Lilla Virka som inte finns längre. |
Detta
kan låta konstigt och har väl lite morbidvarning, men veckans bästa hör
faktiskt ihop med veckans - nej ÅRETS, minst - värsta.
Vår lilla katt Virka blev påkörd i måndags, på lilla
grusvägen här utanför. Och svinet som gjorde det stannade inte ens för
att kolla. (Att man kör på en katt, det kan hända vem som helst och det
är en sak. Men att inte stanna - DET är svinigt!!)
Hur som helst, vi såg henne precis efter det hade hänt och sprang
förstås ut.
Det var fruktansvärt och gjorde så oerhört ont i hjärtat och
tårarna bara rann och rann och rann på oss båda. Men mitt i det
fruktansvärda finns också mitt veckans bästa: det att Marcus utan minsta
tvekan direkt lyfte upp Virka i sin famn och höll henne nära nära,
trots att hon var skadad och han blev alldeles blodig. Hon tog sitt
sista andetag i sin älskade husses famn.
Omfamnad och oändligt älskad in
i det sista.
Det betyder så oerhört mycket för mig och jag älskar honom för att han är sån.
Ulrika
//Elisabet säger: inte det minsta morbid är du .., jag förstår precis hur du menar!
5 kommentarer:
Usch ja, det är just detta som hindrar mej från att skaffa katt, att de kan bli påkörda, och innekatt tycker jag inte är rätt.
Hu så hemskt sorgligt och skönt att hon fick somna in i famnen.....
Man måste ju tyvärr räkna med sånt här när man har utekatt nära väg. Har själv varit med om detta två gånger och det är fruktansvärt. Men att beskriva den som kört på som ett svin är att ta i tycker jag. Så länge man inte vet hur det gått till kan man heller inte veta om bilföraren ens uppfattat att han kört på ett djur och om det är en katt.
Fint att lilla Vira ändå fick känna trygghet in i det sista.
Åh, så fint mitt i det sorgliga!
Åh, när jag läste det igen en gång till, så kom tårarna igen...
Skicka en kommentar