En helt annorlunda dag ... och kärleken till en svanslös hund.

Annorlunda på det viset att vi sett solen precis hela dagen. Helt otroligt! 

Minusgrader natten mot idag och även på morgonen, men därefter .., sååå ljuvligt!

I köket - ja, i fler rum än så - råder totalt kaos. Överallt ligger nymålade skåpdörrar och här och där ligger lådor som jag råkat passera - lådor vilka nyligen grundmålats - och nu är min älsklingströja också grundmålad på somliga ställen. 

Vi har fyra kassar uppställda längs väggen. Metall, hårdplast, vanlig plast och brännbart. Efter dom här dagarna är vi så döless på allt som inte använts och ändå tagit plats och när jag frågat pv "Är det här nånting som ska vara kvar ..?" har han tittat några sekunder och sedan sagt "nä". 

När hände detta senast? 

Och sen är det ju så, att i och med att jag flyttade hit, blev det dubbelt av vissa saker. Två degskrapor, flera decilitermått, flera knivar och ja, det är hur mycket som helst nu fått tacka för sig. 

Själv har jag varit utomhus mest hela dagen. Städat i växthuset ., räfsat på norrsidan .., promenerat med Harry och suttit i solen och tittat på alla småfåglar. 

Kråkor och skator inreder sina bon .., kommer flygande över tomten och mellanlandar i något träd alldeles intill sin boplats .., kollar noga om någon ska upptäcka att dom skaffat nya fina kvistar till boet .., och när ingen tittar (bara jag), blir det till att inreda. 

Rödhakarna - vilka bor vid grannens kompost - har siiirlat och sjungit och skuttat omkring på marken. En glada seglade förbi och spanade neråt. Fiskmåsar skränade. 

Nu väntar jag bara på sädesärlan. 

Staren som satt och flöjtade så försiktigt på Ingers antenn i förrgår (Inger är död sedan några år tillbaka och andra har köpt hennes superfina hus, men dessa ägare är nästan aldrig här .., sade inte någon att mannen arbetar i Bryssel, eller minns jag fel ?) har bytt sångplats; nu sitter herr Stare på grannen Birgittas tak. 

Inger lever liksom kvar ändå. När pv tar kvällsrundan, då går han antingen Margret-Inger-rundan, eller Inger-Margret-rundan. Allt beror på vilket håll han väljer. Den förstnämnda rundan är jobbigare, med brant backe rakt mot söder.

Och Harry har varit ute med mig. 

Han har legat på gräsmattan, på sin alldeles speciella plats nedanför rabatten ..., och ibland har han gått en sväng runt huset och han har jagat iväg en av grannkatterna och nu, när klockan snart är 17.00,  ligger han på soffan Ektorp och sover djupt. 

För varje vecka märker vi hur han "gamlas". Igårkväll gick han i säng vid halv åtta och kom aldrig ner. Han låg vid fotänden av min säng när jag - sent om sider - gjorde kväll (eller natt) och reagerade knappt när jag klappade om honom och sa godnatt och hur mycket jag älskar honom.

Vi säger ofta att "hjälp, hur ska det bli utan denna underbara hund ...?" 

Och han hör sämre och när han går uppför trappan till övervåningen, måste vi tända lyset .., annars stannar han halvvägs i trappan. Det är inte alldeles enkelt att åldras, vare sig man är hund eller människa.

Nu är det eftermiddag. Pv har givit sig av in till stan för att handla målarfärg och annat och därefter stundar körövning. Hemma vid halv tio ikväll. Själv har jag ju brittiska "Ambulansen" och klockan 21.00 är det något liknande program från Australien. 

Pensionärslivet är bara så helt ljuvligt. Vilken ynnest att få uppleva detta!

Dagens fönster ...

 

"Godkväll, här kommer ett fönster från Roslagen. Cirka 3 dm snö har kommit på ett dygn! 

Vi vill ha vår och blåsippor! 

Kram från Babsan!"

Så skrev alltså Babsan/Barbro och bilden kom igår vid sjutiden på kvällen. 

Tack Barbro! (Och hu, så hemskt ., säger jag, men vi har haft minusgrader natten mot idag, så det är väl bara en tidsfråga innan vi får ta fram snöskyffeln).

Klockan 16.00

Fortfarande solsken och blå himmel. Pv ber mig att kolla vädret tio dagar framåt, helst i Gdansk . 

Men ååå, så trevligt .., prognosen visar på  minusgrader och snö. Ja, då behöver man i alla fall inte tänka på att köpa en vårjacka och lika så gott att ta med älsklingshalsduken, inköpt i Klippan på Yllefabriken. 

"Det är Östersjön som kyler ..", förklarar pv. Här, på västkusten, är havet varmare. 

(Nu gäller det att tänka positivt). 

Men här och nu .., ja, så länge solen visar sig, blir det utomhuskaffe  tillsammans med grannen Annelie. 

Och jag har besökt affären och träffat Bodil och fått veta att personalrabatten som jag har haft i snart tio år, den bara löper vidare. Så alldeles oerhört generöst! 

Och jag har lyssnat till rödhakesiiiirrrlandet och  till fiskmåsarna ute på lilla ön och vi har även hört ljudet när stora stenbumlingar eller högar med tegel dumpas i den container som står på Måsvägen .., den där det rivs ett stort tegelhus och där det ska byggas nytt, med utsikt mot havet. Vi har även sett en glada segla ovanför tomten .., säkerligen på jakt efter något ätbart. Och gröngölingen har hörts, liksom gnäggande hästar.

Fortfarande inget regn. 

Kan det vara möjligt?

Uppdatering: Nu har årets första fästing plockats bort från Harrys päls.

Dagens fönster och plötsligt händer det .... 

Dagens fönster finns här i det gula huset - faktiskt bara bakom min rygg - där jag nu sitter och skriver. 

Sedan den här lilla fröbehållaren sattes fast på fönstret, så har detta blivit Sigges favoritplats. Jag brukar säga att han tittar på fågel-tv. 

