Idag pågår asfaltering av lilla vägen - den som går nedanför huset -, och när vi kommer ut, harry och jag själv, hojtar en neonklädd man att vi får hålla oss från själva vägen, nu när asfalten är nylagd - och det förstod jag ju redan innan - så vi går bakvägen, uppe i skogen,
bakom sommarhusen.
Då ser allt annorlunda ut.
Bara ett hundratal meter från det gula huset, men högre upp, ser man havet!
Och ytterligare hundra meter därifrån, stupar berget
rakt ner - tänk, det har jag aldrig sett - och det är så brant så man nog kan slå ihjäl sig om man råkar snava och falla till marken!
När vi går hem igen, sneddar vi över sommarstugetomterna där det nu är tomt och tyst.
Drivor av löv ligger på marken.
Och ekollon.
Friggebodar och lekstugor är igenbommade.
Hos grannarna förgyller morgonsolen upphittade grenar.
Och nu blir det frukost i det gula huset på kullen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar