Den 10:e april 2007 skrev jag ett inlägg som handlade om bröderna Engebrand.
Det är dessa bröder som syns på bilden.
I mitt barndomshem fanns en tavla, målad av en av bröderna, nämligen Staffan Engebrand, och jag minns alltid hur förtjust mamma var i den tavlan.
Idag när jag kommer hem från skåneresan och öppnar min mail, finns där ett brev från för mig helt obekant människa.
Bland annat skriver hon så här:
"För ett antal år sen googlade jag på min pappas namn och fick upp ett foto från din blogg.
Det var ett kort där han sitter tillsammans med sina bröder i köket i barndomshemmet i Borkan.
Kortet är nog taget på tidigt förtiotal.
I texten till detta fotografi såg jag adressen till Vilhelmina kommuns fotoarkiv och DÄR hittade jag en guldgruva.
Min farmors fotoalbum fanns på nätet!!!
Jag började leta efter kort som en galning och hittade pusselbitar både här och där.
Jag hade tillgång till släktforskningsmaterial ända bort till 1500-talet, så nu kunde jag lägga pussel.
Nu är saken den att jag nästan aldrig hade träffat någon från släkten i Västerbotten, än mindre varit där på besök.
Nu började namnen på de platser jag hade hört talas genom pappa få en mening och de fick en position på kartan helt enkelt. Och så började jag fantisera om livet förr och ville veta mer.
För två somrar sen åkte jag upp och träffade två av mina farbröder.
Sen besökte jag farmors födelseby och platsen där hon bott.
I somras var jag tvungen att åka upp igen.
Jag pratade med folk, hittade avlägsna släktingar – det är så häftigt att ”vara någon” på en helt främmande plats.
Folk visste vem jag var genom mina släktband.
Tänk vad ett blogginlägg kan resultera i!
Jag tackar så mycket.
Pelle Westerlund med familj.
Min (Elisabets) morfar står i mitten av översta raden.
Nu till den Westerlundska sidan.
Jag känner ju igen din morfars bröder från andra kort så jag har undrat en hel del om vårt lååångväga släktskap.
Så här tror jag att det är: Du har lagt ut ett kort på Per Erik Westerlund f. 1845 i Wilhelmina, (bilden här ovanför, skriver Elisabet) Bonde.
Och…. Pehr Jansn Johansson Westerlund var gift med Anna Christina och i deras äktenskap föddes Per Erik Vesterlund 1845.
Sen dog Anna Christina 1859 och då gifte Pehr om sig med Magdalena Jonsdotter 1860.
De fick 9 barn och då föddes bl a min farmors mor Maria Lovisa Johansdotter 1861.
Så Per Erik och min farmors mor Maria var halvsyskon.
Pehr J fick totalt 15 stycken barn, så han låg inte på latsidan ´n Pehr.
Söndagshälsningar från en mycket avlägsen släkting, Lena."
11 kommentarer:
Helt fantastiskt hur det kan bli!
Jag minns bilden på bröderna i soffan mycket väl, de ser ju så himla bra ut om inte annat :-)
Diskuterades det inte byxor också i det inlägget? Golfbyxor...
Tänk att en av brödernas döttrar såg inlägget och fick så mycket ut av det - underbart är vad det är.
Leve bloggandet!
Helt makalöst!! Så fantastiskt roligt!
Och bröderna Engebrand...så snygga!!
Förunderliga och underbara äro bloggandets vägar mellan oss människor! :-)
Så jag instämmer med Christina: Leve bloggandet!
Men så läckert!
Helt otroligt så berikande det är med bloggandet.
Vilka sköna kontakter som knyts och så härliga människor man möter, både via kommentarer på blogg och i mail, men även på riktigt.
Christina, bettankax, Londongirl och Mian: ja, men visst är det!
När jag läste brevet från Lena, så upptäckte jag hur satt och loooog, med mungiporna vid vardera örat!
Helt otroligt. Och tänk, jag var ju själv uppe i Dikanäs i fjol och gick där på kyrkogården ...
Åh, den här världen vi lever i nu är underbar - den öppnar upp för så fantastiska kopplingar och kontakter!
Hej kära kusin. Jag blir så glad när jag ser bilden av bröderna Engebrand. Två av dom har varit mina fjällgrannar och till Klas så har jag varit frisör några gånger. Klas är borta sedan nåt år och Rune har flyttat på hemmet. En systerson till bröderna har jag som anställd och då känner jag att världen är ganska liten.
Kusin (Barbro, förmodar jag?): det är underligt .., jag har bara vaga minnen av namnet Engebrand, men mamma pratade så gott om dom och var så otroligt glad i tavlan, den som fanns hemma.
Sen ser dom ju så härliga ut, bröderna, på bilden! Tala om genetisk likhet!
Ja världen är bra liten, för i samma fjällby som vi har vårt fjällparadis, bodde 2 av bröderna. Klas och Rune. Under Klas sista år i den lilla fjällbyn så fick jag vara frisör till honom, och för några år sedan träffade jag honom på affären i Kittelfjäll och han ropade till alla att här är min klippare. Klas är som tidigare nämnt borta sedan några, och Rune bor inte heller kvar i byn.
Hej på dig du jag har massor av tavlor av honom. Växte upp med honom när han var hos min farfar i Åsele mvh Benny tallbom
Benny Tallbom: hej på dig själv! Kul, att få en kommentar från ett fem år gammalt inlägg!Och roligt med nån "hemifrån"! Glad Påsk!
Skicka en kommentar