Det här med hopplösa fall ...
Och apropå jobb, ska jag säga nånting annat.
Den som varit med här ett längre tag, vet hur hysteriskt orolig jag var när jag bytte arbetsplats i Ystad; från den lilla, lilla kvartersbutiken, till stora Ica Supermarket.
Och sen, något år senare, när jag skulle bli kassaansvarig och räkna och bokföra kassorna och allt vad därtill hörde.
Ny sväng igen .., och jag kräktes och var hemma i två dagar och chefen sa ..., när jag kom tillbaka: "har du haft maaagsjuuuke?" (han är gotlänning) och jag svarade ... "nä, mental härdsmälta!"
Men det gick ju bra allt det där och jag kände mig trygg i jobbet.
Och så fick jag arbete på Hemköp och nu var det ännu värre; nu var det spel på hästar, Lotto, Keno och gud-vet-allt och det var släpvagnsuthyrning och postärenden och jag ville bara försvinna från jordens yta och hade mardrömmar och ångest och att moppa till jobbet kändes som om jag vore på väg till slakthuset!
Och nu?
Men å, så roligt jag tycker att det är med postärenden och jag läser i Postens Handbok och försöker lära mig ännu mera och jag gör fel och lär mig av misstagen och nej, jag kan inte allt om spel på Lotto och inte har jag helkoll vilken dag som V65 går på, men det gör inget, allt löser sig och det är så väldigt kul alltsammans!
Min välkända enjängdhet och mitt behov av trygghet i vardagen, det är stort, det inser jag.
Men tänk .., att till och med för en sån människa, så löser det sig.
"Allt går i Västerbotten", brukade min modiga mamma säga.
Så även i Halland, tydligen.
Ja, det var lite uppmuntran till den som ibland känner just så här.
Jag kan väl knappast vara den enda människan i världen som reagerar så våldsamt på det som är nytt och främmande .., och mest av allt är - eller var - det förstås rädslan att göra fel .., att skämma ut sig.
Just så.
7 kommentarer:
Du är bara så underbar!
/Mian
Mian: men ojdå, kära nån ,-)
Det är du med!
Det där med posten verkar rätt kul tycker jag, här är det oftast två tjejer som sköter det, en kille försökte de lära upp men det misslyckades;-), tror att hoppar man av skolan som en del gör så klarar man inte att jobba i affär heller med allt som ska läras.
Här är ytterligare en Mian, om gläds åt att du äntligen känner dig trygg och nöjd på din nya arbetsplats!
Haha ...., ja, den första Mian känner jag nog inte, men du är säkert underbar ändå ,-)
Monica: posten är inte ens hälften så invecklad som jag tyckte från början, det är bara det att jag vill kunna allt dag 1 ,-)
Min hjärna är funtad på det viset att det tar t i d att lära sig vissa saker, men sen är som vanligt.
Mian: ,-) Jo, det betyder sååå mycket!
Så fint du skriver om "stress".
Hua så mycket uppgifter du fick i kassan men det går förstås när du blir lite van. Vackert med vyn i regnrusket. Här är också regn men jag kokar rotmos och det passar då särskilt när man är pensionär. Nu ska jag strax läsa läxor med barnbarnen. Kram från Eva i Tyresö
Eva: det var ju i början det var så där hemskt, nu känns det mesta tryggt och bara roligt!
Skicka en kommentar