Kylskåpsdörren ....

Och jag älskar kylskåpsmagneten längst ner till höger. 

Dagens tanke ....

... går till Eva på Tyresö som igår förlorade sin lillasyster.

Det är lillasyster Karin som på bilden står framför en ung Eva som då är lucia i Norrköping, tillsammans med andra barn från Norrgården.

Att förlora ett syskon ..., det enda syskon man har .., måste kännas i hjärtat.
I flera månader har vi - vid sidan om - kunnat följa Karins kamp mot sin lungsjukdom och att inte få tillräckligt med syre, det måste väl ändå vara något av det värsta man kan tänka sig.

En enda gång har jag träffat Karin.
Då var hon och hälsade på Eva och hennes Långe Make i sommarhuset i Haverdal och det jag minns allra mest, det är att hon hade så otroligt vackra ögon.

För nio år sedan ställde jag frågan ....

Ja, vad vill ni helst ha på julbordet?
Så här svarade ni (vinterbilderna tog jag i Ystad .., det var tydligen en snörik december!)

Börjar med madamen i Portugal: 
Vi firar portugisisk jul i år. 
På julaftons kväll blir det kokt bacalhau med kokt potatis, kokta ägg och alla möjliga sorters grön kål, som är mer eller mindree som svensk grönkål. 
En riktigt god grön olivolja ringlar man över och så dricker man rött vin. 
Bacalhau är torsk som varit torkad och saltad och lakats ur i vatten och är en portugisisk nationalrätt som kan tillagas på månghundratals vis. 
Numer är det ju inte så gott om torsk så hos oss serveras det inte ofta mellan jularna. 

Till juldagens middag blir det killingstek med potatis och kastanjer som fått steka med i långpannan för de flesta i familjen. 
Det tycker jag också om, men just på juldagen brukar jag avstå till förmån för den portugisiska julmat jag är alldeles särskilt förtjust i, ett slags pyttipanna på resterna av julaftonsmaten. Alltså potatis, grönsaker och fisk skuret i små bitar och uppfräst i olivolja. 
Helst har någon haft orken att skära redan några timmar i förväg så att alla de goda smakerna fått gifta ihop sig. 

Turtlan i Karlstad sa så här ....
För min del så ligger Bruna bönor högt i kurs. Senapssill såklart också.Till det ska Julmst drickas, inget annat.God Jul från en snuvig (!) Turtla som ska snörvla iväg till jobbet snart.GOD JUL! 

Bettankax hade en lite annorlunda maträtt hon drömde om ...
Jag vill ha Ebbagull på bordet jag!:) 
Ja, jag vet...hopplöst underbart förälskad.
GOD JUL till er alla fyra! Julekramar 

Gunnar i Vaplan är en förnöjsam herre ....
Jag tycker att julen är överskattad. 
Ledighet och en liten "wiskey" så är jag nöjd. 

Matildas fikarum (minns ni henne, hon bodde i Australien!) sa så här: Jag skulle komma bra överens med Gunnar. Allt julbök och julstök känns alldeles för mycket för mig. En stek i ugnen, lite grönsaker, glass till efterrätt och en liten whiskey till kaffet, det räcker såå bra för mig för att jag ska vara mer än nöjd. 

Bente i Norge kom med följande ....
Julaften spiser vi middag ca 17.00. 
Det er ribbe, medisterpølse, innmatpølse, medisterkaker. rødkål og surkål.og mandelpoteter, tyttebær og lefse til. 
Till desert multekrem,eller riskrem og rød saus. 
Jeg har bodd noen år på Nordvestlandet,og der hadde vi lutfisk på juleaften,helt greit det ogsåBrukte bare norske ord her, so if you want to translate just call. 

Ingela i Malå berättade så här ...
Jag gillar julmaten, men det finns inget som måste vara med på julbordet. 
Gravad lax är väldigt gott, hemgjord och med hemrörd sås till och en torkad renbog som man kan karva ur är också gott. Den är förresten ännu godare att ta fram sen nån kväll och knapra på med ett glas gott rödvin till. 

Några år nu har jag gjort en lite sötsyrlig rödkålswok med äpple som passar jättebra till både skinkan och prinskorvarna,eller "änglapiggarna" som tant Elin på Karlssons livs sa. 
För de som gillar dem alltså. 

