju alltsammans. 

Och en låda för hundbajspåsar. Vi såg inte många - om ens någon enda - slängd plastpåse med innehåll på trottoarer eller i parker. 

Och apropå slängda, så EN säger EN elsparkcykel som inte var parkerad där den skulle vara! 

Men gott om grafitti! Eller vanligt klotter.

En solig dag i landet Halland ...

Nåja, den blev regnig också vad det led och när jag sitter här och skriver ser jag genom köksfönstret hur mörkblå himlen är där borta i öster ..., det kan bli väldigt mycket mera nederbörd. 

Men mer än halva dagen bjöd på solsken och ganska friska vindar. 

Svängde förbi pv som började med vårjobbet inför sjösättningen. Presenningarna plockades ner och det skrapades och sandpapprades,så att det kanske .., till helgen blir målning av? 

Själv tog jag med mig kaffe i termos och lite tilltugg och så satt vi där och surrade om Harry och om lite annat. 

Det är inte många gånger jag har sett pv i kostym, men jag ska ärligt säga att jag föredrar honom så här. Knappt hade han kommit hem, så hämtade han spillvirke, kapade brädor och nu är han på väg in till stan för körövning. 

Själv eldar jag i kaminen och skrollar förstrött på sociala medier. Det handlar om brand i det danska börshuset .., cyberangrepp på Norrmejerier vars produktion ligger nere ..., (oj, så sårbara vi är!), personal på ett slakteri i Skåne som varit allmänt vedervärdiga mot djur som skulle avlivas .., och så det förfärliga som hände i Skärholmen. På tv4 sitter Anna Kinberg Batra och försöker förklara sig, nej, det här blir nog hennes fall. Hon har - i alla fall som jag själv har fattat det - varit omåttligt populär som landshövding i Sthlm, men säg den glädje ..., nej, detta tror jag inte att hon klarar av. 

Mycket jobb med presenningarna. Nu är dessa hopvikta och får en härlig vila i garaget tills segelsäsongen är tillända.

 Dagens Fönster ...

Fönstren kom till under ett besök i Upplands Väsby, då vi var barnbarnsvakter av någon anledning. Den nyblivne 5-åringen, som då kanske var bara 3 år - om ens det - satt med mig i soffan och så "rit-byggde" vi hyreshus och flyttade in, nästan halva släkten. 

Krångligare än så behöver det inte vara.

 Måndag, ny vecka och ny giv ...

Hittar en gammal bild från 2014 och funderar ett ögonblick över varför sängen stod nere i vardagsrummet. Ja, just det ja, jag hade fått min andra knäprotes, då i mitt vänstra ben.(Det som nu krånglar nåt hemskt). Och på soffan ligger en älskad hund som har tio år kvar att leva. Det är inte klokt hur mycket man kan sakna en hund. Hur många gånger per dag som man sväljer och sväljer. 

Men det går bra också. 

Vaknade till fågelkvitter som har fortsatt hela dagen. För en stund sedan - vid fem i eftermiddag - såg och hörde jag rödhaken sitta längst uppe i en gammal björk och som den sjöng! Och det mesta har skjutit fart medan vi var borta, utom den största klematisen som tycks helt förtorkad. Gullvivor, tulpaner, humlen, ja, hur mycket som helst har vaknat till liv! 

Läser DN. 

Ser en bild på den forne presidenten och tänker att han har åldrats, han också. Plötsligt ser jag inte bara mig själv och hur huden förändrats och blivit slappare, ja, hela ansiktet (inte bara ansiktet) dras liksom mot marken och hundbettet från 1960 under mitt vänstra öga, har blivit till en liten påse. Snyggt är det inte. Det går fort i utförsbacken. 

Ännu en bild från 2014 den här tiden i april. Blommande hägg. Den doften kände jag ofta i Vilnius, särskilt uppe på kullen vid den gamla kyrkogården som jag tyckte så mycket om. En enda grav från tvåtusentalet såg jag, men det kanske fanns flera. De flesta var minst 150 år gamla.

Nu ska jag kolla gratängen i ugnen. En vanlig måndag blir det lammstek med gratäng - köttet köptes till extrapris och den är ganska stor och kommer att räcka till flera middagar.

Dagens fönster ....

... finns här i det gula huset och den stora monsteran fick igår flytta in - om än tillfälligt - i badrummet, där den duschats och fräschats upp. 

Den ska nog få ny plats, då de jättelika bladen tar så mycket ljus. 

Och ja, vi borde ha likadana ytterkrukor, det ser jag ju nu .., men det blir liksom aldrig av. 

Skönt att vara hemma. 

Pv är sedan någon timme tillbaka igång i uterummet (det gamla) och gjuter förstärkningsgrejs, därefter väntar mattehjälp hos grannens dotter, samt träff med den man som ska hyvla grusvägarna vilka hör till Vägföreningens ansvar. 

