lördag 13 februari 2010

Vid sjutiden ...



... på morgonen, tar pensionatsvärden bilen och kör till Småland för att hämta gratisved.

Vid tolv är han hemma.

Och han kånkar och bär in veden från släpen ..., och fixar hatthyllan så den nu är nästan klar.

Och skidorna vallas.

Nu ska här tränas .. "minst tio varv på åkern!" säger han bestämt.

Ett par mil alltså.

Ja, energin är det i alla fall inget fel på.

13 kommentarer:

Tankevågor sa...

Åh vilken lycka med gratisved! :-)

Ellis sa...

Du har sms, kolla det pliiiiis. :)

Elisabet. sa...

Londongirl: allra helst för en smålänning ..-))

ellis: fixat ...!

Love, literature and gardening sa...

Det må finnas en och annan underligt mönstrad soffa men klaffbordet som syns bakom skidorna ser mycket läckert ut!

Elisabet. sa...

Love, literature ...: hahaha! Det inhandlades för 15:- och pv tycker nog inte att det är så vackert, men det är mitt och jag älskar det!
(Läs: en lydig man är en lycklig man ...).

bettankax sa...

Så sant som det är sagt! :)

Anonym sa...

Jag förstår inte detta hackande på min gamla fina soffa från föräldrahemmet. Kan berätta att det är en alldeles utmätkt soffgrupp, och en väldigt god egenskap för den är att den är svårstulen.
Om ni förstår vad jag menar.

PV

Monet sa...

Den är säkert fin i sitt rätta sammanhang, soffan och fåtöljen som Elisabet själv skriver. Och fyllde sin funktion förr. Men idag kan man svårligen leva med den sortens möbler - om man inte har en hel "sal" som är möblerad på gammeldags vis.

Förlåt att jag sa att det var fult. Tyget alltså. Det kan nog bli en fin aftonklänning till den rara tösen som tycker om det om det skulle hampa sig så. Men ihop med fotokudden (brr) och när man förstår att det nu är adjöss med blommiga gardiner och tapetseras om till vitt, då inser man ju att den gamla stilmöbelns dagar också är räknade.

Men man ska förstås inte lägga sig i folks heminredningsstilar. Men minns du, Elisabet att du hade en massa åsikter om både mitt och bästa väninnans hem i början av bloggeriet? Så nog ser det olika ut hos oss alla och bra är väl det:-)

Elisabet. sa...

Monet: jag tycker verkligen inte om den soffan, men jag tycker så synd om pv när alla säger hur ful den är ...,.-)

Det går an om jag gör det .. men blir värre när jag liksom sporrar andra att säga samma sak .-)

Elisabet. sa...

Monet igen: men jag skrev väl ändå inte att ni hade det fult hemma? Jag tror mig minnas att jag menade att ett så elegant hem hade jag nog aldrig suttit i, det var mer så och jag tyckte att det var VACKERT.

Det är som med högklackade skor och paljetter, jag kan tycka att det är hur läckert som helst, men inte på mig .-))

Detta skrevs nu VÄNLIGT.

Monet sa...

Kanske att man nu ska lämna den guldglittrande soffan därhän och låta den få vila i frid tills det är dags för ERT egna beslut? Jag förstår ju förstås att det blir svårt när pv får bloggvännernas synpunkter också.

Och nej, du skrev inte att vi hade fult hemma, min bästis och jag, det gjorde du inte alls. Och vi har ju vita väggar, linnegardiner, fotobilder och krispiga tulpaner ihop med tända ljus och god mat som gemensamma referensramar så då kan man ju leva med att man inte fullt ut följer varandras inredningsmönster. Tack och lov för det - vi ska ju alla trivas i hemmet vi lever i.

Att du skriver om guldsoffan ser jag mera som en intressant del av din blivande inflyttning i landet Halland och hur du ska få till det så att det blir bra för dig också i det gula huset:-)

Anonym sa...

Jisses en lärare som inte kan stava, undra på att kidsen är som dom är!!!

Elisabet. sa...

Anonym: du kan ju trösta dig med att han är mattelärare .-)

Monet: precis .-))