Under eken ....

I ett  par timmars tid blir vi sittande ute vid väggen, den mot väster. Det är Eva från Tyresö, hennes halvlånge man, pv och jag själv. Pv har bakat kanelbullar (och bröd) och jag en mjuk pepparkaka (på mix; en av oss är väldigt rationell eller möjligen bekväm) och så har jag gjort mackor med gravad lax i skivor, lite sallad, kall skivad potatis, citron och några små pyttiga dillkvistar .., mest för Eva som brukar vilja ha nånting annat än sötebröd till lunch - men också till mig själv -. 

Precis allt möjligt hinner vi surra om. Det handlar om cyklister kontra fotgängare, kontra bilister ., det är upploppen i Örebro, Linköping och Malmö .., om dagens skola .., om småfåglar och Eva berättar om larven som går under namnet Gaffelsvans och som hon och hennes mamma tog hand om .., den fick t.om åka tåg från sommarstugan till Norrköping och utvecklades så småningom till en fjäril! 

Om detta hade Evas mamma skrivit en berättelse som sedemera hamnade i tidningen Vi .., och vi räknade ut att det måste ha varit någon gång på 50-talet! Helt otroligt var det och hur intressant som helst.

Foto: S Drozd Lund

Aldrig någonsin har jag väl hört talas om den fjärilen, men nu har jag. 

Så gav det ena det andra och vi kom ihåg sånt som man någon gång hört talas om och sedan fastnat i någon av minnets byrålådor. Den halvlånge bidrog med den här mannen - Rutger Fuchs - och honom hade vi minsann inte heller hört talas om! 

Ja, så kom han (den halvlånge ..) på ännu ett namn som etsat sig fast, nämligen Johannes Rydberg. Det är klart, har man arbetat på KTH inom området kemi, så kanske det är fullständig naturligt att minnas det namnet. Det handlar om en formel. 

Rena grekiskan för mig. 

Pratet fortsatte. Jag berättade om gårdagen när vi hade lämnat ett påskägg till Hildas Edvin som den här veckan är hos sin pappa och på väg därifrån svängde vi in på Pehr Osbecks väg och vi sa att "men vem var nu denne Pehr Osbeck?"

Halleluja för Google. 

Vips, så hade jag svaret och det var minst lika intressant som när vi läste om herr Fuchs! Denne Pehr blev lärjunge till Carl von Linné och vilket otroligt händelserikt liv han - den förstnämnde - hade! 

Allt medan vi satt där ute i solskenet, hördes den envetne gransångaren, men jag var den enda som uppfattade hans serenad. Och ekorren kom farande med vådlig fart och norpade sig solrosfrön .., sommarhusgrannarna rensade ogräs i nyponroshäcken, allt medan människor passerade nere på vägen. Somliga joggade. Andra gick med stavar, ja, såå många förbipasserande har vi nog inte sett sedan i somras!

Det bestämdes att i morgon får pv hämta fällda tallar i Haverdal (en släpvagn har bokats) och så får vi tillskott i vedskjulet. Sedan jag kom till det gula huset, har vi nog aldrig haft så lite ved i pannrummet, vilket väl ändå vittnar om en kylig vinter.

   Sånt som blir till minnen ...

Berlin. 

Gatan som blev till "vår" gata .., där, i slutet - eller början - svängde man in till hotellet. Tänk, så fort nånting blir till "hemma" .., blir till någon slags trygghet, ja, så är det i alla fall för mig.

Och så mycket trevligare - enligt mitt sätt att se det - med inte-bara-asfalt. 

Nånting som förvånade mig var dom olika storlekarna på all gatsten i Berlin. 

Dom här var  r i k t i g t   stora och behagliga att gå på. 

Titta, så vanvettigt vackert!

Och bland större stenar, några mindre. 

Inte långt från hotellet, men perfekt med en kaffe och kaka och att slå sig ned och bara titta på förbipasserande. 

Å, så god jag tyckte att den såg ut, men valde en annan .., en som påminde om Möllers milanokakor (som inte längre säljs). Stor besvikelse. Den visade sig vara torr och hård. Borde ha chansat på den här.

På varje cafébord fanns små askfat och vi såg ovanligt många som rökte - och ofta lååånga cigaretter - så där som Look (som jag själv smygrökte i min ungdom).