Och var gång en modig blåmes närmar sig frölådan för att norpa sig lite frukost eller middag, är Sigge där med tassen och slår mot rutan. 

Nä, det gick inte nu heller! 

För övrigt?

Tittar på morgon-tv. Nu är det strejker i Tyskland och vilken tur att man inte bokat tågresa till Polen via Berlin, ja, just den här veckan.

Dammade bokhyllan igår och upptäckte Bodil Malmstens "Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig."

Boken "Priset på vatten i Finistère" var den första av hennes alster som jag läste och jag tyckte sååå  mycket om den. Samtidigt tänkte jag att den påminde så alldeles oerhört mycket om en annan bok, en som jag fullkomligt älskade: "Liten by i Bretagne", författad långt tidigare av Harriet Hjorth.

Ja, ja. 

Nu är det ny vecka och inget vet man om vad som väntar. Pv målar i köket .., Harry och Sigge ligger här intill mig .., vi ska köra in till Halmstad för inköp av målarfärg och lite annat .., och tänk, att solen strålar just nu! 

Det är knappt att man tror sina ögon.

Och mera ..? Ja, oroligheter i Israel, Putin vill placera kärnvapen i Vitryssland och i Paris såg det ut så här i förrgår. Bilden tagen av Niclas Hammarström för Expressen. Här ser man verkligen vilken uppgift människor som arbetar med sophämtning har. Vilken otroligt viktig yrkesgrupp, precis som städpersonal i övrigt. 

En söndag i slutet av mars ...

För den som inte vuxit upp med blåsippor som uti backarna står (däremot små, vita skogsstjärnor), är det lika fascinerande var gång dom dyker upp.

Något enstaka exemplar lär finnas i vår slänt, men vill man vara säker att se dem, ja, då är det på marken vid Ecke och Britts syrénhäck som gäller. 

Så här ser det ut idag. den 26:e mars. Tänk, att en liten blomma kan bli så vacker! 

Helt ärligt har jag svårt att tänka mig en Skapare - så där i biblisk mening - men hur är det bara möjligt att själva naturen kan åstadkomma nånting så fint? Nej, det övergår mitt förstånd.

En död hare låg på grannens gräsmatta igår och Harry har varit omåttligt intresserad av hårtussarna vilka ligger kvar på gräsmattan. 

Mest troligt är det väl räven som tagit den, men även rävar ska ju äta. Jag har sett en stor, grann räv  springa nere i hästhagen och jag hoppas innerligt att ingen skjuter den. 

Och så en bild från igår, när det var bomiläggning i Skallkrokens hamn. Nio män - de flesta i pensionsåldern - tillhör den grupp där pv är med och efter att dessa karlar - under flera år - har haft ansvaret för detta, går det numera geschwindt. Alla vet precis sin uppgift. 

Jag frågade pv hur många bommar det rör sig om? Ja, ett åttiotal, kanske, menade han. 

Bommarna med flottörer (tack Båthuspernilla som lärde mig namnet på dem!) är tunga och herrarna får ligga på mage och fästa dem och pv efterdrog alla skruvar och det har hänt att någon har dråsat i vattnet. Bilden visar enbart dom yttersta bomplatserna. 

Så är det här idag. Ingen sol. Bara så ni vet.

Dagens fönster ...

Så här skriver avsändaren, hon som kallar sig "Hedgrenskan" och bor i Trelleborg: 

"Sitter och läser i min lilla bok om Vilhelm Hammershøi som jag köpte på Ordrupgaard. 

När jag kommer till den här bilden måste jag bara ta ett foto och skicka till dig. 

Skickar också med en bild på bokens omslag. 

              

              Här kommer den bilden. 

              Tack Kerstin! säger jag.

 Och har ni missat att läsa det här underbara inlägget ....

... så tipsar jag er om det just nu. 

Nu vet ni.

   Pappas födelsedag ., och Barbro och Svens!

Våffeldagen idag och vi har minsann kalasat på Garants våfflor (mix) och Edvin, 5 år i sommar, tyckte att det var väldigt gott, men vem tycker inte det? 

Och så födelsedagar. Först min pappas. Här står han med något slags mätredskap .., det är på idrottsplatsen i Malå - som då hette Malåträsk -.

Mannen i mitten hette Sören Lundgren och drev Lundgrens bageri. Var morgon när klasskamraten Gunilla och jag gick till skolan, passerade vi baksidan av bageriet där deras sötlimpor låg på avsvalning .., förpackade i vaxat papper. Jysses, så gott det doftade! Sören hade två söner, varav den ene - Fred - blev konstnär. I vårt vardagsrum hemma fanns en oljemålning med motiv av någon häst; det var just denne Fred som hållit i penseln. 

Längst till höger står pappas bästa kompis - Mauritz Brännström -, en gång vinnare av Vasaloppet, sedemera innehavare av Brännströms Järn och Sportaffär och där det bland annat doftade läder, förmodligen från alla hundkoppel som hängde prydligt till försäljning. Utanför affären fanns även en Gulf-pump, med bensin alltså. Mauritz var från Norsjö och var så otroligt snäll, som en nallebjörn. 

Var vecka träffades familjerna. Ena veckan hos oss, nästa hemma hos oss Brännströms. Kaffe och kaka och lite småprat. Någon timme eller två. På övervåningen hos Mauritz och Gunborg hade de två sönerna sina rum och det var där jag för allra första gången fick lyssna till en skiva med Lill-Babs. På konvolutet stod hon intill en björk och undrade om Klas-Göran ännu var kär i henne. 

Dagen efter en sådan tillsammanskväll, det var lördagen den14:e december 1974, kom mamma till sjukstugan för ett nattpass och blir då avlöst av en annan sköterska som ber mamma att möta upp en kvinna som precis förlorat sin man. Inte en aning har mamma om vem det gäller, men till hennes förfäran visar det sig då, att det var denne Mauritz som - under bilkörning i samhället - hade drabbats av hjärtfel, parkerat bilen vid sidan av vägen och där bara somnat in. Någon hade berättat det för hans fru Gunborg som hade svårt att ta in det hela., nu ville hon se honom själv! Kunde det verkligen vara möjligt!?

