Vilken fantatiskt fantasirik rubrik!
Alldeles vilsen är jag när det gäller veckodagarna och i affären har vi långt mycket mer kunder än jag hade förväntat mig och det blir svårt att hinna med (läs: det hinns helt enkelt inte med) det som ska göras, man får ta sig an det viktigaste.
När jag ska byta potatisbinge (200 kg som ska hissas upp) blir det nåt vajsing och en man i 40-årsåldern säger att han kan hjälpa mig, men det vill sig ändå inte och vi kämpar på rätt länge - jag ser hur kön växer hos Madeleine - och till sist får jag huvudvärk och tänker att nu kommer migränen - dom som har hållit sig borta i flera år och mest uppenbarade sig när det var dags för personalfest -, men det gör den inte.
Kommer hem till stekta lammkotletter med sedan länge utgånget datum - men lika goda för det! -, och gott vin och Så ska det låta med en övermåttan hurtig Peter Settman ("har inte det programmet överlevt sig själv ...?" säger pv) och inte gick det så där våldsamt bra heller i Tour de Ski och hyacinterna är snart utblommade och jag längtar efter att bada i havet.
I morgon är det nyårsafton.
Tvåtusentretton.
Det är inte klokt vad tiden går.
Om nästan tolv månader fyller jag sextio.
Vart tog åren vägen?
Och själva livet?
Sånt kan man fundera över en söndag i slutet av december.
8 kommentarer:
Livet går väldigt fort just nu. Snabbare ju äldre man blir. F ö r snabbt...
Åh, det var ett rasande tempo på det inlägget! :) När andra byter bh, så byter du potatisbinge... Pv har rätt, Så borde det inte låta... längre. Jag tittar på De tre musketörerna från Stockholms stadsteater - riktigt bra/kul.
Nyårsafton är överskattat och att fylla 60 är mindre hemskt än att fylla 30. Fyllde i september, hade mingel (en lördag eftermiddag) för ett 20-tal personer, ungarna spelade elgitarr och saxofon och några sjöng och vi käkade snittar och drack bubbel. Klart!! Hade tänkt ha hårdrocksfest o dans hela natten, men kom på att det möjligen skulle vara jag och två till som a) skulle gilla musiken b) skulle orka... Kort sagt: Man är sig lik efteråt. Så ta det lugnt, ingen migrän. Hissa potatis i lugn och ro. :)
Ja tiden går fortare och fortare känns det som. Och så ska det låta, där håller jag med pv. Gott Nytt År önskar jag dig och din käre sambo!
Håller helt med PV om att "Så Ska Det Låta" bör sluta för gott (tycker faktiskt att det aldrig någonsin skulle ha börjat).
Att fylla 60 är ingen fara, du ska veta det att livet bara fortsätter med fantastiska drömmar och härliga upplevelser med nya upptäckter varje dag.
När jag fyllde 60 år kände inte jag dig och PV och visste inte att jag skulle träffa er och att dessutom kunna få vara välkommen gäst i det gula huset på kullen i landet Halland. Att dessutom fått lära känna en massa andra härliga människor via den bloggträff som du ordnade visste jag inte heller då.
Men nu vet jag - till varje dag jag vaknar känner jag att just i dag är det en ny upplevelse på gång. Ibland en härlig pyttepytteliten upplevelse men kan också vara stor och omvälvande.
Kram till er båda så här på kvällen före årets sista dag.
GOTT NYTT ÅR..!
Nej, nej, NEJ!
Inte tvåtusentretton, tjugohundratretton heter det!!!
Håller med dem som säger att det faktiskt blir bättre med tiden. Att bli sextio är inte farligt alls, det är roligare än att vara femtio och det är faktiskt bevisat att det är så.
Man blir lugnare, visare och klokare med åren och kan man hålla sig någorlunda frisk (det där med ålderskrämpor får man ta)så blir livet inte alls så dumt. Titta på SvtPlay och Annas Eviga om Ålderdom så hör du några röster om detta.
Sen håller jag inte med Rexxie alls. Det låter mycket bättre med tvåtusentretton än tjugohundratretton. Det är bara i media man hör det här med tjugohundra. Nästan alla andra säger det mera naturliga tvåtusen. Också här i Frankrike. "Deuxmilletreize" heter det. Något "tjugohundra" finns helt enkelt inte, det är en konstruktion enbart. Men var och en blir salig på sin fason som bekant. Så ETT GOTT NYTT ÅR från oss också!!
Till er alla: jag har ingen åldersnoja, men tycker likväl att åren susar iväg med sån våldsam fart och precis som Eva säger: det går fortare ju äldre man blir!
Min pappa dog vid 66 års ålder, det kanske bidrar till att jag inte ser en räcka av år framför mig ,-)
Rexxie: jag säger verkligen tvåtusentolv .., kan omöjligen ändra mig och börja med hundratal, det blir helt bakvänt ,-)
Ja, Mian kände också hur det susade iväg .., inte bara Eva!
Precis.
Skicka en kommentar