Själv ska jag åka till apoteket i Getinge, försöka få ett samtal med någon på vårdcentralen i Slöinge, besöka på biblioteket i Harplinge för att återläman Litauen-boken, jag ska putsa några fönster och slänga tvätt i maskinen. Och solen strålar!

Home is where the heart is ... 

... stod det på en liten träplatta vilken mamma i juni 1967 hade köpt som souvenir i New York. Plattan hängde på väggen i köket och man såg den dagligen.  

Det är väl ungefär så jag känner det just nu. 

Eller: när vi kom med tåget till Malmö Central och stod och väntade på bussen som skulle ta oss till Bunkeflo. 

Jag tyckte att precis allt var så vackert och tågresan från Karlshamn bjöd på trevliga samtal - ja, men bara detta att kunna förstå och göra sig förstådd - vilken glädje!

Malmö är verkligen sååå grönt och fint!

Kom till sonen med familj och där pågick 5-årskalas för hela förskoleklassen - det var småkillar och det var tjejer i tyllklänningar och det var grillad korv med bröd och saft och senare någon slags glasstårta och flera av barnen hade någon av föräldrarna i sällskap och alla rymdes på innergården. Någon av barnens föräldrar hade sitt ursprung i Makedonien ., en annan i Rumänien, en tredje i Kosovo och en fjärde i Togo! Vilken skillnad i jämförelse med mina egna och mina klasskamraters föräldrar, då, när det begav sig. Alla var nog från Västerbotten.

Viggo tyckte nog det var lite väl busigt med alla barnen, så det gjordes ett försök att få honom att sova i vagnen på definitivt icke-sovtid, men se, det hjälpte inte. Medan jag gick där och drog vagnen slogs jag återigen av hur vackert det är i vårt land. 

Och nu hemma. Båda kattskötarna har gjort det med den äran och Sigge hade inte magrat ett dugg och låg på sängen i gästrummet och tittade yrvaket på matte när jag öppnade ytterdörren och kom in. Kokade bums fisk till honom och sen har han kommit och gått och låtit sig kelas med. Nu har han gått ut. Det är så bra med kattluckan .., detta att han själv väljer och så har vi aldrig stängt uterumet helt, så där kan han också vara. (Men allt katthår visar tydligt vad han föredragit - gästrummet - där han aldrig annars brukar ligga!)

Ska inte trötta ut er med mina evighetslånga inlägg, men ni är väl inte sämre än att ni kan skumma igenom bara, ja, när ni inte orkar längre. 

Tack till den som hängt med under resans gång!

Lördagsfönstret ...

.... fångades här i frukostmatsalen nu på morgonen .., den allra sista i Vilnius. 

De övriga morgnarna har vi varit maximalt fem personer som ätit frukost samtidigt, men idag var det annorlunda. 

Redan när jag öppnade dörren från vårt rum ut till korridoren, hörde jag en kvinna i min ålder ropa "Bonjour!" (till mig alltså) och det var första gången någon gäst på hotellet hälsade på det viset. 

Det var inte i rummet intill heller, utan tre rum bort! 

Nu visade det sig vara ett sällskap på sexton fransmän/fransyskor i vår ålder vilka frukosterade tillsammans, så värdinnan i köket hade det hon gjorde med att hinna med. 

Två timmar kvar innan det är dags att checka ut. 

Här sitter vi på dubbelsängen och gör just ingenting. Lyssnar lite till Ring-så-spelar-vi med Lasse Persson som programledare. Jag tycker att han låter så himla sympatisk!

Ett enda brunnslock har jag fångat under dessa fyra dagar. Det blev det här. 

Min högra Eccosko fick göra locket sällskap på bilden.

Dag 3 i Vilnius ...

Nu ska jag  berätta om den här dagen, den bästa dagen i Vilnius. 

Under våra senaste resor har vi helt och hållet missat att besöka kyrkogårdar och det är ju nästan det bästa jag vet! 

"Bästa ..?" 

Ja, jag tycker att det är så rofyllt att vandra bland gravstenar vilka vittnar om människors livsöden, må så vara att oftast blir det ju endast deras antal år på jorden som man får ta del av. Men .., ändå.

Redan innan vi kom hit hade jag ett hopp om att nu, skulle vi inte glömma bort kyrkogårdarna! 

Och  så - halleluja för nätet - fick vi tips om den här kyrkogården, belägen höööögt uppe på en kulle och med utsikt över en å kanske - vid namn Vilna - ett biflöde till floden Neris. 

Hjälp, så fint här var! 

Kyrkogården visade sig vara polsk/katolsk och med gravstenar nästan helt övervuxna av naturen och där var vinda, rostiga och sneda kors och marken översållad av till synes utblommad scilla. På många av gravarna kunde vi se var plastblommorna från marknaden hamnat. 

På somliga gravstenar fanns ännu gamla bilder av den döde kvar. På andra var själva fotografiet utplockat. 