Jag minns hur ledsen mamma var. 

"Jag gick i förväg ner till kylrummet och där utanför stod Mauritz stora stövlar .., det grep mig så hårt och snart skulle Gunborg komma och jag visste knappt hur jag skulle kunna hålla ihop mig själv .., fine, rare Mauritz ...", skrev mamma i brevet som kom veckan därpå. 

Dagen dessförrinnan hade allt varit som vanligt. Nu var han död, inte äldre än sextio år. 

Det tog pappa hårt, det där att Mauritz inte längre fanns. Eller kanske mera: att det gick så fort, utan att någon anat att något var på tok. Pappa som aldrig tillåtit någon av husets stövare att sova i dubbelsängen, han ändrade sig nu ., och till min förvåning upptäckte jag under ett besök hemma i Malå att stövaren glatt kröp upp och kurade intill pappa i sängen, det vill säga, när mamma arbetade natt. 

"Ja, du förstår Elisabet .., det känns som lite tryggare ...", sa han. 

Två år senare var även pappa död, han hann bara bli sextiosex år. Såväl Mauritz som pappa var vältränade, rökte inte och var ytterst måttliga med alkohol. Så kan det gå.

Men .., h a d e pappa varit i  livet, hade han fyllt 113 år just idag. Grattis pappa!

Grattis säger jag även till den alltid så rara Barbro i Tranemo - walkaboutsweden - och även Sven Teglund i Luleå! Även dessa har födelsedag just idag!

      Dagens fönster ... 

Den här tiden i mars för många år sedan (tappade bort årtalet) kom den här fönsterbilden från Guy, som då befann sig på resa i Vietnam. När det ännu en gång är regn och rusk i landet Halland - i alla fall här i Stensjö - så får det bli en somrig bild.

Så här skrev han, herr Jonsson (och jag tackar ännu en gång .., tack-tack!)

 "Ett fönster, utan glasruta, i en restaurang i Hanoi.

Fönstret fungerar som också som altare, därav frukten och rökelsepinnarna.

Hälsningar Guy.

Nu är den här!

Samma datum som den brukar dyka upp. 

Den satt på grannens tv-antenn och flöjtade så fint. 

L y  c k a!

#staren har kommit

Snart bara tio dagar kvar ....

Ja, tills vi får spankulera på den här gatan som heter Stragniarska och ligger i Gdansk. Vårt hotell är det bruna huset vid pilen och det heter Celestine och är 3-stjärnigt. 

En kyrka ligger i närheten och jag hoppas på klockklang ..., men det kanske jag är ensam om.

Polen, ja. 

Efter att ha tittat på tv-nyheterna är jag i alla fall evigt tacksam att vi inte bokade fyra dagar i Paris, där det just nu råder mer eller mindre kaos. Kanske mest "mer". 

Vem skulle inte vilja gå i pension vid sextiotvå års ålder, för att inte säga sextio? Men hur skulle det finansieras, med tanke på hur mycket längre vi människor lever? Jag förstår helt ärligt inte hur man tänker. Det innebär väl ändå att dels måste var och en lägga undan betydligt mera till pensionen - eller räknar man med att staten ska lösa det hela -?

Tänkte att det skulle vara intressant att ta del av när medborgare i andra länder går i pension. Det kan man göra här. 

Värt att veta är att i Norge, Sverige, Finland, Canada och USA är pensionsåldern flexibel.

Tapetsering, nutidsquiz, ordquiz och regn och rusk (k a n  ni tänka er ..!)

Först kan jag ju berätta att så här ser det ut nästan dagligen när jag passerar nere vid Eckes lillstuga, den som numera är målad i någon slags blågrå färg. Ser ni uppe på taknocken, där sitter herr och fru Kaja och det ser likadant ut varje vår. Då är det ömsint värre och så snart herrskapet tror att man inte ser dem, då flyger de till skorstenen och tänker sig att inreda dess inre .., men akta er, om man råkar ta fram mobilen/kameran, då låtsas de som ingenting alls är på gång. Jag  ä l s k a r  kajor. Dessutom lär de hålla ihop livet ut och det är ju sympatiskt, ja, alltså om nu kärleken består och ingen av dem är ute och vänstrar och har sig. 

Så till veckans nutidsquiz i DN. Såväl pv som jag själv hade 8 rätt av10. Jag hade fel på sportfrågan, samt fråga 5, den som hade rubriken "Böcker", men jag gissade på några frågor.  Det gick bättre på ordquizet: 11 av 12 för oss båda, men fel på olika frågor. För min del var det fel på fråga 10.

Bilderna i det här inlägget är båda från samma månad, men år 2017. S o m  jag tyckte om det här minnesordet från Dagens Nyheter och allra mest själva slutklämmen. 

Den det handlade om, Pelle Bäckman, var en för mig okänd man. 

Fint skrivet av hans vän Staffan Westfal. 

För övrigt kan jag berätta att den allra sista tapetvåden, visade sig bli fylld med bubblor - större och mindre - så där blir det nog till att göra om det hela. Aj, aj, aj. Lite dålig stämning infann sig ett tag. Den går nog över. (Ja, den dåliga stämningen, alltså).

Dagens fönster ...

På självaste kvinnodagen den 8:e mars, kom en hel svärm portugisiska fönster till min mobil. 

Det här var ett av dem och ni anar väl vem som höll i håven. 

Just det. 

Tack annannan!

Glädjen över en fin tapet .... 

Tänk, att man kan bli så själaglad - rent av lycklig - över en tapet. 

Men så är det. 

När pv satte upp de första våderna greps jag något som liknade panik ..., och såg för min inre syn hur hela köket skulle bli ett enda virrvarr av blommor och blader. 

Så blev det inte. 

Det blev hur fint som helst.  Och varje gång jag nu kommer in i köket, då får jag en känsla av att jag befinner mig i närheten av en somrig äng. 

Skåpdörrarna kommer att målas i vitt, liksom lister och annat. 

Några tavlor lär jag inte sätta upp .., det blir för mycket av det goda, men det kanske inte heller behövs. 

Rören på väggen är av koppar och var - innan målningen - mörkt bruna och jag avskydde dem och kunde inte begripa hur man ens kunde komma på tanken att ha rören utanpå väggen. Bad pv att måla dem vita och nu tänker jag knappt på dem. 

Köksstolarna målades i någon slags lindblomsgrön färg för något eller några år sedan ., återstår att se  hur vi gör med bordet. Hunden Molly som vi hade hand om under flera veckors tid, lyckades att krafsa på bordsskivan, så antingen målar vi om det, eller så får det bli ett nytt köksbord. 

Nu  är klockan snart tjugo i tio på kvällen. Frånsett kanske två timmars paus, har  pv varit igång mest hela tiden. Själv har jag röjt det som gått att röja .., dammsugit, rastat Harry, krånglat mig förbi tapetserarbordet som tar upp en stor del av köket .., åkt och handlat och hämtat ut ett paket i Slöinge, räfsat en stund och slutligen tagit siesta under den timme som solen visade sig!!! Det kändes som ett smärre mirakel.

    Vad hände i Gibraltarsund ....?

Ja, det funderade jag på .., när jag tidigare i veckan strosade omkring på den lilla kyrkogården i Falkenberg. Googlade sedan på denne Adolf Fredrik Blackstadius som föddes 1784 och dog vid 42 års ålder, just i Gibraltarsund? (Ser att det på nätet stavas Gibraltar sund, men jag skriver ihop det). 

Mest troligt är väl att sjökaptenen, herr Blackstadius, drunknade? Då var året 1826. Hur lång tid tog det innan hans hustru Anna Fredrika fick veta att hon nu var änka? (Kollar djupet i sundet .., hjälp, 900 meter!!)

Den 23:e maj 1813 ingick paret äktenskap och därefter kom fyra barn till världen, två söner och två döttrar, födda 1814, 1816, 1822 och 1824. De äldsta sönerna var då 14, respektive 10 år, döttrarna endast 4 och 2 år. Och Anna Fredrika själv, hon var då 41 år.

En av sönerna, Johan Blackstadius född 1816 i Falkenberg, har titeln "Historiemålare", när man söker på hans namn. 

Pennteckningen är gjord av en J.A. Wetterbergh 1861.

Här kan man såväl se bilden (den lånade jag  därifrån), samt läsa om denne Johan och hans äventyrliga uppväxt!

Ja, nu vet man det. 

Intressant .., ska försöka luska vidare och se vad som hände med övriga syskon.

Dagens fönster ...

Så här skrev avsändaren, då, när det plingade till i min mobil: "Lördag för två veckor sedan var en bra fönsterfångardag, men sedan har de blivit liggande i håven ...". 

Men nu är somliga av dem på plats och idag var det här fönstrets tur. Oj, så jag tycker om insynsskyddet!

Tack annannan!

Mycket på gång ....

I tretton år har jag delat hus och hem med pv och nästan alla rum - frånsett hans sovrum (dvs det som en gång var Hildas rum, med eget badrum till) har fått nya väggar. 

Tapeter, alltså. Eller målats om. 

Dock inte köket, men nu är det på gång. Nej, jag ville inte ha grå eller helt vita väggar, jag ville bli glad när jag skulle komma in i köket. Den första våden är uppe .., det var nästan så jag inte vågade titta. 

Färgerna är milda och  går lite i lindblomsgrönt och det kan jag  säga, att den röda, rätt så stora trasmattan, den kommer att hamna någon annanstans. 

Vissa människor vet precis hur dom vill ha det. Det gör inte vi. Inte jag, i alla fall. 

När jag i förrgår pratade med sonen, sa han ... "Men du har väl ändå någon målbild, mamma?" Nej, det hade jag inte. Däremot visste jag hur jag INTE ville ha det. Ja, ja, det kanske inte alls blir så bra som vi hoppats på, men då får vi leva med detta i tio år till. (Om man nu alls är i livet då). 

Snart bara en vecka kvar innan vi ger oss av till Polen. Friherrinnan har lovat att ge Sigge mat och gosa lite med honom. Så underbart med fina vänner. (Bilden från igår, när vi promenerade på Falkenbergs gator. Idag har det regnat  precis hela dagen.)

Apropå Ica:s reklam ....

Den som jag tyckte var så vansinnigt enjängd, ja, den här veckan tycker jag att Ica-reklamen - den där prisskyltarna ska sättas upp - är helt suveränt bra. 

Och allra bäst är Jerry som sitter i kassan och begär legitimation när den unge killen vill köpa energidryck.

Han - Jerry - lyckas se så härligt nonchalant ut, men med glimten i ögat!

Dagens fönster ...

.... fångades i förbifarten  när pv stannade till hos cykelreparatören i Harplinge - för övrigt just då inte på plats -. 

Nu är dock cykeln inlämnad. Återstår att se om reparatören med gott rykte kan fixa den.

Läcker skylt, tycker jag. 

Till och med väldigt läcker.

Två mil norrut ...

Mitt emot klockmakaren herr Glamheden, där finns den här - i mina ögon - så vackra kyrkan och medan vi väntade på att herr G skulle äta lunch, så strosade jag omkring här på kyrkogården, allt medan pv rastade Harry. 

Kyrkan är Falkenbergs äldsta byggnad och byggdes omkring år 1300. 

Där finns inte många gravstenar, men jag tog mig en titt på de få som fanns .., många var rejält till åren komna, med text som nästan var osynlig.

Olika delar av vårt land, visar olika yrkesgrupper samlade på kyrkogårdar. 

Hemma är det "Gruvarb" eller nu och då någon "Hemmansägare". I Ystad var det "Officerare" eller Lotsar .., Sjömän hur många som helst, eller olika riksdagsmän och där fanns skådespelare och andra s.k. kändisar. I Bohuslän "Fiskare" och större gravstenar vilka vittnar om unga män vilka drunknat långt ute till havs.

