 |
| Turistguiden i London, i vit skjorta längst till höger - tala om trygg i sin yrkesroll - ! |
Att se hur människor utvecklas - från att ha varit i det närmaste vettskrämda - till att i stället utstråla en slags ljuvlig trygghet, det är nånting som jag tycker är så helt underbart!
Till stor del tror jag att det beror på egna erfarenheter.
Skräcken när jag började med ansvaret för kassaräkningen i Ystad .., och tiden här i Halland med om möjligt ännu värre rädsla att göra fel bland hästspelare eller Lottokuponger, ja, den känslan kan jag lätt som en plätt känna igen.
Minns ni Åsa Bodén, meteorolog hos SVT som nästan skakade var gång hon - i alla fall i början - skulle berätta om morgondagens väder!
Åååå, sicken ångest jag själv hade .., ja, det var nån slags medkänsla för henne!
(Hon kanske inte alls var nervös, men det var det hon - i alla fall i mina ögon - utstrålade!)
När Studio Ett:s eminente Anders Holmberg gick över till SVT, då hade jag samma känsla.
Alldeles stel satt han i nyhetsstudion och jag vred mig likt en mask i soffan.
Nu ..,. är han varm i kläderna och utstrålar ett avslappnat lugn!
H ä r l i g t!
Och själv känner jag precis samma sak; nu är jag helt trygg i min yrkesroll igen och allt blir förstås så oändligt mycket roligare!
 |
| Rami Shaban ... som dirigerar med inlevelse. |
Igårkväll, i programmet Maestro, där olika kändisar får lära sig den svåra konsten att dirigera, där kunde man uppleva just det där, ni vet .., när det lossnar .., när någon hittar en Nyckel som befriar.
Det hände fotbollsmålvakten Rami Shaban och jag satt i soffan och bara njöt.
Fyrtiosju minuter in i programmet börjar förvandlingen.
2 kommentarer:
Håller med om att det är fantastiskt kul och inspirerande att se en människa utvecklas. Själv har jag alltid njutit av att se en hantverkarkskunnig person utföra sitt jobb. Det spelar egentligen ingen roll vad det är de gör. Jag bara njuter av det lugna, trygga och skickliga genomförandet.
När det gäller Maestro så sitter jag och Mrs E och studsar i soffan. Vi är båda musiker och den högsta dröm vi båda har är att få göra just det som görs i programmet. Att få leda en skicklig symfoniorkester. Det är lätt att sätta sig in i den känsla Rami kom i när han lyckades förmedla sin känsla till orkestern, fast de naturligtvis hjälpte honom på traven.Det finaste av samarbete- att ge och ta.
Ulf: jag borde kanske ha förklarat mig mera .., jag menade inte att Rami S. nu var en fullfjädrad dirigent, utan mer att rädslan och skräcken släppte ..., och hur det blir när man vågar slappna av.
Det var så helt underbart att se.
Och jag håller med dig om hantverkarnas skicklighet; om det är en skomakare eller en hjärnkirurg eller bagare, så är jag lika imponerad/fascinerad!
Skicka en kommentar