Snart semestertider ...

Nu trimmas sommarvikarierna in lite här och där i samhället. .
En meteorolog hos SVT tycks närmast skräckslagen vid sändning och jag förstår honom  p r e c i s.
Å, jag minns så väl min egen fasa när jag kände mig osäker och det var ändå inte i direktsändning.
Då hade jag nog dött.

Och i receptionen på sjukhuset satt en tämligen ung man, med en något äldre kvinna bakom sig.
"Jaha du .., ska du vikariera här i sommar ...?" sa jag.
Jo, det skulle han.
Jag önskade honom lycka till och sa att det skulle han nog fixa galant.
"Det tror jag också!" sa kvinnan som var hans handledare.
Den ungen mannen log.

I butiken där jag ibland hoppar in, är det tvärtom; där är många av dom trofasta tillbaka över sommaren.
Underbara ungdomar!
Elin, Hampus, Erik (vår adonis ...) och antingen Madde eller Malin.
Sååå roligt det ska bli att få se dem igen!

En fredag i juni ...

Vilken krumelurig dag det här har varit!
Först tackade pv för sig och susade iväg till studentavslutning på sitt "gamla gymnasium" där han träffade matteelever som han haft i tre års tid och därefter blev det ett besök hos hans morbror Bertil på ett boende i Ljungby och sedan iväg till Motala.

Själv fick jag lifta med friherrinnan till affären och så skjuts hem igen och kaffe och nåt gott till under plommonträdet, det som ger sån ljuvlig svalka!

Tre rundor med harry har det blivit och sen packade jag en flaska med vatten, ett äpple, handduk och baddräkt och promenerade ner till stranden. Kanske var vi fem personer där? Kanske tio?
Det visade sig vara otroligt lågt vattenstånd, så där solstolen stod, där var det som en liten ö av sand och där satte jag mig.

Men vänta .., efter två timmar hade det blivit "flod" (ja, det finns ebb och flod även i Halland, om än i mindre skala) och plötsligt kände jag hur tårna blev våta och hur stolen sjönk längre och längre ner i det som nu var lera .., och ryggsäcken blev våt, så det var bara att ta solstol och övrigt och flytta sig längre upp, mot mer torrt underlag.

Havet var för övrigt varmt - säkert tjugo grader - och en liten plattfisk simmade för glatta livet när jag gick ut för att doppa mig! Jag låg i ovanligt länge. Dök. Simmade. Dök.

Längre upp mot slänten .., där var utsikten den här.
Och tången nära land, den  s t a n k .., nästan som surströmmingsspad och då ska ni veta att jag ändå tycker om surströmming!

Vid sextiden kom det bilder från pv.
Nu var han framme i Motala och hade parkerat i ett villaområde och middagen var plockad från salladsbuffén på Hemköp. Vilken succé detta blev (med buffén)! Det är ju helt perfekt att kunna plocka åt sig det man tycker om och vi väljer ofta helt olika. Pv vill gärna ha kycklingbitar, tomater och pastaröra.
Själv älskar jag gröna sojabönor, sallad, kyckling i skivor som på bilden, gröna oliver, en slags röror med linser och nåt som påminner om cous-cous eller quinoa och en liten dutt currypasta.

Pv har starttid just innan midnatt och skulle nu lägga sig i bilen och försöka sova ett par timmar 

Elva timmar tog det för honom när han cyklade ensam, fjorton timmar med Anders - men då var det också sämre väder -.  Och rena folkfesten tycks det vara i Motala, nu i dessa cykeltider.

Så till nånting helt annat. 

Det är nämligen så här .., att på min mammas sida, där tycker jag att det finns så oerhört mycket kreativitet och begåvning! Hennes syster Gunvor till exempel, hon gjorde underbara ulltavlor (hade egna får) och ullen växtfärgade hon förstås själv .., och hennes dotter Barbro, ja, "Mellansystern" här i blogglistan, hon vävde i parti och minut (läs: parti) och Barbros bror, Ulf, han är en riktig konstnär! 

Ulf bor i en liten stuga på den tomt där mormor bodde (minns jag rätt så var den stugan affär en gång i världen) och där har han snickrat och gjort olika figurer och det är bara så läckert! Där bjöds vi också på stekt röding med mandelpotatis, pv och jag själv, då, när vi var där uppe på besök.

Det är Ulf som har tagit bilden och ni skulle bara veta vilken vacker utsikt det är från den tomten!

Och tala om påhittig: en gammal eka har han förvandlat till blomställning! 

Jag tycker att det är så fint och sååå vackert med det här naturligt grå virket! 

Ulf  Joakim Fjällström heter denne påhittige kusin som alltså bor i Dikanäs, i södra Lappland.

Tack för lånet av bilderna! säger jag.

Angående det förra inlägget, kan jag meddela att tågbiljetten nu är ordnad, inte via SJ, utan via MTR.

Resan från Göteborg till Stockholm går på 237:- och hemresan 333:-. Då återstår resan mellan Falkenberg och Göteborg och den - på tio mil - kostar 177:-!!! Obegripligt! 

Två nätter ska jag bo på båten Gustaf af Klint och en hoppas jag få sova hos någon av döttrarna.

Jo, men det ska bli jättekul! 

Och bloggerskan/instagrammaren Dubbelörn, min namne Elisabeth med h, har lovat att visa mig koloniområdet på Söder där hon bor och har dessutom erbjudit sig att kolla om gästlägenheten där hon bor är ledig det datumet, men jag älskar att bo på båten och se alla människor som kommer och går; ofta ungdomar från hela världen! Men oj, så vänligt av henne bara att komma på tanken! 

Dagens fönster ...

I Victoriahuset i Bergianska Trädgården i Stockholm, där passade Ulrika på att ta fram storhåven!
Hur många fönster som kom på en enda bild, ja, jag tappar räkningen!

Tack att du tog med dig den! säger jag.

Dagens fönster ...

Solbritt i Ystad har tydligen varit på vift österut och då fångat ett - som hon själv säger - lortigt fönster i Simrishamn. Kanske nåt sommarhus?

Nåja, jag är glad för alla fönster som kommer!
Tack snälla!

Resumé ....

Så här ser ett av väntrummen ut på Ögonmottagningen i Halmstad.
Jag väntade i kanske en halvtimme (ja, är alltid ute i alldeles för god tid, men jag tycker om väntrum) och satt länge och funderade över hur inredaren tänkt sig det hela .., vilken färg som skulle dominera - om någon alls - hur färgerna på fåtöljerna skulle sättas samman och varför det blev just dom färgerna. Jo, jag tyckte det blev fint. Pelaren och färgen på golvet närmast dörrarna i mitten .., och hur det tas upp av dom röda fåtöljerna.
Inte ombonat, men kanske rationellt.
Praktiskt.

En färgstark tavla satt intill fönstret och är det någonstans man kanske ska ha starka färger, är det väl i väntrummet där många kan vara halvblinda. Försökte hitta namnet på konstnären, men upptäckte bara signaturen.

I ett inlägg på instagram berättade jag om den gamle farbrorn som kom till väntrummet, sittandes i sin rullstol, vilken drogs av hans dotter. Mannen sa nästan genast att han behövde komma till toaletten, flera gånger sa han det, men dottern svarade att "nej, du får göra i blöjan, jag klarar inte av dig ensam!"

Två av kommentarerna som svarade på inlägget, vittnade om svårigheten att öht få hjälp av personalen (inte bara på ögon) när det gäller såna saker, för ensam klarar man det inte och det förstår jag ju att då blir det knepigt.
Vad jag däremot reagerade på var att dottern sa det så högt; så där så vi alla kunde följa med i pratet. Mannen såg så skamsen ut .., han satt med nedböjt huvud och pratade själv lågmält, medan kvinnan hade normal samtalston.
Hon hade ju kunnat vända på rullstolen och dra den bara bakom hörnet, så nära var det till avskildhet. Och för henne är kanske det här fullkomligt naturligt och det som händer varje dag; inget att hymla om .,. men nog skulle det i alla fall för  m i g  ha känts bättre om jag slapp kissa eller bajsa inför publik, må så vara i en blöja.

Det var igår det.
Idag stod montering av det nya sittbrunnskapellet på schemat.
Eller egentligen montering av fästena till själva kapellet.
Efter att ha varit där själv ett par timmar, ringde pv och undrade om jag kunde tänka mig att hjälpa honom vid själva mätandet där skruvarna/fästena för kapellet skulle vara?
Så han hämtade mig och jag vinglade mig ner till sittbrunnen och langade skruvar och muttrar och tänkte att det blir ju bra det här, när man är i hamn och det kanske regnar.
Som ett extra litet rum blir det ju.

Utrymmet som pv står på, är kanske 15 cm.
Ni kan ju tänka er hur smidig man då måste vara när han ska böja sig ner och borra upp hålet och sedan få dit skruv och mutter, på praktiskt taget ingen plats alls!

"Kan du ge mig två skruvar och muttrar ...?" hördes det nu och då och så kom handen in genom kapellet. Det gällde att  i n t e  tappa dem; för extraskruvar fanns inte.

Ett smärre mirakel var det ju - om man frågar mig - att herr pv inte druttade i havet!!
S o m  han fick ligga på knä och försöka hålla sig på plats!

Idag var det rejält lågt vattenstånd och hopplöst för mig att ta mig ombord!
Det syns inte märkvärdigt, men trappstegen till trots (som liksom sitter långt inne) vågade jag inte och nådde heller inte med benen över och så sitter ju rullfocken i vägen dessutom.
Pv släppte lite på linorna och så fick båten komma aningen närmare och till slut vågade jag språnget.
Att komma av båten, var inga problem.

Inte långt från pv:s båt ligger den här som är betydligt större.
Den har en peke (den där lilla "bryggan" i fören) som ska göra det lättare att komma ombord, men även här var det ju långt från bryggan. Ja, det där ska jag säga er, att det är inte så enkelt som man kanske tror. Om man nu tror det.

Kom hem.
Medan pv ägnade sig åt att fixa dom nya cykelskorna (som sitter fast i pedalerna) och lite annat, tog jag mig an lördagens DN-korsord. (Fick köpa ett icke-sålt ex idag i affären). Det var nog det lättaste krysset på länge, länge och det syns på bilden, då där nästan inte är några överstrykningar. Men nu upptäcker jag att jag har missat ett ord längst ner ser .., ja, då får jag kolla upp det. Kan det bli kaxe, kanske?
Långordet fixade jag själv; härligt!

I morse vräkte regnet ner och jag upptäckte en duva som låg på marken och intill stod den här krabaten, som jag först tog för en kråkunge. När jag så öppnade fönstret lite för att se hur det var fatt med den tilltufsade fågeln, flög den och duvan intill iväg. Jaha, det var alltså en duvunge!
Skärpan är uschlig, men jag fick zooma in så mycket och det var mörkt ute av alla moln och eken som dessutom tar mycket ljus.

Nu är det snart natt.
Norge har förlorat mot Frankrike i fotboll (damer) och jag har på Bokbörsen köpt en härlig bok med titeln "Över Stockholms vatten" som handlar om huvudstadens broar. Satt och tittade i den i ögonmottagningens väntrum och föll pladask!

Ajöken, sa fröken!

Dagens fönster ....

Tre fönster kom från Guy i Arvidsjaur; det första var en termometer på ett fönster och det här är nog från sommarstugan, tror jag. Där har vi en gång varit, pv och jag själv, ja, till och med övernattat och fått jättegod mat!

Minns jag rätt badade jag nog i sjön.
Det borde jag ha gjort.

Tack, tack Guy!

När jag kom hem ....

... fanns i min inkorg hur många fönsterbidrag som helst!

Sommaren genererar verkligen det här med "aha-ett-fönster-att-skicka-iväg-tillståndet!"

Redan tidigare förberedde jag för att Dagens Fönster skulle komma in även när vi var borta, jag vet inte om det fungerat .., men bara så ni vet .., jag kommer att lägga in dem, en efter en!

Tack snälla, rara!

Dagens fönster ....

Här kommer ett bokhandelsfönster, beläget nära universitetet i Bern, i Schweiz.

Tack annannan som varit så osedvanligt flitig med håven!!

Dagens fönster ...

En hel svärm med fönster från Lissabon i Portugal och det var annannan som hade kameran redo.

Vilken tur för mig!

T a c k  Anna!

Dagens fönster ...

 

"Hej!

Skickar ett fönster från kyrstaden i Öjebyn, utanför Piteå. Där finns ca 150 fina kyrkstugor kring den gamla kyrkan. Det är inte lika mycket som i världsarvet Gammelstad i Luleå, som har tre gånger så många.

Fin miljö. Den gamla korskyrkan delar "tomt" med ett separat klocktorn som räknas som den förmodligen äldsta, bevarade byggnaden i Norrbotten. Byggd på 1400-talet och ombyggd de tidiga åren på 1500-talet."

// Så skriver Bert Bodin i Luleå och vilken somrigt vacker bild det blev! Tack snälla!

Dagens fönster ...

Ett fönster som fångades i Laxå och av den här madamen.

Tack och bock! säger jag.

Nationaldagen ....