Innan vi kom till kyrkogården hade vi gått i flera kilometer och innan vi tog oss an den ALLRA sista biten - en sååå lång uppförsbacke som aldrig tycktes ta slut - tog vi paus utanför en hårsalong och drack kaffe och tog en god kaka från frukosten i morse. 

Tänk, att mera behövdes inte .., så fick man (jag) nya krafter. 

Efter att sedan ha vandrat omkring på kyrkogården skulle vi så ta oss in till stan igen. (Kyrkogården ligger i ett område som heter Uzupis och är som en egen republilk här i Vilnius .., vi tänkte på danska Christiania).

Från själva kyrkogården löpte en våldsamt brant stig ner mot vattnet och det var med nöd och näppe jag klarade mig från att dråsa iväg i väldig fart.

Att gå uppför under lång tid och därefter försöka spjärna emot när det bär iväg utför, det är ett rent elände med knäproteser, i alla fall för mig. 

Men sååå ljuvligt att ändå ha fixat det. 

Fortsatte promenaden längs vattnet .., pv såg träd fällda av bävrar och vi hörde småfåglar kvittra och på andra sidan vattnet - fina, förmodligen nybyggda hyreshuskomplex, men inte höga. 

Så här, som på bilden här ovanför mina utmattade  ben t.ex. 

Fortsatte så promenerandet och såg trappor som såg ut att gå rakt upp till himlen och  jag sade till pv att "nej, jag gör det bara inte!"

Vid en park där det tydligen brukar vara marknad, slog vi oss ned och vilade en stund. Så skönt! 

När orken återvänt (pv har ork så det räcker till allt, jag har det  i n t e  och det känns pinsamt, men så är det), lämnade vi stolarna och knatade iväg igen.

Hoppade på en lokalbuss med okänd destination .., åkte med i någon halvtimmes tid, över floden Neris .., och tog en annan buss tillbaka. Alltid lika intresssant att se hur det ser ut. Ruffigt. Ganska likt Belgrad 1986. 

 

Sist av allt blev det ett besök på den georgiska restaurangen Chačapuri, nära järnvägsstationen. Igår åt vi här i närheten, på lokal restaurang, och ägaren fick rekommendera något typiskt för trakten - det blev potatisbullar med gravad lax i små bitar -. Jag kan säga att våra rårakor hemma är godare. 

Nu, på Chačapuri, valde vi dumplings i den godaste buljong jag någonsin smakat och jag tänkte att dumplings ..., det är ju egentligen nästan bara som en tunnare sorts klimp med innehåll ..., men så mycket godare! 

Som huvudrätt tog vi två olika varianter med kött, tillsammans med ljuvliga grönsaker - grönkål, granatäppelkärnor, valnötter med mera  - ja, det var en höjdare. 

Vi tog alltså två huvudrätter och delade dem mellan oss. Det här var den ena. Jättemört kött!

I lokalen satt två grupper med ungdomar i 20-årsåldern kanske. Den ena bestod av enbart asiater, den andra av ..., ja, kanske georgier? Lägg därtill hög musik och vi hade sååå svårt att höra vad kvinnan som tog upp beställningen sade.

Kom sedan hem .., däckade totalt. Har så ont i mitt vänstra knä som jag knappt kan böja, men det är väl efter nerförsbranten .., det är betydligt tyngre att gå nerför med knän som har som pinnar inuti sig. Nåja, lite ormsalva på det onda, så ska det väl bli bra.

Dagens fönster ...

... fångades här i Vilnius och jag tycker att själva byggnaden är så läcker, ja, som ett utropstecken. När pv googlade upptäckte vi att det är ett museum .., och här kan man läsa om just detta. 

Idag är det alltså näst sista dagen här i Litauen. Gråmulet ute, men enligt väderprognosen väntar inget regn. Härligt. Att fotografera i skarpt solsken är nästan omöjligt, det blir aldrig bra, men mulet väder .., sååå mycket enklare! Eller kvällssol. 

På agendan idag ...? Pv har givit sig av för att köpa bussbiljett inför morgondagens 4-timmars bussresa till Klaipeida. Själv hoppas jag  att vi kommer oss till en kyrkogård och det borde väl inte vara omöjligt. Det är inte som hemmavid eller i Malmö eller Ystad, att kyrkogårdarna ligger nära centrum -eller rent av i centrum - men vi såg dem längs vägen hit.

Inte många gäster här på hotellet, i alla fall inte att döma av antalet besökare i frukostmatsalen. 

Det var vi och annan herre, en som kanske också sovit dåligt och som - efter att ha tackat för sig - kom in med väldig fart och hämtade sin på bordet kvarglömda plånbok! 

Och det är inte som i Tyskland eller England där alla hälsar godmorgon - även till obekanta - jag menar, när det är frukost.

Äntligen hör jag en liten fågel kvittra! Här är så tomt på småfåglar. 

Hemma är det som en orkester av fågelsång tidiga vårmorgnar ..., men här - s å  t y s t - !