onsdag 31 mars 2021

Dagens fönster ...



"Godmorgon! 

Det här fönstret har du fått i höstskrud tidigare, men nu är det vår! 

Lövsprickning här, ljummet men grått idag:"

Så skrev madamen i Portugal, nämligen annannan.
(För övrigt underbara kommentarer i hennes inlägg om mental skörbjugg, ja, inte min, men övrigas).

Tack, tack! säger jag.

tisdag 30 mars 2021

Och så ett kvällsfönster ....

.... från Ulrika. 

Oj, så fin katten är - Michelin kanske -?

Tack för fönstret! säger jag.

Lillrundan ....


Idag blev det en annan promenad med Harry. Inte ner till havet, utan den som jag brukar ta när det är lite ont om tid och det blir verkligen en runda. Tyvärr består sträckan mot öster av grusväg med lös jord och såklart en del grus - det är där tränarna kör sulky med hästarna - och det är aningen spårigt och vingligt att gå där. 

Oj, så trött jag blev, men lärkan hörde jag hela tiden.

När vi svängt av och gick söderut, mötte vi harrys bästa kompisar Alice och Elsa med husse och matte och det blev lite trivsamt surr på resterande väg hem. För några år sedan lekte dom här tre hundarna nåt otroligt tillsammans ..., men nu är en av dem tretton år, den andra tolv och Harry tio. Energin har tackat för sig. 

Kom hem och dråsade ihop i trädgårdsstolen.

Harry somnade, liggandes intill mig på gräset .., en liten rödhake sprätte bland nedfallna frön och jag hörde gransångaren - andra gången i vår -. Så gick solen i moln .., jag stängde ventilen till solfångarna .., har plockat undan en del "högar" (min specialitet och även pv:s, alltså att få högar överallt)  och ska nu sätta mig och blåsa bubblor i vattenglaset. 

Ätit underbart god lunch; en blandning av liiite stekt köttfärs, basmatiris, broccolibitar, kidney,- och vita bönor, halloumi ..., ja, allt stekt i curry och garam masala. Vatten till. Hjälp, så gott!  

I dagens tidning kunde man läsa om studenter i Halmstad vilka efter en korridorfest smittats av covid-viruset. Femtiotre studenter totalt. Jag, som ibland haft bildningskomplex, tänkte för ett ögonblick att det finns dom som är värre.

För övrigt?

Har pratat länge med underbara vännen Bente i Norge .., (hon har virkat små påskfigurer i gult .., så härligt att ha i påskriset!) och med pv, som påstod sig vara mer än lovligt korkad, ja, det var hans ord. När han tar bussen till Halmstad, blir det brått att promenera iväg till de olika skolorna. Idag kom han plötsligt på att han ju har en el-sparkcykel .. så nu blir det annan sprutt och inte så mycket stress, då, när det ska bytas skolor osv.

Premiär och vårtecken - allt i ett -.

Första fästingen plockad på Sigge. 


Dagens fönster ....


Från en rejäl lada söder om Vadstena i Östergötland .., ja, därifrån kommer fönsterbilden och det var Turtlan - då på välbehövlig utflykt - som hade håven med sig! Så bra! 

Det tackar jag för!

måndag 29 mars 2021

Ny vecka, ny giv ...


Grått, grått, grått. 
Dis och dimma. 

Men ändå .., en bra dag. 

Tog Harry på promenad och idag gick jag - utan bekymmer - ner till havet och jag kände tydligt att det var betydligt mer kraft i mig! Om ni visste hur fascinerande det är; detta att kroppen liksom skruvas upp ett snäpp, ungefär som en gammaldags mekanisk leksak med nyckel att vrida upp och så snurrar eller går den en stund. 

