Igår låg jag på soffan Ektorp och läste den här krönikan, signerad Hanna Hellquist.
En krönika som - enligt mitt sätt att se det - var såväl tänkvärd som rolig.
Är man dessutom skapad på det viset att man ser det mesta i bilder, ja, då kan tillvaron bli alldeles omåttligt fantasifull och .., ja, man får liksom ännu en dimension av verkligheten!
Eller av dikten.
Precis så var det med Hannas krönika.
Allt det hon skriver om, ser jag som i filmsekvenser och jag skrattar så tårarna rinner!
På kvällen, när vi har gått i säng, berättar jag för pv om allt detta och jag har lika roligt då.
Det har inte han .., det förstår jag, för han hör bara bokstäverna, medan jag ser "filmen".
Därför är det kanske inte underligt att jag, vid tretiden, vaknar av mitt eget skratt!
Jo, då har jag drömt att ute på gården står ett tiotal män och där står också hon som i drömmen är min chef och hon räcker mig en tumstock, för nu minsann ska vi mäta männens "organ".
Och jag - som är lillasyster och van att lyda - tar tumstocken och börjar mäta.
Vid äppelträdet, nära komposten, står en man i 60-årsåldern.
Mannen har en beigefärgad jacka och ser ytterst alldaglig ut och till honom går min chef och så meddelar hon till honom att nu ska det mätas och ja, det går han med på.
Och plötsligt hör jag henne utbrista: "Det är otroligt, den är 1 meter och 7 cm lång!"
"Ja, det är aldrig någon som har trott mig ....", svarar mannen leende.
Det är då jag vaknar av mitt gapskratt.
Och tack, vill jag säga till Hanna Hellquist!
Det var helt och hållet dina rader som fick mig ut på ekivoka eskapader natten till idag!
16 kommentarer:
1 meter och 7 cm - så pass!
Du är underbar Elisabet!
Nu skall jag både läsa krönikan samt leta efter klipp från nyhetsmorgon i TV4, där Jenny Östergren får skrattanfall. Läste att hon fått ett sånt igår morse
Idag skall jag ha en riktig skrattdag, ännu mer än vanligt alltså :-)
:)
När du berättar om det här med att se i bilder - ja ibland som en film, så börjar jag att fundera.
Jag har tänkt om mig själv många gånger att jag har svårt för att se i bilder, men efter att ha läst detta inlägg så får jag nog lov att omvärdera mig själv lite.
För precis så som du beskriver din upplevelse av Hannas krönika, så är det ju också för mig ibland,
och jag undrar om det inte ofta är just i humorsammanhang.
Man/Jag kan liksom inte sluta skratta just för att man ser de här bilderna/filmen inom sig/mig.
Underbara skratt - det känns i hela kroppen hur "nyttigt" det är.
Nu önskar jag dig en glad fortsättning på helgen!
Jag känner igen mig i ditt bildseende. Tänk så mycket roligare allt blir då :) Var kan man läsa krönikan?
Jag ser också allt i inre bilder, gör inte alla det?!
Får ta och låna senaste Vi på biblioteket för att kunna läsa krönikan. Gillar Hanna Hellquist!
Är det sant att Vi inte innehåller några annonser och att det är därför den är lite dyrare än andra tidningar?
Bilden på krönikan tillåter inte läsning. Vilken tidning?Finns den på nätet?
Men Elisabet då... Det blev som ett extra "stödben" då förstås? :-D
Haha! Känner fullständigt igen mig!
Jag ser väldigt ofta filmer i huvudet när folk berättar. Skapar egna filmer utifrån något ord eller någon händelse gör jag också. Och gapskrattar.
Mina elever frågar ibland om jag ser film nu igen och oftast berättar jag - inte om det är alltför ekivokt, dock. Flera av eleverna är likadana, så då brukar vi ha härligt absurda skrattstunder innan vi går vidare i vardagsarbetet. Jag brukar säga till dem att en dag utan ett gapskratt är nästan värdelös, så du förstår att vi skrattar ofta.
Cecilia: DN, och mer specifikt Pastan...
Krönikan (som heter Den kvinnliga sexualiteten är som Karlstad) finns här:
http://www.pastan.nu/bloggen/skribent/hellquist
Läste också och "såg" en del framför mig, hon är bra!
Hanna är en av de roligaste människor jag vet :)
Jag satt på kökstrappen igår morse och fnissade när jag läste Hannas text i DN.
Hon skriver väldigt målande...och bara rubriken!
Nu sitter jag och fnissar igen ;-)
Du skulle allt ha en krönika någonstans du med!
Tycker för övrigt att 107 cm verkar lite opraktiskt, både för honom och för hans partner...
Till er alla: nu ska jag berätta varför jag skriver "till er alla" och inte radar upp er en och en. När vi bodde i Malå och skulle låna t.ex. ägg av grannen, då ringde jag och sa så här: "hej Leina, det är Elisabet, har ni två ägg att låna ut?"
När mitt ex ringde, småpratade han lite om väder och vind och var allmänt artig och belevad och efter en stund frågade han om äggen.
Samma sak med helsingborgaren. Han tyckte att jag borde småprata lite först.
När många skriver ungefär samma sak i kommentarerna, då känner jag mig så dum, när jag SVARAR samma sak till alla. Det är alltså inte för att jag är lat eller inte bryr mig om var och en av er, det är helt enkelt mitt sätt att på nåt vis rationalisera ,-)
Så nu ska jag svara er alla: den här artikeln finns i gårdagens DN, ni ser att Rexxie - denne pärla - har skrivit ner länken i sin kommentar.
Den är rätt ..., rå i tonen, men jag älskar sättet hur hon skriver och när jag för min inre syn såg eleganta herrar ha "möte" hemma hos någon av dem och så kommer "konsulenten" med lös-murran som är till försäljning, eller många olika, då kan jag skratta på mig, för det är så totalt osannolikt och skulle det hända, skulle man nog tycka att karlarna vore perversa.
Men vi kvinnor kan gå på såna här träffar där det säljs både det ena ohc det andra och då är det bara roligt, Ja, tro nu inte att JAG har varit där .., men jag vet andra ,-))
... bäst att jag tar och läser den då.....!
Ska bli spännande!
Hahaha.....det var roligt.....både krönikan och din dröm. Har också svårt att se framför mig att jag och mina kompisar bjuder hem en sådan konsulent. Vi har ju inte ens prövat på tupperware än!
Turtlan och Sven: att jag finner den så hejdlöst rolig, är ju förstås att jag har så oerhört svårt att för min inre syn se en hoper annars städade män som sitter där med lös-murror och testar och har sig ,-)
Det finns bara inte!
Men att vi kvinnor kan göra det, fast tvärtom, är inga problem. Jag känner flera som har varit på såna partyn och som tycker att det är så roligt! En berättade att hon hade köpt massor med ekivoka saker och en tjusig dress och det var första gången hennes man inte klagade över shoppingkostnader ,-)
Skicka en kommentar