Evas pappa på balkongen.
Bilden från hennes blogg.
-
Jag minns min pappas visslande.
Han visslade jämt på någon oidentifierbar melodi.
Och hans sätt att ropa när vi ringde på dörren, "JAAAA!", ropade han (och ville att mamma skulle öppna).
Jag minns hans varma och pliriga blick, så glad och kärleksfull.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar