Det bästa .....
Jaha, nu är det dags igen att ta en titt i backspegeln och tänka efter .., så där .., få se .., vad var det som gjorde hjärtat extra varmt under veckan som gått?
För egen del handlar det om småttigheter - som blir stora -.
Koltrastens flöjtande.
Mötet med lilla Isabelle i affären .., och tösen som visade mig hur hon gjort en katt som kunde jama - av papper - (ja, jaaaamandet fick man stå för själv ...) ..., det var sånt som värmde hjärtat.
Ett inte alltför lång visit - sittandes i vårsolen - hos Eva och hennes man i sommarhuset i Haverdal - det blev också en hjärtevärmare -!
Stunden med harry nere vid havet .., strandskatorna som kommit och är så vackra .., doften av vår .., och humlan som harry hittade och gärna hade lagt tassen på - men som jag plockade upp och lät flyga iväg -, glädje det med.
Och idag: sädesärlan som dök upp och vippade omkring på gräsmattan.
Det var sånt som bidrog till nån slags hjärtevärme.
Och hur var det för dig?
Om du vill .., så mejla gärna ditt bidrag till bisse151@gmail.com .., ja, resten vet ni ju vid det här laget.
Vinsten den här veckan är Göran Rosenbergs - i mina ögon - helt
Så här - bland annat - skrev DN:s recensent Jens Liljestrand efter att ha läst boken:
Det är just så ett mästerverk som ”Maus” kan fungera, och det är också där som Rosenbergs bok blir en lågmäld triumf för människovärdet. Den tröstar, inte med sin berättelse om en fader som inkapslad i främlingskap inte lyckades ta sig vidare ut ur skuggorna, men genom författarens förmåga och mod att göra ett konstverk av hans livsöde och deras alltför korta tid tillsammans:
”Till Havsbadet promenerar vi för det mesta eller cyklar, men det är promenaderna jag minns eftersom det jag minns är värmen av din hand runt min och silhuetten av din rygg mot solen när du skyndar dina steg, eller om det är jag som sackar mina steg för att inspektera gullvivorna, liljekonvaljerna eller blåbärssnåren längs den skogkantade vägen och sedan måste skynda ifatt ryggen framför mig och lägga handen i värme.”
”Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz” är en klok, vemodig, vacker och djupt personlig bok. Såväl litterärt som journalistiskt har Göran Rosenberg på ett enastående sätt bidragit till den svenska berättelsen om Förintelsen.
2 kommentarer:
Ja den boken var alldeles unik i sin närhet och sin känsla!!!Mästerverk tyckte jag.
Åh, den vill jag verkligen vinna! Den har jag inte läst än.
Skicka en kommentar