Anna of Sweden hette hennes blogg och hon bodde då i USA. 
Så här skrev hon: 
Bruna bönor! Fast det blir inga sådana på julbordet i år. Har inte hittat bruna bönor i Amerikat. Och det är ju inte riktigt samma sak med bönor i tomatsås ...Hoppas att din och PVs jul blir riktigt mysig!Stor kram! 

Ulrika - som då kallade sin blogg Ellis - hade inte heller stora krav. 
Finsk kålrotslåda älskar jag. Inlagd sill också. Annars... nä, jag kommer inte på något. Egentligen är jag inte särskilt förtjust i julmaten... :)
Jag skulle gladeligen äta sushi eller nåt annat gott istället.
Ris a la Malta är gott, senare på kvällen

Helen skrev så här ....
Ville bara titta in och önska dig och din familj, inkl. Pelle och Sigge, förstås, en riktig GOD JUL!Detta är första julen vi firar sen min mamma gick bort, och hon var en riktig bull och matmamma, så det jag vill ha på julbordet är väldigt starkt förknippat med henne, t ex revbensspjällen och köttbullarna som hon var oslagbar på att tillaga. 
Men det är väl dags att börja införa mina egna kokkonster på julbordet, och hoppas att lite av mammas talang finns i mina gener...Kram! 

Cicki berättade följande ...
Inlagd sill, julskinka och leverkorv med rödbetssallad är sådana där måsten. För något år sedan införde jag kålrotslåda och det är också numera ett måste för sambon och hans dotter. Jag tycker den är god men det är inget måste.När jag bodde i Matfors, väster om Sundsvall, så gjorde de flesta av mina arbetskamrater och kunder något som de kallade "rörost". Jag har aldrig hört talas om det varken förr eller senare. För dem var det ett måste på julbordet. Jag är inte säker på hur man gjorde men det var något med mjölk och vassla. Jag har smakat en gång men tyckte inte om det. Den var för söt. Du som kommer längre norrifrån, har du hört talas om rörost? 
Elisabet skriver: nej, faktiskt inte! Någon annan som har gjort det?

Hedgrenskan fattade sig kort: 
Sillen!

Och slutligen Lilla B, hon som odlar chili och bor i Västmanland (men har halländskt påbrå).
Skinka, Janssons frestelse och den halländska grönkålen som jag inte fått någon i famijen att anamma. Den som är sååå god. 

Kväller ....

Tittar på ett hyllningsprogram till drottning Silvia (imponeras av hennes energi när det gäller arbete som ligger henne varmt om hjärtat) ..., börjar nästan gråta när den demente Åke, tidigare läkare, berättar om när han är gäst på Silviahemmet ..., tänker att Linda Nyberg är varm och rar som programledare ..., blir upplyft när ungdomar berättar om Mentorsverksamhet och vad det har betytt, för dem, ja, sånt.

Jag blir mer och mer lättrörd ju äldre jag blir och har svårt att hålla tårarna borta när Victoria håller tal till sin mamma, ja, de övriga barnen också.

Tänker att kungen har åldrats, men verkar mer avslappnad än någonsin.
Humor har han också.

Pv skriver glöm-inte-lista som ligger här intill.
Och snart får jag - om allt går som det ska - träffa alla tre barnen.
Två döttrar och en son.
Och underbara svärsöner och lika underbara barnbarn.
Två katter och en hund också.

Det kan inte bli bättre.

Dan-före-dan-före-dan-fönstret ....

.... sån tur att Ulrika nu bor i Striberg och har nära till Nora, för här vimlar det uppenbarligen av vackra fönster!

Tack snälla! säger jag.

Lucka nr 22 ...

För fyra år sedan såg det ut så här den 21:a december, igår alltså, men då låg jag ju däckad och det efterlängtade (nåja ...) badet för att fira att nu blir dagarna inte längre, det ställdes in.
Kanske idag?

Men då ..., hade vi Kullabygdens urgoda glögg med oss och kanske lussekatter också och så satt vi där och njöt och firade att nu gick vi mot ljusare tider. Mycket har hänt sedan dess.

Friherrinnan har flyttat två gånger ... hon har haft hjärtflimmer och legat på sjukhus .., själv har även jag inträtt i friherrinneståndet och tillsammans med pv har vi varit i Skottland och Cornwall, på Bornholm och i Holland på semester.
Anders och Maja har träffats och flyttat ihop ..., Hilda och Patrik har blivit föräldrar till lille Edvin .., underbare Gösta Pehrson finns inte längre ..., och inte min svåger Janne i Australien heller.

