Och t ä n k ..., om kameran hade kunnat göra rättvisa åt hur eldfängd himlen egentligen var!
Ännu rödare!
Ännu mera flammande!
Om man har tillbringat sjutton år i Ystad och nästan aldrig sett solnedgången, då känns det annorlunda att var kväll se solen doppa sig i väster.
Och från sängkammarfönstret skymtar man havet.
2 kommentarer:
Åh, jag saknar solnedgångar! I föräldrahemmen, både det förra och det nuvarande, i Jämtland har man den vackraste fria horisont mot väster. Så många flammande solnedgångar jag har sett vintertid. (På sommaren går solen ned i... norr måste det bli. Inte lika spektakulärt då.)
cruella: hemma i Västerbotten hade vi solnedgångar från första parkett, - från soffan i vardagsrummet - varje kväll.
När vi skulle sälja huset och flytta söderut, skrev jag i annonsen ..."vill du se solen gå ned ...?" nånting sånt ...
Det funkade.
Skicka en kommentar