Och hade här nu funnits den här flaggstången som jag förärades - muntligt - av en viss herr pv för x antal år sedan (det är många nu),. då hade jag genast på morgonen gått ut och hissat flaggan, men så blev det inte. Jag gick ut och gav fåglarna mat i stället.
Här finns mängder med duvor som var morgon sitter på parad på altantaket (det gamla) och så snart jag har fyllt på frön och det börjat falla ner smulor, så är dom där och pickar i sig det hela.
Tidigare fick jag skyffla bort skal, det behövs inte längre, men det är ett fasligt flaxande och duvorna är så oerhört skygga (det är inte som på Trafalgar Square) och minsta rörelse från min sida, så flyger alla upp och så börjar det om igen.

Så .., i stället för flagghissning blev det således frukost till fåglarna och sen slog jag mig ner i den provisoriska uteplatsen under körsbärsträdet (för att vara rättvis skuggar även ett gammalt plommonträd) och där satt jag och bara njöt av en redan då varm morgon.
Vad var klockan?
Kanske sex?

Vattnade också; främst i växthuset där det nu äntligen satt fart!
Salladen kan vi njuta av redan nu och tomaterna har blommor.
Och tänka sig, att så här grönt är det verkligen! Inget filter alls har använts.

Igårkväll middag i Skallkrokens hamn, tillsammans med Eva från Tyresö och hennes halvlånge man och nu var det verkligen vår tur att bjuda. Svängde förbi fiskbilen utanför Hemköp och köpte rökt hel makrill, en liten paté och några fiskbiffar (torra, inte särskilt goda) och en bytta romsås med sista bäst-före-datum (din fick vi gratis; säljaren garanterade att den var okej och det var den också) och så kokade pv färskpotatis på en el-platta som stod på piren, ja,  det var himla trevligt.
Jag tror att jag badade  t i o  gånger .., det var så ljuvligt härligt i havet igår!

Båtar kom och gick .., det blev småprat med andra båtmänniskor .., en man satt och fiskade och fick tre plattfiskar och jag fick äntligen se hur sandmask ser ut! Dessa ser vi spåren av på botten av havet; det ser ut som små pyramider av bajssträngar, jag ska se om jag hittar en länk.
Jo, här.
Mannens pappa vadade omkring och hade som nånting som liknade en "borr" som han grävde sig ner i botten med, jaha, han letade alltså den där sandmasken och några stycken fick han upp och lade i en liten bytta. Just den masken lär vara smaskens för plattfiskar, ja, se där vad man får lära sig!

Bäst ändå idag - hittills - är ändå att jag kom så nära lille ekorren som med stor frenesi ägnade sig åt sin frukost. Den där ekorrmataren, den är så suveränt bra!
Var gång ekorren böjde sig fram för att med huvudet putta upp locket, tog jag ett steg framåt.
Således var jag bara knappt halvmetern ifrån honom/henne och vi tittade på varandra länge ..., och han vädrade med morrhåren och jag stod blick stilla.

Så började den här dagen.
Men firandet då?
Ja, vi är usla firare av vårt land, som vi ändå tycker så mycket om.
Det blir nog upp mot trettio grader varmt idag och vill jag vara någonstans, så är det vid havet.
Men en fin sjätte juni önskar jag er alla - ni som firar och ni som håller er i stillhet -!

Dagens fönster ....

"På utflykt. Hittills med privatchaufför. Jag är ensam passagerare på bussen.

Allt gott.
Cecilia N."

// Tack! säger jag.

Någon ska baka bröd och en annan köpa solrosfrön ...

Bilden är inte tagen idag.

Klockan 08:40

Friska vindar.
Morgonstudion och intervjuer med Malin Baryard och hennes före detta hästskötare och prat om ryttartävlingarna som ska gå av stapeln på Stockholms stadion nästa helg. Mera? Ny skiva med musik skriven av Avicci och prat om omdömen i ordning och uppförande i skolan. Jag frågar pv vad han tycker? Nja, han är inte så värst pepp på det. Däremot tycker han att det borde vara obligatoriskt med att i betyget skriva in antalet frånvarotimmar.

Harry är glad.
Han och pv gick på sedvanlig morgonpromenad och så blev det bus med en annan hund - en 1-årig tik - och för en stund sedan ringde äldsta dottern och berättade att hon (efter nattjobbet) åkt ut med Charlie (deras hund) och han hade träffat två andra tikar och det hade blivit mycket bus och bad i nån sjö och en trevlig matte som pratade norska, ja, lite sånt.