På samma sätt är det när nyckeln snurrat till utgångsläget, jag menar, det är likadant med min kropp. När jag svängt höger vid bäcken och gått in i hästhagen (hela tiden håller Harry koll på matte och stannar och vänder sig om och väntar på mig .., så där var 25:e meter) och kommer ut på parkeringen, då ..., har nyckeln snurrat klart. 
Då är jag jättetrött! 

Så jag slår mig ner på en bänk, en sån här "trädgårdsmöbel" som sitter ihop - två bänkar och ett bord i ett - kanske fem minuter, inte längre, sen tar jag mig hemåt. 


Och tänk, att jag såg ett litet gäng ejdrar långt från land och mobilkameran kan vara bra ibland, men inte på långt håll .., men ni förstår väl ändå.


Harry som väntar och kollar in.
Detta hände aldrig tidigare.

Jo, vi tog oss hem och jag dråsade ihop i en trädgårdsstol och satt där en stund och Harry kom med nosen mot min hand och jag tänkte att bättre vän finns väl knappt i världen, än en hund som älskar en totalt förbehållslöst? 

Kanske någon tänker att det är vansinne att ge sig ut på promenader som tar andan ur en, men det tror inte jag. Att ligga raklång på soffan tror jag inte på. Jag försöker gympa lite och få styrka i benen och magen och jag  m å s t e  testa och se vad jag klarar av. 
Å, sicken lycka att - även om orken tryter på slutet - känna att livet eller kraften kommer åter! 

Och nu sjunger Zara Larsson "Look what You have done", den där sången jag hörde från Carina Bergfeldts show, då på sjukhuset när jag började gråta så mycket. Rätt musik kan bli till nycklar till inre domäner man knappt visste inte om. Låsa upp ångestfyllda rum. Betyda så mycket. 
Så var det för mig. Tack Zara!

Dagens fönster ...


Så här skriver avsändaren, som är en madame i Karlstad - ja, då förstår ni ju -: 

"Hej!

Här kommer några fönster från en rejäl lada någon kilometer söder om Vadstena i landet Östergötland.

Vi har varit på en liten tur och körde en liten men värdefull omväg på hemvägen. Bland ett av stoppen så kom vi hit. En lada med antik, begagnat, loppis och diverse. Vill man köpa begagnade fönster så fanns det också.

Ute ven vinden rejält över slätten och någon vårvärme var det rakt inte trots solen."

// Tack Annica/Turtlan! säger jag.

söndag 28 mars 2021

Resumé över en söndag ...


För första gången på åtta månader kan vi bjuda hem Sonja. Vilken omåttlig glädje! (Bilden är från kanske fem, sex år tillbaka, då Sonja ännu bodde med Gösta inne i Halmstad). Pv hämtade henne och äntligen börjar hon röra sig riktigt bra, om än med stöd av en krycka. Lite andligt stöd, kanske. 
(För den som glömt det, efter ett besök i hyreshusets tvättstuga snavade Sonja och bröt lårbenet ..., det var i somras).

Så blev det våfflor med allt vad därtill hör (hjortron,- eller hallonsylt och vispad grädde) och vi satt i vardagsrummet och pratade länge, länge. Mest om allt som hänt och om alla känslor. Om rädsla, ångest, ensamhet. Om att känna sig utslängd i yttre rymden. Om känslor som man inte ens trodde att man hade inombords. All ilska och frustration. Detta att inte känna igen sig själv. Och hur det kan förändras och bli nästan som vanligt igen.

Pv agerade färdtjänst när Sonja skulle hem igen - men först en sväng förbi affären så hon kunde handla -. Själv dukade jag av och diskade. På väg in i köket med kaffekoppar och fat, tänkte jag .., eller det slog mig, att jag rörde mig på ett annat sätt. Det kändes som om jag fått kraft i benen; som om jag gick mer bestämt. Vilken känsla! 

Som om nu inte detta vore tillräckligt, blev det bestämt att vi åker ner till Malmö för att vara med på 2-årskalas till helgen och den som läser här förstår ju vad det betyder. Glädje och ännu mera glädje.  

Ny arbetsvecka för pv väntar .., i morgon tar han bilen och jag ska testa att cykla i morgon - om det inte är ösregn som idag - och eftersom det är jag som ska gå ut med Harry, blir det fler promenader, om än inte så långa.

Så är det. 

Det känns bra ändå. 


Plötsligt händer det ....


Efter otaliga chattkonversationer med olika människor på DN:s kundtjänst och minst lika många samtal till Västsvensk Tidningsdistribution och olika förklaringar var gång .., händer det: den här söndagen får vi verkligen tidningen! 

(Jag skriver tidningen, ty det är DN vi har kontinuerligt, SVD är en sån här billig pröva-på-prenumeration som man ofta kan utnyttja numera. Jag tycker att SVD är en himla bra tidning, dessutom).

Uppdatering: nej, det fungerade inte fullt ut ändå! Tidningarna låg i fel postlåda, så att jag hittade dem i vår, beror på att pv upptäckt det hela.

En hel svärm med söndagsfönster ....


... som kom i mejlen igår. 

Så här skriver avsändaren som är Monet: 

"Här är rätt många fönster till dig. Detta är det Soltornet i Norrtälje Hamn som växer fram som en helt ny stadsdel efter att ha legat förfallet i många år.

Det är en blandning av låghus med restauranger och butiker i bottenplanet och två riktiga höghus - omdiskuterade som sjutton - men uppenbarligen byggda istället för de urfula silos som låg här förut. Utsikten däruppifrån lär vara svindlande, rätt ut mot Norrtäljeviken och skärgården. Lägenheterna är slutsålda långt före de är färdigbyggda!


Men titta på den häftiga fasaden! Har aldrig sett att man byggt i den här sortens ”flätor”. I koppar dessutom. 

Nedanför ligger gamla Waxholmsbåten Norrtelje trygg förtöjd, idag som grekisk restaurang! Längs hela kajen löper ett brett trädäck för promenader och vilostunder mitt emot den legendariska gamla Societetsparken. Det är i sanning en blandning av gammalt och nytt här och det är både intressant och väldigt charmigt. 
Staden saknar dessutom stadsarkitekt så det blir lätt lite huller om buller."

// Tack Monet! säger jag, som inte heller har sett sån fasad tidigare. Tydligen ska ett "Havstorn" också byggas. Här kan man läsa om det.

lördag 27 mars 2021

Kväller ....

Hela dagen har det regnat, i alla fall mer eller mindre. Pv tillbringade förmiddagen i Skallkrokens hamn, där bommarna lades i och vilket tungt och bökigt jobb det är, även om gänget män numera är detsamma år från år, så alla vet precis vad som ska göras. 

Medelåldern kanske ligger på sextio och dom flesta är kunder i affären, ja, en av dem är pappa till Johanna som sommarjobbat hos oss i många år, men nu är journalist. Pappan arbetar med smittspårning i Halland och kunde vittna om hur smittspridningen nu kommit ner i långt yngre åldrar - många studenter - och om detta pratade vi en bra stund och en annan av männen hade - precis som pv och jag själv - haft covid och fick ta det lite lugnt. 

Ja, jag körde dit när det var en timme kvar kanske att arbeta för dem .., tog lite filmer .., och satt sedan i bilen och väntade. Harry i baksätet, spanandes efter husse. 

Resten av dagen har vi bara tagit det lugnt. Pv var trött förstås .., jag somnade på soffan ., han tittade på näst sista avsnittet av "Tunna blå linjen" och i morgon är det söndag och då - halleluja - kommer Sonja hit på besök! Vi ska grädda våfflor. Sonja har fått båda sprutorna vaccin och själva är vi - enligt läkare - smittfria, så det ska bli såå trivsamt. 

Och som på bilden såg det ut när jag vid sextiden ikväll gick ut och fyllde på fågelfröbehållarna. I rabatten upptäckte jag gullvivor och liljor på väg upp. 

