Hon som säger att hon tycker om tyget.
Och så tar jag bilen och kör raka spåret in till stan.
På vissa ställen är kustvägen till en tredjedel igendrevad av snö som kommit farande längs platta åkrar ..., och det gäller att ta det piano.
Jag parkerar som vanligt nere vid slottet och tar sikte på Stora Torg.
Det blir inköp av billiga grönsaker ( 3 st avocado mogna och fina, perfekt till guacamole, för 12 kronor!, svenska äpplen 9:90 kilot .., en ask blå, kärnfria druvor för 12 kr ...) och sedan går jag bara lite planlöst för att fördriva timmen innan pensionatsvärden ska dyka upp.
Hemslöjden får återigen besök och expediten är inte av den pratglada sorten om man säger så .., helt ärligt känner man sig inte ens välkommen och jag tackar för mig och går ut i snålblåsten.
Vid ett övergångsställe står jag intill en elegant dam i persianpäls och jag sveper älsklingshalsduken om mig och säger ..."men oj, så kallt här är!", men damen tittar på mig som vore jag nånting som katten just kommit hemdragandes med och jag förstår att hon inte har den minsta lilla lust att småprata.
Så jag tystnar.
När pensionatsvärden kommer (jag har tagit miste på tiden och fått vänta en halvtimme extra ..., den tillbringar jag sittandes i en fåtölj i Sparbankens lokaler ...) berättar jag om detta med hallänningarna eller rättare sagt: halmstadborna ... och hur annorlunda det är mot för i Skåne.
Efter sjutton år i Ystad har jag vant mig vid att människor är öppna och pratsamma och "bjuder in" .., ja, aldrig har jag mött vänligare människor än i Ystad!
Här .., är det tvärtom.
Det finns undantag, såklart finns det undantag .., kvinnan på OK där vi hyrde släpen .., expediten i Pfaffs syaffär .., dom unga töserna på Hemköp i Haverdal ..,. och personalen på vårdcentralen i Getinge!
Men den där öppenheten ute på stan .., alla leenden som man möter i Skåne .., det hittar jag inte här och jag känner hur jag .., blir rädd att jag själv ska förändras .. med tiden, alltså, för till sist kanske man ger upp?
Det där tyget som inte är det minsta i min stil.
Soffan och fåtöljerna har tillhört Gunvor och Viking.
Allt det berättar jag för pensionatsvärden när vi åker norrut - pensionatet ligger ju precis mitt emellan Halmstad och Falkenberg -, och jag berättar också att jag har tagit en bild på den fina kudden som jag fick av dottern i julklapp och att den, kudden låg i fåtöljen - den som jag nästan inte klarar av att beskåda -, men dottern, hon svarar i ett mail att ..."men ååå, vilket vackert tyg!" och när jag berättar det, då faller pensionatsvärden nästan baklänges i sätet av glädje.
"Men sicken rar tös!" utbrister han.
Och sen är vi hemma och sigge nilsson har varit ute på egen hand i tre timmar!
"Siiiiiiigge! Siiigge!" ropar vi och efter en liten stund kommer han ut genom den hemliga gången från den inglasade altanen, - som en liten tunnel är det som bara rymmer en mindre och en större katt - och sigge är visserligen sömndrucken, men oj, så glad och svansen står rakt upp, så där som röken från en skorsten en riktigt kall vinterdag!
Och detta,ååå, så härligt, är första gången på tre månader som jag inte har ont i mitt knä efter en längre promenad och det är en sån ofattbar glädje så det kan ingen tro!
Om två timmar börjar På Spåret.
Nu blir det ett glas rött vin.
Ps. Pv kommenterar det jag har skrivit och säger att uttrycket "mot för i Skåne ...", det har han aldrig hört förut. Ja, från mig, men inte annars. "Men vad säger du då?" frågar jag. " Jo .., "det är annorlunda här mot Skåne", svarar han. Ojdå. Det har jag aldrig tänkt på. Hur är det nu .., är detta nånting hemifrån, eller ..? Ingela ..., du den allvetande i dessa frågor ...?"
25 kommentarer:
Oj AP så glad jag blev när jag hörde det. Du är allt en riktig pärla.
PV
Jag säger också mot för! Och jag gillar inte heller tyget ;)
Eva: ja, då är jag i alla fall inte ensam .., om båda sakerna .-)
Och Eva .., vad jag tycker om boken!
De flesta här anvnäder nog det uttrycket i talspråket, jag gör det också. Men jag skriver det inte och det ser lite konstigt ut i skrift. När jag skriver blir det nog jämfört med.
Jag säger också "mot för".
Fast säger ni det verkligen som "mot för" med en liten paus emellan?
Jag tycker att motför låter bättre.
Nu skall jag titta på Ewan McGregor i Moulin Rouge på TV8, snygg som få!
Den allvetande: ja, så blir det förstås!
Cicki och Rexxie: nej, just det .. jag säger motför som ett ord!
Jag med. Mot för alltså. Uppåt landet tycks det:-)
Jag säger mot Skåne, så skånska jag är. Håller med PV.
Det är nog så ... att uppöver säger vi motför ... och neröver mot.
Utom Ingela som vet hur det ska vara .-)
Elisabet, nu får jag väl pv:n för alltid emot mig. Men den där sortens möbler, det är som kungahuset, det hör en förgången tid till. Det var fint och vackert då men är alldeles gräsligt fult och urtida nu. Det gör ont i ÖGONEN att se det. Särskilt ihop med fotokudden, haha.
