Dagens fönster ...

... fångades i Köpenhamn för flera år sedan och det var jag själv som agerade fönsterfångerska. Detta var Operahuset och tyvärr var där stängt, annars hade det varit intressant att se även insidan.

Här kan man dock få en liten glimt av hur där ser ut.

Hos reparatören ...

Så är då min Iphone helad - om den nu visar sig fungera framöver -. 

Reparatören har sitt lilla kontor en halvtrappa upp på Karl XI:es väg i Halmstad. 

Jodå, han ställde diagnos per omgående och sa att detta var skärmen som havererat. 

En timme tog det (eller man får hämta den efter en timme, det kanske bara tog 10 minuter att byta skärm) och mannen bakom disken var vänlig och visade sig vara från Beirut och hade hamnat i Halmstad efter att ha bott i Köpenhamn, Gislaved, Malmö och fler ställen än så, för att till slut hamna i Halmstad.

"Ja, det är ju lite skillnad på Libanon och Halmstad ...", sa jag. 

"Jo, förvisso .., det är vackert i Beirut men såååå dålig luft fylld med dieselavgaser!" sade mannen.

Och nej, min Iphone var inte hackad, ja, skönt det. Nu kanske den den klarar sig ett år till - därefter får det bli en ny.

Bilden visare vyn när vi kom ut från butiken. Nicoalikyrkan skymtar där till höger och medan vi väntade på att den där timmen skulle gå, bjöd pv på kaffe med valfritt tillbehör på konditori Regnbågen, alldeles intill. Han valde en semla (oj då, det hade man väl inte väntat sig ....!)  och konstaterade att den var helt okej, men inte i klass med Solhagas, som har en himmelsk mandelmassa.

På väg hem kom ett ösregn som i sällskap hade en helt otrolig regnbåge! Har jag någonsin sett en så häftig regnbåge, så stooor?!

En rapport att bli glad av ...

Gårdagkvällens Rapport gjorde mig så glad och det händer väl inte särskilt ofta. 

Först reportaget från Boden i Norrbotten där man inte enbart tänkt "utanför boxen" när det gäller att integrera och locka till sig arbetskraft, nej, man "schlängde ut boxen!"

Och nog är det väl fantastiskt så snabbt ukrainska kvinnor visar sig komma in i det svenska språket! Helt otroligt, tycker jag. (11 minuter in i programmet).

Från Kiev visades också ett reportage,(14 minuter in i programmet) där vi får följa Yang, en vietnamesisk ung kvinna som studerat till läkare just i Kiev och som valde att bli kvar, trots kriget. 

Och intressant att följa den palestinske läkaren  som vid invasionen direkt anmälde sig till försvaret av staden. "Jag har bott i Palestina, jag vet vad ockupation innebär ..", sa mannen.

Intressant var även reportaget från USA. Jag tycker att Fouad Yosefi är så bra och nu gällde det lärarbristen i North Dakota.  (20 minuter in i programmet.)

Så nu säger jag: tack Erica Olofsson för reportaget från Boden .., tack Bengt Norborg i Kiev och tack Fouad Youcefi i USA, ni som så berikar min och säkerligen många andras tillvaro! Tänk, så mycket man får veta. Och tack också till Fredrik Skillemar i Rapportstudion, som sannerligen är en klippa!

Mindre glad, ja, rent av djupt bedrövad, blev man (jag) av reportaget från Gaza, där människor nu inte får någon mat och där ett av sex barn är akut undernärda. Ett mål mat om dagen är vad som bjuds och somliga har inte ätit på en hel vecka. Tyvärr vet jag inte reporterns namn, ty när jag tittar på play, ja, då visas en liten skylt längst uppe till vänster på skärmen där det står "Rapport", som om jag nu inte skulle veta det, då jag själv valt att titta på play. Den lilla skylten skymmer reporterns namn. Dåligt, tycker jag.

Är jag förvånad ....?

Inte ett dugg.

Nej, inte det minsta.

Dagens fönster ...

Så här skriver avsändaren, som är Monet: 

"När jag ändå håller på med bildgallring som nu får du en variation på fönster. Ljuset från det speglar sig på vardagsrumsväggen och den nyuppsatta tavlan av gode vännen Mats Åkerman. Gudabenådad konstnär, vän och granne i skärgården och en gång också min konstskolelärare. 