Det är också snart ett år sedan Nelly somnade in och äntligen kan jag titta på bilder av henne utan att börja gråta. Men den lilla pigan har verkligen ett alldeles eget rum i mitt hjärta. Och en fin bädd för henne att ligga på. Kan man bli finare? Nä.

Det var förresten på Bornholm, i byn Tejn, som jag bad pv stanna till, så skulle jag fråga om vi fick föreviga den vackra trädgården som vi då precis passerat. Jo, det gjorde han - utan knot -. Bland allehanda blomster gick en så rar kvinna och rensade ogräs, det blev lite småprat och så bjöd hon in oss  .., hon hette Anette och hennes katt hette Bocca, det är han som lapar vatten på bilden.
Ett år senare kom ett mejl från denna rara Anette där hon så rart skrev att det hade varit roligt om vi hade kunnat ses igen.

Så här vackert var det vid trädgårdsgången. Inte undra på att jag bad pv backa bilen!
Lite vildvuxet .., som en salig blandning av allt det vackra, och ändå en tanke bakom.

Och alla tofflorna på hennes altan ..., man anar att där nog brukade komma barnbarn på besök.

Fyrtiotre minuter över sju ....

.... inser jag att något Dagens Fönster inte har kommit på plats idag, men det beror inte på slöhet, utan mer på nån slags utmattning i öronen. I korthet: i ett  par dagars tid har jag haft lock i öronen och haft svårt att höra vad kunderna säger. I går tillkom även ett våldsamt pulserande i mitt vänstra öra, alltså jag hörde/kände min egen puls inne örats inre och det var ett ljud som påminde om hur vågor slår mot land, men nästan i storm.
Det var hemskt.

Vaknade på morgonen och hade gräslig yrsel. Kunde omöjligen ha ögonen öppna och ville bara ligga på ena sidan, i annat fall började jag genast må illa.

Illamåendet eskalerade och blev värre och värre .., harry blev rädd, satt alldeles intill mig och slickade mig på axeln .., och jag hulkade så jag trodde att huvudet skulle sprängas och några timmar senare, fick jag stickningar i hela överkroppen när jag ville kräkas men inte kunde.
Att sitta på toaletten, ha karusellkänsla i huvudet, vilja kräkas men inte kunna .., ja, det var bara så hemskt, Men .., efter allt kraftigt hulkande, tackade susandet för sig!

Halleluja!
Återstår huvudvärk och trötthet och inget jobb i morgon som det var tänkt.
Underbara Linn tog mitt pass.

Ajöken, sa fröken.

Och fönstret kommer från Turtlan.
Så här skrev hon den 18/12:
Ett alldeles nytaget fönster från ikväll 18 december. Ikväll hade vi vår sen länge traditionella ”ses innan jul men inte äta julmat kväll.”  
I år lite ute på landet där värdinnan nyss flyttat in. Där inne i köket blev vi bjudna på en smaskig kräftsoppa. Bättre kan man knappast ha det!

Turtlan

Tio över sex .., pv sover.

Och det är honom väl unnat, han har ju hoppat ur bingen klockan fem på morgnarna innan han cyklat iväg till stan och dom olika skolorna. Men nu är det jullov för hans del, eller som han säger .."nu blir jag i utanförskapet ett par veckor".

Men själv ska jag arbeta.
Tredje dagen på raken och idag ett fullt pass, till 15.00.

Vaknade med lock i båda öronen och jag lyckas inte fixa det, men det löser sig kanske.

Dagens fönster ...

.... har jag själv fångat .. jag  t r o r  mig minnas att det var i Helsingör som det hela skedde.
Fångandet, alltså.

För fyra år sedan ....

.... berättade Gunnar i Jämtland om glädjen när isen lagt sig och han kunde vara ute och åka skridskor. Det var hans bästa den veckan.

Och hon vars blogg en gång hette "Londongirl" och därefter "Tankevågor" berättade om sitt bästa.

