"Hej igen!
Nu har jag kommit hem till mig, till Ystad.
Ja, nu är jag på plats .. här har jag i alla fall tillbringat sju år av mitt liv.
Ni må tro att det blev en spännande resa!
Först skulle min matte, jag kallar henne så, hjälpa pv att bära ut mig från pensionatet, men se det gick inte .., E, som en gång var så armstark, hon har tappat all kraft i armarna och i benet också och det slutade med att pv bar mig alldeles själv, på huvudet, så där som i Afrika och tänk er själva, det var minsann inte det lättaste, för det var ett hårt snötäcke som mellan varven brast.
"Gud, så stark och uthållig du är!" sa matte till honom.
Då såg han rätt mallig ut.
Och så hamnade jag i nånting som kallas för hyrsläp och det har jag varit med om förut, ni vet, när det var dags för flytt till landet Halland, så jag var inte det minsta skraj.
Intill mig stod några blomkrukor och ett par kuddar och det kändes bra.
Så himla kul är det inte att stå där i mörkret under nånting som kallas för kåpa.
Vid Ikea, - det var i Malmö -, blev det paus.
Efter en stund kom pv och E ut med två kassar och E såg så glad ut, ja, hon hade köpt en bricka med motiv av fåglar, det var nog därför hon var så lycklig.
Sen åkte vi raka spåret till Ystad.
På väg dit pratade pv och E om allt möjligt.
Dom liksom utvärderade dom här fyra månaderna och det lät som om det hade varit fina månader. Och matte började planera för att måla om i vardagsrummet (ja, inte hon förstås ...) och så sa hon ..."då kan du ju ha guldbrokadsoffan och dom två fåtöljerna på den inglasade altanen, så där som en liten soffgrupp för sig själv, där ryms dom ju!" och det tyckte pv var en bra idé.
När vi var framme i Ystad, ååå, då kände jag mig äntligen som hemma igen!
Det blev pv som bar in mig och matte kom med vita kuddarna och nu är vi ensamma här, matte och jag.
Hon har själv fixat så att datorn fungerar och pv har hjälpt henne med telefonen (ibland är min matte rätt så finurlig, ja, det märks att hon har varit gift med en polis i en massa år, ty när det var dags för flytt till Halland, då tog matte med sig sladden från telefonen till comhem-modemet, utifall att någon tjuv skulle bryta sig in i hennes lägenhet och ringa dyra samtal för femton tusen kronor .., problemet var att nu hade matte glömt var hon gömt den där sladden och bäst det är, är den i Halland .., så det blev brått att köpa en ny telefon och en lååååång förlängningssladd, för annars kan ingen ringa henne och inte hon ringa till någon) och tillsammans med Sonja, som också har varit i Ystad idag, har dom ätit pizza.
Nu ska matte städa undan och dammsuga och kanske putsa fönster och försöka få lite ordning här.
Själv står jag mot väggen och har det lugnt och skönt.
Det bästa är ändå att nu är det ingen sigge nilsson som vässar sina klor mot min eleganta klädsel!
Oj, nu kommer matte och lägger sig, bäst att sluta!
Hej svejs, från soffan Ektorp!"
