"Om jag finge ändra på en enda sak ..."

Jag hittar ingen bild av mormor just nu.
Det får bli morfar.

Det var önskerubriken som Bloggtant kom med.

Nu går jag inte omkring och ångrar så mycket, men det finns två saker, jo, det blir två.

Det ena är att jag ångrar sååå att jag inte bad min mormor berätta om sitt liv, då, medan hon ännu hade det kvar.

Eller min pappa. Varför skrev jag inte ner alla historier han berättade!

(Min egen mamma, då? Nej, hon höll alltid igen .., berättade mest om morbror Nestor och moster Hanna och andra släktingar, men inget om sig själv.)

Förmodligen var jag då mitt uppe i mitt egen tillvaro, så fylld av barn och arbete och ingen större tanke på nånting bakåt.

Nu .., vet jag att det hade varit ovärdeligt.

Men det jag ångrar allra, allra mest, är det som hände vid min egen skilsmässa 2003.

Så mycket dumt som hände då!

Så okänslig och enögd jag var!

I trettiofyra år hade vi varit tillsammans, mina barns pappa och jag själv, och det var så onödigt att det skulle sluta på det viset.

Inte att det blev skeppsbrott och ensamsegling, utan själva sättet som det slutade på.

Till viss del var det mitt fel.

Den biten önskar jag verkligen att jag hade skött annorlunda.

(Och jag minns dagen när jag - långt senare -, bad honom om förlåtelse och fick ett förlåt tillbaka ..,å, vilken känsla det var!)