Själv har jag gett fåglarna frö (ja, jag fortsätter), men nu blir det sista säcken jag köper för i vår.
Jag undrar hur mycket dom gömmer undan i sprickor och håligheter. Nötväckan är den som blir mest frustrerad om det blir tomt i fröautomaterna och dom töms hur snabbt som helst.

Det känns som en bra dag det här.
Ångrade mig angående passet på midsommarafton och sms:ade Linn och sa att jag kan ta det. Linn har alltid varit så vänlig och ställt upp om jag själv behövt hjälp med ett pass, så det ska nog gå bra. Tolv till sju är passet - kanske stänger vi då -?

Lyssnar till nyheterna.
Neddragningar hos Volvo lastvagnar och etthundrafemtio anställda som får gå.
Vilket eländigt besked att få så här inför sommaren!
En enda gång har jag varit orolig inför eventuell arbetslöshet och det var när jag efter någon månad som ensamseglare fick höra att den lilla butiken där jag då arbetade, den skulle förmodligen läggas ned. Så blev det inte, men fy, så nervöst det blev inombords.

Nu ska jag åka till Lantmännen och köpa solrosfrö, medan pv ägnar sig åt brödbak.

Dagens fönster ...

"Kan det här räknas som ett dagens fönster ..?" skriver Bodil på jobbet.

Jag tittar på mobilskärmen i ungefär en sekund och säger sedan att "OM det kan!"

Och var finns detta vackra?
Jo, i Grekland.

Tack snälla, rara! säger jag.

Och så blev det tisdag ...

Tidigt sms från J på jobbet.
Kan jag ta ett pass från nio till två?
Tackar nej, skriver att jag vill få ordning på ögonen först; i lördags mådde jag nästan illa när jag såg så suddigt. Att säga nej tack känns hemskt.
Än värre blir det senare på dagen när alltid så rara Linn undrar om jag vill ta hennes pass på midsommarafton, från tolv till sju.

Jag minns i fjol hur snopen jag blev vid upptäckten att mitt sista pass i affären skulle vara på själva midsommaraftonen, men så ville Emma byta och bli ledig dagen därpå i stället och vilken lättnad det var. Midsommarafton eller egentligen dagen innan, brukar vara hysteriskt stressig.
Det kan ju hända att jag ångrar mig.

Tidigare idag en titt på Morgonstudion och där är en liten intervju med Carina Bergfeldt, deras utrikeskorrespondent i Washington. (Eller i hela USA, kanske?) Hon får berätta om när hon av en händelse råkar få veta att hon och hennes bröder har en dittills okänd halvbror i USA och så vägen för att hitta honom. Så finurligt gjord är dokumentären!! Såå bra!
Här är en länk till programmet om någon vill titta.

Annat sevärt?
Ja, dokumentären "Jag brinner".
Den såg jag igårkväll och höll andan mest hela tiden.
Här är en länk, utifall att ...

I landet Halland brinner det inte; solen strålar och jag har badat tre gånger idag. Simmat ganska länge. Ja, det var så ljuvligt så det var inte sant.
Och nu kom pv precis hem från hamnen i Skallkroken där han vaxat däcket och sittbrunnen, satt på segel och "lite annat småpyssel", som han uttrycker det. Nästa helg tänker han cykla Vätternrundan.

Dagens fönster och en termometer ...

Det här tycker jag är en så filurig bild och den som höll i kameran skrev att den - bilden - kanske inte ens kvalade in som fönstervariant, men det tycker jag verkligen att den gör! För övrigt har jag inget kval, inte av den sorten i alla fall.

Nå, vem tror ni nu har varit så filurig?
Ja, det var ju en dum fråga, för det syns ju nere i det högra hörnet!

Guy, i Arvidsjaur.
Vi som är släkt på långt håll.

Och tack snälla, säger jag.

(Ps. På den här sidan finns en bloggläsare som absolut inte tycker om uttrycket tack-snälla och varje gång jag skriver just så, tänker jag på henne. Men det kan inte hjälpas, hur jag än försöker variera mig, så vill jag ju ändå skriva just "tack snälla!" Nu tänker jag vara konsekvent och skriva just så! Kram till dig du härliga människa .., du får uthärda! Ds.)

Morgon i landet Halland ...

Det är inte klokt som det har åskat natten mot idag!
Och vid en knall skakade hela huset - eller om det inte var någon knall, utan bara blixten -?
Till och med att sängen rörde sig!

Strömmen gick.
Vid halv tre gick radion igång och jag lyssnade till reprisen av USA-podden och tänkte, för hundrade gången, att den amerikanske presidenten är så unik i sitt oborstade (läs: ohövliga) sätt att vara! Detta hur han förminskar sina motståndare med öknamn, ja, han är som en buffel som stångar sig fram!