”Rosor av guld” heter tavlan, det är originalet som jag har men finns/fanns som litografi också. Du kan ju googla om du vill se mera av hans mycket speciella och fantasieggande måleri.

Man kan också räkna spårvagnens fönster om man zoomar in bilden!"

//Tack Monet!  säger jag. 

Morgonbild från landet Uppland och lite lättnad ..

Tidig morgonrunda med hundarna och dottern häpnar över hur vackert det är. 

Bilden togs av hon som en gång här på bloggen kallades för Dr Böhlander.

Så fick jag för en stund sedan besked från "Info-repair" - dit jag skrivit och berättat precis hur mobilen uppför sig - att det är skärmen som är kaputt och måste bytas. 

Det låter ju bra. Det är oftast när jag är längst ner till höger på skärmen som det börjar krångla och där är jag ofta .., när det ska "raderas" eller när jag ska slänga saker i papperskorgen. 

Hoppas att det ordnar sig nu.

Ett par timmar ...

.. blev Sonja och dottern Maria här och vi satt i uterummet och åt fisksoppa (recept från Mathem, men jag ändrade och gick lite på eget bevåg och man undrar ju om man någon gång i livet kan följa ett recept rakt av, nej, så blir det aldrig ..) och till efterrätt blev det fruktsallad med vispad grädde. 

Mycket prat blev det. Pv berättade om hur det går till när gänget från Ljungby åker till Sälen i gemensam buss och det är stopp här och där och lunch med mycket pasta och inköp på Systemet i Filipstad (somliga vill fira att dom klarat av loppet) och så är det middag förstås och besök i tältet i Sälen och kanske provar man skidorna, köper ny valla och så där håller det på. Jag förstår att han längtar.

Allt eftersom tände vi ljus efter ljus och mot uterumstaket hördes smattret av regn .., och Harry låg på soffan och sov. 

När jag gick in för att hämta något och kom ut igen, blev jag som förstenad på trappan. Vad var nu detta ...? Jo, så var det. Det var koltrastens första försiktiga vårflöjtande! Även i år sitter den en bit uppe i slänten på grannens tomt. 

Lycka. Rakt av l y c k a.

I väntan på ....

.. nej, inte Godot, men väl på att klockan ska bli fyra så att vi kan ställa fram fisksoppan (vitlöksbröd till för den som så önskar och aioli finns också), sitter jag ute vid eken och gör just ingenting. 

En enda människa har jag sett passera nere på vägen idag .., och inte har hästarna gnäggat som vanligt. 

Mellan varven räfsar jag ihop alla skal av solrosfrön som hamnat på marken. Där ligger också drivor av ekollon. 

Det måste ha varit tusentals av dem i höstas och jag tänkte då att ekorrarna vill väl ha lite gott att kalasa på och säkert en del fåglar också, men nu ångrar jag mig. 

Nu har  ekollonen spruckit upp och börjar nästan slå rot och är hopplösa att få upp med räfsan. 

Annat ...? Jo, på väg ner till Skåne i onsdags blev jag uppringd av en säljare som frågade om jag var intresserad av en digital prenumeration av Svenska Dagbladet. Fyrtionio kronor för två månaders läsning och abonnemanget slutar utan att jag själv behöver säga upp det. 

"Det tar jag!" sa jag på studs och säljaren lät förvånad.

I morgon måndag tar prenumerationen sin början. Härligt! Jag tycker att SvD har mycket intressant att  bjuda på och är bättre digital än i pappersversionen, som för mig är så icke-kontrastrik i trycket (texten är ljusgrå), så där så jag har svårt att läsa den.

Just så är det.

Dagens fönster ...och den där mobilen.

... fångades under ett kort ögonblick av solsken och detta var i ett gult hus på en kulle, allt uti landet Halland. 

Kan också meddela att igårkväll skedde ännu ett mindre mirakel, det vill säga, mobilen levde upp igen och fungerade precis som vanligt. Då hade jag bytt lösenord hit och dit och kände mig såå nöjd, rent av på gränsen till begåvad, men den känslan tackade för sig nu på morgonen .., nu är den likadan igen. 

Ja, ja. Tänker inte hetsa upp mig .., utan tar den i morgon till reparatören på Karl den XI:s väg och kan han/hon inte få till den, då ger jag upp och får köpa en ny. Tänker att i det stora hela är det ju ingen fara .., det går att ringa  ..,, och det finns långt värre saker som kan hända: det är krig i Ukraina och glaciärerna smälter. 