Vykort fanns att köpa och jag som en gång i världen väl slog svenskt rekord i vykortsskrivande, köpte ett - säger  e t t - enda vykort och det har jag inte ens postat ännu. 

Inte långt ifrån bokhandeln där vykortsstället stod och lockade, fanns det här före detta vattentornet, vilket nu förvandlats till "kindergarten" - nån slags förskola. 

Men nu är det vardag igen - om än påskdag -och pv sitter och läser dagstidningen .., Harry ligger på soffan och sover så gott .., Sigge är ute på vift (ligger ofta i växthuset) .., och solen flödar. Medan jag suttit här och lagt in bilder, har vi mellan varven tittat på "En plats i solen" där hugade britter letar ett det perfekta boendet, nu var det i Lanzarote. 

Och just nu .., upplopp i Malmö igårkväll. 

Jag blir  g a l e n och vill inte titta.

    Dagens fönster ...

.... fångades i Ystad, när vi övernattade på Stationens B & B. Det här var utsikten från vårt fönster.

Jag tycker så mycket om designen av taket .., en färjeterminal alldeles vid havet och så det som - i alla fall för mig - symboliserar vågor, där uppe i mitten.

    Och så blev det påskafton ....

Bilden: i Berlin vill pv gärna titta på sevärdheter, själv älskar jag boklådor! Och helst vill jag gå in i precis varenda bokhandel, även om jag inte tänker köpa nånting. Här en REA-låda inte långt från där vi hoppade på spårvagnen. Författaren Robotham tycks inte ha varit någon storsäljare. Eller så köpte  bokhandeln in för många exemplar.

Och jag får titta på mobilens display för att se vilket datum det är idag. Aha, sextonde april! Sneglar jag mot köket till,  ser jag - förutom ett fönster som behöver putsas - morgonsol! Härligt! Kanske blir det ett dopp i havet idag? Här finns även planer på att köra in till stan och titta på - och helst hitta - tapeter till köket. Dom som sitter där nu, har funnits i mer än tjugo år, säger pv. Dom är varmt gula och ger ett ombonat intryck, men är alldeles på tok för slitna. 

För övrigt inga planer. 

Sitta ute i solskenet, kanske. Fåglar och ekorrar ska ha sitt. Räfsa upp det någon (vi gissar som sagt var på grävling) rivit upp på delar av gräsmattan .., friherrinnan ska återfå sin lilla, lilla hårtork som jag fick låna med till Berlin (och då uppenbarade sig förstås en dylik i badrummet) .., och jag ska ringa till rara Ingrid i Falun, hon som bad mig berätta om resan till Berlin .., hon som rest så oerhört mycket och läste in sig på allt om resmålen och skrev målande brev och berättade om alla sevärdheter och nu, med några år kvar till hundraårsdagen  - vågar hon inte ge sig av längre -.

"Jag orkar helt enkelt inte ...", förklarar hon.

Bild 3: Från samma bokhandel. 

Vilken underbar bok med mängder med detaljer!

Nu kom pv precis in med Harry efter morgonens runda och jag ska ge fåglarna mat. Min frukost är sedan en timme tillbaka avklarad, det är inte pv:s. Intill mig ligger Sigge.

Och från Australien kommer en bild från sjukhuset där min syster ligger efter trafikolyckan. "Some broken bones", som systersonen skrev om .., är uppenbarligen en bruten arm också, förutom vristen. Ack, att vi bodde närmare! Han skriver att nu väntar rehabilitering någon annanstans, ja, oj så hastigt tillvaron kan förändras och hon som är så aktiv och har varit så rörlig! 

Nåja, hon lever i alla fall!

Over and out! hälsar bloggmadamen, just nu i ett övermåttan soligt Halland.

Läser på nätet ....

.... om upplopp i Linköping och Örebro.

Polisbilar som brinner.

Det totala vansinnet tycks ha utbrutit. 

    Långfredag ....

Av alla årets högtider tycker jag allra bäst om påsken. Kanske för att den inte är så kravfylld .., inga julklappar som ska köpas och passa mottagaren .., vintern är på väg att tacka för sig och hemma i Malå var påsktiden den bästa, rent årstidsmässigt. Då var det många turister som dök upp och mina systrar kom hem på besök och hon som sedan mer fyrtio år tillbaka bor i Australien, hon formligen bodde i slalombacken.  Och exet och jag själv förlovade oss lagom till påsk och nu - i ett annat liv - tittar gullvivorna upp i rabatten! 

