Tredje advent ...

Fortsätter med bilder från gårdagens besök i Varberg. I Eko-tältet fanns det mycket titta på, gulärtor, t.ex. 

Här hemma råder lugnet. Harry är putt på Sigge som tagit bästa platsen i soffan och gång på gång kommer Harry och tittar på mig .., liksom för att jag ska förstå att "nu MÅSTE väl ändå Sigge flyttas på .., kan du inte göra det matte ...?"

Bästa platsen är den där det är som en grop i soffan .., och den gropen har Harry åstadkommit med sin tyngd, Sigge ÄLSKAR att kura ihop just där.  

Mellan varven tittar grannen Birgitta  in och har med sig saffranssnittar med flingsalt ovanpå. Så snällt av henne! Hon är här i sommarhuset och ska förbereda inför nyårsaftonen, då barnbarn med kompisar ska fira in det nya året här på Ejdervägen. 

Nu ska det bäddas med tjocka täcken och städas så det är fint när dom kommer. 

På torget i Varberg stod den här skapelsen och vi bara gapade ..., men nånting, vilken vacker gran! 

Visade den på min facebooksida och då skrev såväl Rexxie som Mian att det där var nog ingen riktig gran, utan en sån där man fixat till den och stoppat in lösa grenar för att få den fin! 

Ja, så kan det mycket väl vara, men då skriver jag som Harriet af Klinteberg - som en gång i världen bodde i Malå -: 

Tack för att du visade denna vackra gran för oss alla!

Om den nu inte vuxit till denna skönhet av egen kraft så är det istället ett mästerligt mänskligt hantverk.

Ja, det må vara hänt om det är som plocke-pinn, men då är då hopplockaren - enligt mitt sätt att se det - verkligen duktig! Hela torget känns för övrigt som ett stort vardagsrum!

Jämför med granen hemma i Malå. I bakgrunden skymtar Forumbiografen där mitt intresse för film en gång väcktes. Handelsbanken och Apoteket fanns till höger om biografen, men jag vet inte om det är så nu? På ovanvåningen av apoteket hade tandläkaren Staffan Falk mottagning. 

Jag kan EXAKT komma ihåg hur det doftade när man - orolig om det skulle borras - gick en trappa upp.

Längst till höger, vid lyktstolpen, syns lite av polisstationen där Tommy arbetade och ännu längre till höger, tvärs över gatan bara, fanns och finns ännu Ica Nilahallen där jag själv förtjänade mitt levebröd. 

Nära till allt. 

Regnigt ute ..., fåglarna har fått mat och pv steker lever.

Hade en fruktansvärd mardröm på morgonen. Hilda och jag själv cyklade högt uppe på det som kändes som världens högsta berg och cykelstigen var inte bredare än kanske 2 dm och jag var vettskrämd och vågade inte fortsätta. Hu, så hemskt .., och inte visste jag hur jag skulle ta mig tillbaka heller. 

Alltid, alltid dessa höjder!

Dagens fönster ...

.... fångades i Nicolaikyrkan i Halmstad .., det var förra lördagen och ljuset inte det allra bästa för att ta bilder  men ändå, kyrkan som är så anskrämlig från utsidan, är ändå så vacker inuti!

När man åker norrut ...

Så tar vi med oss Sonja och tar sikte på Varberg. Dimman ligger tät över nejden och det är knappt att vi ser vingarna på vindkraftverken, dom som står i grupp på vår högra sida, då, på uppvägen. 

Torget i Halmstad kan liknas vid ett öde hav, ja, frånsett något enstaka stånd där det säljs grönsaker eller ett annat med hyacinter, kransar och julrosor. Ofta sitter högljudda män på någon bänk och inmundigar starkvaror. Nej, det är inget lockande torg.

I Varberg VIMLAR det av olika stånd och det vimlar även av besökare på torget! Medan pv letar upp ledig parkering, strosar Sonja och jag själv iväg och innan han är tillbaka, har jag hunnit köpa hjortronsylt på burk .., julklappar till en av småttingarna och lite annat. 

Sonja har lite svårare att gå numera .., hon liksom dutt-går och jag får hjälpa henne upp eller ner från trottoarkanterna. 

Bästa ståndet var väl det här .., där det såldes ekologiskt odlade grönsaker. Expediten (visade sig för övrigt härstamma från Örnsköldsvik) bjöd på rabarberglögg i små plastmuggar och Sonja föll pladask och köpte med sig en flaska hem.  

Gulbetor i mängder fanns också! Men ååå, varför köpte jag inte några kilo? 

Jo, kanske för att kön till kassan var så lång och tog sådan tid. Sonja kämpade på .., och jag erbjöd mig att lösa av henne, men se det ville hon inte veta av. 

Jag har sagt det förut och säger det om igen: människorna i Varberg eller Falkenberg är så oändligt mycket öppnare  till sinnet än de i Halmstad. På något underligt vis känner man sig så glad var gång man är där. 

Och inte förstår jag varför .. det är ju inte så att vi har kört i timmar för att komma dit! Till Varberg är det bara fem mil. 

Finns det någon grönsak jag förknippar med Halland,så är det förstås grönkål, vilket säljs i stora plastpåsar om 3 kg - det ska väl bli till långkålen förstås -. 

Brysselkål syntes också! 

Det var kyligt i vinden och efter kanske en timmes promenad bland allt som lockade ., beslöt vi att åka till Falkenberg och titta in på Stålboms konditori, något friherrinnan vittnat om .., ja, hur fint där är! 

Stort och rymligt var det och lite ovanligt stuk på det hela. Den unga servitören sa att nu var det lugnt, men under buffén tidigare på dagen, hade det varit nästan fullsatt.

Fin neonskylt, tycker jag!

Pv är alltid så generös och Sonja och jag själv fick välja fritt vad vi önskade, trots att Sonja ihärdigt protesterade .., nej, men inte kunde hon ju bli bjuden .., men så blev det. (Själv tog jag tacksamt emot erbjudandet).

Det blev en slags jultallrik och jag kan säga att någon middag behövde vi inte äta när vi väl kom hem.

Gott kaffe serverades i de tyngsta koppar jag någonsin druckit ur och i taket hängde tjugo adventsstjärnor utan belysning.

Och vilken  u n d e r b a r t  vacker målning som satt på väggen!! Konstnären okänd .., ja, jag hittade inget namn, men visst vär den vacker!

Kom hem .., bakade ut pepparkakorna (Råneå-pepparkakor som Bert lyriskt skrivit om), men vi tyckte att det blev alltför mycket smak av citron, trots att jag följde receptet till punkt och pricka. Ja, ja .., ska frysa in dem och om inte annat torde väl pv offra sig och ta dem till kaffet. 

Så var den här dagen.

Dagens fönster ...

Från Monet kommer det här fönstret, men kanske mest av allt: katten Messi - som nästan liknar ett litet lodjur -. Julstjärnan är konstgjord, men ser ju onekligen verklig ut, så ingen risk för förgiftning om katten skulle få för sig att börja knapra på blommorna. 

Vår Sigge har aldrig visat något intresse för blommor och blader, jo, kattmynta förstås, men det är också det enda. 

Tack för bilden! säger jag.

Inspektionerna ...

Något som jag för mitt liv inte begriper, det är att inspektioner på arbetsplatser ofta föranmäls! 

Så är det t.ex där pv har arbetat tidigare .., och uppenbarligen även på byggarbetsplatser och kanske på andra ställen också. Alldeles förfärligt är det ju om det gäller djurhållning.

Ja, men vad är då vitsen?

Det hände även hos oss i affären - detta att Miljö & Hälsa aviserade sin ankomst - däremot fick vi oanmälda besök av någon anställd av Axfood eller Hemköp som kom - helt oanmält - och kollade datum (så att inte vi sålde det som var utgånget), fyllnadsgrad i hyllorna, städning och mycket annat! 

Precis så tycker jag att det bör vara.

 Det bästa .... 

Dagens bästa består av tre olika saker. 

1. Besöket på Ankaret för att posta julbrev och där möter jag en kvinna som jag inte träffat på länge. Jag minns hur oändligt mycket jag tyckte om hennes dotter Molly och det var Molly, då 4 år, som kom till affären och gav mig den  här teckningen. (Hon hade gått in på sin storasysters rum och hämtat kritor och berättade då vem som skulle få teckningen som present). 

Nu är Molly 14 år och jag frågar hennes mamma vad som intresserar den där tösen numera? 

"Jo, hon är helt fotbollsgalen och lyckan var stor när hon fick se matchen i Malmö mellan Rosengård och Barcelona, även om hemmalaget förlorade stort ...!", säger hennes mamma. Och mamman är en av dem som ska sjösätta det nya journalsystemet på Halmstad Sjukhus. Huuu! Lika rar hon.

Det bästa nr 2 .., handlar om när jag, efter Ankaretbesöket, kör hemåt i dimman och bilradion är igång och där kommer en låt som gör mig så .., mjuk inombords och jag tänker att ..."Men, det låter ju precis som Beatles!"

Det visar det sig också vara! På displayen syns texten "The Beatles, Now and Then", en låt jag totalt har missat eller glömt! Eller har den kanske aldrig publicerats?

Kommer hem, letar upp den på Spotify .., spelar och blir glad! Den finns på Youtube också. 

Mitt tredje Det Bästa handlar om tillit. Igår fick jag ett sååå vänligt svar från Nora på Viaplays kundtjänst; det gällde återbetalningen av mitt konto som jag valt att säga upp, allt enligt lagen om ångerrätt. Någon kommenterade - säkert i all välmening - att ett sådant svar troligtvis var skrivet av en robot. Så dum jag kände mig! Så urbota naiv! Dessutom hade jag ju skrivit och tackat denna Nora för vänligt bemötande .., å, nu hade dom nånting att läsa upp på nästa personalfest!

Idag blev det ännu en kontakt med Viaplay. Fick ett lååångt mejl från - inte Nora - men väl Marita på kundtjänst som skrev att allt var ordnat, jag behövde inte känna mig dum alls, pengarna var insatta på mitt konto, det skulle ta upp till fem dagar .., och Nora var verkligen ingen robot utan hennes trevliga kollega och sist av allt önskade hon mig en trevlig dag.

Det kändes som om jag skulle börja gråta.

Vykort från Emma, dag 2.

Hanoi bjuder på supergod mat, enligt Emma. Det kommer små filmer där hon visar hur hon och Fabian krånglar sig in i det som mest är ett avlångt hål i väggen och där sitter män och kvinnor på låga stolar av röd plast, mer som pallar .., och AP - som är den längdmässigt kortaste i vår familj - skriver på familjechatten, att där hade hon platsat utan bekymmer! 

Har människor i Vietnam och annorstädes öht  knäproblem, eller håller dom sig evigt viga och unga i kroppen enbart genom vardagsrörelser ..? 

Och jag minns när exet och jag själv en sen kväll anlände till hotellet i Bangkok och vi var sååå hungriga. Vi tog en sväng i omgivningarna .., upptäckte en kvinna som stod på trottoaren och wokade ljust kött av något slag och vi slog till - priset var 3 SEK per portion - och det var vansinnigt gott! 

På väg tillbaka till hotellet, mötte vi en man som kom promenerande med en elefant i koppel. Kanske var han ute på kvällsrundan, så där som pv gör med Harry?

Tack Emma att jag får visa dina bilder!

Dagens fönster ...

Kattis i Närke skrev så här på sitt Instagramkonto: "Till vänste, utom bild, ett så rackarns fint och skönsjungande luciatåg!"

Jag såg bilden och tänkte att bakom det fönstret kunde jag tänka mig svävande människor, ungefär som i Marc Chagalls målningar. 

När jag några sekunder klickade in mig på min mejl, hade jag samma fönster där, men då som film och med ljud!

Laddade ned den, men se det gick inte att få den att spelas upp, så jag gav upp, frågade Kattis om jag kunde använda fönstret så här och det fick jag. 

Så här stod det då: "Kanske vill du ha ett fönster i form av ett filmklipp/rörlig bild? I dessa tider när man inte får följa med till och fotografera luciatåg."

// Nå, det blev ett vackert fönster i alla fall! Tack Kattis!

Det nya året .... 

Till kalendrar har jag alltid haft ett slags kärleksförhållande. Under alla  år då jag skrev i Norran, fick man var jul nästa års kalender i alldeles perfekt format! 

Det var mest arbetstider som skrevs ned och så lite andra viktigheter. Som här i september 2004, då jag reste tillsammans med den lurvige till en liten stad i Turkiet och för att alls hålla reda på valutan och valörerna på sedlarna, skrev jag upp kursen i min kalender. 