För övrigt? Malmbanan i Norrbotten, den som äntligen var igång igen efter urspårningen, ja, där har det åter igen varit en urspårning. Måhända börjar man (jag) blir aningen neurotisk, men min första tanke är inte att det bara var en händelse vilken som, nej, jag gissar på andra orsaker. 

Här hemma är det eld i kaminen .., hund och katt sover här intill mig .., och pv ska om en halvtimme bege sig till grannen några hundra meter bort för en mattelektion. Så målmedveten den unga kvinnan är!

Senare idag stundar fisksoppa med saffran, tillsammans med Sonja och dottern Maria - hon som vikarierar som Siggeskötare när friherrinnan inte kan köra bil, på grund av sin gipsade handled.

Måtte den bli god!

Apropå mobilen ....

Den glädjen blev kortvarig. Nu är den - om möjligt - ännu tokigare än tidigare. Nu fladdrar olika sidor förbi i en strid ström och att skicka några bilder av nerklippt klematis till sonen, blev ett äventyr som framkallade illamående. Markerade jag tre bilder, ville den skicka iväg tio - vilka som helst -! 

Nej, jag orkade inte med den längre, stängde av den - kanske för gott - och åker in i övermorgon till Halmstad. Går det, så går det, hälsar en ganska deppig madame.

Magi eller nånting ... 

Igår eller förrgår blev min Iphone fullständigt snurrig. Det var omöjligt att skriva bokstaven m, utan att det blev en hel rad med sådana .., mmmmmmmmm och inte gick det att "radera" heller, nej, jag fick "markera allt" och klicka bort det där långa ordet. Skulle jag skriva någonting, fick jag liksom smyyga mig fram på tangentbordet och varje bokstav trycktes ned med största försiktighet. 

Igårkväll utbröt det stora vansinnet, ja, på mobilen. Nu dök det upp sidor kors och tvärs, flimrade och hade sig .., och jag blev nästan illamående bara av att försöka få någon slags ordning på eländet. Det gick inte alls. 

Tänkte att ja, ja, jag åker in till Halmstad i morgon och hör om den är inne på sista versen, eller rent av är döende. För ovanlighetens skull kände jag mig inte ens desperat, mest bara bedrövad över att besöket mest troligt torde resultera i flera tusen kronors minskning på mitt bankkonto. 

Nu på morgonen tog jag mig an mobilen, även den här gången med stooor försiktighet .., liksom närmade mig den så där som vore där en sprängladdning innanför skärmen. Till min förvåning visade den sig vara precis som vanligt! Allt fungerade och fungerar fortfarande! 

H u r  är detta möjligt? 

Visar det sig att oredan var tillfällig, blir jag mer än lycklig ..,ja, då blir jag rent av överlycklig!

          Dagens fönster ...

          ... fångades i Rom, där AP och Micke var på någon slags lillsemester och där det mesta tycks ha hunnits med. Och fönsterhåven var uppenbarligen nedpackad. Det tackar man för! Tack Anna!

Hemma igen ...

Två nätter med mindre sömn än jag behöver - som alltid när vi inte är hemma - och däckar totalt efter hemkomsten, men först får Sigge mat och gos .., jag slänger tvätt i maskinen och harry får duscha och bli fin i pälsen (det är tack vare dig Henke Lundqvist!) och jag tänker på mamma som utan knot använde hundschampo när vårt eget var slut, sååå typiskt henne. 

Nattade 4-åringen en av kvällarna. Han har så många funderingar om livet och döden och nu var ju frågan hur gamla vi egentligen var och när skulle vi dö och jag sa som man gör att det vet vi inte, har vi tur, så kanske man får leva tills han är får köra moped kanske? 

Och Harry som har fått jättemycket grått hår runt huvudet och under hakan, tänk om han dör snart!

Den som är fyra men snart fyller fem .., älskar Sommarskuggan men tycker inte om monster. 

"Ibland farmor, ibland vill jag inte sova, för jag drömmer om monster ..", förklarar han. 

"Oj, så hemskt .,. det är väl som när farmor drömmer om höga höjder!" säger jag. 

Då pratar vi om hur det är att vara rädd och jag säger att när jag var liten, kanske fem år, då brukade min mamma sitta vid sängkanten och be Gud-som-haver för mig, prick varje kväll - om hon inte arbetade alltså - och jag sa att det kan vi göra, jag kan be att du inte ska drömma om monster. 