(Har du ett barn som särskilt kilar in sig just nu? Var det inte tal om att öppna särskilt bankkonto åt henne nyss och ändra i testamentet? Du får väl tala henne tillrätta kring det här med möblerna också då)
Monet: jag säger inte att den är ful, bara att den inte är i min smak .-)
Och nä, dottern menar det och hon är precis lika rak som madame Monet, så hon bryr sig inte och pv, han är ju van, den stackarn ..-)
Monet: men i rätt miljö är säkert såväl soffan som fåtöljerna fina .-)
Det tror jag nog.
För 100 år sen - ja eller 20 åtminstone så sökte maken jobb i Halmstad och vi åkte runt och kollade lite om det var ett ställe att bo på. Då blev vi "varnade" att just på den platsen var det lite svårt att "komma in" i sociala sammanhang sådär huxflux.
Så det stämmer kanske det där med öppenheten och pratsamheten.
Först tyget, jag tycker det är snyggt, lite trendigt, på rätt plats lite kul och charmigt men med annan kudde till;-)
Aldrig hört motför:-)
Halmstad lustigt, varit där någon gång men inte tänkt något särskilt då. Har däremot vänner som är därifrån och säger att det är lite speciellt där, stilen eller vad man ska kalla det. Låter ju väldigt stockholmsbetonat....Och så bra du berättar att det är trevligt i Ystad, mannen har cyklat där säger han nu;-) det har inte jag men får ha det i åtanke:-)
Love, literature: ja, jag kan ju bara ha haft otur .. men så många av mina bekanta har sagt samma sak om Ystad och t.ex. expediter i butiker i stan .., att dom är så vänliga, så där märker man skillnaden tycker jag .-)
Att komma in i sociala sammanhang bekymrar mig inte, det är just småpratet jag längtar efter - fast det är väl iofs att socialt sammanhang det också -.
Tro inte att jag medvetet har placerat kudden i fåtöljen .,. som en vacker detalj .-)
Dom ska väl ut så småningom och jag bryr mig inte just nu om det passar eller inte, haha.
Annas mamma: åk till Ystad, det säger jag !!
Smaken är som baken. Jag kan absolut tycka att en sådan fåtölj kan stå ut som fin kontrast mot annat och mer nutida.
Men jag tror att jag hade lagt en varmt röd eller lila kudde i den i stället:-)
cruella: haha! Lyssna nog noga här: jag tycker verkligen inte om dom här fåtöljerna, men jag har också en känsla av att dom nog hamnar någon annanstans så småningom, t.ex. när jag blir bofast här i pensionatet .-)
Alltså bryr jag mig inte i om kudden ligger där just nu. Det spelar ingen roll ,.-) Och jag vill gärna titta på mina barn och Emma Elisabet, så jag uthärdar .-))
Jaså.
Ska fåtöljerna flytta? Det hade jag ingen aning om....
PV
Anonym: inte det ...? Jo, det har dom viskat till mig ...
PV: En lydig man är en .... just det.
Nu har jag läst om de där fåtöljerna och tyget som du inte tycker om,Elisabeth. För det första är det svårt att säga hur det ser ut på en sån liten bild. Men jag tycker tyget är snygg.
Med risk för att bli impopulär så måste jag ändå säga att om någon skulle flytta in hos mig och börja ändra på en massa och säga att mina saker inte är så fina, då skulle jag bli vansinnig. Den personen skulle inte bli gammal hos mig.
Jag flyttade in hos sambon så jag hamnade lite i den där sitsen att det var inte så mycket som var mitt. Men vi fixade och trixade och blandade och gav så det blev en lagom blandning av bådas saker. Nu har vi bott ihop så pass länge att en del saker är gemensamtköpta. Men vi har väldigt olika smak om saker och ting så det blir alltid ett väldigt dealande om hur det ska vara. Ibland får jag min vilja igenom, ibland är det sambon som får som han vill.
Men som sagt var så är det så här som jag tycker och jag är ingen lydig man...:-)
Alltså de där fåtöljerna;-)det finns två väl? Ja du säger ju fåtöljer och t o m soffa, men fåtöljerna med ett upphottat bord till målat i svart, blank oljefärg, gärna runt gammaldags med lådor i, kansek finns på pensionatet redan? med knallrosa kuddar och en rolig golvlampa, kan bli en otroligt läcker läshörna för två, ett lila skinn på golvet kanske, som jag såg idag. Sedan är det bara att ringa Lantlif, de kommer som blixten;-) Heja PV!
Cicki: men vi kompromissar, - det kanske inte låter så - men det gör vi. Han vill ha sina Billyhyllor här där vi sitter och skriver nu och jag tar min hylla med mig hemifrån - håll i er nu - och vi tänker ha dem i SAMMA RUM, men i var sin hörna .-)
Sen är det ju så här att pv säger ofta ..."ja, jag har inte tänkt så mycket när jag har möblerat ,. du har ganska fria händer" och då tar jag ju chansen .-)
Annas mamma: å, aldrig i livet!! Hade jag inte fått migrän innan, så finge jag det då .-))
Det är ju bra att det är så. Sambon har verkligen sin egen smak hur han vill ha det så här är det inga fria händer som gäller. Fast ju längre vi bor ihop ju mer gemensam blir smaken, av någon konstig anledning....:-)
Skicka en kommentar