Nästan varje dag går jag förbi just här, tillsammans med harry.
Stora och ganska höga stenmurar har byggts upp runt huset och förutom på söndagar står det nästan alltid en firmabil eller två utanför huset; det är klinkerläggare, murare eller nånting annat.
Det känns lite som ett ett fort och jag väntar bara på att stora, gläfsande hundar ska komma springande mot grinden.
Det blir bättre än väntat, men jag vidhåller fortfarande att huset inte alls passar in i landskapet.
Till vänster ligger en liten fiskarstuga och till höger ett tegelhus; det som skymtar på bilden i mitten.
6 kommentarer:
Jag tänker på hundarna i den gamla tvserien Magnum när jag ser det där... :)
Ser fram emot ett foto på fabrikören själv!!!
Och sen vill jag ha ett foto på blodtrycksmedicinen....
Kramar från Eva i Tyresö
Gräsligt!
Det beror ju på vad man menar med passar in - bör bebyggelse alltid harmoniera med tidigare bebyggelse till exempel eller kan något få bryta av rejält? Det finns inget entydigt svar på den frågan.
Jag tycker murarna och grindarna är betydligt anskrämligare än själva huset.
cruella: huset är ENORMT, det syns vida från havet, men man har sprängt ner det i berget - alldeles vid naturreservatet - så från strandsidan, när man går på vägen, ser man inte så mycket av det.
På vår lilla gata ner mot havet, har det byggts hus som bryter av nåt otroligt - typ moderna skapelser - jag ska ta bilder och jag tycker verkligen att det blir helt galet.
Inte så att alla hus måste se likadana ut, men nån slags ..., ja, nån slags samstämmighet, jo, det tycker jag att det borde vara.
Murarna är jättelika och löper runt hela tomten; det finns en inre mur också.
Själlöst ställe, i alla fall utifrån.
Skicka en kommentar