Den där treåringen som varit på besök, han har hållit oss igång mest hela tiden. Jag har sagt det förut och säger det återigen: den energin borde räcka till att ladda såväl vår bil på rekordtid, men säkerligen även ett mindre kärnkraftverk! 

Bäst var nog ändå att gå på skattjakt (påskägg, alltså) i hästhagen (utan hästar just nu) och när pinnarna på marken till slut närmade sig ett träd och där - i grenklykan - upptäcktes påskägget, ja, då var det spännande värre!

Sen har det kastats boll .., han har räfsat ute på gräsmattan .., kramat harry och sigge hur många gånger som helst, lekt med mina musselskal och snäckor .., och vi har läst boken om larverna som förvandlas till fjärilar (tack underbara Eva från Tyresö!) om och om igen. Stor glädje!

Efter äggjakten gick vi uppför "berget" - som väl mer är som en ås - och vi passerade flera hästhagar och så blev det middag och nu är det enbart vi själva här hemma. Jag dammsög här och i uterummet .., satte mig därefter ute i solen (såååå typiskt ..., att den uppenbarade sig precis när trion gav sig av mot Skåne) och det var inte långt ifrån att jag somnade ute i allt det ljuvliga. 

Upptäckte att sommarhusgrannarna kommit och det blev en stunds surr. Dom hade varit på gudstjänst i Steninge kyrka, då yngsta dottern ska konfirmeras i sommar och då gäller det att närvara vid minst tio gudstjänster och nu i påsktider skulle dom försöka samla ihop ett antal kyrkobesök. Jag frågade hur det hela redovisades? Jo, "man ska ta en selfie med prästen", svarade den det gällde. Finurligt!

En annan som är mer eller mindre däckad, (inte bara jag, alltså) är Harry. Först fyra dagar i Bjäresjö och ständigt bus med Lykke (1-årig bordercollie) och så detta att vi är fler i huset än i vanliga fall .., ja, han sover som en stock på soffan just nu. Ja, upptäckte precis att pv slocknat i fåtöljen .., jo, minsann .., det är så kallat "manfall" efter treårinsbesöket ,-).

Så några bilder från Berlin och hotellet Transit Loft. Här frukostmatsalen som var riktigt stor och någon dag påminde det mer om en skolmatsal (brittiska skolklasser och även tyska .., var på skolresa), men det störde mig inte. Om man betänker hur tyst och stilla det är här hos oss .., kan det vara trevligt att bli lite upplivad.

När inte  hissen behagade fungera (den levde ett helt eget liv!) blev det till att traska upp till femte våningen. Varje våningsplan bestod av två omgångar trappor med vardera elva trappsteg (pv hade räknat dem). Åååå, så tungt det var! I min recension av hotellet tipsade jag den som eventuellt är justerad på ena eller andra sättet, ja, att helt enkelt välja ett lägre våningsplan.

Och gatan utanför - den heter Immanuelkirchstraße - och det hela påminde en hel del om Regementsgatan i Ystad. Med andra ord kände jag mig  h e m m a. Kyrkspiran skymtar uppe till vänster och s o m  jag gladdes när klockorna ringde!

Nu känner jag mig betydligt piggare. Har börjat gå igenom dagstidningarna som vi helt missat när vi varit borta och tänker att Svenska Dagbladet har så många intressanta artiklar - just nu från den nionde  april -. 

Sist av allt: Glad Påsk till den som eventuellt tittar in här, denna Långfredag år 2022.

    Återbördade ....

Ja, så är vi då hemma igen och det känns - som alltid - bra! Gårdagen blev väl mer som en väntans dag och vi tillbringade nog två timmar vid Alexanderplatz där jag slog mig ned vid det som sommartid måhända är en fontän, men nu inte alls. Intill mig satt ett sällskap förskolebarn och intog medhavd lunch - mest smörgåsar - och deras ledare var en blonderad dam i 55-årsåldern kanske och det kan jag säga ..., att den kvinnan hade pli på sina adepter.

Och där kom en tiggare - eller tre - och frågade om jag hade jag några mynt och och när den tredje kom tog jag fram en två-euro och gav honom, men det räckte inte, han ville ha mera, han skulle köpa cigaretter. Det påminde mig om när jag under ett anfall av godhet (det var på centralstationen i Malmö) bjöd en ung tiggare på en hamburgare (jag är ju alltid så orolig att man inte ska få mat) och en dricka ville han minsann ha också och när jag gjort honom till viljes, gav han helt sonika hamburgaren till sin hund. Jaha, ja, så hungrig var den mannen. Glorian som jag tyckte mig ha, dråsade genast till marken. Så var det med den godheten. (Å andra sidan ska väl hunden ha mat också).

Här, på Penzlauer Allee var spårvagnsplatsen där vi klev på. Där var noll koll på biljetterna och exet berättade att dom i Berlin träffat en man som sagt att han bott där i mängder med år och inte en enda gång kollades biljetterna! Är detta verkligen möjligt?

Hemresan gick bra. 

Ingen fick erbjudande om att kliva av och få femtusen i ersättning och gratis hotellnatt i Berlin - alltså var allt i sin ordning med bokningen -. Planet vinglade nåt hemskt på startbanan och vi började tro att piloten var onykter .., sååå obehagligt var det! Sen blev det bättre och på väg ut ur planet tackade jag en av männen i cockpiten för att dom påminde oss som satt vid fönstret att ta en titt till höger, där nere syntes Stralsund och även Rostock blev vi tipsade  om .., sånt är himla roligt. 

(Minns när exet och jag flög från New York och piloten sa att vi skulle ta oss en titt på New Jersey, tänk att sånt kan fastna i minnet!)

En gång i världen skickade jag mängder med vykort under resor kors och tvärs. Nu: inte ett enda! Dels är det bökigt att hitta frimärken, men sen är det ju så enkelt med Postens vykort och dyrare blir det inte, så jag får helt enkelt skicka i efterhand. 

För övrigt?

Med oss från Skåne hade vi i morse en treåring och vi sa att kanske han inte vågar .., även om hans mamma och pappa kommer hit på påskbesök i morgon och åker hem fredag. Jodå, det gick hur bra som helst och nu har denne unge man med all sin energi räfsat ute på gräsmattan (antingen har grävlingar eller vildsvin var här!) och det har varit full fart hela tiden. Just nu ute på promenad med pv och Harry, sen skulle det bli hinderbana och sen kanske han blir trött. 

Nu ska jag dra efter andan en stund. 

Ajöken, sa fröken. (Och om jag missat att svara  på någon kommentar, så beror det på att det går aldrig att kommentera från min mobil).

    Senare på dagen ....

Klockan är tjugo i fem när det här skrivs och pv ligger utsträckt på sin säng och lyssnar till Studio 1. 

Ett fönster i vårt rum står öppet och från dagiset här på gården hörs ett barn gråta hejdlöst. 

Ungefär så är det här just nu. 

Den här dagen har varit så övermåttan härlig, så där så jag får hålla tillbaka lite. Det är som om alla intryck vimlar omkring inne i hjärnan (och lika mycket i hjärtat!) .., ja, som om dom befinner sig i en mental tumlare! 

Här är några minnesbilder som jag nog tror kommer att finnas kvar länge.

1.

Till exempel det Judiska muséet och rummet där det på väggen visades mängder av rörliga bilder av olika människor (med judiskt ursprung) vilka berättade om sin tillvaro och sina tankar. Alltså dom berättade en och en i taget, även barn var med). Det var det som gick rakt in i mitt hjärta. 

Alla dokument, alla passbilder ., allt sådant, har jag sett på andra ställen - i Bergen Belsen bland annat - men just det här rummet .., det var så fantastiskt och jag satt länge på en stol och lyssnade.

2.

Och hur varm i hjärtat  blev jag inte här ...?

Vi kom gående mot Brandenburger Tor när vi såg en massa människor stå samlade, nästan som i ring. 

Det visade sig att den ryska ambassaden fanns (finns ännu) på andra sidan gatan och här på marken låg blommor och ljus och annat, som en hyllning till människorna i Ukraina och såklart som en protest mot Ryssland i allmänhet och kanske Putin i synnerhet 

Att torget nu heter Freedom Square är ju bara så bra och ännu bättre att platsen fått namnet "W Selenskyj Platz 1". Och ååå, så trevligt (eller inte) för dom ryska diplomaterna att skåda ut över detta .., men så hade dom också dragit för gardinerna (eller så är dom alltid fördragna?)

Det var en sån känsla av  r e s p e k t  där bland alla blommorna. 

Jag fick själv svårt att hålla tårarna borta ..., och jag önskade att vi hade varit tiotusen personer som gjort våra röster hörda.

3.

Och så .., när vi sedan tagit spårvagnen hem (vi har köpt ett 24-timmarskort och då ingår även resan till flygplatsen i morgon) och gick längs gatan mot hotellet .., och pv var sugen på kaffe och "nåt gott" och vi gick in i ett pyttelitet café och köpte två kaffe och nån slags bakad kaka (på tok för söt!) och satt där ute i det fria och såg människor komma och gå, ja, men hur härligt var det inte!

På andra sidan gatan, på en balkong, stod en man och planterade små frön i en plantlåda och vi såg mängder av duvor på andra balkonger och på små hyllor uppe vid taken .., och föräldrar med cykelvagnar (typ danska trälådor) passerade och andra hämtade hem sina barn från dagiset och en dalmatiner norpade åt sig en bit av pv:s kaka som trillat på marken och jag gav några sparvar resterna av min kaka och där kom en äldre man gående och hade en påse potatis i ena handen - kanske hade han arbetat klart för dagen -?

Ja, men ni förstår hur mycket jag älskar allt detta?

Just det. 

Nu ska jag ta en dusch. 

Undrar om det är all medicin jag får som totalt torkar ut min hud? 

Aldrig någonsin har jag upplevt den så torr.

    Måndagförmiddag .., frukosten avklarad.

Ja, jag är väl kanske den enda som tycker att det är så himla intressant med såna här små skyltar vid olika portar. Det säger ju så mycket egentligen. Bor här enbart människor från Turkiet eller är det mera blandat? Några kanske är sambos? Undrar just hur många månger pv suckat när jag närmat mig en port och ropat "vänta lite!" Och skrinnaren Nils van der Poel ..., har han släkt här kanske? Ja, så där kan fantasin skena iväg.

Det är strålande solsken just nu och tanken är att idag ska det mesta hinnas med. Igår var allt stängt, till och med den pyttelilla närbutiken lite längre upp på gatan. Den indinska restaurangen var däremot öppen och där åt vi middag. Pv valde nånting med kyckling (att han inte börjar kackla snart är för mig ett mirakel) och jag valde en vegetarisk historia med aubergine, zucchini, svamp, morötter och lite annat och så ris och sallad till, plus currysås av något slag. Gott och inte starkt, pv däremot svettades ymnigt och fick börja snyta sig efter ett par tuggor av sin kycklingrätt. 

Ja, det här blev en liten uppdatering i all hast. 

Nu ska vi nog ge oss ut på vift. 

Ajöken, sa fröken.

    Söndagförmiddag i Berlin ....

Så sitter jag här - inte på handlarns trapp och gråter så övergivet - men väl i den jättelika frukostmatsalen/receptionen på hotell Transit Loft i Berlin. Pv har gått ut på promenad till Kollwitz Platz och för att rekognocera lite inför biljettköp till kollektivtrafiken, ja, med tanke hur överdjävulskt ont jag hade i hälsporrefoten innan vi kom hem igår. Jag ville bara gråta och fick på slutet - om och om igen - slå mig ned på en bänk, ta av mig skon och försöka sitta högt med benet en stund. Ja, ja.

Hotellet vi bor på är en gammal fabriksbyggnad från tiden då Berlin var delat - detta är såklart östsidan - men oj, så härligt jag tycker att det är! Högt i tak och jättelika fönster! Överallt här där jag sitter finns högväxta blommor som avskiljare .., men dämpar ljudet gör dom kanske inte. Såg  precis hur en av männen i receptionen gick omkring och putsade fikusbladen med en slags spray.

Frukosten är helt okej. Inga ägg, men det äter vi ju alltid annars och klarar oss utan (men det hade varit gott ...), likadant bröd som vi gräddar på Hemköp eller Ica (frånsett några grövre, ganska torra), flera sorters färdigskivade ostar .., rökt korv .., camenbertost ., sylt och marmelad och en överjordiskt god yoghurt (till min glädje helt naturell!), rostat bröd också, ja, sånt. 

Gårdagen tillbringades mer eller mindre på gående fot. Praktiskt taget hela dagen (nu ringer kyrkklockorna igen ... vi bor på Immanuelkirchstrasse och då kan man ju räkna ut vad kyrkan heter .., den ligger i korsningen en bit härifrån) strosade vi omkring dit näsan tog oss. 