Det bästa för Lisbeth i Stockholm, ja det är detta:

"Har klarat hela veckan utan mina kollegor som har varit sjuka. Tungt har det varit.
Men vilka underbara barn jag har i min klass. När jag läste saga i fredags (gick in och jobbade på min lediga dag) så var det alldeles tyst och en magisk stämning i rummet.
Jag älskar att läsa för dem och gör det alltid med stor inlevelse….
Vi hade tänt första adventsljuset och i fönstret glittrade en ljusslinga.
Då när jag slutade läsa så började alla att applådera! Underbara, fina, fantastiska barn!
Vad jag läste? Första kapitlet ur Mio min Mio."

I Steninge hade friherrinnan, som då bodde kvar i sitt barndomshem, haft soteld i skorstenen och ren tur var det att inte huset tog fyr och brann upp! Nu bor samma madame bara ett hundratal meter norrut, men på andra sidan vägen.

Själv hade jag, via bookagram samlat ihop bilder som jag tyckte om och själv hade tagit och så blewv det en liten bok. Inget märkvärdigt, men för mig betydde - och betyder - dom (det blev tre böcker allt som allt) mycket.

Lena i Östersund - hon hade på sitt Det Bästa - varit på vift i fjällvärlden.
Så här berättade hon:  Veckan i Åre tillsammans med dottern och hennes familj var härlig och innehållsrik. Skidåkning, god mat, umgänge, överraskningsbesök av min andra dotter med familj, födelsedagsuppvaktning, 5-rättersmiddag, snöstorm, korvgrillning, sjukstuga, ambulansbesök och massor med mys med barnbarnen.
(E skriver: Det där med ambulansbesök och sjukstuga lät ju måttligt som Det Bästa, men det ordnade sig nog ...).

På hösten 2017 bestämde jag mig helt plötsligt för att säga upp mig. 
Jag skulle gå i pension kring midsommar följande år - i år alltså - och så berättade jag det för bloggvännerna och fick följande reaktioner .., det handlade om vägval.

Gerd i Norsjö sa...
Heja Elisabet! Du har fattat ett klokt beslut som du inte kommer att ångra! Pengar är inte allt, livet och livskvaliteten är viktigast. Jag har ju slutat jobba den 1/9, och det ångrar jag inte. Tänk vad du får njuta av varje dag och berätta för oss alla som läser din blogg.
Pensionärskramar från Gerd.

Babsan sa...
Skönt att höra att du bestämt dig och att det känns bra.
Här har också fattats beslut. Maken blir 65 okt 2019, jag 63 feb 2020 då går vi båda två!!!!Planen är då att vi flyttar ut till landet. Känns oerhört skönt att ha fattat ett beslut.
Pensionspengen blir väl så där men vi kommer att klara oss gott.

Steel City Anna sa...
Jag är trött redan och är bara 35 ;) räknar dagarna till pensionen.
Sen har jag arbetat dubbel heltid under 15 år om man räknar in heltidsplugg med jobb de första fem och sen 90-timmarsveckor så rent logiskt skulle jag inte ha så långt tills pensionen tycker jag.
Grattis önskar jag och tycker man om djur och natur så kan man leva lyckligt billigt :) nån pension får jag nog knappt alls men som sagt, ingen ide att gråta över spilld mjölk och roligt kan man ha ändå.

// Steel City Anna är bara en av alla bloggare som tackat för sig. 
Jag tyckte verkligen så mycket om att läsa hennes betraktelser från Sheffield i England .., om alla promenaderna i omgivningen .., alla bilder på får och små lamm och blommor och blader! Och så småningom tog hon sitt pick och pack och återvände till moderslandet.

I december 2009 ......

.... blev det diskussioner här på bloggen om tycke och smak.
Det gällde pv:s blommiga gardiner - dom som slutade som svepning av pElle - och åsikterna var många. Här kan man ta del av dem! På den tiden var det många bloggare som var igång; nästan alla har försvunnit.

Och den här tiden i december 2015, skrev Nelly ett brev till bloggvännerna.
I ett års tid hade hon då varit i landet Halland och hon hade minsann en hel del att berätta.

December 2011 ... då såg det ut så här i landet Halland.

Den här tiden i fjol kom den här sagolikt vackra bilden från walkaboutsweden - Barbro i Brämhult -.

Och Eva på Frösön berättade att hennes mamma numera var så trött, så trött och nästan inte orkade med nånting. Så här skrev hon:

Hej!

Det bästa har varit att mamma har piggnat till efter att ha fått lämna sjukhuset i måndags. Helt otroligt att en, snart 95-åring, kan "komma tillbaka" efter att ha varit så sjuk. Men, en dag i taget, hon är mycket trött och vill helst bara sova.

