Dagens fönster ...

"Kära Elisabet. 

Direkt när jag fick syn på det här fönstret idag vid Länghems prästgård, så bestämde jag mig för att skicka det till dig.

Visst är det härligt med imman, de gula pumporna och den gröna fönsterbågen.

Den fina prästgården skall vi åka tillbaka till en dag när det är öppet och ta en fika där. Verkar vara ett ställe med mycket på gång.

Mysig trädgård som jag vandrade runt i och fotade med mobilen. Fick syn på lusthuset och när jag gick närmare, de immiga fönsterrutorna.

Kram/walkaboutsweden-Barbro."

//Helt  u n d e r b a r t! säger jag. Tack Barbro!

Idag ....

Det bästa av allt idag .., kaffebrickan som pv kom ut med, ja, när vi kommit hem efter promenaden ner till hamnen, den som förr hette Oskars hamn, men numera bara Stensjö hamn. Knappt att jag orkade ta mig hem, men det finns ju stenar att slå sig ned på. 

Så ringde Ecke och undrade om pv kunde tänka sig att gå ner och tömma allt regnvatten som högst troligt samlats i motorbåten. Förr, när Ecke hade full syn och livet var som det skulle, åkte han och Göran (vår före detta granne) ut och fiskade och detta var nog bland det bästa dom två herrarna visste. 

Bilden: på den tiden det begav sig. Ecke till vänster och Göran, denne underbare närmaste-granne intill. Bästa kompisar.

Nu är det slut med den saken. 

Pv har erbjudit Ecke att göra oss sällskap på båten eller att ta ta deras båt och lägga ut nät, men det blir för knepigt. Ser man inget är det ju svårt med balansen också. 

Nåväl, vattnet tömdes efter att pv använt sig av den gamla, vanliga metoden med en hävert. 

Medan vi stod där och kollade hur vattnet rann ut på gräsmattan, var Harry sååå sprittig .., han hade bråttom hem, ty han visste ju att där vankades ett tuggben invirat i nån slags torkad bacon. Ack, vilken lycka!

En annorlunda promenad ....

Bilden: Gata i Accra/Ghana.

Där fanns knappt någon gatubelysning, så det gällde att se sig för. 

Mitt eget äventyr. 

Igår när jag skrollade mig fram längs instagrams konton, hamnade jag - som så ofta annars - hos Tom Turcich, mannen som tillsammans med sin hund Savannah har promenerat runt världen. Han började i USA och gick söderut (till Sydamerika), gick inte över havet, men tog sig till Afrika och Europa och hela tiden dokumenterade han detta på sitt instagramkonto theworldwalk.

Det har mest varit dagliga rapporter. Bilder från små byar där dom passerat eller större städer eller nattläger mitt ute i ingenstans eller vid havet. Nu är han hemma i USA igen och har precis vandrat i Wyoming (ödemark och ännu mera ödemark), men igårkväll - det var dit jag skulle komma - klickade jag in mig på hans konto och på ikonen "begin" där man får se hur det hela började. Kanske fascinerades jag allra mest av vandringen i Italien? 

I alla fall just då. 

Denne Tom Turcich berättar att efter alla år på vandring (fem och ett halvt, tror jag), så har han bara ett fåtal gånger känt verklig rädsla för människor, men hans erfarenhet är att nittionio procent av mänskligheten är godhjärtade. 

Det låter ju hoppfullt.

Och hela tiden finns den underbara hunden Savannah i hans sällskap. 

Bilder där hon sover i tältet .., där han stryker henne över örat .., eller i nacken .., alla hundmöten där det aldrig tycks bli konflikter ..., nyfikna herrelösa hundar som slår följe eller bara hälsar på! 

Egentligen skulle jag vilja lägga ut den allra mest underbara bilden, men eftersom jag inte har frågat om lov - ännu i alla fall - blir det i stället en länk till just det fotot, säkerligen fixat med självutlösare. Titeln är "Family portrait". 

Jag älskar det! 

Kanske kan bara den som har ett instagramkonto se det, men jag ska som sagt var fråga om lov.