Såå mycket glädje!

En till .... som jag beundrar.


Elaf Ali, den unga kvinnan - född i Bagdad men uppvuxen i Skåne -. 
Elaf som synts en hel del i tv den senaste tiden och som har skrivit boken "Vem har sagt något om kärlek?" som handlar om detta att frigöra sig från en hederskultur. 

Vilken stark tjej! 
Så  k l o k. 

Här är en länk till SVT och en del av en intervju med henne.

Det finns människor ....

... som jag beundrar nåt så vansinnigt. 

Människorna i Myanmar, till exempel. 

Vilket mod!

Vilket mod!

/Och så önskar jag att någon kunde ordna fram en teleprompter med större text till president Joe Biden. Detta eviga kisande för att kunna läsa .., å, det måste vara hemskt!

Dagens fönster ....


För fem år sedan det här datumet, hälsade vi på Fallnaveka i Småland, hos pv:s storebror Tommy. (Fantasin visste tydligen inga gränser vid namngivandet ... Tommy och Thomas Och mina barns pappa heter Tommy och lillebror Conny!)

Just då var herr Göransson i färd med att bygga en veranda och det är väl taket han kikar på. 

Denne Tommy är så snäll och har lovat att göra pv sällskap till varvet på Tjörn, för att hjälpa till när allt ska på plats på båtens nya, fina däck. Jag har tackat nej och blir hemma tillsammans med Harry och samlar kraft. 


fredag 26 mars 2021

Vanans makt ....

Den som läser här vet nog att jag är en flitig tittare av SVT:s Morgonstudion. Många tycker att det är ett oskick att ägna någon timme åt tv på morgonen, men då tänker man rätt enkelspårigt. 

Under alla mina år här i Halland, har jag arbetat eftermiddag/kväll. Börjat två eller tre, kommit hem halv nio eller halv tio på kvällen. Då har kvällsnyheterma sedan länge tackat för sig och jag tycker att det känns bra, detta att få en uppdatering så där på morgonen. 

På fredagarna är det "nyhetspanel" hos såväl SVT som konkurrentkanalen tv4. SVT har valt en yngre panel och det är ganska mycket flams, tycker jag, alltså. Då händer det ofta att jag flyttar över till 4:an, just för panelens skull. Sen skuttar jag tillbaka (reklam och matlagning kan jag stå över på morgonen) till modershuset.

Jag tror dessutom att SVT tänker fel. Ungdomar tittar inte frekvent på den kanalen .., ungdomar håller sig till 4:an. (rätta mig gärna om jag har fel!), om dom öht tittar på morgonnyheter. Så detta att försöka poppa till det lite, det faller platt. Det är vad jag tror.

Hos tv 4 var det nu på morgonen dessa tre i panelen: Björn Wiman från DN, Eva Hamilton (f.d. SVT-chef som fick sluta då hon passerat åldersstrecket) och så mannen med elegant fluga, vars namn jag glömt. Dick, kanske?

 Det kändes seriöst. 

Här en länk till paneldebatten.

torsdag 25 mars 2021

Sammanfattning ...


Sydafrikanska viruset. 
Uppgivenhet. 
Morgonstudio. 
Ekorrar och bofinkar. 

Blåser bubblor i sugrör och i pipen.
När medicinen ska tas, råkar jag ta även pv:s blodtrycksmedicin. 
Aj, aj. 

Plockar bort allt enris och slänger i en hög.
Klipper ner vissnade blommor från i höstas. 

Sen är det godnatt eller slut på orken.

Pv kommer hem och gör rårakor, jag fixar rödkålssallad.
Fotboll på tv.
Sigge ligger nära-nära med huvudet på min hand.
Alltid på min hand. 
Älskade Sigge.

Planer läggs upp. 
Inte mina, men pv:s. 
Kanske blir det varvet i Bohuslän efter påsk.
Frågar pv var han ligger - procentmässigt - rent fysiskt?
Nittio, nittiofem, svarar han. 
Vi enas om att för min egen del kanske det rör sig om fyrtio.

Födelsedag ...


Idag skulle den här herrn - min pappa - ha fyllt etthundraelva år, ja, om nu inte om hade varit. Denne sportige idrottsman som alltid höll sig så "fit", som tränade friskt - åkte längdskidor eller sprang i spåret -och gympade i hallen var kväll innan han gick i säng .., inte rökte och var oerhört måttlig med alkohol, han dog vid sextiosex års ålder av en hjärtinfarkt och så var det med det. 

Jag har i alla fall tänt ett ljus till hans minne, denne så innerligt älskade pappa Ivar. 


Och för övrigt?
Sover dåligt, men när man inte ska upp en viss tid spelar det ju ingen roll. 
Var uppe tidigt .., förberedde frukost till såväl pv som mig (han tog Harry på Johanssonrundan) och sen har jag varit ute och klippt ner lite fjolårsblommor .., jag har räfsat lite-lite .., suttit och vilat en stund .., tittat på alla små bofinkar vilka dykt upp helt plötsligt .., jag har hört och sett staren (satt på översta tegelpannan på taket) och jag räfsade lite-lite till (det rör sig bara om minuter), men sen fick det vara nog. 


Nu har jag suttit inne och blåst bubblor med ett sugrör i ett glas - om och om och om igen - och pv lär komma hem tidigare idag och vi planerar rårakor med stekt bacon till middag. 

Efter några timmars solsken, är det nu gråmulet och inte alltför varmt ute. 
Nåväl. 
Gott ändå.

(Just nu spelas på Spotify "Can´t help falling in love with you". Den spelade jag nästan nonstop på den jättelika skivspelaren på Dungers konditori i Malå, det var väl i slutet av sextitalet. Såååå romantisk!)

Dagens fönster ....


.... finns här, bara några meter ifrån mig. 


onsdag 24 mars 2021

H u r .....

.... kunde SVT direktsända Göran Lambertz presskonferens?

Detta övergår mitt förstånd. 

Jag blir kräksjuk när jag ser denne man - flinande stå och raljera - och hålla hov.


I ett annat liv - som kassörska  på Ica Supermarket i Ystad - har jag ett gift par i kassan. 
Kvinnan packar i varorna och mannen betalar. 
Jag känner dem inte.

När kvinnan tagit kassen och gått några meter, ger han mig en liten lapp - jag tror först att det är kvittot - men det är det inte och han som smyger in lappen i min hand
Så väntar han en liten stund medan jag läser det han skrivit. Sen låtsas jag slänga den i papperskorgen.

Det var den här lappen, den som syns på bilden. 
Mannen var väl i Lambertz ålder och jag var väl minst femton år yngre. 

Ibland undrar man ju. (Men han kanske bara ville bli min brevvän ....).

Dagens fönster och lite till ....


... finns i det gula huset på kullen, allt uti landet Halland. 

Kan berätta att på förmiddagarna, fram till kanske ett eller två, känner jag mig såååå stark! 
Det är helt osannolikt vilken förändring det har blivit. 

Sen tappar jag styrfarten (som inte varit nån våldsam fart) och vilar och blåser bubblor mest hela eftermiddagen, men ändå. 

Tänk, att man kan känna sig nästan-frisk mellan varven, men ååå, vilken glädje! 

Och nej, jag har inte följt alla råd. Jag har suttit ute och bara njutit .., jag har försiktigt räfsat ihop lite solrosfrön .., och jag känner tydligt hur det går framåt. Orkar inte med några längre promenader, men det kommer väl och om värmen kommer i helgen, tänker jag göra det allra mest förbjudna: då tänker jag nedsänka min lekamen i Kattegatts salta vatten.