Hos Kesu, läser jag om telefonförsäljare.
Så här var det.
För inte så många kvällar sedan ringde telefonen hemma hos mig och i andra änden presenterar sig en man med mörk och ytterst behaglig röst och undrar vänligt om han stör?
"Nä, inte särskilt", svarade jag, som just då var hemma och låg däckad under filten.
Det visade sig att mannen - som för övrigt arbetade åt Swedbank -, ville erbjuda mig ett låneskydd.
Det här var den absolut trevligaste försäljare jag någonsin har haft i luren och jag hade - lätt som en plätt - kunna falla för vilket erbjudande som helst, så trovärdig och pålitlig lät han.
Jag funderade på hans ålder.
Kanske en som snart ska gå i pension .., en som har varit med länge och måhända sitter där och går igenom kundkretsen och slår en signal så där för att vara vänlig ...?" tänkte jag.
Han lät så trygg.
Till slut sa jag just det.
Och frågade hur gammal han var?
"Tjugotvå", sa den trovärdige mannen som snart skulle gå i pension.
Om jag säger som så, så var det var inte långt ifrån att jag hade dråsat i golvet.
Och jag sa att jag ville tänka på saken.
Faktiskt.
4 kommentarer:
Haha! Grundlurad. Kanske får de lära sig på säljkursen hur äldre trevliga snart pensionerade, trygga män låter?
Monet: jag hade kunnat sätta tusen kronor på att han var äldre än undertecknad .. han lät som en rar pensionär som tar hand om smålammen som sprungit bort .-)
Men har du några lån? Trodde att du var ungefär som mig, hårt uppfostrad i att man inte skall ha några lån...
:-)
Skicka en kommentar