(Här är en artikel från 2018 där han berättar om sitt äventyr).

Dagens fönster ....

Plötsligt plingar det till i min mobil. 

Aha .., ett fönster på ingång! 

Det här kommer från Portugal och den skånska madamen. 

Tack du flitiga fönsterfångerska! säger jag.

När man letar efter nånting annat ...

Det bästa - nästan i alla fall - med Svenska Dagbladet, det är det dagliga korsordet. 

Idag fanns den här bilden med och så skulle då konstnärens namn in på därför avsedda rutor. Jag googlade på "Flöjtspelande gosse" och fick då upp namnet Judith Leyster. Denna Judith (som alltså målat tavlan) föddes den 28:e juli (samma datum som bettankax!) 1609 i Haarlem i Nederländerna och dog den 10:e februari 1660 i Heemstede. 

Det blev så intressant, för jag hamnade sedan på en sida (tillhörande Nationalmuseum i Stockholm) där någon bad läsarna att förstora bilden och sedan ta sig en ordentlig titt .., för att därefter dela med sig av känslan som målningen ger. 

Så himla roligt att ta del av detta! 

Själv lade jag mest märke till att jag tycker att pojkens vänstra hand är så mycket större än den högra. Här kan man läsa vad andra såg i tavlan.

Första frosten ....

Tjugoandra november idag. Cecilia har namnsdag. Grattis till den enda Cecilia jag känner .., hon som har nästan lika gott minne som Rexxie. 

Och det här datumet fyllde världens bästa granne - Ann-Britt Sandström - år, ja, det var hemma i Malå. Ann-Britt som blev som en ställföreträdande mormor när mamma tillbringade åratal i Sydamerika. Hennes man Gustav fick axla rollen som morfar. 

S o m  jag minns hur en då liten Anna satt på trappan intill honom ..., där han stoppade pipan och rökte lite. Ann-Britt och Gustav var våra närmaste grannar. 

Så här såg det ut vid niotiden i morse. 

Isiga bilrutor och jag tänkte att det blir premiär att skrapa rutorna på Kian. Där är så många reglage jag inte riktigt begripit mig på, men det gick i ett huj att få rutorna isfria - men drar förstås el under tiden -. 

Körde till affären, då vi hade helt slut på ost. 

Som jag väl säkert berättat hundra gånger, så är husets herre - om möjligt - än mer enjängd än jag själv. Alltså har han samma pålägg alltid. 

Alltid. 

Ost och marmelad. 

Han hyvlar dessutom osten så han är nere på den vaxade delen, men idag fanns det tydligen en gräns och nu var den  nådd. Till min förvåning slängde han ut resterna till fåglarna. 

Mötte rara kunder .., löste in Trissvinsten .., och ska nu - allt medan pv givit sig ut på ett rullskidpass på en timme - sätta mig ute i solen. Det är helt ljuvligt vackert ute! 

Och ikväll får man titta på det andra avsnittet av brittiska serien "Farliga familjeband" och därefter blir det "Bonusfamiljen". Måndagar tycks bli rena glädjedagarna vad beträffar tv-tittande.

Måndagsfönstret ....

... fångades av ellem i Skellefteå, men just då på besök i Ersnäs, några mil söder om Luleå.  

Om ni tittar riktigt noga, så skymtar självaste madamen - oerhört koncentrerad tycks det -  i fönsterglaset. Hej på dig du, ellem!

Och stort tack! säger jag.

Sista avsnittet ....

Så har vi nu klämt det sista av tio avsnitt av brittiska agentserien "Red Election". Och nej, vi tog inte alla på en gång, men ett par åt gången. Vi hade fått höra hur jättebra den var, men vare sig pv eller jag själv tyckte den var sevärd, jo det allra sista avsnittet. 

Varför?

För min del tror jag att det hade att göra med karaktärerna. Knappt en enda av dem tyckte jag var sympatisk .., och det gjorde väl sitt till. Dom var nästan iskalla .., så hårda och kallblodiga allesammans. Och så var det så rörigt. 

Serien finns på Viaplay. (Har två veckors fritt tittande). 

Så här tyckte någon annan om serien. 

