... med blommor på - och omtag -, var väl det som först skulle försvinna från det gula huset.
Hade jag tänkt mig.
Men nu .., är det inte längre så viktigt.
Nu sitter jag här vid fönstret och tittar lite på Geranium Sylvaticum (Midsommarblomster, vilket får mig att tänka på den stora ängen vid vägkorsningen i Lövberg, hemma i Malå .., den ängen brukade vara översållad med midsommarblomster, rödblära och smörblommor ...) och inser att jaaa, det finns förstås värre saker att hetsa upp sig för här i livet.
Nästan så att jag har vant mig.
7 kommentarer:
Jag har också sådana gardiner. Men till skillnad från dig så tycker jag om dem. Visserligen har de inte varit uppe på länge...
Moster Mjölgumpa: Jag skulle också tycka om dem, om det vore aningen lugnare omgivning .., t.ex. enfärgade tapeter ,-)
Men som sagt .., nu har jag vant mig.
Okej, är tapeterna mönstrade kan det bli för mycket, annars är de fina.
Bloggblad: ja, jag tycker om dem .., men pv är inte direkt den minimalistiska typen av människa ..- så det blir - i mina ögon - aning rörigt.
A n i n g e n .-))
Jag tycker faktiskt gardinerna ser riktigt fina ut! Låt dem hänga med ett litet tag till.
Själv går jag jämt runt och funderar på hur det skulle bli om vännen och jag fick för oss att flytta ihop. Med stilar och prylar och viljor... Pv verkar vara en medgörlig och lätthanterad karl. Eller är det kanske bara du som är skickligt smidig?
jag har också såna ljuvliga blomgardiner, men inga fönster som passar till gardinerna längre..
let it be som någon känd popgrupp sjöng för länge sedan
;-)
baratradgard: han är otroligt generös och tillåtande och jag är förstås lika smidig .-)))
Härs och tvärs: det är ju förunderligt hur det som man - till en början - ser som ett PROBLEM, så småningom blir till ..., ingenting.
Härligt!
Skicka en kommentar