... från Nottingham i England.
Så här skriver fönsterfångerskan:
"Bara
i ett enda rum i det här studenthuset i Nottingham var det någon vaken
strax efter sju på torsdagsmorgonen. Hälsningar Anna."
Om jag säger så här .., kan ni förstå
hur glad man blir när någon som är ute på vift å jobbets vägnar, när
den människan är ute och promenerar till eller från nånting och i den
stunden upptäcker ett fönster och då - helt plötsligt -, kommer att
tänka på en halvnördig madame i Halland och så susar fönstret iväg genom
rymden!
Jag undrar hur det blir den dagen då den där nördiga madamen inte längre är i livet?
Kanske kommer då de trogna fönsterfångarnas händer per automatik att närma sig en kamera, när ett fönster kommer i vägen?
Och vart tar dom då vägen?
Fönsterna.
Sen kommer förstås fönsterfångarna ihåg att det spelar ingen roll.
Och kanske får då alla fönster ligga och skräpa på några minneskort och ingen bryr sig det minsta om dem!
Sånt kan man fundera på.
4 kommentarer:
Om vi är kvar efter dig får vi sätta upp en kollektiv fönsterblogg. Det går ju inte att sluta fånga!
Fantastisk bild Annanan!
Vilken bild!!!
Elisabet:
Det är väl alldeles underbart att få lämna sådana spår efter sig! Det att finnas kvar i andras sinnen och tankar.
Skicka en kommentar