Så det gör vi. Eller jag. Av bara farten ber jag för alla i vår närhet. Jag tänkte att detta är ju ett vågspel, för tänk, om han vaknar och berättar att han drömt förfärliga saker om ruskiga monster, men se, det hade han inte! Inte ett enda monster dök upp under natten!

För övrigt ...? Pv som chansat på att köpa en billigare Vasaloppsbiljett, ägnar en del tid åt att titta på sidan startplatser.se där priserna är höga på startplatser där någon ångrat sig eller kanske blivit sjuk och det går väl si så där. En vecka kvar, lite drygt. 

"Det löser sig ..", säger han trosvisst. 

Ja, ja. Vi får väl se.

Förmodligen snart avliden ...

Igår fick min mobil absolut spader. Skriver jag en bokstav, blir det en hel radda och det är nästan hopplöst att radera dem. Får väl höra med någon mer kunnig människa än jag själv, när vi kommer hem. Jag har INTE lust att lägga en hel drös pengar på ny Iphone, även om jag skulle vilja ha en bättre kamera. 

Vi får väl se. 

Ganska soligt och fint här i Skåne nu på morgonen. Pigga småttingar. Nybryggt kaffe. God ost från Lidl, någon slags Hawarti. En trött hund. Skator som letar kvistar och pinnar till renoveringen av boet. En pappa som sover efter kvälls/nattpasset. Och snart är fågelholken, den som 4-åringen och pv byggt, färdig att sätta upp i något träd. 

Onsdag i landet Skåne ... 

Apropå längtansmorötter som jag är expert på att hänga upp framför min näsa. Dessa var från 2015 och jag kan säga att Sing-a-lop- moroten, den blev aldrig av, men det övriga. Nu har jag Litauen, men också en övernattning i Ystad någon gång i vår och kanske något annat. 

Min tjänstepension tackade ju för sig i december och med flera tusen kronor mindre in på kontot var månad, ja, men det märks såklart tydligt. Men jag  h o p p a s  att det blir av, det jag längtar efter. 

Vi körde ner till Skåne vid 11-tiden och det var duggregn och grått och trist. Svängde förbi Laholm där vi skulle titta på en bil, men se det var nog Bluff & Båg med det företaget, så efter att ha irrat omkring och letat sjlva bilfirman .., slutligen funnit det som kanske en gång varit en sådan .., gav vi upp och styrde kosan mot Bunkeflo. 

Ju längre söderut vi kom, desto mer såg vi av översvämmade - för att inte säga helt dränkta - åkrar och ängar! Och när vi närmade oss Malmö, fick vi vika ner solskydden i bilen och himlen var klarblå! Härligt! Sonen bjöd på kaffe ute vid husknuten .., hos grannen såg jag blommande vintergäck och snödroppar .., och över himlen kom fågelsträck efter fågelsträck flygande! 

Borde leta upp en frisörska som klipper upp lite där bak. Bilden togs för två år sedan kanske, då jag för första gången på 45 år lät det långa håret falla för saxen. Tänk, att man kan ha så lockigt hår! 

Å andra sidan är det inte enkelt att hitta en frisör so kan det här med självfall, men kanske ändå. 

Nu är det kväll. Båda pojkarna sover .., deras mamma och pappa arbetar - den ena natt, den andre kommer hem någon gång efter midnatt -. 

På soffan ligger han som är storebror och sover gott och i dubbelsängen där vi ska sova, där ligger lillebrorsan.

På agendan ... 

Efter en ljuvlig natt med sömn långt fram på morgonkvisten (i alla fall till fyrasnåret!) har dagen såklart känts helt annorlunda. 

Bättre. 

Har tagit Harry på promenad och sett och hört bäcken porla .,  hört hästarna gnägga och tänkt på dom två rävarna som pv såg häromkvällen; dom som sprang tillsammans över vägen, bara en bit bort. 

Å, så jag tycker om rävar! Och ja, jag vet att rävar kan ta död på katter, men jag är inte vare sig vegan eller vegetarian och äter således såväl kyckling, som griskött och annat kött också. Kött från fina kor, bland annat, kor som jag tycker så mycket om. 

Alltså kan jag inte bli förargad på räven om han äter upp Sigge, men däremot kan jag bli ledsen.

Och så har jag idag vandrat omkring på Vilnius gator, via Google Maps. 