Även när jag sedan tackade för mig som skribent, fick jag årligen en ny liten Norran-kalender.  Jag har sparat dem alla, men var har jag dem ...?

Därefter blev det Hemköps väggalmanacka; det här är den senare varianten och den trivdes jag bra med. 

Gott om plats för anteckningar. 

2021 var ett olycksaligt år. Covid med sjukhusvistelse och lång konvalescens och när jag började känna mig någorlunda som mig själv, ja, då ramlade jag med den jättestora blomkrukan och det blev en helvetesvecka med värk och det visade sig att det läkt fel och var snett och vint och åtta dagar efteråt blev det operation och platta i handleden och ytterligare några månader med värk. 

I slutet av augusti kom hjärtgrejset och tio dagar på sjukhuset och inopererade stents.

Nåja, man överlevde ju. 

 Det här året sade jag adjö till Hemköps kalender och beställde en helt underbar variant, förfärdigad av Illustratören/konstnären Henning Trollback - han har även gjort frimärken -. 

Det är hans teckningar jag tycker om .., lite här och där på månadssidorna, men man kanske inte rymmer riktigt lika mycket i kom-ihåg-anteckningar, men det må vara vårt öde.

 

Igår hade denne Henning T ett inlägg på instagram, där han berättade att nu fanns möjlighet att förhandsboka kalendrar inför nästa år. 

Varje kalender kostar 250:- och så tillkommer 50:- i frakt, så det är inte billigt, men å andra sidan .., det är ju som tavlor nästan!

Nej, jag kommer inte att ha den hängande på väggen, den får - precis som årets - ligga på skrivbordet i rummet mellan köket och vardagsrummet.  

Dels vill jag inte skriva när jag står upp, utan vill sitta ner om det ska antecknas och så tar den inte så stor plats. 

 

Tänk, om jag nu hade kunnat redigera så jag fått upp den här på-stranden-bilden mera upp till höger, det hade sett bättre ut, men det kan jag inte. 

Ja, ja. Kalendern är beställd och annat trevligt finns att vänta på .., en fotobok från Önskefoto .., samt något som ska bli till julklappar och presenter, vad det lider. 

Upptäckte att leveransen är på väg och det gjorde mig sååå glad!

Medan jag skrivit detta, har vi lyssnat till helt ljuvlig musik - idag blev jag så less på alla julpsalmer och Carola och Gläns över sjö och strand. 

Just den här musiken hörde vi när vi kalasade på  indisk middag i Gdansk och efteråt frågade jag servitören vad det var för några som spelade. 

Jo, namnet var "Whiskey blues" och finns på Spotify, kanske Youtube också. Jo, den finns där också. Perfekt att sitta och skriva till, eller bara njuta av! Har ännu inte förstått om det är en massa olika artister som sjunger .., men ljuvlig musik är det i alla fall.

Och nu är klockan 02:40 hos Emma och Fabian i Hanoi och hos min syster i Australien är det tidig morgon, 06.11. Här är den 20:45.

Det var en liten utvikning bara. Har laddat ner en världsklocka där man väljer ut vilka länder/städer man vill följa.

Vykort från Emma ...

Emma - barnbarnet - och pojkvännen Fabian är på långresa och första stopp blir Hanoi. 

Här var det lunch för trettio kronor. 

"Är det okej om jag lägger ut bilden på bloggen?" frågar jag. 

"Jaa ...", blir svaret.

Har jag tur kommer det nog några fönster också under resans gång. 

Tack du rara Emma!

Dagens fönster ...

Från Babsan i Roslagen kommer här ett fönster som bidat sin tid .., kanske deppat lite och undrat om det var helt bortglömt.

Men nu .., nu ska det vara på plats!

Det är hallfönstret med pynt, skriver B.

Tack Babsan!

 Lucia ....

I vanliga fall brukar jag titta på SVT:s lucia-sändning, men i morse var jag för trött och låg kvar under täcket. 

Jag hade suttit uppe länge och börjat titta på danska serien "Morden i Helsingör" och eftersom danska serier ofta håller så hög klass - enligt mitt sätt att se det - så hade jag rätt stora förväntningar. 

Nej, det var ..., underlig intrig och stolpigt prat. Roligt ändå att återse Peter Gantzler från tidigare filmer, däribland "Italienska för nybörjare". 

Det är tjugotvå år sedan den filmen hade premiär och såväl herr Gantzler som undertecknad har förändrats sedan dess ,-).

Det var rösten och kroppsspråket jag kände igen honom på. 

Tittade på det första avsnittet och så lite på det andra, men gav upp. Därav tröttheten. 

För övrigt kan väl ändå inte någon enda Lucia-produktion slå den som sändes under pandemin från Jukkasjärvi i Norrbotten? Där stod lucia och hennes tärnor och stjärngossar ute i det fria och det var kallt och mängder med snö och outsägligt vackert. Tyvärr visas den sändningen inte längre. 

Hade planer på att köra till Varberg idag, men väntar tills på lördag, då det är så krångligt att hitta parkering där, särskilt när det är torghandel på gång. Kanske - men bara kanske - att Sonja gör oss sällskap och så kan vi ta en fika på något konditori efteråt. Det vore trevligt.

Dagens fönster ...

Så här skriver avsändaren, som är annannan: 

"Inga dåliga fönster i huvudbyggnaden! 

Ludwig-Maximilian Universität, München."

// Tack! säger jag. 

Och vidare tänkte jag ..., oj, så vackert det är med VALV!

Dagens fönster ...

Ena dagen duggregn och slask. Nästa morgon tar sig solstrålar in genom köksfönstret och solen har då lyckats ta sig lite-lite-lite ovanför platån rakt söder om vårt hus. 

Egentligen är det som en mindre ås, men på vissa ställen är den så tvär och brant, så där så ramlar man rakt ner, kan det ta en ände med förskräckelse. Själv vågar jag aldrig gå riktigt, riktigt nära kanten.

Vissa av dörrarna i den gamla delen av huset är gamla och fanns här redan när pv blev husägare. 

Jag tycker sååå mycket om dem och om dörrhandtagen också!

Till vänster om dörren sitter eller hänger en inramad affisch med motiv av Sven Ljungberg. Det är en svartvitt katt som behagfullt spatserar på en äng och följs av en hel hop skator, vilka kanske tror att den svartvita katten också tillhör gruppen. 

Visserligen är jag själv barnsligt förtjust i den tavlan, men det finns en som är ännu mer glad i den och det är lille Viggo! Som han tittar på kissen och på fåglarna och så spännande är det ju .., för undrar just vad som ska hända?  Ska skatorna picka lite på katten, eller kan den fortsätta sin promenad helt obekymrad?

En gammal bild som egentligen är för mörk. I verkligheten är den lite ljusare. På många av Ljungbergs tavlor av sktaorna, skymtar Lagan i bakgrunden. Ja, familjens bostad låg ju alldeles intill vattnet och där ligger nu Ljungbergmuseet, väl värt ett besök om man har vägarna förbi, 

På nätet hittar jag andra tavlor av samme konstnär. Perfekt fångad uppsyn av såväl herr eller fru Skata, som av katten.

På loppis i Ljungby stod jag och höll i en exakt sådan här litografi och lika urblekt, så den hade jag gärna haft om den varit i bättre skick. 

Hör ni tjattret från skatorna?

Jag gör det i alla fall. ”

Men allra finast ändå, är väl den här! Ack, ack, ack om det kunde göras affischer även av denna!

Minns ni Inga-Britt ...?

I lördagens "Vad har ni för planer för dagen ...?" (på instagram) skrev Cruella/Helena att hon bakade pepparkakor och lyssnade till Kvartalspanelen. 

Själv följer jag diverse poddar .., USA, Kina och Europapodden (mycket elände som tas upp, men jag tycker ändå att dom är värda att ta del av!), plus Radiokorrespondenterna, såväl Ryssland som Mellanöstern. 

Men Kvartalspanelen ..., vad var nu det för någonting?

Googlade och fann detta och lyssnade nu på morgonen. Programledare är Staffan Dopping (som alltid med så behaglig radioröst) och gäster var Lars Leijonborg, Håkan A Bengtsson och Inga-Britt Ahlenius. 

Det var det sistnämnda namnet som fick mig att ägna 29 minuter av morgonen till lyssnande och det var riktigt intressant! (Är man prenumerant för 99:-/månaden, blir det 56 minuters lyssnande).