Och grusgången så fint krattad, nästan så jag inte ville sätta mina sandalklädda fötter på gruset.

Vilket livsöde döljer sig här ...? 

Att först förlora en liten Anna som endast hann vara vid liv i tretton dagar. 

Vad hände ..? 

Och året därpå ännu en liten Anna som inte heller fick något långt liv. 

Tre år bara, knappt det. Missade 3-årskalaset med lite drygt en månad. 

Oj, så mycket sorg och så många tårar. Så många varför. 

I parken utanför (där finns bland annat mängder med olika rosbuskar, med tydliga namnskyltar som visar vad respektive ros heter), står den här skulpturen. 

Tre töser, nära varandra. 

"Konfirmanderna", heter skapelsen och skulptörens namn är Erik Nilsson. 

Den skänktes år 1956 till Sällskapet Kulturfrämjandet.

Detalj av den ena flickans hand. 

Kan det vara psalmboken som hon håller i, eller kanske en liten bibel?

Följande står att läsa om Erik Nilsson: "Eric Nilsson  föddes 1903 i Harplinge i Halland och avled 1982 i Harplinge. "Skulptören" kallar vi honom i det dagliga talet och det var han – skulptör och mycket mer därtill. Hans far hade snickerifabrik i Harplinge och som barn började han i Döderhultarns anda att skära till figurer av överblivna träbitar från verk- staden. Men hans framtid fanns inte där. Han ville bli konstnär. Under fyra år utbildade han sig vid Slöjdföreningens skola i Göteborg och under ett år hos skulptören Charles Despiau vid Maison Watteau i Paris.

 Eric Nilsson blev en synnerligen verksam konstnär. Vida omkring i landet är hans konst, både kyrklig och profan, älskad av många. Denna bok följer honom i spåren och dokumenterar i ord och bild hans gärning."

Texten kommer från en bok författad av Ulla Thureson och finns på bokförlaget Vulkan. Ska försöka få fatt i boken på biblioteket, eller möjligen på Bokbörsen.se

Ännu en detalj. En bukett i samma flickas högra hand. 

Ja, detta var vad jag hann titta på, under de tjugo minuter det tog för herr klockmakaren att äta sin lunch. 

Punkt.

 Enligt önskemål ....

Bert i Luleå önskade få receptet på brödet som jag bakade idag. Det kommer ursprungligen från lindasbakskola.se.

Så här var det: 

3 ägg, 2 tsk bikarbonat, 1 tsk salt, 3 dl filmjölk, kvarg eller naturell yoghurt, 5 dl havremjöl (finns bland det vanliga mjölsorterna i butiken), samt 2 dl blandade frön, t.ex. solroskärnor, pumpafrön, linfrön etc, (Jag tog mer än 2 dl). 

Till garnering: blandade frön. 

Sätt ugnen på 180 grader, vispa sedan äggen fluffiga i en rymlig bunke. Tillsätt resten av ingredienserna, allra sist fröna och blanda till en kladdig deg. 

Stjälp upp degen i en limpform, ca 1.5 liter, klädd med bakplåtspapper. Strö över blandade frön. Grädda limpan längst ner i ugnen i 55 minuter. Ta upp papperet och limpan ur formen och låt den kallna innan du skär den i skivor. Jag tyckte brödet blev supergott, men säg vilket nybakat bröd som inte är smarrigt! 

   Dagens fönster ...

 .... finns på målningen gjord av konstnären Ellen Trotzig och jag tror att bilden visades här på sidan, ja, att det var i samband med att annannan besökt en utställning där just hennes (Ellens) alster ställdes ut. Det kan ha varit på Ystad konstmuseum. 

Underbara färger! tycker jag. Och en vacker hand.

    En vanlig tisdag ....

   Foto: Michael Benanav, NY Times.

   Tisdagmorgon. Tur att man står stadigt, ty för ovanlighetens skulle är det riktigt fint ute när klockan       är sju på morgonen! Då har Sigge redan varit igång sedan femtiden, då han kom promenerande in i         mitt sovrum och högljutt deklarerade att nu ville han ha FRUKOST! (I vanliga fall vill han då gå ut,       kanske har vi glömt att ställa pannrumsdörren på glänt - där är ju kattluckan -, men så var det inte nu).

   Ganska lustigt är det ju, att Sigge  i n t e  går in till pv, nej, han vet att där blir det inget     uppstigande klockan fem för att servera fjortonåringen lite kattmat.

   Och nu, några timmar senare, är vi på gång att starta dagen mer på riktigt. Jag läser mejlet från min syster i Australien och hon skriver bland annat följande: "Natten mot igår hade vi nog den värsta stormen vi haft på länge och det var ett under att inte fönsterrutor och tak flög iväg. Stora träd slets upp med rötterna lite över allt, men inte här i Hallett Cove, som tur var. På eftermiddagen hade det lugnat ner sig och min tomt såg förfärlig ut, med löv, kvistar och skräp precis överallt, så jag röjde upp det värsta."

Här ett klipp från 7 News, det handlar om stormen. 

Nu blir det till att sätta lite fart. En tur till Falkenberg står på schemat .., mera räfsning .., jag ska baka ett bröd på havremjöl, bikarbonat och en massa frön .., ska bli intressant att se hur det blir.

Over and out!

   Dagens fönster ... och lite till. 

Ja, den här våren bjuder sannerligen inte på solsken så där så man tröttnar på det, nej, nu norpar jag en bild från i somras, en dag när det var ljust och fint ute, ja, så pass att jag fick dra för spetsgardinen för att sila ljuset.

Vaknade i morse till dimma, duggregn och allt vad därtill hör. Det är inte annorlunda nu. 

På agendan? Köpte igår en stor förpackning blandfärs till bra pris och av detta har jag nu på morgonen gjort två stora laddningar med kålpudding. Den ena omgången är klar, den andra bidar sin tid i ugnen. Sååå skönt att kunna frysa in i portionsförpackningar och bara ta fram när det passar. 

