"Va? Ska du sitta här ute .., ååå, det var då underligt!" kanske sigge tänker.
... tar jag kaffekoppen med mig och en bit mjuk pepparkaka och så sätter jag mig ute på stentrappan, fast med ett litet fårskinn under rumpan.
Intill mig springer-hoppar-skuttar sigge nilsson.
Han slår ofrivillig kullerbytta från översta trappsteget ..., smyyyyger likt en spejande indian längs husväggen och leker tafatt med en liten kvist.
För sigge nilsson tycks livet vara ett enda stort äventyr.
Och solen mot min kind.
Mer behövs inte.
11 kommentarer:
Vilken guldkantad stund!
Här har vi -16 grader, så solen värmer INTE min kind...
Kram!
Helen: men du förstår så ljuvligt underbart det var! (såja, nu kom mina två mest använda ord med .-)
Det er de små ting,som gir de store opplevelsene.
Kraaaaaaaaaaam
Gleder du deg til morgendagen ????
Bente: ,-)
Ja, hoppas att det blir fint väder!
Så härligt det låter. Här är det minus 20. Har inte stuckit ut näsan utanför dörren på hela dagen. En sån mugg har jag också :)
Eva: muggen inhandlades på Indiska i Malmö för evigheter sedan, ja, min evighet är väl ungefär sju år .-)
Jag skulle kunna tänka mig att vara Sigge Nilsson, nån dag så där :)
Det låter alldeles alldeles underbart, du verkar kommit till rätt land:-)
Men åh, vad söt han är, Sigge!
Vacker kopp, fårskinn och en liten Sigge, som poesi! :)
LindaLotta, Annas mamma, Jenny och anna of sweden: det finns faktiskt ingenting som är så ljuvligt (jag höll på att skriva underbart ...) som att sitta där ute och ha solstrålarna mot kinden!
Och sigge då, i närheten .-)
Skicka en kommentar