Grattis herrn!

Häromkvällen hade vi kundkortsträff för våra kunder.

I foajén stod då en representant från Hembergs Frukt & Grönt och på bordet hade han lagt fram en stor pumpa och så skulle kunderna gissa vikten.

Igår kom Malin och lämnade en lapp till mig och ville att jag skulle skriva skylten, så där så vinnarna presenterades.

Jo, det gick ju bra.

 Döm om min förvåning (och glädje!) när jag upptäckte att en av vinnarna var Eva från Tyresös man!!

Här står han (dit-tvingad av mig ...) och håller upp vinsten.

Sååå roligt det var!

(Och som ni ser finns det pilar även på butiksskyltarna ,-)

En liten undran ....

När jag använder vanligt hårbalsam, typ inköpt på Hemköp eller Ica, så blir håret visserligen mjukt, men inte sååå mjukt.

Men om man tonar eller färgar håret hemma och då avslutar med en sån här liten tub "vårdande balsam" (se bilden) då blir håret så mjukt och lent så det är rent ofattbart!

Dessutom håller det sig så i ett par dagar.

En liten pyttetub kan man (läs: jag) använda säkert tre, fyra gånger och betänk då att jag har såväl tjockt som långt hår!!

Nu till min fråga: ni andra .., har ni något förslag på ett balsam som fyller samma funktion?

Som är lika bra?

Modiga människor ...

Bilden tagen av den som det hela handlar om.

Då jag själv tillhör den här sorten av människor som  - ja, visserligen kan bestämma mig för ett resmål inom loppet av tio minuter - men för övrigt är en slow starter .., blir jag alltid så fylld av beundran, eller kanske, fylld av förundran .,. över människor som är funtade precis på andra hållet.

Såna som inte velar och har sig.

När jag träffade pv, hade jag två längre förhållanden bakom mig.
Ett hade varat i trettiofyra år, det andra i tre.

Att för mig ta steget och lämna ett tryggt arbete i Ystad och lägenheten som jag tyckte så oerhört mycket om och närheten till sonen i Malmö, det tog lång tid.

Det tog även tid för mig att känna mig hemma i Halland.
Och det här att efter alla år inom Ica plötsligt arbeta för Hemköp, ja, det fick mig nästan att känna mig otrogen.

Men sen finns det andra sorters människor.

Ulrika i Västmanland är en sån.
Hon följer sitt hjärta rakt av.
Leina i Munkedal gjorde det också - lämnade Malå för Uddevalla och köpte sig ett litet hus som hon kämpar med så det bara osar om det - !
Min mamma - absolut - !
Min syster som emigrerade till Australien - hon också -!
Och min andra syster som flyttade från Luleå till Lund .., började ett helt nytt arbete inom sjukvården och sedan förverkligade en dröm och köpte sig ett hus på landet, alldeles på egen hand, ja, hon med!

Nu har jag räknat upp några kvinnor, men det finns förstås män som gör samma sak.
Som vågar språnget.

Den här mannen är en sån .., och ni som har varit med här på bloggen i några år, ni känner honom så väl.

Här är han med sin alldeles nya blogg.

Välkommen tillbaka! säger jag.

Och så ett grekiskt eftermiddagsfönster ...

Hej på dig!

Här kommer ett fönster från Rhodos och den lilla byn Lardos, som ligger på öns östkust.

Vi vandrade runt i byn och där fanns många vackra fönster i de små vita husen.

Jag undrar vad som finns bakom spetsgardinen? Kanske sitter där en svartklädd gammal kvinna och virkar. Kanhända rummet är tomt. Någon kanske sover.

Fantasin flödar när jag ser bilden.

Kram Eva.

Snart dags ...

I personalrummet. En halv Bodil, ketchup och Bregott. Och dödsannonsen för A-M:s getabock.

... för jobb igen och det är tio grader varmt ute och jag får nog ta på mig strumpor när jag moppar iväg till affären. Igår var det iskallt om fötterna!

Och sommarjobbarna börjar strömma till och det övas i kassan och blir svettigt och krångligt med alla plu-nummer och allt annat som man ska lära sig.

För många ungdomar kanske detta att sitta i kassan innebär just detta; att man sitter på en stol och drar varor fram och tillbaka längs ett band.

Och så är det ju också, om man arbetar som enbart kassörska på t.ex Ica-Maxi.

Men här ska man kunna så oändligt mycket mera!

Det är postärenden, spel, släpvagnsuthyrning, kreditköp, ja, det är hur mycket som helst och ååå, så jag lider med dom här ungdomarna när köerna växer och somliga kunder ibland byter kassa rakt av och säger "här går det så sakta, nä, jag går till den andra kassan!"

Hur hemskt känns det inte för den som är ny?
Och hur man än bär sig åt, så finns inget annat sätt än att få träna och träna och träna.

Tänk på det när ni bloggvänner möter osäkra sommarkassörskor runt om i vårt land!

Fredagsfönstret ...

"En inifrån-fönsterbild.

Lilla fröken Vivvi, 10 år, i vardagsrumsfönstret ... ", skriver Ulrika i Västmanland.

 

Och där utanför blommar syrénerna .., skriver bloggmadamen.

Och så några kvällsfönster ...

... från Grekland.

Det är Monica - i vanliga fall boendes i Lysekil - som varit och vandrat på Rhodos/Symi och då passade på att ta med sig fönsterhåven.

Ni är bara för underbara!! 

Tänk, att ni kommer ihåg sånt .., ååå, ni borde få medaljer av finaste den allra finaste valören!

Och vill ni vara med .....

... och berätta om det som gjorde er mest glad i veckan .., så är ni välkomna, det vet ni.

Mejla i så fall ert bidrag till bisse151@gmail.com och har ni bild till - underbart - !

Den här gången blir glädjepriset en dvd-film, sponsrad av den rara Barbro i Uppsala.



Så länge kan ni ju lyssna till en av mina absoluta favoriter.
Det här med ålder ..., det spelar ingen roll när det är känsla med i rösten.

Tacksamhet ...

... är att vakna och ta harry på promenad och upptäcka att det inte gör ont i knäna.

Att man kan gå lillrundan och plocka en slags ljuvligt, vackra gröna kvistar som växer - nästan som buskar - vid vägrenen och sen gå hem och fixa frukost och titta på NRK om thailändska kvinnor som gift sig med norska män och dessa underbara kvinnor med så mycket styrka och livsglädje gör mig så glad .., och att dricka nybryggt kaffe och göra sig en rostad macka och fortfarande ingen värk i knäna och att kunna röra sig nästan obehindrat!

Det är en sån glädje att man nästan börjar att gråta.

Ett litet tips ....

Och har ni inget annat för er, så tycker jag att ni ska läsa hos Sven om ettor och nollor.

Det är fångat precis på pricken, tycker jag.

Ja, samspelet mellan män och kvinnor.

Fredagsfönstret ...fast på torsdag.

... finns i ett gult hus på en kulle, allt uti landet Halland.

Om ni tittar noga, upptäcker ni nog en slags "grop" i soffdynan längst till vänster.
Där uppe.

Där brukar harry ligga och titta ut genom fönstret, ja, där ligger han och väntar och väntar på att husse ska komma hem .., för ingen är så älskad som just husse!

Och Guy, mossfolk (hurra, hurra, hurra, hurra! för Karin fyller trettio idag!) och Gunnar i Jämtland som tycker att hipstamatic-grejen är ett elände och förfular bilderna, till er ska jag skicka ögonbindlar, för här är en som faller pladask för känslan som blir i bilderna!

Är det nån fler som vill ha en ögonbindel hemskickad, så mejla mig bara er adress ,-)

Den här dagen ...

Fem timmar på jobbet, eller fem och en halv .., och sista timmen kan jag knappt gå.

Vaggar fram.

Väl hemma blir jag bjuden på nybakade scones och gott te (bryggt på pepparmyntebladen som växer i stora sjok här utanför dörren ..., med citron till blir det supergott!) och vi sitter i vardagsrummet och berättar hur våra arbetspass har varit.

Natten mot idag steg pv helt enkelt upp och arbetade i en timme vid datorn (skoljobb och ångest över att det är mycket nu ...) och själv drömde jag samma vanliga dröm; att jag står på en flygplats och har fel biljett eller har glömt biljetten - det är det som händer var gång -.
Stor lycka när jag vaknade och upptäckte att å, det var inte på riktigt!

Och husets herre har tittat på Uppdrag Granskning och är mäkta upprörd över internatskolan Lundbergs trixande med bidrag - om detta berättar han också -, och harry tigger av fikabrödet och får bannor och jag ska väl ta mig an Rumblandet, det är kvällens ständiga övning.

I morgon börjar min dag klockan 14.00.

Och roligt var det att ha Eva från Tyresö med maken som kunder i kassan!
Åååå, så välkomna ni är till Halland!

En timme kvar ...

... sen är det jobb till åtta.

Alltså blir det promenad med harry .., jag ropar på sigge nilsson (ingen kommer ...) och möter hamnkaptenen i sin vita pickup.

På hans vänstra kind finns avlånga, små plåster .., han behandlas för cancer och det är problem med lymfkörtlarna.

Ändå .., alltid denna glädje när man möts!
Alltid en vink och ett glatt leende!

Och harry viftar på svansen.

Idag har det var varit en bra dag.
Eller en bra morgon.

Först sov jag hela natten i sängen, mellan matte och pv (och harry låg där också, han är rätt jobbig och tar mycket plats ...), sen gjorde matte frukost och satte sig ute i solen och drack kaffe och pratade i sin fina telefon (mest spelar hon ett spel som heter Rumble ...) och läste morgontidningen.

Själv har jag legat i solen och putsat min päls och det är nästan det bästa jag vet.

När vi hade suttit ut en stund, kom sigge springande - jag har aldrig sett en katt springa så fort - och sigges ögon stod nästan rakt ut; man kunde tro att han hade sett ett spöke!

harry förstod genast att det var nåt underligt med sin bäste vän, så han sprang dit och nooooosade på honom och matte kom också och klappade sigge och pratade med honom .., hon frågade om han blivit stungen av en geting eller biten av en orm, men sigge svarade inte och matte blev lite orolig, tills sigge gick in och lade sig under köksbordet och vilade och då satt matte hos honom och strök honom över huvudet och frågade vad som hade hänt?

Sen gick sigge ut - då var han nästan som vanligt - och matte sa att vi får väl se vad som händer.

Det finns många ormar här.
Häromdagen såg husse en nära vedstapeln och ni ska veta att husse är dörädd för ormar!
Själv bryr jag mig inte så mycket om såna .., jag håller mig mest på altanen eller nära matte.

Hälsningar från er vän, pElle, sexton eller sjutton år.

Ledig förmiddag ....

Den lilla klematisen planterades vid den likaledes inte alltför stora eken. Redan ("allaredan" som pv säger) har den slingrat sig en bra bit uppför stammen!  Och den ryska salvian mår - efter omständigheterna - bra.

Och jag sitter ute på altanen och dricker morgonkaffe - utburet på den undebart somriga brickan från Ikea och det doftar gott från rosmarin och lavendel och dagstidningen väntar på att bli läst.

Fiskmåsar skriker!
Grannen Göran fixar med bilen och nerifrån vägen till kommer lille sigge som en skjuten kanon och beter sig helt underligt och harry blir försiktig, försiktig och nosar varsamt på den lille krabaten.

Ormbiten? tänker jag
Eller getingstungen?
Nånting har i alla fall gjort honom rejält uppskrämd.

Och nu har han knatat iväg och är sitt vanliga jag igen och från radion hörs Ring P1 där en kvinna berättar om en kvarglömd ryggsäck på ett av SJ:s tåg.

Ytterligare fem lediga timmar väntar mig.

Livet känns bra.

Dagens fönster ...

.... fångades i det fagra Bohuslän, inte alls så långt från landet Halland.

Jag glömmer ofta hur nära det är just dit.

Och till Göteborg, som inte tillhör Bohuslän - det har jag lärt mig - är det bara tolv mil, som från Malå till Skellefteå ungefär! Ändå åker vi nästan aldrig dit; det är ju bedrövligt!

Men nu kom jag alldeles bort från ämnet .., fönsterfångare var i alla fall herr Sjörövare - Kjell -som besökt Smögen och där hittat en hel svärm med fönster!