Pv som är inne på sluttampen av terminen (kanske den allra sista jobbdagen innan han tar sommarfritt?)  tog sin cykel och gav sig av. Då var klockan kring sex, kanske halv sju.

En halvtimme senare var jag uppe och kände mig pigg.
Gav småfåglarna mat (just nu hör jag ekorren smälla i locket till mataren ...) .., tittade på Morgonstudion i SVT och Victoria Silvstedt. Vilken skärpt kvinna! tänker jag. Det tänkte jag kanske inte förut, men nu gör jag det. Och lite (eller ganska mycket) skäms jag över vilka fördomar man har dragits - och dras med -. Där sitter en snygg, blond och välmejkad kvinna i lika snygg klänning och blandar engelska ord med svenska och säkert väcker det irritation hos många - kanske hade jag också blivit irriterad förr om åren - men nu blir jag det  i n t e.

Jag tycker att hon gör det bra! Hon kör sitt race och tjänar mycket pengar. Placerar dem tydligen vettigt också och har nu inlett ett samarbete eller är delägare i ett start-up-företag. Hon är min absoluta motsats, men det hindrar ju inte att man kan lyfta på den hatt man aldrig har ägt och säga att hon gör det bra! Härligt med starka kvinnor!

Dagens fönster ...

"Hej!

Här på Alsters herrgård i Karlstad föddes och bodde han som skrev Dans bort i vägen och Anitha. Här finns ett härligt herrgårdscafé och lunchställe. Naturen runt om är också värt ett besök.

Fönster fanns också att fånga både från in och utsidan.

Vassego från Turtlan på hemester."

//Tack snälla! säger jag.

Sammanfattning av en söndag ....

Det känns som om det går så fort just nu.
Juni månad.
Min bästa vän från tiden i Malå fyller år idag - sextiosju -.
Åren rusar iväg!

Men en härlig söndag blev det!
Mycket pyssel på tomten och i växthuset ., jag har flyttat om och planterat till större krukor och hinkar och känt en ofattbar glädje över hur fin rabatten är, den som jag nästan tycker är min, frånsett den stora Ingrid-Bergman-rosen, men för övrigt är allt planterat av mig.
Det är väl det där med att sätta spår.
Att göra avtryck.

Efter tio år i landet Halland känner jag mig hemma - men ändå inte -.
Ibland som en hyresgäst.
Eller en tillfälligt inneboende.
Ungefär som när jag pendlade från Ystad och hit.
Men det gör ingenting; det är helt okej.

Upptäckte idag - till min stora glädje - att blåregnet har börjat blomma!
När såg jag blåregn för första gången?
Kanske den första sommaren som ensamseglare?
En musikafton på en innergård på det som en gång var Engelska bokcaféet i Ystad.
Jag gick dit tillsammans med en kvinna vars namn jag glömt bort och där var kullerstenar på hela gården och från ett tak  v ä l l d e   blåregnet ner och det doftade himmelskt.

Om jag inte missminner mig rökte jag Blend menthol, ja, det hade jag börjat med efter att inte ha rökt alls. I ett års tid skulle jag komma att vara rökare, trots stort motstånd från framför allt sonen.
Mellanbarnet - AP - konstaterade sakligt att det där nog bara var en "fas", snart skulle mamman börja gå på disco också, men dithän kom jag aldrig.

Nästa minne av blåregn kommer från Helsingborg.
En loftgång i ett hyreshus i Adolfsberg.
Blåregnet var flera meter högt och lutade man sig ut över räcket på loftgången och kikade in bland blåregnsgrenarna, kunde man upptäcka herr eller fru Duva som turades om att sköta sina småttingar.

Men ni har vi alltså ett eget.
Det var jag som köpte det - i Ystad - (genialiskt med ett blommande blåregnsträd på Åbergs Trädgård .., hur många var vi som föll pladask ...?).
Och ja, vi vet att såväl blommorna som frukten är giftiga, men ännu har vi inga småttingar som ska norpa sig nånting av detta.

Nog hade jag tänkt mig ännu en bild, men se, det vill sig inte.
Då får det vara på det viset.

I morgon väntar telefontid med läkaren Per, angående ögonen.
Vi får väl se .. kanske har han fått besked angående allergitestet.
Tänk .., om han skulle meddela att jag är allergisk mot pälsdjur.
Ja, bara  t ä n k.