söndag 25 februari 2024

Ett par timmar ...

.. blev Sonja och dottern Maria här och vi satt i uterummet och åt fisksoppa (recept från Mathem, men jag ändrade och gick lite på eget bevåg och man undrar ju om man någon gång i livet kan följa ett recept rakt av, nej, så blir det aldrig ..) och till efterrätt blev det fruktsallad med vispad grädde. 

Mycket prat blev det. Pv berättade om hur det går till när gänget från Ljungby åker till Sälen i gemensam buss och det är stopp här och där och lunch med mycket pasta och inköp på Systemet i Filipstad (somliga vill fira att dom klarat av loppet) och så är det middag förstås och besök i tältet i Sälen och kanske provar man skidorna, köper ny valla och så där håller det på. Jag förstår att han längtar.

Allt eftersom tände vi ljus efter ljus och mot uterumstaket hördes smattret av regn .., och Harry låg på soffan och sov. 

När jag gick in för att hämta något och kom ut igen, blev jag som förstenad på trappan. Vad var nu detta ...? Jo, så var det. Det var koltrastens första försiktiga vårflöjtande! Även i år sitter den en bit uppe i slänten på grannens tomt. 

Lycka. Rakt av l y c k a.

4 kommentarer:

Turtlan sa...

Mysigt! Härligt uterum ni har!

Sen så ligger ju OLW chipsaffär granne med systemet i nämnda stad. Ifall några vill ha tilltugg till drycken.
Eller extra salt efter nio mila loppet ��

Anonym sa...

Turtlan: pv köper folköl, säger han. Men förstår dom som vill fira att det hela klarades av. 😉

annannan sa...

Å så härligt! Alltihop. Regn som smattrar, tända ljus, skymningen faller, koltrasten. Älskar den här tiden på året, när det tydligt går mot vår. (Älskar den inte när det känns som att vintern aldrig tar slut).

Jag har sprungit ett enda maraton i mitt liv, och det fanns ett öltält vid målgången. Antar att det är enklare att få serveringstillstånd i Portugal än i Sverige. Hade jag haft ett gäng att fira med och någon som körde skulle det nog ha smakat. Men jag skulle ta min rådbråkade kropp hem ensam, via allmänna transportmedel, och det ville jag ha undanstökat så fort som möjligt...

Elisabet. sa...

annannan: Ja, det här ju nästan den bästa tiden .., då vet man vad som väntar och bara det i sig är ju sååå härligt. Ungefär som inför en efterlängtad resa.