(pv som seglat oerhört mycket i Bohuslän, håller sig dock borta från Smögen. "Nej, usch .., där vimlar sommartid av festande och skrålande ungdomar, många från Norge .., spriten flödar och det är hög volym och man vill bara därifrån ..", säger han.)

Nu ska jag väl ändå komma ihåg namnen ...

Såja, nu har jag varit ute och visat pv vad som idag har planterats i rabatten.

Jag har presenterat honom för den stiliga Porslinsveronikan som i sommar tycks skjuta i höjden och som jag sedan ska dela lite på .., han har fått bekanta sig med lilla fröken Tovsippa - helt underbar! - och med Isop, som för övrigt doftar stövarvalp (ja, om man drar med fingrarna genom bladverken!) och han har också hälsat på den ryska Salvian och som pricken över i; ja, fick han äran att plantera en fjärilsbuske som står uppe vid slänten och förhoppningsvis ska den glädja traktens fjärilar.

Å, så jag gläds åt hur det prunkar i rabatten!!
Drömmen är att få den så tät, så att inget av jorden syns .., allt ska liksom flyta ihop!

Så värst viktigt är det inte att allt är perfekt - det är faktiskt inte viktigt alls -!

Små och stora möten ...

Mannen med dom eleganta staplarna klappar om harry ....
"Ja, det är så, hundar kommer ofta till mig ...", säger han leende.

På väg hem från stranden ser jag en bil som svänger in på ett av sommarhusens infarter, fast först måste en grind öppnas och det tar lite tid och där kommer jag med harry som blir glad och viftar på svansen .., kanske är det husse .., nehej, men han blir glad ändå!

Och jag stannar till och frågar mannen om han fick någon grindslant (det var han som öppnade grinden) och han skrattar och säger näää, och sen blir det en stunds trivsamt småprat.

Det visar sig att det är kvinnans sommarhus - hon är änka sedan knappt två år tillbaka - och nu har hon kommit för att titta till huset och med sig har hon en god vän, en släkting på lite längre håll (som också har blivit ensam) och båda två talar ingen halländska, inte småländska heller .., och jag frågar förstås och får veta att detta är jämtlänningar.
Ja, från början.

Kvinnan är uppvuxen i Östersund och mannen i Åsarna.
Härlig pratglada människor är det!

Och det blir surr om allt möjligt och mannen frågar var jag kommer ifrån.

"Jaså, Malå ..? Ja, du, jag har besökt så gott som varenda samhälle i Norrland, även Malå!" säger han skrattande.

"Du förstår, jag arbetade som revisionsuppföljare för Konsum och åkte runt till alla konsumföreningar och jag hade blädderblock och fina staplar som visade hur det skulle vara och där satt styrelsemedlemmar och andra och jag pratade och pratade, men det är så här förstår du, att ingenstans i vårt land har jag mött mer rättframma människor än i Västerbotten och när jag kom till Malå på ett sånt där möte och hade pratat klart och bläddrat i blocket och pekat på siffror och staplar, då sa ordföranden på sin breda västerbottniska: nu kan du ta dina jävla eleganta staplar och ta dem med dig ner till Stockholm, för vi gör ändå som vi vill!"

Sen klappar han om harry som inte är ett dugg rädd och bara vill bli ännu mera ompysslad.

Och jag säger att nästa gång dom kommer, kan dom ju titta in på en kopp kaffe och till min förvåning säger kvinnan, som heter Maj, att jodå, det ska hon göra.

Sen går vi ner mot lillvägen, den där alla postlådorna står på rad och på en av tomterna ser jag strandskator i trä.

Igår såg jag en alldeles riktig en, ja, i slänten vid busshållplatsen i Skipås. 

(Här, kan man lyssna till ett samtal om just strandskatan ..).

Sist av allt postar jag förstapriset till Lena i Gävle.
Kylskåpsmagneten, ni vet.

Tröstpriset till dig Barbro i Uppsala, åker iväg i morgon, då, när jag kommer till jobbet!

Ledig dag - nästan - ...

