... tar jag ut lådan från bilen, den där lådan där lille pElle ligger ihopkurad.
Och så hämtar jag harry .., öppnar lådan och visar honom.
F ö r s i k t i g t, f ö r s i k t i g t noooosar han på pElle, undrar kanske hur det är fattt?
Sen ropar jag på sigge nilsson som kommer springande nerifrån slänten, för att sedan gena under altanen ..., och jag ställer lådan på trappan och låter även honom titta.
Sist av allt får kartongen stå i det som ska bli en inglasad altan.
Nu ska pElle få tillbringa en tid i frysen, för att sedan få en egen liten gravplats under något av fruktträden - men det blir när tjälen gått ur marken -.
Så är det.
Och nu har jag slutat att gråta och har druckit kaffe och tagit mig en ostmacka.
Snart är det dags för jobb.
18 kommentarer:
K r a m
till er alla.
Å Elisabet vad jag tänker på dig idag.
Sitter på jobbet på lunchen och smågråter. Det gör ju så o n t i en då man måste säga farväl, men vilket fint slut det blev. Så värdigt och varmt och kärleksfullt.
Stor kram!
Så fint att du tänkte på att även Harry och sigge nilsson fick ta adjö av pElle.
Kram på er alla.
Anne i Mantorp
Undrar om pElles små djurvänner förstår vad som hänt?
Jag tror det!
Varma kramar till er allihopa från Monica!
Jag undrar också om de kommer att märka att någon saknas...
Kram till er!
Jag tror att de förstår på något sätt eftersom ni varit så omsorgsfulla så att de får vara med.
Visst är det svårt men också värmande att veta att slutet blev så fint. Inget lidande alls .
hur blev det med halsbandet.?
Det behövdes väl inte?
Åh Elisabet vad jag känner med dig just nu!
Jag var i exakt samma situation i fjol när vår katt 20-år gammal -kompis slutade sina dagar.
Vi begravde Fjåsen uppe i stugan under björkarna i Jämtland.
pElle kommer altid att vara kvar inom er!
Jättevarm kram till dig och de dina.
Tack Elisabet, för att du också bjuder in oss i sorgen och till döden! Mina varmaste tankar till er.
Å det gör ju så ont!! Kram Åsa
Precis så där har vi också gjort när någon av våra fyrfotingar har lämnat oss.....låtit de andra ta farväl och nosa.
När Merlin blev sjuk på vintern sa jag till Anders att dör han nu så måste vi lägga honom i frysen och jag minns att det var så skönt att han förstod det och inte tyckte det var det minsta konstigt....älskade man!
Men det kom en vår och slutet kom när tjälen gått ur jorden. Nu ligger Merlin begravd under en liten syren i en skreva med liljekonvaljer ute på skäret.
Idag berättade jag för mina skolbarn om pElle,.....och dessa barn......underbara ungar. "Nu är nog Elisabet ledsen" sa flera av dem.
Vi pratade länge och väl om katter.....får nog bli ett litet kattema i skolan tror jag.
Kram till dig.
Jag är så glad att jag fick träffa Pelle. Han kommer att vara en mycket saknad kissemiss!
Kraaaaaam
så fint du beskriver sorgen som drabbar en när man ska ta adjö av en älskad fyrfota vän ...
kram Inger
så fint du beskriver sorgen som drabbar en när man ska ta adjö av en älskad fyrfota vän ...
kram Inger
Kramen
Tror Harry och Sigge saknar honom, känner att han fattas. Och du kan göra en riktigt fin plats till pElle sen.
Vilken fantastisk fin berättelse du skapat mitt i sorgen över att lämna pElle. Tack Elisabet. Tårarna trillar i kvällsmörkret. Min katt Columbus som fick avlivas när vi flyttade till Skåne fanns med oss i "anden" länge. Så kommer även pElle att vara för dig/er. Stor kram från fru Grå.
En stor kram från Houston!
PElles kamrater förstår nog och de kommer att sakna honom, precis som ni. Det enda är att de inte kan sätta ord på det. Lillplutten, så fin han är i lådan.
Skicka en kommentar