Nu, ett år senare, finns inte längre Evas mamma.

Och i december i fjol gjorde jag som i år, jag hade lagt in ett collage från 2014.

Den där vardagsglädjen.

Det var Babsans man - han glasmästaren - som fixade fönsterna ..., och kan de ha varit Ann som tatuerat in ett nystan eller är det nån annan ..?

En liten kille spelar piano med sin morfar .., kanske mossfolks Hugo?

Bilden med kritorna .., det var Lena i Östersund som ÄNTLIGEN vågade vara med i lotteriet! Härligt!

En kajak .., det var nog Gunnar i Jämtlands bidrag och vattnet .., ja, jag gissar på .. inte Ulrika väl, hon hade inte börjat med det där våldsamma badandet det året, men kanske hon fotograferade vatten ändå?

Bilden längst uppe till höger .., jag gissar på Turtlan i Karlstad som kanske varit ute med båten.

Tänk, så mycket vi har delat under dom här åren!

Dagens fönster ...

.... .fångades av Ulrika, som på sin blogg skriver om hur härligt det är att bo i närheten av Nora!

Tack som tog dig tid! säger jag.

Efteråt ... avsnitt 913

"Men vad i all världens dagar ..., ni har väl inte slängt bort bilden av Gunilla med lilla skylten!?" sa jag när jag tog en femminuters kaffepaus på jobbet och upptäckte att Gunilla inte längre stod i sin ram i fönstret.

Jo, Gunilla var borta.
Men nu ska jag skriva ut den här bilden och sätta på anslagstavlan ..,  eller i omklädningsrummet.
Så klart att Gunilla ska vara med oss, även om vi just nu inte är många som varit med om henne.

Det var planerat jobb från nio till tolv och i sms:et stod det "eventuellt längre" och det blev ytterligare en timme. Och från att ha haft tämligen lugnt dom första timmarna, så där så man hann ta emot såväl Arlas som Wapnös leverans, fylla in och göra fint, så exploderade det hela vid halv tolv och jag fick hämta kassa 3 och öppna den och ändå växte sig köerna långa.

Som vanligt rara kunder och många som önskade God Jul och ett härligt gäng att arbeta med.
Stackars Pernilla kände sig risig och borde nog ha varit hemma, men nästan alla - inklusive jag själv -verkar vara mer eller mindre förkylda, så det är väl nåt sånt, förstås.

Bråttom hem blev det, då jag tänkte att Harry nog var kissnödig.
Det var han  i n t e  .., han tog verkligt god tid på sig för att lyfta på benet och till slut lät jag honom lulla på här i backen bäst han ville .., och fick till sist locka med lite prinskorv .., ja, då kom han in!
Nu ligger han och sover på soffan.

Det är kyligt här inomhus.
Sexton, sjutton grader kanske?
Bäst att börja elda .., och tänka på soliga dagar i Holland, då, när vi åkte till en enormt bred strand och där, på filten, plockade släta stenar som sedan hamnade på den limegröna fleecefilten.
Det var verkligen en härlig dag.

I morse hittade pv det här i postlådan och det känns ju mindre bra.
Pv har väl aldrig någonsin brytt sig i att låsa dörren till pannrummet och även om vi verkligen inte har nånting dyrbart i huset - jag äger en enda ring och den är av silver - har bara billiga örhängen .., ja, det som finns här är endast av affektionsvärde, men det skulle ju aldrig en tjuv inbilla sig, men se, i morse skedde undret: pv låste dörren!

En sen kväll när jag absolut inte klarade av att fixa låset (under min tid i Ystad hade vi inbrott i lilla huset och ännu ett inbrott har det varit där sedan dess) i pannrummet, ja, då arrangerade jag typ snubbeltråd och en hop med ved fanns i en låda att snava över och jag räknade med att en eventuell tjuv skulle dråsa i golvet under buller och bång (heja!)och då skulle i alla fall jag som är lättväckt vakna. Lite senare på natten tänkte jag att .. men kanske pv inte tänder lampan tidigt på morgonen när han ska göra upp eld ..., och så blir det han som faller handlöst i backen! Det gjorde han inte, men han kunde inte begripa hur det kunnat bli så tjorvigt i pannrummet!
"Du tror möjligen inte att en inbrottstjuv har ficklampa med sig ..?" sa pv.
Nej, det hade jag inte tänkt på, jag är ju inte så hemma på det där med brottslig verksamhet.
Nu tänker ni kanske att jag är en hård typ som inte har förbarmande över tjuvar?
Ni har så rätt.
Det har jag inte.
Noll medkänsla.
När min moped stals i Ystad hade jag nog kunnat begå - om inte mord, så spö - om jag kommit på tjuven