Klockan åtta noll-noll-pip är det kassamöte på jobbet.
Vi sitter i personalrummet - som också är ett kök - och det hela tar två timmar och vi pratar om allt möjligt, om rutiner och hur det ska vara och hur det inte är och vad ska hinnas med och vad kan vi dröja med?

En del vill ha riktlinjer, andra går mer på lösa boliner, ungefär som hästar som kanske tar sig ett språng över staketet och gör små utflykter och sen hoppar tillbaka till hagen igen.
Det jag själv tycker bäst om i affären, det är att vi är så flexibla; här kan chefen ha öppnat dörrarna en timme innan ordinarie öppettid, han tar helt enkelt plats i kassan mellan varven och jag tycker så otroligt mycket om just det här att vi - som är en mindre butik - är annorlunda, att vi inte är så rigida vad gäller t.ex. tider.

Igår var en underbar dag på jobbet!
En av de första kunderna var en rundlagd herre som visade sig vara från Storuman, glad och go och med härlig hemdialekt! Och sen kom Rut (kanske åttio ...?) med sina vackra och lena händer och hon visade sin ring och naglarna var rödmålade och huden solbränd! Och där kom lillpigan Filippa som jag kan äta upp hel och hållen.

På väg hem, det var just i närheten av Västerhagen där det är dans någon dag i veckan sommartid, mötte jag en djurtransportbil.

Längs hela långsidan var gallerfönster och genom gallren stack trynen ut .., det var grisar på väg - kanske till slakt - och jag tänkte att den här vackra sommardagen med den allra ljuvligaste doft av hägg och syrén ..,  kanske var detta den allra första (och den enda ...) dagen i friska luften för dom här grisarna och nu väntade bara döden och att bli kokt skinka eller flintastek som läggs på grillen.

Jag hade ont i hjärtat en lång stund efteråt och tänkte att man borde bli vegetarian.
V e r k l i g e n.

Sen kom jag hem och åt nystekt fisk.

Av vegetariantankarna syntes intet.

Bilden: aldrig har väl rabatten prunkat så, såsom den gör nu!
Längst till vänster dom här vit-grå-silvriga blommorna som jag köpte hos Åbergs Trädgård i fjol och nu har jag glömt vad dom heter! Nu vet jag: porslinsveronika!
Lavendeln växer så det knakar - äntligen -!! och plötsligt upptäcker jag en liten vit blomma som jag inte heller har en aning om vad det är .., den köptes nog också i fjol!

Ja, ni har helt rätt; att anteckna sina inköp och var dom planteras, är kanske en bra idé.

Anne i Mantorp berättar om sin glädje ...

Hej Elisabeth!

Har just sett dragningen av "Det bästa som hänt i veckan" och jag hade ju inte skrivit vad
som hänt i min vecka, men det kanske går bra att berätta den här veckan också.
Man får inte vara så petig, eller hur..... (svar från E: det spelar ingen roll! jag är glad för varje bidrag!)

I alla fall så hade jag två underbara upplevelser. Den ena var en heldag med yngsta sonen.
Vi var upp till min faster Ruth, nästan 95 år, i Enköping och som jag längtat att få krama om
henne. Vi hann också med att hälsa på min bästis som bor på landet utanför Enköping och
som avslutning på hemvägen hälsade vi på sonens  barndomskamrat ute på Märsön där både
sonen och jag har tillbringat härliga barndomssomrar. Åh vilken ljuvlig dag det var med många
känslor och minnen.

Och igårkväll så avslutades veckan med konsert i Östra Tollstads kyrka som ligger bara 5 minuter
från där jag bor. Det var både finstämd musik och rock så det dånade. Jisses vad bra det var.

Det var kusinerna Peter Johansson och Matilda Hansson som var solister och kören var syskon och
kusiner till dom. Musikerna var kanske också släkt. Peter Johansson känner jag igen från Så ska det
låta, men han har mest arbetat som musikalartist, tror jag. I alla fall så är han jättebra och vi dansade
ut från kyrkan som var knökfull av nöjda besökare.

Annars är jag fullständigt nöjd med att tjuvlukta på grannars syrener och lyssna på tornseglarna som
är i full gång nu.

Må så gott i landet Halland.

Anne i Mantorp