Inga-Britt Ahlenius  .., denna fyrbåk av redighet och icke-inställsamhet - ja, enligt mitt sätt att se det - och det var evigheter sedan jag hörde henne!

Det här ska jag lyssna till fler gånger!

Dagens fönster ...

"Hej!

Det här höghuset i kvarteret intill vårt tycker jag faktiskt är riktigt lyckat om man jämför med de vanliga grå kolosserna. 

Här har man tagit ut svängarna lite mer med olika glasytor, ett trapphus som ändrar färg, när ingen passerar. (Annars är det vanligt ljus.)

Men det hade kunnat vara ännu snyggare. Från början var det det, då den första fasaden var vackert svart. Men det godkände inte de som godkänt bygglov. 

Hela fasaden fick göras om. Till grått istället. Vet inte vad det är för "fel" på stadsarkitekter ibland.

Hej svejs!"
//Tack Bert! säger jag. 

Beslutet ....

Den som ännu inte - men tänker titta - på avsnitt 9 av GVFÖ (Norge) bör sluta att läsa här.

Så var det då dags för det näst sista avsnittet av Gifta vid första ögonkastet - den norska varianten -. 

Ja, alldeles enkelt är det inte. 

Par 1. Där är mannen förälskad i kvinnan, men hon hittar hur många fel som helst på honom - nej - det var ingen bra matchning. Där  är jag bombsäker på att det blir njet från hennes sida. 

Par 2. Det är kvinnan med det vackra, mörka håret och som skrattade så mycket till en början och där den tilltänkte - eller han som blev hennes make - är den mest tystlåtne man jag någonsin skådat. Jag tycker ofta att han är på gränsen till ohyfsad, men har säkert goda sidor också. När kvinnan gärna vill ha grönsaker i handlingskorgen, surnar han till och slänger demonstrativt ner rotselleri, broccoli och annat som bara dimper ner i korgen. Nej, det blir ingen fortsättning, tror jag. Hon saknar bekräftelse. Han tycker att det är jobbigt med kameramän i huset. Ja, vad hade han väntat sig, när man anmäler sig till ett tv-program?

Par 3. Dessa trodde jag verkligen på, men kvinnan tycks bli allt mer osäker.  Precis som nr 1-kvinnan, saknar hon motstånd och oroar sig över att mannen inte tar tillräckligt med initiativ. Ikväll kom hennes "familj" (såg ut som bröder, men var inte såväl hon som maken enda-barn?) på middag och det visade sig att dessa män var jägare och såg ut att ha en slags pondus, på ett trevligt sätt. Jämförde hon elektrikermannen med dem? Eller var "bröderna" (jag reserverar mig) helt enkelt mycket tryggare i och med syskonskapet och att dom kände sin syster. 

Nu mot sängen! (Bilden togs i småbåtshamnen i Limhamn och fönstret sitter i dörren till dusch-huset. Supersmart idé med de genomskinliga människorna ....!)

Dagens fönster ...

Ett fönster som fångades av Monet ..., det var i mitten av november och fönsterfångerskan skymtar minsann i fönstret!

//Tack Monet!

Nobel och lite annat ...

En söndag fylld av skidåkning och skidskytte  och det blir glädje och besvikelser, men så väntar ju Nobelprisutdelning och det är enbart glädje. 

Detta är vad jag tänker på: Jo, att kungen ser så förskräckligt sur ut mellan varven, nästan ARG och att produktionen kändes aningen hackig .., inte så där superproffsig som tidigare. 

Enligt mitt sätt att se det, stack två talare ut. Den ene var Heiner Linke som höll tal till fysikpristagarna och den andra var Kerstin Enflo som talade till ekonomipristagaren Claudia Goldin (som satt sååå fokuserad och tycktes lyssna så uppmärksamt). 

Kronprisessan tycktes trött .., Carl Philip hade kortare hår än vanligt .., och kungen tyckte att Silvia skulle lämna podiet före honom, men det tyckte inte hon. 

Nu blir det middag och senare ikväll bankett.

Dagens fönster ...

På väg in i kyrkan igår .., blev det tvärstopp när jag upptäckte fönstret. 

Det är gott om vackert tegel i Halmstad och inte minst inne i Nicolaikyrkan! 

Insidan är långt vackrare än utsidan. Den senare ser så brunsmutsig ut .., nej, den är inte lockande. 

Här kan man titta in, om man vill.