Annat var det med brittiska serien "The Night Stalker" med den här mannen i huvudrollen. 

Han heter Martin Clunes och spelar en kriminalpolis som gett sig sjutton på att lösa mysteriet med mannen som förgripit sig och mördat femton kvinnor - ofta äldre -. Serien är baserad på verkliga händelser och gjorde förstås att man fann den än mer ruggig.

Den här polisen fattade man tycke för .., man önskade verkligen att han skulle lyckas.

Här är en länk till serien, om någon är intresserad. 

Ja, mer än så var det inte ikväll.

Dagens fönster ....

... speglar sig i fotografiet av lilla danska Freja, hon som en hel weekend på norra Jylland ägnade sig åt att plocka vildblommor, vilka sattes i olika vaser (glas, flaskor etc). Vilken rar tös detta ändå var och hon skuttade rakt in i mitt hjärta, ja, ett eget litet rum har hon där.

Söndag ....

Och mycket skidåkning på tv. Så är det ju. 

Bestämmer mig för att gå på promenad med harry  i n n a n  tv-sändningen börjar,, mest för att fånga dagsljus och SOLSKEN. Pv ger sig iväg på ett pass med rullskidorna. 

Väl hemma igen sätter jag mig ute i solen och sigge ligger till en början i min famn, men får sedan en egen dyna i trädgårdsstolen intill .., då når jag att klia honom på huvudet, allt medan han kurar ihop sig. Jag slänger ut brödbitar och skatorna kommer inom tio sekunder och hoppar på gräsmattan och norpar åt sig allt dom kan. Sigge bryr sig inte. 

Ser återigen världens minsta lilla gärdsmyg - kanske den från igår -?  

Och människor passerar nere på vägen. Somliga vinkar lite .., så där "hej, hej!", en kvinna med hund intill sig joggar .., ett äldre par går med spänstiga steg. Själv lyssnar jag på Vinterstudion i min mobil; ja, tittar gör jag också. 

Frida Karlsson är outstanding, precis som igår och en ung man som heter Leo Johansson och tävlar för Falun, verkar vara taggad värre. Så härligt med - åtminstone för mig - nya stjärnor! 

Pv kommer hem efter 46.39 minuter (allt antecknas noga!), han har 132 i puls och har åkt i 1 mil och säger att det känns att han har varit krasslig.

Vy upp mot Ekbacksvägen. 

Där är det mest sommarstugor, men där finns även året-runtboende. Här, där bilden tas, är det bara kustvägen mellan oss, den ligger liksom nedanför till höger. 

Bland någon av sommarstugorna bor bland annat ett äldre par som ofta - sommartid - badar samtidigt som jag själv, utan att det är planerat. Egentligen är dom från Göteborg. 

Det brukar heta att läkare kan se på gångstilen hur länge en människa får leva - så där på en höft - och den mannen som bor  här på Ekbacksvägen, han kommer i så fall att få ett långt liv. Vilken fart han har när han promenerar och jag vet att han är en bra bit över åttio år! 

I min uppväxt fanns björk, asp, rönn .., ja, fanns det några fler lövträd hemma? 

Där var mängder med björkar på hela Udden där vi bodde (Björkbo hette ett av husen) och där var många aspar nere i backen, mot sjön till. Ek, kastanj, lind, lönn och bok .., det var sånt man upptäckte när vi - som så många andra - flyttade söderut. 

Först nittio mil och därefter ytterligare sextio mil. Etthundrafemtio mil allt som allt. 

Här  v i m l a r   det av ekar! 

Och just nedanför uppfarten till Ekbacksvägen, där är marken täckt av eklöv. 

Nu ska jag ut i solen igen! 

Fortfarande denna hemska doft inombords. Läste på Twitter - hos någon läkare - som drabbats av viruset i mars 2021 (som jag själv) och så mycket igenkänning där var, när det gäller konstigheter efteråt! Hjärtproblem (våldsam hjärtklappning), totalt trötthet, dofterna, ja, det var bara att pricka av på listan. Skönt ändå att även läkare får såna här biverkningar, då kanske förståelsen blir större. Kanske.