Under tiden - medan jag stod och vid spisen och stekte vitkål - beskar pv äppelräden (vi har två) och tog in två skottkärrelass med ved och lite senare idag blir det en tur till posten i Harplinge och kanske även till Falkenberg (tapeterna till köket har kommit)  och 11-kaffe har vi redan hunnit med. 

Det är väl ungefär så spännande tillvaron kan bli. Intill mig ligger Sigge och en bit bort Harry. Båda sover ihopkurade. Och den kinesiske - alltid leende - presidenten i Kina ska nu hälsa på den inte såå ofta smajlande president Putin,. 

Själv koncentrerar jag mig på kålpuddingen.

    En söndag i mars ...

Tänk, sedan i början av veckan har vi skymtat små blåsippesällskap i den häck som växer mellan Ecke och Britts tomt och Ejdervägen. Bilden är från ett tidigare år, men ni förstår väl ändå. På min vackra almanacka - den jag köpte av illustratören Henning Trollbäck - har jag inte bara skrivit in blåsippans uppdykande, utan även att vi nu har mängder med bofinkar vid fröautomaterna. Härligt!

Det är mycket möjligt att bofinkarna hållit sig på andra platser - här i närheten - i vinter, men jag har i alla fall inte sett till dem tidigare. Nu väntar jag otåligt på sädesärlan ., därefter brukar det rassla till och så fylls det på allt eftersom. Tyckte mig även se en stenknäck på samma ställe,  jo, den tillhör tydligen stannfåglarna!

Vi har idag ätit lunch på Haverdals Golfrestaurang - en helt ljuvlig lunch -! Dagens rätt var Dansk fläskstek med knaprig svål .., potatis, sås, brysselkål, flera skålar med ugnsrostade rotsaker (kålrot, morot, palsternacka, lite paprika), strimlad rödkål (och även varm rödkål) och till detta äppelkompott - som en slags äppelmos men med stora äppelbitar/klyftor i), ja, det var det godaste jag ätit där någon gång. Blomkålssoppa till förrätt, för den som så önskade. 

Och precis nu åkte pv iväg för att hämta upp körkompisen Lotta och därefter iväg till Holms kyrka. Konserten börjar klockan 16.00, så det är mer än två timmar att finslipa på sångerna, innan det där dags för uppträdande. Här en länk till kyrkan.

Roligt också med svenskt guld i skidstafetten! Det behövs sannerligen, i tider när man som medborgare i det här landet känner sig känner sig som slängd på soptippen (tänker på Erdogan). Tack alla härliga skidåkare och andra idrottsmän som håller fanan högt! hälsar Elisabet.

Dagens fönster ...

Ännu ett fynd från den portugisiska håven kommer här! 

Försöker utröna vad. texten på skylten betyder. "Prohibida" är väl ändå förbjudet ...? Aha, kanske att det är förbjudet för affischering?

Tack annannan för bilden!

Så enkel. Så fin.

Snödroppetips från madamen i Porto ...., eller grönt är skönt.

Alla läser kanske inte kommentarerna, så här kommer den länk som annannan (lär mig aldrig hur många n det ska vara ..) skrev ner i sin kommentar.

Jo, där fanns det minsann mycket vackert att vila ögonen på.

Är du skrockfull ...?

Nej, pv ställde inte frågan direkt så, men helt plötsligt en kväll frågade han om jag går under stegar? 

"Ja, självklart, om det behövs ...", svarade jag. 

Nycklar på bordet då? 

"Inga problem!" blev mitt svar. 

Och om en svart katt går över vägen ...? fortsatte han. 

"Inga problem där heller ...", svarade jag. 

Helt ärligt blev jag så perplex över hans frågor .., kunde inte begripa hur han - en matte/no-lärare - kunde vara skrockfull. 

Och du som läser här ...?

Hur gör du?

    Lördagstankar ....

En skön morgon. Vaknar utvilad redan vid fyratiden, men ligger kvar i sängen. Lyssnar på P1-program som avlöser varandra och så blir det nyheter förstås och jag tänker att det här med nej:et från den turkiske presidenten, det känns som ett slag i ansiktet på hela vårt land .., som en mental snyting .., "ja, här får ni era uslingar, men Finland tar vi mer än gärna emot!" 

Jag tänker också att den finländske presidenten Sauli Niinistö har sååå mycket mer pondus än vad vår egen statsminister lyckas uppbringa och måhända är Erdogan den sortens man .., ungefär som Trump som ju tyckte om att möta likasinnade, typ Nordkoreas president eller Putin? Och Tobias Billström är ju som en söndagsskolegosse i jämförelse .., men Oscar Stenström - vår förhandlare - verkar skärpt, nå,  det hjälpte ju inte.

Alexander Stubb - tidigare finländsk statsminister - skriver lugnande ord på Twitter, ja, till oss svenskar alltså. "Sitt stilla i båten, ni kommer med!" menar han. Jag hoppas att han har rätt. 

Det här är näst sista dagen med SvD: s digitala version och igårkväll läste jag ett låååååångt reportage från fronten i Ukraina, skrivet av författaren/reportern Mustafa Can och med (numera prisade, men ack, så förfärliga) bilder av Eddy van Wessel. Hu, så gräsligt hemskt!

Nu ska jag ringa till Sonja och höra om hon vill göra oss sällskap till restaurangen i Harplinge, den som för 63:- serverar lunch till den som är över 70 år och för oss som är yngre, blir det åtta kronor dyrare. Då ingår salladsbuffé modell mindre, samt dessert. 

Så blir det skidskytte .., pv har nu på morgonen bakat en drömrulltårta (hans far arbetade ett tag som bagare och det intresset har nog gått i arv), ett besök på biblioteket för att kopiera något som Ingrid i Falun gärna ville läsa, det ska helst hinnas med .., (och förhoppningsvis hittar jag då något läsvärt) .., och lövräfsorna - vilka igår fick nya skaft - kanske får träda i tjänst?

Ungefär så.

Dagens fönster .... DN:s nutidsquiz och lite till. 

.... skymtar där till höger om Harry, som för övrigt fått agera i reklamsammanhang för Solhaga Bageri - helt utan min förskyllan -. 

Det vill säga: de bad att få låna bilden och så gärna, så. 

Tänka sig att bli lokal kändis på äldre dagar, ni förstår väl hur stolt Harry blev!

Veckans nutidsquiz gick väl si så där. Mest si. 

Pv hade 9 rätt av 10 (fel på fråga 5,), själv hade jag 7 rätt, fel på samma fråga, men även på fråga 9 och 10. (Ukraina och sport). 

Bara att ta nya tag. Man skulle ju kunna skylla på sjukdom tidigare i veckan, men oavsett om jag varit helt kurant, hade jag inte kunnat "felfrågorna". Inte gick det så mycket bättre på ordtestet heller, det var ord jag aldrig hört talas om. Bedrövligt. Redan i förväg ber jag att få framföra mina varmaste gratulationer till er som får ett bättre resultat, vilket nog inte är så svårt. Grattis, grattis!

Piggar upp mig med en bild från något tidigare inlägg. Det var när Harry fick ett alldeles eget brev från Britt och Ecke, med en liten korvbit inslagen och fasttejpad på papperet. 

Oj, så spännande det var! Lägg märke till hur han nu bara inväntar att pv ska ha läst brevet .., det är ju KORVEN han vill ha!

Och strax ska turbulensen i KD diskuteras. Ja, hade det varit val nästa vecka, hade nog det partiet fått säga tack och adjö. 

Stackars Alf Svensson .., han har nog haft huvudvärk den senaste veckan.

Annat som kan storma?Polen skickar stridsflygplan till Ukraina. 

På Paris gator är det stora demonstrationer och det är sopstrejk med allt vad det innebär (råttorna har kalas!), allt på grund av höjningen av pensionsåldern, från sextiotvå till sextiofyra år. Hela havet stormar, även där. 

Men här hemma råder lugn. Pv eldar i kaminen och Sigge har norpat bästa platsen i soffan Ektorp. 

Så kan det vara.

Om jag tycker ...

... att Ardalan Shekarabi (s) är bra som politiker?

Det kan jag lova att jag tycker. 

Samma sak med Aida Hadžialić, även hon s-politiker.

Dagens fönster ...

"Fönster med folk", skrev avsändaren. 

Är detta Porto?

Och kanske är det beskärning av träden nu på våren? Hamling, rent av? Är det pilar, kanske?

Vi hade en gång tretton pilar på rad utanför huset i Bjäresjö. Vilket enormt arbete det var när dessa skulle hamlas. 

Minns jag rätt, sade exet att nu återstår endast tre av dessa tretton träd.

Tack annannan för att du tog dig tid med håven!

Ännu mera om reklamfilmer ...

Nu kommer jag ihåg ännu en  film som jag tycker om; den med Foppa Forsberg. (Reklam för Svedea försäkringsbolag). Det övergår mitt förstånd hur han kan agera så fullkomligt naturligt framför kameran! Dessutom ser han så självklar ut där han kommer framglidande under bilens underrede, att jag lätt som en plätt hade kunnat anlita honom! Smart val av försäkringsbolaget.

En favorit som jag berättat om tidigare, är den här. Oslagbar.

Ännu en! Undrar om inte det här är Roy Anderssons alster?

Den här kanske är den allra bästa? Också Roy Andersson. Dialekten gör förstås sitt till. 

När jag ändå är igång, kan jag ju ta med Carglass reklam - dom ser också så trevliga ut -. Förtroendeingivande, helt enkelt.

Bäst och sämst .... 

När man som undertecknad nästan dagligen tittar på betalkanaler (läs: Ambulansen och dylikt), får man enorma mängder reklam på köpet. 

I stort sett tycker jag att nittionio procent av all reklam är urdålig och får mig INTE att lockas till inköp eller att lyckas med det dom önskar sig.

En film ger mig rysningar: nämligen Svenska Spels tjat med kvinnan som tappar sin mobil i en toalettstol och så vänds den åt rätt håll - (mobilen) - och den lyckliga kvinnan får tipset att köpa en Sverigelott. Aldrig att jag ska köpa en Sverigelott efter att ha plågats med den filmen ett oräkneligt antal gånger!

Icareklamen tycker jag också har blivit aningen tjatig, för att inte säga rejält enjängd.

Nå, men den där ynka procenten bra reklam? 

Jo, Länsförsäkringars Trygg Hansas film där en ung man har klarat körkortet och kliver ut ur bilen, hissar upp byxorna och kramar om sin mamma. Länge trodde jag att det var reklam för en körskola, ja, tills pv upplyste mig om hur det låg till, så egentligen är ju själva filmen inte riktigt perfekt för syftet .. men jag blir så varm inombords av den unge pojken och hans mamma. (Länsförsäkringar tTrygg Hansa tänkte jag inte ens på). 

Bästa reklamfilmen, den såg jag härom kvällen. Tänk er ett helt moln av flyttfåglar som kommer insvepande mot tittaren och så texten - ungefär så här -: "150 miljoner flyttfåglar på väg in över Sverige" ..,, och i bild en biltvätt hos Q8.  Jag loooog och kom ihåg alla hundratals kajor som övernattade i ett träd på parkeringen, ja, i det bostadsområde i Malmö där sonen med sambo då bodde och hur bilarna kunde se ut på morgonen - helt nerskitade -! Den tycker jag är kanonbra! Humoristisk!

Ett aftonfönster från Kiev ....

 

Det var för exakt tio år sedan som AP besökte Ukrainas huvudstad, då i ett jobbärende. 

Då såg det ut så här.

 Ner och upp .... 

Efter akut insjuknande i måndags (för såväl pv som för mig själv) med våldsamt illamående med allt vad det innebär och hög feber för pv och total kraftlöshet, är vi nu på banan igen. Halleluja! 

Och jag säger bara det: vilken lycka med underbar granne som ringer och frågar om det är något vi behöver ha hem från affären! Tack Annelie!

När man mår dåligt, kan en Skogaholmslimpa och rökt medwurst vara PRECIS det man trånar efter - något vi aldrig köper i vanliga fall -. Lägg till detta varm choklad i älsklingsmuggen .., det är tröstefika rakt av. 

Låg i morse och lyssnade till Europapodden där olika länders ekonomi togs upp. Det låter kanske inte så intressant, men var det verkligen och jag blev så imponerad av programledaren Caroline Salzinger som var så skärpt på det här området! Inbjuden var även SR:s ekonomireporter Kristian Åström, som är fenomenal på att förklara hur det ligger till. 

På Sveriges Radio råder numera "Hela havet stormar", nu, när de olika korrespondenterna ska bytas ut. Ginna Lindberg löser av Cecilia Khavar i USA (blir säkert jättebra!), Kinapoddens programledare Axel Kronholm som jag för övrigt tycker har skött ledarskapet med den äran, han blir plötsligt korrespondent i Bangkok med ansvar för Sydostasien och var det inte någon som skulle till London ...? Ja, det blir intressant att följa detta. 

Tittade på brittiska "Inside the Ambulance" igår och däerefter var det ett liknande program - "Ambulansen Australien" -. Det som slog mig var att det mesta såg så mycket mer modernt ut i det senare programmet .., och att ambulanspersonalen "down under" verkade betydligt mer vältränade. Nåväl, det kanske bara vinklas åt det hållet. Och jag vidhåller fortfarande, att mer vänlig personal än de som arbetar åt NHS (åtminstone dom som vi får följa) kan omöjligen finnas.

    På besök i ett museum i Australien ...

... året var 1986 och minns jag rätt så var det i Melbourne, föll jag pladask för den här målningen, gjord av den svenske konstnären Johan Krouthén (1858-1932) född i Linköping, där han också slutade sina dagar. I museéts butik fanns målningen som affisch och det visade sig bli ett sjå att få hem affischen i sin avlånga pappförpackning, men det ordnade sig och väl hemkommen till Malå, kom den lille gossen att hamna inom glas och ram och jag tyckte så oändligt mycket om den! 

Vi hade tavlan i vardagsrummet och jag blev lika varm inombords var gång blicken vandrade åt det hållet. Så fantastiskt fint fångat .., känslan av hur gott gossen sover .., skorna och händerna, ja, allt.

Av en händelse upptäckte jag nu på morgonen att Nationalmuseum i Stockholm har en utställning med titeln "Trädgården - Konst och natur under sex sekler" och där lär något av Krouthéns alster finnas med.

Det kanske vore nånting för mig?

Utställningen pågår fram till den 7:e januari 2024.

Dagens fönster ...

"Här fixar dom din symaskin!" skrev fönsterfångerskan i Porto. 

Bra att veta! hälsar madamen som numera sällan närmar sig en "máquina de costura".

Och stort tack för alla fönster du fångar i flykten!

Återbördade .... 

Jo, så är vi åter på hemmaplan, efter två intensiva dagar i landet Skåne. Såååå trevligt alltsammans! 

Kom ner fredag och bjöds på lunch och där var även Tommy, Karin och Lykke (hunden) och jag tänkte på vilken lycka det måtte vara för småttingar att känna sig såå älskade av så många! 

Lördag trädde vi i tjänst vid tiotiden och det kan jag säga .., att när sonen kom hem vid tre och Maja vid fyra, då var vi tämligen slut på som artister. 

Hur många gånger som helst bytte vi "body", dessa så finurliga klädesplagg där man knäpper dem i grenen, men hjälp, så bökigt när den som är sju månader ideligen kräks upp välling eller annat och hela rubbet ska tas av! 

Och när bytte jag en bajsblöja senast?  Det måtte i alla fall vara flera år sedan! Nåväl, det gick bra. 

Den som nu är minsting  är en bestämd liten herre som inte låter sig krusas .., nej, han tittade med ytterst allvarsam min på oss nykomlingar och allra mest på Harry, men vänta bara., efter en heldag tillsammans var det andra bullar, då var vi riktiga vänner.  

Vi sov i Elliots rum, i hans våningssäng. Där uppe - i ensamt majestät - tronade pv .., medan jag delade den bredare underslafen med Elliot och Harry.

Annat trivsamt? Jo, att jag delgetts en HEMLIGHET, en hemlighet som var så hemlig så jag egentligen inte vet riktigt vad den handlade om, men jag lovade dyrt och heligt att inte avslöja den. 

"Bara du och jag farmor ...", sa gosse som snart fyller fyra år.

För övrigt bjöd Skåne på gröna gräsmattor, strålande solsken, några snöflingor, men mest av allt: en känsla av att ligga veckor före oss. 

Kanske kändes det allra mest när vi på väg hem närmade oss Halmstad och passerade åkrar täckta av snö. Inga kolossala mängder, men det var i alla fall vitt. 

Och i Gullbrandstorp såg vi t.om snödrivor!

Möttes av en glad Sigge som kom från växthuset och strök sig runt benen och jamade och hade sig. 

Fåglarna fick frön .., jag vattnade sticklingarna, samt alla frön som kommit i jorden (än en gång tack, Kristina!), pv satte sig vid pianot och övade och övade (den där konserten nästa söndag ...) och själv däckade jag på soffan. 

Nu eld i kaminen. Kollade i bloggens arkiv och såg att samma datum 2012, hade jag sett och hört såväl lärkor, som strandskata och tofsvipor. Ja, det var då det.

 Idag fyller ..... 

... världens bäste Rexxie 60 år! 

Grattis du alltid så vänlige  och omtänksamme Anders! Hoppas att du fått en på alla sätt och vis fin födelsedag! 

(Det fina lilla broderade hjärtat kom tillsammans med en underbar bok som Rexxie skickat - bara så där spontant !)