Här, i det rosafärgade huset, ligger hotellet och alldeles intill finns en nepalisisk restaurang - men, så underbart - !  Och jag har tittat på kartan över staden och upptäckt att vårt hotell ligger som i en triangel, ungefär som en skuren bit camenbertost .., och när jag väl kom på detta, blev det enklare att orientera sig! 

Ett judiskt museum finns i närheten, liksom Vilnius Moderna Museum. Ett illusionsmuseum finns också, plus en massa andra sevärdheter. 

Och femtio kyrkor, så klockklang lär jag inte behöva sakna, även om det kanske inte ringer i alla. 

Kontaktade tidigare idag DFDS:s kundtjänst och hörde mig för huruvida vi kan få avboka färjebiljetten, om - utifall att tikarna i Bjäresjö skulle löpa precis när Harry ska vara där -. Inga problem. Avbokning inom 1 vecka kostar 150:-/biljett/person och det är ju inget, i jämförelse om man avbokar samma dag, då får man endast igen halva kostnaden, för oss skulle det innebära att 1500:- förloras. (Skulle tikarna löpa, den ena eller båda, flyttar vi fram resan 1 månad).

Snabbt och vänligt svar fick jag. All heder åt Sara på kundtjänst!

Om att skriva brev ...

Letar en sak, hittar något annat. Ett inlägg från 2018 när jag suttit och läst brev som mamma skrivit till sin lillasyster Lisbet, av mamma  alltid kallad "Bisse". Efter moster Lisbeths död, fick jag av hennes döttrar en kartong fylld med mammas brev. Läser och ler. 

I början av brevet märker jag tydligt att mamma är trött och även besviken över den bristfälliga kontakten med syskonen, men ingen av dem är intresserad av att sitta med penna och författa brev och det kan ju inte ha kommit som en överraskning för mamma. 
Gunvor som nämns, var även hon lillasyster till mamma, född som förstabarn i mormors andra äktenskap - Lisbet är nummer två - och Gunvor är även mamma till den flitigt vävande mellansystern.

"Kära Bisse och co!

Hjärtligt tack för brev n:o 3.
Det är nog bäst att Du håller reda på räkningen, så du inte överanstränger Dig. Men mycket roligt så länge detta varar. Har även skrivit brev till mor Betty idag. Fick brev från Gunvor som säger att mamma klagar på att ingen skriver. Förstår, att denna någon är jag. I alla fall så sände jag brev till henne i veckan när vi var upp till Tartagal. Själv hade jag väl ett 15-tal brev att hämta. Men så är jag också en flitig brevskrivare, något som jag tror är en absolut förutsättning för att få brev, ja, det är ju  att själv sända några. 

Bilden här under visar mamma som delar ut bröd och mediciner till väntande indianer.

Vägen upp till Tartagal var nu inte den bästa vi åkt någon gång. Sjutton timmar tog färden upp.
När vi kom till det värsta surstället som vi absolut inte skulle ha tagit oss över, si då ..., efter cirka 15 minuter, kommer en traktor som var på väg att hjälpa en bil som suttit fast från fredag till tisdag!
Det blir en oerhörd påfrestning för bilarna när de ska kränga genom gräsliga gropar, köras genom formliga dikbildningar - så där så de hänger på underredet både nu och då. 

Nerresan gick dessbättre på bara elva timmar, men även då fick vi traktorhjälp över det stället vilket vi absolut inte skulle ha tagit oss över själva. Bara en enda lervälling med hemska gropar i! Den traktorn var på väg ner för att hjälpa en bil som suttit fast de två dygn vi varit i Tartagal.

När vi skulle ner igen var vi ett femtontal personer på flaket, tillsammans med bensinfat, stora säckar med mjöl, brödpåsar, gasoltuber med mera. Jag log i smyg, när en ung fröken klev på och försiktigt borstade bort lite jord från sina långbyxor. "Vänta du lilla vän", tänkte jag.
När vi elva timmar senare kom fram, var hon, såväl som alla vi andra, bara jord och smuts. Hon var vit av skräck när bilen krängde så vi tumlade om varandra, men innan vi var här nere så hade hon morskat upp sig. Hon skulle arbeta som lärare i en by några mil härifrån.

Själv satt jag och tänkte på det förunderliga i att jag över huvud taget fanns med på detta flak.
Aldrig hade jag väl någonsin fantiserat om att en dag sitta inklämd på ett lastbilsflak nere i Chaco, bland bensinfat, indianer och crioller, men jag kände mig så lycklig.
Ingen jäkt. Ingen stress.
Vi kommer när vi kommer; alla tålmodiga och lugna.