Till Alexanderplatz där det var mängder med polisbilar (skulle bli fotbollsderby senare på kvällen) och pv letade förgäves efter en butik att köpa handskar i .., idag är det min tur att försöka hitta en hårborste .., och nu visar det sig att jag nog glömt mina fingervantar inne i den indiska restaurangen här intill! 

Bäst av allt var ändå att promenera längs floden Spree. Såååå ljuuuvligt! 

Buskar och somliga träd hade börjat grönska .., spireorna blommade redan .., och så alla vårlökar som tittat upp och tusenskönor i mängder på gräsmattorna! Och mängder med hängpil! Vid en bro såg vi en häger. 

Vi åt vietnamesisk mat på liten restaurang (pv påstod att det smakade precis som det han äter tre gånger per vecka från Kinaboxen i Halmstad) och igårkväll på en indisk här intill. Han valde fisk, jag lamm. Fisken var gudomlig, konstaterade vi! 

Det museum vi hade tänkt oss, stängde klockan tre på lördagar, det tar vi i morgon, måndag. 

I skrivande stund ser jag människor som kommer och går .., några sitter vid frukostbordet och kollar sina mobiler ., städerskor passerar .., det slamrar från porslin som plockas bort - eller fram - och här, där jag sitter, är det tomt. Två soffor .., fyra runda bord och några stolar .., böcker att låna .., en tv-apparat (avstängd) på väggen. 

Vi bor på sjätte våningen, uppe bland takåsarna. Rummet är i mina ögon helt okej. Fyra sängar (i många rum finns sex sängar), ett litet men fräscht badrum .., utsikten är över taken. Jag ser duvor och skator, ibland någon kråka. Pv säger att "men nog hade det väl varit trevligt med några tavlor mot allt det vita här i rummet …". 

Det finns en hiss, som ständigt gör oss halvt galna. Trycker man på en knapp, kommer man till en annan våning. Att knata sex våningar upp var en prövning .., så jag kämpar på med knappandet och har man tur, löser det sig till sist. 

Var morgon brukar jag ha ett mejl från min syster i Australien i min inkorg. Så icke dom senaste dagarna. Ringde min syster i Skåne och frågade om dom hört av henne? Nej. Så mejlade jag min systers son i Portland, sextio mil från sin mamma, och undrade om det hänt henne något?

Jo, det hade det och i all röra hade han väl helt glömt att meddela oss! 

Hon hade nämligen varit inblandad i en trafikolycka "with some broken bones" och ligger nu på sjukhus i Adelaide och skulle igår bland annat operera sin brutna vrist! Aj, aj!! 

Nå, skönt  att veta allt gått bra i alla fall. Eller det hade ju kunnat gå betydligt värre. 

Nu ska jag gå upp på rummet och göra mig i ordning inför ännu en dag i Berlin. 

Det blev en lugn början på söndagen, det här. 

Ha det!

    Nära ....

Det är rent otroligt så mycket man hinner när man är inspirerad! 

Eller när man vill komma hem och mötas av att det är fint och då menar jag undanplockat.

Friherrinnan har tittat förbi med små, små plastflaskor, perfekta att fylla med hårschampo - det där schampot som jag tycker så mycket om - och en zippåse följde också med! Så ska jag få låna hennes lilla hårtork, den ryms nog i ryggsäcken. Hotellet är billigt och nej, såna faciliteter som hårtork, det finns inte. Ja, man kan inte få allt. 

Kan meddela att här har varit närapå snöstorm på morgonen, som blev till snöblask, som blev till strålande solsken! Just nu råder det sistnämnda. 

Och tack Bert i Luleå för snabbt svar angående min dubbelleverans av boardingkort, ja, jag fick dem via nätet, såväl från Easyjet som från Travellink. Det är ju typiskt mig att bli lite orolig (det stod att jag skulle få dem senast åtta timmar innan  avgång .., det litade jag inte mycket på och gick in på site nr 2 och nu har vi alltså fyra platser på flyget ,-). 

(Bert kom med lugnande besked).

Såja. 

Nu lägger jag på locket. 

   Dagens fönster ...

"Här kommer ett gäng fönster från Danmark. 

Det första är från orangeriet på Ordrupgaards museum."

//Så skriver hedgrenskan som ju har sin äkta hälft just från systerlandet i väster. 

Tack Kerstin!