I mörkaste Småland ...

Ljungbergmuseet ligger alldeles bedårande vackert till, nära Lagan .., och själva museibyggnaden är så fin i sig själv och påminner lite - men bara lite - om Louisana i Danmark.
Det är kanske alla träden där utanför?

Pv och jaq själv är dom enda besökarna och bakom receptionsdisken sitter två kvinnor och pratar lågmält med varandra. När jag har betalat tio konstkort, en dvd-film om Sven Ljungberg, samt en affisch som gör hjärtat glatt, frågar jag de förvånade damerna om vänsterhänderna?

Jodå, så här blev det.

Till vänster ser ni Sandras hand. Hon är Vädur, uppvuxen som endabarn, kommer från Skåne, har vänster tumme upp, skulle gärna ta upp studierna i etnologi om hon skulle börja om och på den där skalan mellan 1 och 10 - hur man trivs med tillvaron just nu -, säger hon ..., "åtta."

Handen till höger tillhör Birgitta.
Hon är Vädur, ensambarn och skulle, om hon också finge börja om, satsa på att bli sjuksköterska och därefter vidareutbilda sig inom området tropiska sjukdomar! 
Jag bara gapar!
Det är inte ofta någon är så precis i tanken.
Och bortsett från julen och själva julfirandet ("många olika orsaker", säger hon leende), trivs hon bra med tillvaron. En åtta för henne också.
Vänster tumme upp, just det.

Tack och bock för vänligheten att så generöst svara på så tokiga frågor! säger jag.

Det var hos pv:s mamma som jag upptäckte Ljungbyfödde Sven Ljungbergs tavlor.
Många av dem (särskilt trycken), är i mina ögon helt ljuvliga!
Den här tyckte jag också om.

Men ännu mera tycker jag förstås om den här.
Kommer ni ihåg dom här plastgolven som fanns i så många hem förr?
Och hur dom ibland liksom bubblade upp sig på vissa ställen?

Och den här.
Titta på detaljerna!
Telefonen .., tofflorna .., den gröna duken.
Tapeten som är nött.
Katten.
U n d e r b a r!

Pv, född och uppvuxen i Ljungby, stod länge framför såna här motiv och det förstår jag .., här känner han förstås igen sig från tidigare år.

Har ni vägarna förbi Ljungy och är bara det minsta intresserad av konst: gör ett besök i museet!

Där utanför låg dimman tät, det var nästan trolsk stämning.

Sen till Fallnaveka, någon mil från Ljungby, och pv:s storebror och hans familj.
I ett rött Pettsonhus från 30-talet bor herr och fru Göransson och just i helgen fanns där även dottern Kajsa (som slog pv i Vasaloppet) och hennes pojkvän Emil.
Inom loppet av en sekund kände harry och Mylta igen varandra och sen var det full fart absolut hela tiden! 

Vi gick på lång skogspromenad, harry hittade och började jaga vad vi tror är en hare och min pappa skulle ha varit omåttligt stolt över drevskallet.
Det var inte vi.
Efter en tämligen lång stund kom först Mylta och sedan harry tillbaka. Mylta med tungan hängandes utanför munnen .., harry pigg på nya äventyr.

Och ännu syns spåren efter stormen Gudrun, den som slog ut så otroligt mycket skog just i Ljungby med omnejd.

Uppe i tv-rummet tittade vi på Tour de Ski, ja, det var nog mera pv och hans sambo som tittade.
I granen hängde en förvånad tomtegubbe.

 Fina, fina Mylta (som har så len päls!) vilade ut under rumsbordet.

Och vi bjöds på underbart goda semlor (hembakade), diskuterade miljö, amerikaners sätt att vara, bensinpris, statsskulder, norska sköterskelöner, vad som är viktigt här i livet .., vi pratade även om Excelark .., årskrönikor, Mette Marit, vår Kung, centerpartiet, hundar, katter, den goda maten och framför allt byttan med kryddad creme fraiche .., och hur man får semlorna så luftiga .., heltid eller deltid .., och så visade storebror Göransson sin egen "dosett".

"Elisabet, titta här..,  jag har tagit fyra tabletter och du ser .., fyra överstrukna siffror på papperet, då vet jag precis!" säger han som i hela sitt liv har arbetat som ingenjör .., tillbringat ett par år i Tanzania ("ja du .., där levde jag nästan på risgrönsgröt!" berättar han leende)  och varit så oerhört påhittig när det gäller att spara energi åt kommuner och företag.

Och som vanligt: den som orkade läsa ända hit ..., ni borde tilldelas tapperhetsmedalj!