En slags lycka.
Under mitt första år som ensamseglare på livets stora hav, betalade jag inte tv-licensen.
Kanske inte under det andra året heller?
Alldeles förfärligt skämdes jag när det dåliga samvetet då och då angrep mig och när jag väl beslutade mig för att bli ordentlig och ringde till ovan nämnda bolag för att anmäla mig som tv-innehavare, då blev det så att kvällen därpå knackade det på min ytterdörr och tro det eller ej, men där stod en kontrollant.
Jag nästan svimmade!
Men mannen visade sig vara vänligheten personifierad och jag berättade om mitt samtal till Radiotjänst kvällen innan, men hur skulle han tro mig?
Och så blev jag en ärlig tv-tittare och det var så skönt.
På samma sätt känns det när jag cyklar hem från affären och cykellyset visar vägen.
Cykellyse fram och bak .., å, sicken glädje och för ovanlighetens skull känner jag mig då som en ganska Ordentlig Människa.
Ungefär som min störstasyster som alltid bär reflex i mörker och alltid har pappersnäsdukar i jackfickan - utifall att -.
Och nu bara väntar jag på detta ....
6 kommentarer:
Jag har precis skickat iväg en önskelista där det bl.a. står reflexväst. Det kändes riktigt seriöst :)
Cykellyse är en billig livförsäkring.
Jag använder inte hjälm eller reflexväst (fy på mig!!!) men lyse och reflexer som hänger ut från jackfickorna, DET har jag åtminstone :o)
Jag väntar också på den där kören från radiotjänst...
Och cykellyse och reflexväst tycker jag är viktigt.
Inte bara för bärarna utan även av hänsyn till andra trafikanter :-).
mossfolk, mildamakter och marge_ii: se där .., vi får kanske bilda en Förening ..-)
Ha ha, det var nog den mest allvarsamma bibliotekarie jag har sett, hon inte så mycket som drog på munnen!
Ja, det är väl bäst att betala licensen så de har råd att hålla sig med spioner.
Skicka en kommentar