Nu går vi till hallen och jag säger det först av allt .. ja, jag vet att det inte är rätt ordning på ramarna på väggen, men det ska det bli vad det lider. Det blev för trångt och ramarna var olika stora, jag ska fixa det (det finns många vänner av ordning i bloggvärlden och jag anar att ni redan vid första anblicken drabbas av olust, jag tycker själv inte om att det blir så här oredigt!)
I sommar ska väggarna i hallen målas om (det kommer sot från pannrummet och förstör) och då ska allt hamna rätt.

Men nu var det ju detta att lille Edvin kom upp på väggen igår, ja, som var det viktiga! Till höger om honom syns hans mamma Hilda som liten flicka och med en katt i famnen ..,  och längst ner till höger syns hunden Ivar och hans matte, det var i Sjömanskyrkan i Skagen och var en härlig stund.
Jag glömmer det aldrig.

Nu ska jag ägna mig åt att få upp värmen här i huset!
Mot pannrummet, alltså!

Missade du möjligen ....

.... gårdagens första avsnitt av "En engelsk skandal" hos SVT, så finns alla tre delarna på svt-play.
Jag har alltid tyckt om Hugh Grant, även om hans roller nästan sett likadana ut mest hela tiden, men här storspelar han!
Och härligt tycker jag att se en skådespelare som ser ut att ha åldrats på vanligt sätt; där inte ansiktet  är stelt och åtstraaamat.

Expressens recension av serien finns här.

Storspelar gör även Alex Jennings (född 1957) som man ju har sett i så många brittiska filmer/serier!
Fantastiskt bra är han, men där vimlar av bra aktörer, inte minst kvinnan som spelar Hugh Grants andra hustru, Monica Dolan.

Här är första avsnittet på play

Dagens fönster ....

"Jag fångade ett decemberfönster med utsikt från övervåningen här hemma i Vaplan".

Ja, så skrev Gunnar och tack snälla! säger jag.

Lucka 17 ....

I december 2012 kom så här vackra bilder från Jämtland; från Gunnar i Vaplan. 
Och han berättar om det bästa under veckan som gått.

Som vanligt så har jag som pensionär svårt att hålla ordning på om det i dag är förra veckan eller om det är den här veckan :-)Det bästa för mig just nu är i alla fall att programmet "Musikhjälpen" har börjat. Gina, Kodjo och Jason är fantastiska ledare av programmet.
Alla har rätt till rent vatten.

Monica i Lysekil berättar om sitt bästa ...

Det bästa i förra veckan var helgens övernattningsbesök på Säröhus som ligger söder om Göteborg. Väldigt hemtrevlig och mysig miljö, och väldigt god mat!

 De har uppvärmd bassäng med möjlighet att också ta några simtag vidare utomhus med snö runt.Man är onekligen priviligerad när man kan få en sådan fin upplevelse!

Och Anne i Mantorp skrev så här ...

Mitt bästa var onsdagen då bästa vänninan och hennes pudel Doris kom körande i snöoväder ända från Enköping. 5 timmar tog resan och vi var väldigt lättade att det gått bra att ta sig fram.

Dagen efter åkte väninnan tillbaka och Doris blev kvar här.
Jag ska få rå om henne i 4 veckor när matte och husse solar sig i Thailand.

Anne i Mantorp

Och förra året den här veckan, då såg Det-bästa-collaget ut så här. 

Före och efter ....

Jo, jag kan  v e r k l i g e n   sakna mitt mörka hår, men nu är det som det är.
Jag fick våldsam av allergi av färgmedlet och orkade till sist inte kämpa emot.
Men fortfarande känner jag inte igen mig själv ibland.
Det är som att man blir en ny människa.

När det blåser ute och håret virvlar runt ansiktet, är det jag ser inte längre mörkt, utan ofta kritvitt.
Sånt.
Och det är inte lika mjukt som tidigare.
Strävare.

Färger som jag älskade att ha innan det blev grått, stämmer inte alls längre.
Och ögonbryn kan man kanske köpa på Åhléns.
(Det är läsglasögon jag har, om någon undrar).

Bäst av allt: känslan att nu får det bli så här.
Det är så det får vara.

På nåt sätt är man befriad.
Just så.

Efteråt ....

Nutidens jular blir ett hopkok av allt möjligt.
Man pusslar ihop och det blir låtsasjulaftnar både en och tre och fyra gånger  och eftersom vi blir  borta det här året (den här julen), så får det bli en sån "lillejulafton" här hos oss idag.

Det är Hilda, Patrik, lille Edvin, Hildas mamma Mymmel, Lotta (kompis till pv från evigheter tillbaka, uppvuxen i Slagnäs - inte många mil hemifrån - har bott i Halmstad, så Skellefteå/Umeå och har nu återbördats till Halmstad och högskolan - och så vi själva då.

Alldeles på tok för mycket mat - precis som vanligt -.
Kanske hälften veganskt, resten vårt eget.
Jag skippar skinkan; väljer sill och salladerna .., Janssons förstås och två prinskorvar och en köttbulle. Och grönkålen - eller långkål på halländska - förstås; det bästa jag vet! (Köps färdigkokt på rulle - ungefär som ärtsoppa på rulle - och frusen .., steks sedan i smör och grädde och kryddas efter behag!) Påminner om upphackat hö, eller ser ut som hackat hö, men hjälp, så gott!
Tunnbrödet hemifrån gör stor succé .., Mymmel är uppvuxen i Jämtland och såväl hon, som den som tillbringat sin barndom i Slagnäs, blir glad över närvaron av Släppträskbröd.



Vad gör vi?
Vi pratar om allt möjligt; kanske mest om filmer (Mymmel är ordförande i Halmstad filmstudio).., men också om dialektala ordvändningar .., (t.ex. klökas, kväljas och tjöjjes - allt betyder samma sak) och det är prat om Sälen i mars och Öppet Spår och logistik och Edvin somnar mot sin mormors bröst, vaknar och hamnar hos morfar .., Lotta är trött efter flytten från Umeå och allt med att packa upp och få i ordning - hon sitter i ett hörn av soffan och löser korsord - själv diskar jag bort så snart vi har ätit - och vill helst göra det själv - pv går ut med harry .., vi delar ut lite julklappar köpta på återvinning och alla tycks glada och nöjda och allra mest nöjd är Edvin som gärna vill äta upp en röd servett, ja, julklappspapper går också bra.

I flera timmar har Harry väntat på besöket (han känner förstås att vi är aningen stirriga ., dukar och planerar och fixar maten ..., jag tänder tio marschaller och gör fint utandörren ytterdörren, allt medan Harry har suttit i soffan och tittat ut), nu är han trött och vid halv nio går han upp i sängkammaren och lägger sig, precis som vanligt.
Vi brukar ropa godnatt till honom, men det glömmer vi bort ikväll.

Vid tiotiden eller mer än så, tackar gästerna för sig.
Åtminstone två av dem ska arbeta i morgon, ja, pv också.

Nu är jag också trött, men först ett par rader till min syster i Australien.

Dagens fönster ...

Från madamen som i en tid kämpat med flyttstädningen kommer söndagsfönstret.
Nu är det nog klart, eller blir idag.

Lycka till Ulrika! säger jag.

Söndag ...

Och nu blir det full fart fram tills i eftermiddag, då det blir en slags "lillejulafton" här hos oss.
Nollgradigt ute .., strax frukost .., därefter ska julgranen komma på plats  (lite tidigt, men vi vill hinna njuta av den innan vi ska susa iväg norrut)  ..., jag hann göra det mesta igår, men liiite återstår och mallen fyra och fem kommer gästerna, ja, här är vi flexibla.

Förhoppningsvis ska vi även hinna med att röja bland grenarna och björkklabbar nere vid vägen.
Förhoppningsvis.

Har nu på morgonen lyssnat till vetenskapsradion där det diskuterades vad som är det bästa att odla; ekologiskt eller som tidigare. Och vad som är bäst att äta - för klimatet - . Rött kött går ju bort, det vet vi väl alla, men sen är det inte en enda lång raksträcka som på ett enkelt sätt visar vad som är det enda rätta. Lite knepigt är det allt.