Jag har alltid med ett extra förråd av bröd och kläder, ty det är alltid några utfattiga som inte haft råd att köpa detta för resan, och ofta är ungarna utan skyddskläder när det regnar.
Då känns det meningsfullt att vara medresenär och kunna erbjuda bröd och kläder.

Ha det nu så gott med Din lille dotterson och dina barn och din fine Örjan. Klart att jag ber för er alla. Till sist de innerligaste hälsningar från er bortlupna syster, moster och svägerska.

Ann-Gerd."

Dagens fönster ...

"Vill du ha ett fönsterbidrag till? 

Det/de finns i bakom katten som leker kurragömma bland blommorna på köksbordet!"

//Så skriver Monet. 

Tack! säger jag.

Dagens fönster ...

Hos cykelreparatören i Harplinge.

Cykleln står klar att hämta inne på gården. 

Eftersom batteriet ligger hemma och vilar sig, säger pv att han cyklar hem den, så kan jag svänga förbi såväl biblioteket som Ankaret. 

Så blir det.

Måndag ...

Så är tillvaron som vanligt igen, efter en ovanligt hektisk helg. Besök av såväl den äldsta som kört ner för att hämta hundarna och i lördags kom Tommy och Karin med sina två ystra fyrbeningar och tänk, SMHI:s prognos stämde på pricken .., vi satt ute solen i någon timmes tid - minst - och därefter middag i uterummet. 

Söndagmorgon packade dottern bilen inför resan till landet Uppland och vi sade att .., undrar när vi ses nästa gång, ty i slutet av mars går flyttlasset till Malå. Många mil blir det, minst etthundratrettio, enkel väg. Nåja, det ska nog gå det med. Man kan ju säga att vi är duktiga på att sprida ut oss i familjen. Några bor längst i söder .., vi bor tjugo mil ytterligare norrut, AP och Micke på Ekerö och så nästa rejält norrut! När jag var tjugofyra år flyttade mamma till Sydamerika och återvände för gott när jag var fyrtiofyra. Det gick det med. 

Gråmulet idag. Vi kör Lillebäcksvägen i Halmstad och lämnar pannacotta till Ecke och Britt. Dom väntar besök och har dukat sååå vackert i köket och vänt köksbordet och möblerat om lite, oj, så fint det blev, men säkerligen  aningen bökigt för den som inte ser ett enda dugg, inte ens minsta strimma ljus. 

Efteråt lämnar jag av pv i utkanten av Harplinge där min elcykel varit på vårbehandling (han ska cykla hem dem) och själv tittar jag in på biblioteket i Harplinge. En vägg täcks nästan helt av böcker vilka kanske mest läses av kvinnor och jag förundras alltid över böckernas omslag .., för mig signalerar dessa omslag hjärta-smärta-mitt-livs-novell, men så behöver det ju inte alls vara .., det kanske är jag själv som är förfärligt fördomsfull? Någon måste till syvende och sist ha klurat ut att det här säljer? Intressant även med olika typsnitt.

För övrigt? Slut på skidskytte och ingen längdåkning på ett tag och det är nästan skönt. 

Har återigen sovit dåligt och haft drömmar som jag inte tagit mig ur förrän mitt på dagen .., alltså själva olustkänslan. 

Lyssnade i stället till P1:s Naturmorgon som - åtminstone delvis - handlade om Vattenriket i Kristianstad. En mer engagerad reporter än en av kvinnorna i redaktionen, ja, det tror jag inte existerar, men ibland låter det som om hon är i någon slags extas. Idag gällde det en utter.

Nyheterna senare på morgonen berättar hur Alexei Navalnys mor inte får se sin sons döde kropp och det är så bedrövligt eländigt hur Putin och hans anhang behandlar människor! 

Det är så skamligt och uselt och människor som lagt blommor för att hedra den döde, ja, dom åker i fängelse! Hur kan Putin se sig själv i spegeln utan att vika ner blicken? Sover styrets herrar gott om natten? Och den som tycker att det är fel och sitter vid Putins bord .., hur känner den sig? En gång kanske man ställs till svars för sina gärningar. 

Underbare Bono i U2 sade vad han tyckte om detta.  Vilket civilkurage!