En slags lycka ...

Egentligen är det här min tredagarsledighet, men idag blev det till att hoppa in och arbeta extra.

När tiden var ute beslöt jag mig för att ta itu med den årliga post-certifieringen, så jag slog mig ner på chefens kontorsstol i hans pyttelilla kontor, stängde dörren om mig (kunde ändå höra de övrigas skratt och småprat från lagret ...) och så satte jag igång.

Årets frågor var - i mina ögon - betydligt svårare än förra årets och jag satt länge och funderade och tvekade mellan olika alternativ.

När resultatet var klart, höll jag på att falla baklänges; det fattades två poäng för att alls få godkänt och hela tio poäng för att få full pott!

Nytt försök: då blev det ännu sämre!
Det var knappt jag trodde mina ögon.

Så jag klickade ner eländet, körde hem .., småpratade några minuter med pv och hans kollegor som tillbringat ett par timmar tillsammans i solskenet (ätit räkgryta och pv:s hembakade Dajmtårta till kaffet) .., och sen gick jag raka spåret till den dator där jag nu sitter och gav mig i kast med certifieringshelvetet certifieringsbekymret.

Inte ett dugg bättre blev det!

Och jag fick huvudvärk och det kändes som om jag skulle kräkas .., ja, för min inre syn såg jag hur detta aldrig skulle gå vägen ..., men  t ä n k, när jag såg texten på bilden längst uppe, då skrek jag rakt ut och strääääckte armarna i skyn!

"Jaaaaaa!!!!"

Nu har jag firat med en kopp kaffe och en bit tårta .., och inom loppet av tio sekunder mejlat bilden till chefen (och tror ni inte att nånting blev fel i överföringen till posten, så jag står fortfarande som icke-certifierad!!) och nu ska jag bara hoppa in i duschen och  n j u t a!