Tvåa från vänster är pappa, här på idrottsplatsen i Malå.
Vädur. Envis (läs: tjurig), dansant, duktig historieberättare.
Pappa var under många år ordförande i MIF och - till min tonåriga fasa - även speaker.
Tjugotvå år var jag när min pappa dog.
Året var 1976.
Det känns som hundra år sedan!
Och hans vackra handstil.
Nej, jag tänker inte på honom dagligen, men ofta.
Och med den allra största värme.
Anders fick andranamnet efter morfar Ivar.
Ni kan ju gissa tre gånger hur glad han är över det ...
Om man kan skicka farsdagshälsningar till himlen eller var man nu befinner sig, så gör jag det.
"Här pappa kommer en virtuell kram .., du som var min stora trygghet och familjens nav!"
4 kommentarer:
Fast namnet Ivar verkar vara populärt igen! Hälsa din son det. ;) Min systersons son, som föddes för 3 månader sedan, har fått namnet Ivar.
Då gissar han att han är väldigt glad över namnet :-)
Det får man. Hur många som helst. Jag och min sambo skickar upp hälsningar till min svärfar allt vad vi orkar. I kväll går vi till kyrkogården och tänder ett ljus också.
Skicka en kommentar